Vad är det för dag i dag?

Jag är dagvill som bara den. I lördags var jag i Stockholm och jobbade. I morgon reser jag dit igen, för fyra dagar den här gången. I kväll är det alltså stora klädfunderardagen: Blir det regn eller sol? Blir det varmt eller kallt? Ska jag vara skötsam och på hotellet hela tiden (utom när jag jobbar då) eller ska jag ut och ränna med väninnorna?

Låt mig bara påpeka att "ut och ränna" INTE är detsamma som dåligheter. Man kan ränna ut och äta, ränna på bio och sedan ränna tillbaka till hotellet.

Jag märkte dock till min förskräckelse att vi har fått fukt i garderoben nu i vinter. Alla chicka toppar från i fjol har krympt och ser numera ut som något slags osnyggt hängande bikiniöverdelar. Inte riktigt klädsamt på en dam som passerat navelvisaråldern med mängder av år.

Nej, som jag ser det har jag två alterantiv inför Mallisveckan som är i antågande - svält eller shopping. Oj, vilket lätt val det var, när jag tänkte närmare på saken. :)

Kanske jag också kör lite slanka linjen på maten den närmaste tiden. Dock noterade jag att hotellet har en thailändsk restaurang med special price for guests, som det står på hemsidan. Och man ska ju gynna den inhemska konsumtionen, det har jag hört på tv.

Visst är det tursamt att thailändsk mat kan vara inhemsk i ett sådant läge? Sånt gillar jag!

Utanför fönstret gal göken som token själv just nu. Jag och J var ute och fotade lite för en stund sedan, så dagens bilder får väl bli just lite natur. Allt spritter och spricker för fullt just nu. Ni får även en bonusbild från helgens loppis. De två lamporna ska pryda stugan i Simmesjö.

Visst är de fina, på sitt lite märkliga vis?

Ja, var ska man börja?

Vilken helg. Resa till Stockholm på lördag morgon, och tack SJ - allt gick som det skulle. Kurseftermiddag med ett gäng kunskapshungriga sekreterare som ville veta ALLT om avsvarsfrihet, propositionsordningar, protokoll, rösträknare, paragrafnumrering...

Frågorna haglade och "skolfröken" Petra gjorde vad jag kunde för att reda ut det. Gudskelov känner jag mig rätt trygg i min mötesteknikskunskap, så i all ödmjukhet må jag väl säga att det gick ganska bra.

Hemresan skedde med bil i stället för tåg.

Jag samåkte med A som hade varit på annan kurs, så vi möttes i Tungelsta - en liten ort som jag inte ens visste att den fanns. Resan gick bra, och jag skrattade både gott och mycket. Visste ni att Max i Jönköping är stället där det händer? När man väl hittat dit vill säga? Men A - man får inte stirra på folk sådär, speciellt inte på folk som har tonade rutor på bilen. Man vet aldrig vad som kan hända.

Och visste ni att det är den blå dutten i gps:en som är bilen och den gröna som är dit man ska? Jag vet det. Nu.

Väl hemma svek jag mitt älskade Månstadsparken och dansen till Jannez, för vi var hemma sent och jag var jättetrött. Soffläge och schlagerfestival fick det bli. Och ja, rätt låt vann. Jag hade dessutom tippat Azerbadjan (eller hur det nu stavas) och Turkiet högt, och båda dessa kom högt.

I dag är det dessutom Styvmors dag!

Det var i alla fall vad M sade när hon kom med en chokladkartong som jag blev jätteglad för! Därtill fick jag en fin orkidé av J, M och M - och lite schlagerspel på Oddset. Jag hade nämligen nämnt att jag höll på de tre låtarna ovan (orkar inte stava till Azer.. en gång till) och därför hade J tippat på dem åt mig. Och jag vann lite - tjoho!

Många menar att det här med Mors dag är ett kommersiellt jippo, och det är det väl - om man tänker rationellt med hjärnan. Men i hjärtat tror jag att alla mammor blir glada för lite uppvaktning en dag som i dag. Självklart tänker jag på min egen mamma också, som finns i Värmland. Det känns långt dit ibland.

På eftermiddagen var vi i alla fall hos J:s föräldrar, fikade, glasstårtade och umgicks. J:s syster var också där. Det var jättetrevligt på alla sätt - tack för det!

Dagens bild får bli blombilder - ovanligt eller hur? Nu blommar nämligen äppelträdgården här i Månstad. Visst är det vackert!

Vad har du gjort i dag?

En kväll mellan fotboll och dans

Månstadsparken är lite av ett andra hem just nu, och sämre ställen kan man vara på en försommarkväll, för det är väl försommar nu? Det borde det vara i slutet av maj.

I kväll var det match för Månstads IF mot Kinnarp-Slutarp - se det var väl ett lag med ett catchy namn - och i morgon kväll är det dans till Jannez. Jodå, det är dags för "stordans" igen. Det är så härligt med den där riktiga folkparkskänslan som finns i Månstadsparken. Kulörta lampor i kullen, kaffe och smörgåsar - och kanske en och annan fickplunta? Det vet jag förstås inget om, men man kan ju ana...:-)

De som har hand om det kallas för (d)ansvariga. Det är en ordvits i min smak. Och de (d)ansvariga har jobbat som tusan inför dansen. All heder till dem!

Ni som följt bloggen vet ju att jag inte dansar sådär gärna. Det finns möjligen ett traumatiskt skäl till det, för att glädja eventuella Freudianer. För många år sedan var jag nämligen på dans i stadshuset i Stockholm. Jag och min kavaljer gled ut på dansgolvet, och han ville väl skoja till det när han sade:

- Min sköna, du dansar som en älva (konstpaus) tolv elefanter.

På tal om ordvitsar. Jo, visst har jag dansat efter det, så danskavaljeren från förr ska inte lastas för allt. Men jag tycker inte att det är så kul. Som D sade på matchen i dag:

- Dansar gör de som inte har råd att hänga i baren!

Men turligt nog finns det massor av Månstadsbor som gärna svänger de lurviga till tonerna av en bra orkester, och jag gillar stämnningen och känslan kring danskvällarna i parken, så självklart ska jag dit.

Mellan kvällens match och morgondagens dans ska jag hinna med en sväng till Stockholm och hålla kurs tre timmar i morgon eftermiddag. Men om vi har medvind och tur, så hinner jag till parken lagom till dansen.

Dagens bild får väl bli grabbarna i Jannez - du kommer väl till Månstad i morgon?

Det var länge sedan jag njöt så

Visste ni att Harry S Truman var hård på tequila? Eller att Albert Einstein hade en okänd bror vid namn Herbert, som förresten var en förvirrad stackare? Och hade ni ens en aning om att det var en servitör som satt inne med svaret på hur man skulle konstruera den första atombomben? Inget av detta är förmodligen sant, men allt står att läsa i den underbara boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Snälla, läs den i sommar, eller ännu hellre - börja redan i morgon. Det var länge sedan jag njöt så av en bok!

Baksidestexten lyder:

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. och nu är han lös igen.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Författaren heter Jonas Jonasson, och han lär just nu skriva på sin andra roman. Hoppas att han skyndar sig!

Petra vs. Petersson

Har ni sett dagens löpsedlar på Expressen? Tre av orden är riktigt stora och feta - "BILDT", "MONA" och "MÖRDAS". I betydligt mindre bokstäver står det "hindrade Sahlin från att". Det stod alltså inte BILDT och SAHLIN och absolut inte CARL och SAHLIN.

Detta är ett fenomen jag har funderat på rätt mycket när det gäller just Mona Sahlin. Hon är liksom bara Mona i media. Spelar det roll? Kanske inte, kanske jag övertolkar, men om man funderar lite längre kan man kanske se ett mönster?

Visst - det kan handla om manligt och kvinnligt, men det håller inte fullt ut.

Ingen kallade Margaret Thatcher för Margaret eller Maggie på den tiden det begav sig. Inga löpsedlar skriker ut att Beatrice är i farten, när Beatrice Ask gör något. Ingen kallade Madeleine Albright för Madeleine, eller Madde, för den delen. Ingen refererar till vad Indira eller Angela har sagt, när man menar Indira Gandhi respektive Angela Merckel. Så varför är Mona bara Mona? Eller Maud oftast bara Maud, för den delen - men inte lika ofta tror jag, eller?

När jag har mina konspiratoriska dagar funderar jag på om det handlar om att förminska. Jag tog ju upp härskartekniker häromdagen. Vill man kanske göra Mona till tjejen i huset intill, hon som man småpratar med - men som inte leder ett land?

Det känns allt för gement att det medvetet skulle vara så, men ju mer jag iakttar och reflekterar över detta evinnerliga efternamnsnamnsdroppande, desto mer uppenbart blir det hur som helst att det sker - medvetet eller inte. Men går man ett steg till låter det riktigt fånigt: "Fredrik och Tobias käkade lunch med Anders och Mats efter regeringssammanträdet." Man vet knappt vilka de är.

Jag heter jag Vainionpää, vilket kan få vem som helst att vilja tappa mitt efternamn - men gudskelov figuerar jag inte på löpsedlarna, så det får väl gå. :-)

Dagens bild får bli ett hav av rosenblad. Ytterligare ett minne från bröllopet i helgen - så fint det var!

Jag ser nya saker hela tiden

Så många gånger jag har gått i kommunhuset - korridorer fram och tillbaka, trappor upp och ner. Och ändå är det först i dag jag har sett de fina brandpostluckorna. Jättefina luckor som ser allt annat än nya och moderna ut. Troligen har de funnits där i alla tider, och måtte de få vara kvar i evighet, annars är det ju ofta sådant som försvinner i renoveringar.

Det är nog så. Ibland ser man helt enkelt saker med andra ögon.

Numera uppskattar jag till exempel att häggen just nu blommar allt vad den orkar i trädgården. Sådant noterade jag inte för typ 15 år sedan. Numera kan jag titta på konst som jag inte begriper och uppskatta den ändå. Man behöver ju faktiskt inte begripa allt här i världen - vilket är en insikt i sig.

På tal om att inte förstå - i morgon ska jag träffa lilla firmans revisor. Det är i sanning tur att han förstår sådant som jag inte förstår. :-)

Dagens bild får bli den vackra brandpostluckan. Lite sned bild måhända, några kartonger i ena hörnet och en saknad bokstav minsann - men visst är den fin?

Ibland blir man trött

I kväll har jag varit på sammanträde. En ganska stillsam tillställning, med lite diskussion och debatt om viktiga frågor såklart. Det är väl ingen rusning upp i talarstolen på våra fullmäktigemöten, men några tappra själar håller dock fart på diskussionen.

Dock hände det som händer ibland, att det används härskartekniker av olika slag. Låt mig säga att det faktiskt inte är så vanligt i just denna församling, vilket hedrar den. Jag tror inte heller alltid att de som använder dem är medvetna om det, men icke förty (gillar det uttrycket!) är det trist när det dyker upp.

För er som kanske inte hört talas om härskarteknikerna är det olika sätt att förminska människor. De är fem till antalet och kvinnan bakom dem heter Berit Ås, en klok norsk professor. De fem härskarteknikerna är:

1. Osynliggörande
2. Förlöjligande
3. Undanhållande av information
4. Dubbelbestraffning
5. Påförande av skuld och skam

I dag var det väl något slags blandning av 2 och 5 som dök upp, när en kvinnlig ledamot fick höra att det var märkligt att det kommer upp (underförstått hon tar upp) frågor som faktiskt har diskuterats så mycket och länge tidigare. Hade hon inte förstått det som sades, eller?

Hon gick dock upp i talarstolen och påpekade denna "näsknäpp" - bra rutet!

Dagens bild får bli det träd som jag vägrade låta J ta ner bara för att det var halvt. Halva träd kan ju vara bra att ha. Såhär fint blev det. Vänta bara tills jag får dit slingerkrassen också, då rackarns!

Hur har du det i trädgård och på balkong?

Åh, vilken underbar dag!

I går var jag på en underbar plats, på ett underbart bröllop, med underbara människor och ett underbart väder. Finns inget annat att säga än att det var helt underbart!

Min systerdotter J sade ja till sin älskade K under äppelträden, solen sken, tårarna rann och allt var bara lycka.

Vi var på Amalias Hus i Gränna, ett litet hotell där den första polkagrisbakartanten i Gränna bodde. Jätteläckra rum i gammal stil, nästan som i en liten by för sig själv utefter Grännas centralgata. Stället ingår i något som heter Historic Hotels of Sweden, och det är verkligen värt ett besök. En svensk pärla helt enkelt. Kolla gärna in länken - här.

J och K är två tjejer som verkligen älskar varandra, och precis som syster P sade i sitt tal, så är det ju först nu som ordet brudpar verkligen kommer till sin rätt - ett par brudar helt enkelt! Semantiken och verkligheten, hand i hand.

Och jag är så lycklig att Sverige äntligen har slagit fast att samkönade äktenskap är lika viktiga, riktiga, ärliga och kärleksfulla som alla andra äktenskap. Kärlek och omtanke skapar inga krigsherrar - eller krigsdamer heller för den delen. Det är trångsynthet och avundsjuka som är problemet.

Jag kommer att visa några fler bilder från detta fina någon dag, men eftersom telefon och bredband fortfarande inte behagar fungera här i Månstad får det vänta tills jag är åter på jobbet, och dit vill jag faktiskt inte åka i dag. En bild har jag i alla fall lyckats ladda ner.

Länge leve kärleken och stort grattis till er att ni har funnit varandra, J och K!

Jag vill så mycket mer än jag hinner

Ibland har det sitt pris att vara aktiv överallt och därtill vara företagare. Just nu har jag en period när många kunder vill ha sitt gjort - vilket förstås måste göras, men därtill har vi danser i idrottsföreningen och en valrörelse på gång. Det är mycket nu...

Problemet, vilket det väl egentligen inte är, är att jag tycker att det mesta är roligt och kul, när jag väl är där. Men startsträckan är rätt lång emellanåt.

Därför ska det bli mysigt, roligt, härligt och gott att bryta av vardagen med ett bröllop i helgen! Två förälskade människor som säger ja till varandra, det är verkligen sådant som piggar upp. :-)

Det kanske blir si och så med bloggandet i helgen, men ni får ha det så gott. Något speciellt på programmet?

Dagens bild blir en bröllopstårta - jag tycker att det passar så bra!

Blixar och dunder

I dag är det en sådan där dag när man inte vet vad som är upp eller ner, och det är ganska skönt att den börjar bli till ända. Jag for Götet tidigt i morse för jobb, och där tänkte jag mig faktiskt en strosande, mysdag med mjukglass och shopping.

Och shopping blev det. Tre jättefina tunikor, som kanske kommer på bild någon dag. Jag är jättenöjd!

Dock blev det ingen mjukglass. Jobbet pockade på, så jag for hemåt i stället. Väl hemma var det blixtar och dunder, ska ni veta. Årets första rejäla åskoväder, och det är då man märker att man bor på landet. När jag stod i köket small det så att rutorna skallrade (det är sant) och det blixtrade till i ett eluttag. Riktigt läbbigt.

Till saken hör att vackre katten Alfred spatserade förbi precis när det blixtrade till, och jag har sällan sett en katt så perplex. Han nästan studsade därifrån! Tur att inte kattrackaren tog eld. Han blev ju trots allt april månads katt i Hemmets Journal, och det anstår inte en sådan att vara svedd i pälsen.

Som tur är drog vi ur alla sladdar i morse, men telefonlinjen är sig inte riktigt lik ändå, så är sitter jag med mitt mobila bredband.

En mindre rolig sak i dag är att en mycket god väns mamma har gått bort.

Jag tänker på dig, det vet du. Jag tänker också på mamma B. Kommer du ihåg när du stack gaffeln i hennes arm? Eller när livet - enligt bibeln, eller var det Vikingarna - pendlade mellan skratt och gråt? Dessa kommentarer är väldigt interna, och det må andra bloggläsare förlåta. Men jag hoppas att ni båda ler lite - du på ditt håll och hon i sin himmel. Stor kram!

Det blir ingen dagens bild, för nedladdningen tar på tok för lång - en flicka måste ju sova också. :-)

En titel jag inte visste fanns

I dag kom J hem från jobbet och berättade att han hade träffat en bitillsyningsman. Smaka på det ordet. Bitillsyningsman. När jag sökte på google fick jag inte mindre än 503 träffar, varav med intressanta namnet Svensk Biavel, och där man kan hitta en handbok om just biavel.

Jag blir nyfiken och läser lite i denna handbok.

Där står att läsa att varje bidrottning ska ha ett unikt identitetsnummer. Hur går den märkningen till? Får de en gul nummerlapp i örat, som kossorna? Min fantasi spelar mig otroliga spratt när jag sitter och tänker på detta.

Spänningen stiger när jag läser vidare.

Om man öppnar ett mycket oroligt och aggressivt samhälle bör man vänta med att bedöma samhällen som står intill, tills det aggressiva samhället har lugnat sig. Vaktbin från det arga samhället kommer annars att följa biodlaren och negativt påverka bedömningen av nästa samhälle.

Och i instruktionerna står att läsa att mna ska undvida ingrepp som ger upphov till röveri. Man ska även undvika att krossa bin. Wallander hade inte kunnat formulera skrivningarna bättre. Jag förstår helt plötsligt att det behövs bitillsyningsmän här i världen.

Bara så ni vet - jag driver inte med detta på något sätt, utan jag är nog mest fascinerad av att det alltid finns nya saker att lära i livet.

Dagens bild får bli ett gäng vaxljus - sådana kan man göra själv av just bivax. Sedär, ytterligare något som jag inte har lärt mig. Ännu. Har du lärt dig något nytt i dag?

Första utelunchen

I norra Sverige lär man ha jättevarmt. Kul för dem - eller nåt. Jag saknar verkligen sommarvärmen nu. Slutet av maj kan ju vara jättehärligt! Men här i Månstad är det fortfarande lite småkallt för årstiden.

Jag är visserligen inte en sådan där person som minns hur det var - kalla vintrar, sena vårar, hösten 1983, september 1996 osv. En del är ju helt otroliga på att komma ihåg sådant. Själv har jag svårt att komma ihåg vad det var för väder i förra veckan...

Men i dag kunde man sitta ute och äta lunch för första gången. Alltid något. Och häggen håller på att spricka ut nu - det är nästan fråga om timmar. Jag tror dessutom att det blir årets första rabarberpaj i helgen. Kanske den enda, för jag har en förmåga att inte ta vara på mer än till just en paj. Samma öde till mötes går de röda vinbären. Vi har mängder varje år, men jag tycker nog att det är lite för surt.

Så är det någon som är sugen på rabarber (nu) eller vinbär (längre fram i sommar) är det bara att titta förbi.

Dagens bild får bli en favorit i repris. Snygge Alfred blev nämligen vald till Månadens katt på www.kattsajten.se - yipiee! Han vann tre kilo kattmat av en sort han inte äter. Men äran, mina vänner - den gör matte stolt. Att det var jag själv som nominerade honom begriper nog de flesta som känner mig. :-)

På tal om väder förresten - har det varit varmt och gott hos dig i dag?

Lite godis på maten? Eller i stället för?

I dag har jag varit i stora staden Tranemo. Jag styrde färden dit vid lunchtid, och passerade på vägen Tranängsskolan, kommunens högstadieskola. Den ligger nära Willys, och från affären strömmade ungdomar; jag tror att jag räknade till tolv samtidigt vid övergångsstället.

Jag ska inte moralisera eller ta ställning för eller emot skolmaten. Men jag blev lite nostalgisk.

På min högstadietid, i Kristinehamn, smet vi in på Ejes konditori ibland på gympatimmarna, när de mer idrottsdugliga i stället pysslade med stadsorientering eller något. Det hände kanske en gång i månaden och det kändes lite förbjudet sådär. Den känslan av spänning tror jag inte att de här ungdomarna har när de besöker Willys på luncherna. Lite synd, tycker jag, för jag gillade den där buskänslan.

I övrigt har jag lite bröllopsfrossa.

Inte över Victoria och Daniel, även om det är svårt att värja sig mot det just nu. Och jag skulle väl inte kalla mig rojalist, men jag gillar Victoria. Tänk så många "goda råd" hon måste fått på vägen om vilket felval hon gjorde när hon blev kär i sin gymtränare. Men hon stod på sig. Kärleken övervinner allt, så sant som det är sagt.

Det är klart, hennes pappa blev ju kär i en OS-värdinna, så vad kan han säga? Men samtidigt är det nog mer accepterat att en man tar sig en kvinna av folket än tvärtom.

Men min bröllopsfrossa gäller J & K som ska gifta sig på lördag. Jag kommer att gråta glädjetårar i floder och vara världens lyckligaste moster! Visst är väl kärlek det vackraste som finns? Och på lördag ska två människor som älskar varandra säga ja till varandra. Jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Dagens bild får bli en bild som har gjorts på med applikationen Old Booth som finns till Iphone. Visst är jag fin?

Jaså, är det där du är?

Jag är ju lite förtjust i onödigheter, sådant där som är lite som russinen i müslin, ni vet. Det behövs kanske inte, men attans vad det piggar upp!

Min senaste onödighet är något som heter Gowalla. Det är en applikation till min Iphone som via gps håller lite koll på var vänner håller hus - alltså, vänner som själva har Gowalla och som vill tala om var de är.

När jag kommer hem på kvällen trycker på jag en knapp på telefonen - och vips får några utvalda vänner reda på att jag kommit hem. När jag sitter och fikar på stan kan jag "checka in" där - och vips får vännerna reda på det. Det blir ett ganska trivsamt sätt att umgås på distans så att säga. Är man på det humöret kan man skriva någon rad eller bifoga någon bild.

Någon tänker kanske: "Hur i hela friden har folk tid med sådant?" Andra kanske tänker: "Det är otäckt det där att man hela tiden ska ha koll på varandra..."

Och jag kan kanske hålla med om någon aspekt av båda kommentarerna. Men jag väljer själv om jag vill tala om var jag är, och jag talar bara om det för dem jag själv valt ut. För mig är det en kul grej, ytterligare en leksak på telefonen om man så vill. Dessutom blir det någon konstig känsla av umgänge även om man är långt borta från vännerna.

Blir du nyfiken kan du ju gå in på Gowallas hemsida och kolla - här.

I övrigt har jag haft en skön helg. Lite jobb, lite mys, lite stuga, lite grannumgänge. Lite lagom helt enkelt. Dessutom såg vi en toppenfilm - Gran Torino med Clint Eastwood. Oj, så bra - dagens filmtips, alltså.

Dagens bilder är några små skönheter som springer i en hage nära stugan. Det finns nästan inget sötare är Highland Kettle-kalvar, eller hur?

Konsten att beröra

Jag gillar konst. Ja, inte all konst, men det handlar inte om huruvida jag begriper den eller inte. Viss konst tycker jag är läcker trots att jag absolut inte fattar något. Ibland hamnar konsten direkt i hjärtat, och ibland hamnar den i hjärnan och väcker nya eller gamla tankar till liv. I vilket fall som helst är jag av den uppfattningen att konst bör och ska beröra. I dag blev jag därför lite beklämd.

Borås vill vara en konststad, inte minst vad gäller fräcka skulpturer. Där har man lyckats, till viss del. Det finns många läckra - mer eller mindre begripliga - skulpturer i stan. Just nu finns fyra skulpturer av William Sweetlove uppsatta i Stadsparken, varav tre är hundar och en är en galaklänning med små grodor på.

Samtliga är gjorda i starka klara färger, precis som leksaker - och barnen gillar dem. Så till den milda grad att de klättrar och klänger på dem. Snacka om närkontakt med konst.

Så vill jag att det ska vara. Konstverk ska kunna beröra även små barn, som inte kan sätta fina konstrecensionsord på den utan som bara liksom lockar till lek!

Men nu har musiechefen i Borås gått ut och sagt att föräldrarna måste ta ansvar för sina barn. Konst är allvarliga saker, inget man leker med. Han drar till med ett exempel gällande en annan skulptur i staden - den gula Declination, där han säger följande:

– Den kostade 4,5 miljoner, det är lika mycket som tio Mercedes Benz. Men det finns inte en förälder som skulle tillåta sitt barn att klättra på sin Mercedez Benz och då kostar den här tio gånger så mycket.

(Källa: Borås Tidning)

Men konst ska väl inte värderas utifrån pris på det sättet? Konst ska väl värderas utifrån de känslor den väcker, eller?

Jag har bott i Västertorp i Stockholm tidigare. Det är en stadsdel känd för alla sina skulpturer. Jag och några väninnor var ute och "skulpturvandring" en gång, mest för att det var kul.
När vi såg Gubben med geten sade L:

- Åh, den klättrade jag så mycket på när jag var barn!

Så ska konst vara för mig. Minnen. Upplevelser. Leenden. Inte museichefer som räknar konstverk i pengar.

Därför blir dagens bild två alldeles nytagna bilder från Stadsparken i Borås. Förmodligen hade ingen av personerna på bilderna läst Borås Tidning i dag. Eller så kan man nästan hoppas att de hade det.

Titta och njut!

Klang och jubel!

Tihi, noterade precis att jag har passerat 4 000 unika besökare på bloggen. Sådant känns bra för självkänslan! Ja, jag erkänner. Jag har den där räknaren mer för min skull än för er. Jag skulle kunna säga att det är för att föra statistik eller något annat som låter allvarsamt, men ska jag vara ärlig handlar det mest om egokicken.

Kul att se att folk läser helt enkelt. Fortsätt gärna med det! :-)

Dagens bild får bli en 80-talsklassiker. Jag hörde nämligen att modet med body utanpå leggings är tillbaka. Bäva måste alla vi som kanske inte passade i det ens på den tiden det begav sig.

Nyfiken fråga: Varför besökte du den här bloggen just nu?

Askmoln och himmelsfärder

Tror in att askmolnet kommer att ställa till det en dag som i dag, när det är Kristi Himmelfärdsdag? Att fara till himlen verkar ju vara en mindre god idé numera. Det var bara en tanke som slog mig. (Ska jag vara ärlig fick jag inspirationen till tanken på Facebook - källan till all sanning numera.)

Hur som helst var jag med om en folkrörelse i går. I alla bemärkelser.

Jag vet att jag har pratat om dans mer än min kroppshydda verkar förtjäna på sistone. Men jag måste bara berätta om igår. Jag var ju "dansvakt" i Månstadparken, dvs. smörgåsbredare, kaffekokare, lottförsäljare, ja - ni vet. Klockan 19, när dansen skulle börja, vräkte regnet ner. Vräkte verkligen. Och det var fem grader ute - plus i och för sig, men ändå. Månstadparken har ju en riktigt fin dansbana av det gamla slaget, men den står trots allt ute.

Döm om min förvåning när det ändå kom runt 100 personer för att dansa - farandes från Småland, Borås, alla håll och kanter.

De hukade under paraplyerna när de kom, men när det drog i gång vilade sannerligen inga ledsamheter. Det tjoades och tjimmades, det buggades, det snoades, det pariserpolskades, det foxtrottades, det åts smörgåsar, det dracks kaffe.

Det var fest i parken helt enkelt!

Jag är oftast en positiv rackare, men jag hade inte i min vildaste fantasi förstått vilken folkrörelse det här med att åka runt och dansa verkligen är. Framåt 22-tiden kom folk ångande och svettiga framt till luckan i klubbstugan och drack litervis med vatten. På dansgolvet strödde man ut något som visst kallas danspulver. Jag, som precis läst Snabba Cash om grabbarna på Stureplan, trodde i min enfald att "pulver" som man dansar bättre av är olagligt, men icke.

Och när de drog i gång med något som tydligen kallas Sockerpillret i danskretsar - en dans där jag definitivt hade brutit både armar och ben - var snurrarna och farten på dansgolvet värre än de där tekopparna man åker i på Liseberg (eller om det är Gröna Lund). Snacka om motionsdans!

Det roliga är förstås att alla verkade jättenöjda - både med vackra parken och dess kulörta lampor överallt, dansen och fikat. Det var en lyckad kväll, helt enkelt. Och känner du att du missade något, så kör vi nästa torsdag igen. Du är så välkommen!

Dagens bild får bli en stämningsbild från gårdagkvällen. Lite mörk kanske, men det var runt 22.30-tiden den togs.

Vad gör du en helgdag som i dag?

En tänkbar affärsidé?

I dag kom schlagerboken - tralala, vad jag blev glad! Och genast rusade jag (nåja) in till pianot och satte mig att spela. Men hu vad illa det lät.

Pianot är ruskigt ostämt, inte tu tal om det. Men därtill är jag nog lite för otränad för att göra mitt gamla Malmsjö Student riktig rättvisa. Pianot har funnits i familjens ägo i dryga 40 år; jag började spela när jag var i sexårsåldern, tror jag.

Det är kul och så, men jag har ingen talang. Ett krasst konstaterande, men icke förty (snyggt uttryck!) sant. En del har det där i sig, som min gode vän M, men jag gör mig bäst som tacksam publik.

Dock har jag kommit på en idé. Schlagerförfattare, vad tror ni om det?

Rimma, timma, glimma.
Stjärna, gärna, värna.
Råda, båda, klåda.
Hjärta, smärta... fjärta?

Nja, jag får väl jobba lite på det där med rimmen. Men när det gäller musiken har jag fått värsta tipset. Kolla in den här youtube-filmen. Den visar att med fyra ackord kan du skapa vilken hit som helst - och många har redan gjort det.

Länken finns - här. Den är otroligt sevärd.

Dagens bild får bli Njord - väderguden i den nordiska mytologin. Enligt Wikipedia var han far till Frej och Freja med sin första, okända hustru, som också var hans syster. Låter väl sådär...

Hoppas hur som helst att han tänker på Månstad i kväll, när folk ska dansa i parken, för just nu regnar det nämligen. Så snälla stödtänk på oss i kväll och håll alla tummar och tår!

Spelar du förresten något instrument?

Hur kan man ta så fel?

Här måste till en korrigering och ett erkännade av fel. Jodå, jag är en ödmjuk rackare. Det är inte Trippix som spelar i Månstadsparken i kväll, det är Diggarna. Så, nu var det tillrättalagt. Man vill ju gärna att det ska bli rätt. :-)

Som bonus får ni en bild på dem.

I morgon är det dans igen

"Nu drar vi till Månstadparken!" Det hoppas jag blir en vanlig replik i de sjuhäradska stugorna i morgon. Det är nämligen dags för dans igen - denna gång till Trippix orkester. De är säkert jättebra, och jag tror verkligen att det blir en höjdarkväll. Själv ska jag stå och bre mackor, fixa kaffe och vara allmänt behjälplig.

Visst måste man väl fascineras över dessa dansbandsnamn? Jag kollade på nätet, och är kommer några varianter som jag tycker är rätt läckra:

- Rolf Lennartz (obligatorisk z-stavning)
- Birgits (kort men kärnfullt tycker jag nog)
- Örjan Quists (säg det efter ett par pilsner om du kan...)
- Zlipperz (dubbel-z!)
- Benkt Åscars (jo, de stavar så)
- Lars-Eric Thorbjörns (två frontfigurer?)

Och så håller det på all evighet. Dansbandskort från förr börjar faktiskt att bli samlarobjekt, så släng inte era gamla, vad ni än gör. Kolla in den här hemsidan om dansbandskort. Det finns även en bok med dansbandskort, Svenska dansband - jag har den om du vill låna *rodnar klädsamt*.

Själv kommer jag inte att glömma förra årets höjdardans i Månstadparken till Bengt Hennings. Det var en riktig folkparkskväll det. Och vet ni - de kommer tillbaka till vackra parken redan i augusti!

Vilket är ditt bästa dansbandsminne?

Nu ska här sjungas och spelas!

Vilken dag som helst dimper det ner en bok i brevlådan. Såhär står det om den:

SCHLAGERFINAL 2010
Alla de 10 finalbidragen från årets final i Melodifestivalen i Globen. De populära låtarna; Keep on Walking - Salem Al Fakir, Manboy - Eric Saade, Unstoppable - Ola Svensson och förstås vinnaren This is my life - Anna Bergendahl. Melodistämma, text och ackord.

Hå och hej, vad den kommer att passa mig! Tralalala....

Jag har haft turen att vinna den i en tävling där prestationen var att tala om hur man helst ser ut när man sjunger schlager. Jag bifogade en bild från vår åttiotalsfest, och ödmjuk som jag är anade jag nog att det fanns en viss vinstchans. ;-)

Tävlingar på nätet är en syssla jag har ibland. Andra har arbetskamrater att bolla idéer och tankar med. När jag vill tänka fritt en stund går jag in på den eminenta sidan www.blienvinnare.com och skojar till det med ett rim eller två.

Det är gott att få leka med orden ibland; många jobbord är ju ganska allvarliga.

Dagens bild får väl bli vinnarbilden. Jag vet inte om den har visats här tidigare, men för eventuella nytillkomna läsares skull slår jag till och visar den en gång till. Vad gör du när du vill koppla bort vardagen en stund?

En vårutflykt som mumma för själen

Den här helgen har inneburit på tok för mycket jobb. Vissa helger är sådana. Därför var det otroligt befriande att åka på en vårutflykt med J. Vi tog en sväng till ljuvliga Hofsnäs Herrgård där vi fikade - och sedan var det fotodags.

Två personer, två kameror och mängder med vitsippor.

När jag smyger runt, kryper på backen, riktar kameran högt och tänker motiv kopplar jag av så gott. Det är som om korrektur och ordfrossa liksom bara försvinner. Det är bara jag och min kamera.

Jag och J har varsin ganska fin systemkamera och vi försöker lära av varandra. Vi har även skaffat en kurs på dvd och några böcker om fotografering. Jag älskar dessutom instruktionsböcker medan J däremot är mer av en pröva-och-trycka-typ. Vi kompletterar alltså varandra.

Men det är klart - lite triggar vi varandra också om vem som tar snyggast bilder av vitsippor och annat. Den här gången vann jag. Om jag får säga det själv. :-)

Nedan följer några av dagens bilder. Vitsippor, coola kor, en annan fotograf och en förälskad björk.

Vad fotograferade du senast?

Snöglopp och huvudvärk

En del dagar är liksom inte riktigt bra. Detta är en sådant dag. Jag jobbar en sväng, vilket i och för sig inte är helt ovanligt. :) Men vädret ute är snöglopp och trist, och dessutom har jag en rackarns huvudvärk som liksom inte vill ge sig. Får nog dra hem och lägga mig på spikmattan en stund.

Så var det sagt. Jag har en spikmatta.

Och vet ni - jag tycker att den är fullständigt underbar! Jag brukar ligga på den emellanåt när ryggen är stel eller huvudet tungt. Det är som om det liksom bara bränner loss stelheten på ett sådant där skönt-ont sätt.

Jag tror att vi kommer att vara två slagna hjältar hemma i kväll. J är ute och planterar skog i det är vädret, stackaren. Tänk dig själv - snöglopp, snålblåst, du och 5 000 granplantor. Snacka om utmaning. Nu har han ju sonen och ett gäng entusiaster från idrottsföreningen med sig, men ändå.

Slutsatsen blir väl att det egentligen inte är så synd om mig, som jag vill göra gällande, men det är ju alltid kul att dra på sig "offerkoftan" en stund. :)

Dagens bild blir Alcudia. Dit åker vi snart. Har du några planer för sommaren klara ännu?

Tysta högljudda samtal

Nu är jag hemma i vackra Månstad igen. Över fem timmars resa är aningen långt ibland, med flera tåg- och bussbyten om vartannat. Men på tåget var jag med om något läckert. I kupén satt sex personer som hade ett högljutt och roligt samtal. Förmodar jag i alla fall. Grejen är att de använde teckenspråk hela tiden, så samtalet var ljudlöst men de skrattade högljutt åt varandras kommentarer.

Självklart händer det rätt som det är att man inte förstår vad folk pratar om, men i det här fallet var det läckra att det faktiskt inte lät något.

Jag kan bokstavsalfabetet på teckenspråk, och så kan jag en del spridda tecken - affär, arg, ledsen, glad och några till. Och så kan jag den mycket användbara frasen "Vi åker till Stockholm. Ring till mamma." Dessa kunskaper är spridda minnen från tv-serien "Upp med händerna". Det var en språkkurs med teckenspråk. Någon som minns den? Man kunde köpa någom form av kortlek till, med bokstavstecknen på.

Jag hade en stunds paus mellan möte och tåg i dag. Vad hände? Shopping så klart!

Det blev ett objektiv till kameran, som jag nu rusat runt med här i huset. Jag har mycket kvar att lära, men det verkar som om man kan ta rätt läckra bilder med fräckt skärpedjup. Ni får några provbilder här nedan - bland annat på den mycket goda öl jag har sörplat på kväll.

Jag bjuder också på en körsbärsträdsbild till och några vantar jag sprang på i Stockholm. Men som sagt - gott att vara hemma!

Vad hittar du på en kväll som i kväll?

Körsbärsblom och kändisvarning

Ännu en dag i Stockholm är till ända. Ja, inte riktigt ännu, men vi har kommit till ro hemma hos E. Nej, förresten - det inlägget måste genast ändras. Hon höll precis så att trilla ut genom köksfönstret!! Men det gick bra. Piuu...

I kväll har vi ätit thailändskt, i går var det alltså vedugnsbakad pizza och till lunch i dag åt jag libanesisk buffé på en jättemysig restaurang - Sahara.

Stället rekommenderas varmt. Massor av små goda rätter och röror i urläcker miljö. Det fanns inga fönster mot gatan utan det var bara en liten port som man lika gärna kunde ha missat, men där inne var det som en helt annan värld.

Vi tog en efter-jobbet-sväng till Kungsträdgården, och det var inte fy skam det heller. Körsbärsträden stod i full blom, och det var massor med folk där som fotade, solade och bara fanns. Självklart fotade jag också. Är man på genomresa så är man. :-)

Och ingen Stockholmsresa är ju komplett utan lite kändisvarning.

Vet ni vem som satt bredvid oss på bussen? Solveig Tärnström. Jodå, en livs levande centerpartist tillika riksdagsledamot på bara någon meters avstånd. Det ni! Jag kommer nog aldrig att växa ifrån det där med att det är kul att se kändisar.

Jag bjuder på två bilder från Kungsträdgården i dag. Har du sett någon kändis nyligen?

Magnolian blommar!

Nu är jag i Stockholm igen. Jobb i dagarna tre, och logi hos goda vännen E. Nu i kväll har vi varit ute och ätit på en liten Söderpizzeria där man vedugnsbakar. De gör så goda pizzor, så nu vilar det en Mezza Luna, tryggt och gott i magen.

Mätta och goda gick vi vidare på en kvällspromenad upp mot Vitabergsparken och vet ni - magnolian blommar för fullt!

Varje år har man en fest när magnolian blommar och man delar ut Magnoliapriset till någon som har gjort något för Södermalm. Festen var i går, typiskt att jag missade den. Priset gick hur som helst till Lisa Nilsson.

Vi har faktiskt en månstadiansk magnolia, som jag och J fick i present när vi gifte oss.

Det är helt fel klimatzon för magnolior i Månstad, jag vet. Men vi försöker ändå att odla en buskmagnolia ute i Simmesjö, i ett soligt hörn i stugan. Låt mig uttrycka det såhär: Den lever. Det är jag glad för. Efter den här vintern tycker jag egentligen att det är helt otroligt att den ens kan tänka sig att leva över huvud taget.

Det lär ta några år innan en sådan blommar, och ännu har den inte visat några sådana tecken. Men den som lever får se. Och lever gör den ju!

Dagens bild blir en magnolia. Bilden är dock inte min egen, utan det är en lånebild från nätet. Naturligtvis har jag glömt kamerasladden hemma i Månstad. Typiskt.

Vad har du för älsklingsblomma?

Hacka, packa, täck!

I bondevärlden säger man "hacka, packa, täck" när man kör ensilage. Alltså man hackar, packar och täcker gräset. För mig är det mer "hinna, packa, väck". I morgon ska jag alltså väck till storstan igen, för vilken gång i ordningen den här våren. Ibland tycker jag att livet mest är kolla biljetter och stryka kläder, men samtidigt är det ju ett jobb jag älskar och har valt.

Och på tal om att älska och välja.

Ni som läser den här bloggen vet ju vem jag är, de flesta i varje fall. Samtidigt finns det en massa anonyma bloggar som jag brukar följa, och är faktiskt lite fascinerad av dem. Där följer man människor utan att egentligen veta vilka de är, vilket (troligen) leder till att de är mer frispråkiga.

Ingen kan ju spänna ögonen i en på jobbet bara för att man skrev något särskilt, man kan skälla på grannar och kamrater, man kan förklara sin totala beundran för Lasse Berghagen eller Vikingarna utan att bli kallad tönt. Ja, ni förstår.

(För säkerhets skull - jag gillar folk på jobbet, mina grannar och kamrater är bra, och Vikingarna kommer från Värmland, vilket förlåter allt. Lasse Berghagen däremot... Jag passar på den.)

Det finns något lockande i det där anonyma skrivandet.

Men samtidigt vill jag ju berätta hur just jag har det, och jag vill tänka högt om sådant som just jag tänker om och visa sidor som kanske är kända för vissa och okända för andra. Kanske det lockar även någon som inte känner mig. Jag älskar ju att skriva och väljer att göra det som Petra.

För och emot, men så är jag ju född i vågens tecken. Har du några funderingar kring det där med anonyma respektive "synliga" bloggar?

Dagens bild får bli en stämningsbild från köket och samtidigt en bild av livet självt - kanske lite trött och vissen ibland, men ändå med livskraft och en stävan att växa. Det var väl en liknelse som heter duga? :-)

Matchrefererat

Jodå, visst vann Månstad - med 2-1. Inget förvånande i och för sig, men på mina matchlotter stod det 9-0, 6-0 och 8-1, så det blev ingen dubbelvinst i dag.

Några matchbilder kan jag förstås bjuda på, och en liten hamburgerkille som bonus!

Full fart måndag!

I dag är det full fart måndag! Jobb under dagen, som sig bör. Mycket att göra nu, men det är bara kul. Nu är jag hemma en sväng och snart, mina vänner, är det derby!

Vi snackar matchernas match här i Månstad, då vi möter "ärkerivalerna" Länghem. Att vi vinner tar jag för givet - jag återkommer med resultat senare.

På torsdag måste ni förresten hålla tummarna så de blir blågula. Då ska vi nämligen köra första dansen i Månstadsparken. Ja, vi och vi, förresten - jag är själv i Stockholm, men J ska var med och hjälpa till. Men äras de som äras bör, för vi har en danskommitté som har jobbat som tusan. All heder åt dem!

Åtta torsdagar ska vi köra danser i form av danskurs och fridans. Jag är själv ingen stordansare, utan jag brukar föredra att hänga i korvbaren. Sedan jag bröt fotleden för ett par år sedan har jag dessutom något alldeles utmärkt att skylla på. "Nej, tyvärr - foten, vet du. Annars hade jag förstås.."

Men jag hoppas verkligen att det kommer mycket folk. Det vore så kul med tanke på allt jobb som lagts ner, och dessutom är det ett bra tillskott till föreningskassan.

Jag är en föreningsmänniska och har alltid varit. Finns det en förening i närheten hamnar jag lätt där. Inte i fågelskådarklubben och så - mest för att jag inte ser skillnad på en rödhudad stensprätta och en trebenad struttskata, eller vad det nu är de brukar heta. Jag har alltså inget emot fågelskådare sig; i min ungdom dejtade jag faktiskt en sådan. Det ledde dock till alldeles för många tidiga morgnar för min smak. Men jag mår bra av att finnas i ett sammanhang, och då passar en liten förening som Månstads IF perfekt.

Dagens bild får bli en blänkare inför torsdagens dans. Du kommer väl?

En ljuvlig dag

I dag har jag haft en underbar dag i solen tillsammans med J och C, dessa ljuvliga tjejer! Vi har bland annat gått tipspromenad och varit i sommarparadiset Simmesjö. Himla otur att jag fick med mig fel nycklar dit... Men - det går ju att kika in i fönster. Dessutom var det strålande sol så vi tog en picknick på den fina altanen.

Dessutom noterade vi att det blivit inflyttning i brevlådeholken!

Svara ärligt: Är det ett medelålders tecken att jag blivit så fixerad vid fågelholkar? Märker att det jag blir lika glad varje gång jag ser att en liten pippi flyttat in i någon av mina holkar.

Dessutom noterade jag i dag att häggen håller på att slå ut. Snart kan skomakaren alltså skomakaren stänga, han som har stängt mellan hägg och syren. Jag letade lite på nätet efter var uttrycket kommer ifrån, och jag hittade följande på Wikipedia:

Uttrycket "mellan hägg och syren" förknippas ofta med en särskilt njutbar del av försommaren, perioden mellan blomningstiden för hägg respektive syren. Uttrycket kan ha sitt ursprung i den årliga period då skomakargesäller enligt skråbestämmelser skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Vissa skomakerier stängde då under gesällens frånvaro och uttrycket förstås av utomstående som att skomakaren stängt för att njuta av den bästa tiden på året.

Belägg för den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten "stängt mellan hägg och syren" är relativt sent, inte förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.

Må så vara att det är en vandringssägen, men ett fint uttryck är det! Dagens bild kommer från picknicken i solen. Har du haft något solmys i dag?

Första maj, första maj....

Så nu var det gjort. Årets förstamajdemonstration i Limmared alltså. Jag hör till den där sorten som tycker att det är något fint att få demonstrera för eller emot saker i samhället. Det är så många i så många länder som riskerar att bli fängslade, torterade eller dödade bara för att de tycker, tänker eller älskar på ett sätt som makten inte accepterar.

Årets plakat bar texten "Låt hela kommunen leva". Det är samma plakat som jag har haft de senaste åren. Det är väl min Månstadsanda som gör sig gällande, fastän jag befinner mig i grannorten. Eller möjligen just därför. :-)

Vi var i fler i tåget än de var i musikkåren, vilket brukar vara mitt riktmärke. I år var vi faktiskt många fler, vilket var roligt. Bra tal, röda fanor, sång och taktfasta trummor. Se det är en första maj i min smak!

Resten av dagen kommer att handla om käraste systerdotter och flickvän som kommer hit på besök.

De ska träffa sin vigselförrättare, tillika min bekant E-K, för planering. Sedan tänkte jag mig lite mys och umgänge resten av helgen med dem. J är iväg på visning av en gigantiskt stor ny ladugård här i Månstad. Det lär vara Sveriges modernaste. Kul när unga människor vågar satsa här på landet!

Nu ska jag pyssla lite här hemma. Plocka katthår och så. Skam vad de fäller, speciellt lurvige Alfred. Jag fattar inte, fäller perserkatter året om? Det verkar så.

Dagens bilder blir dels en nymålad liten R - visst är han söt, dels en trana som struttar runt på gärdet utanför, dels snygga stolar från Fokus i Limmared. En salig blandning men det är så livet är - lite si, lite så och sedan sätter man sig ner.

Tycker du att första maj spelar någon roll?