Jag har sån tur...

Jag måste säga att jag har haft tur i livet. Just nu sitter jag och tittar på Morden i Midsumer. Peter Dahl hänger på väggen, väskan är packad och lilla lyan är väldigt mysig.

Se där fick du väldigt mycket information på en och samma gång! :-)

Jag får väl lov att förklara mig lite. Jag fyller ju jämnt vilken dag som helst (tjat, tjat...) och bland annat därför åker vi iväg på kryssning i morgon. Det är inte bara därför, inte ens huvudsakligen därför, utan vi är åtta Månstadsbor som ska iväg på Medelhavsäventyr till Grekland och Kroatien. Detta råkar sammanfalla med bemärkelsedagen för min del men det är faktiskt tre av oss som fyller 50 år i år.

Peter Dahl då? Jo, i går när jag kom hem från Stockholm hade J fixat mat och vin på kylning. Levande ljus var tända i hela köket och en jättefin blomma stod vid min plats. Inte nog med det - efter en stund kom han in med ett stort paket som visade sig innehålla jättefin en Peter Dahl-litografi. Det var så Petra och jag blev så glad!

Och så var det detta med lilla lyan - och det ska jag berätta om någon mer dag, men jag kan ju säga så mycket som att det numera står mitt namn på dörren till på en liten, liten övernattningslägenhet i Stockholm. Där har jag egen säng och egen tandborste, och det är så gott!

Som sagt, i morgon reser vi iväg (men om några eventuella bovar läser det här kan jag bara säga att det inte är någon idé att ni gör er besvär, för M och T kommer att bo här hela tiden) och det ska bli skönt. Vad hittar du på i höstrusket?

Check betyder nåt annat numera

Just nu är mycket av mitt liv listor. Att göra-listor, närmare bestämt. Jag har egentligen inget emot sådana, för det är så himlans gott när man får bocka av punkterna. Det är det som numera skrivs check när man ser det i bloggar, Facebookkommentarer osv. - alltså:

Jobba hela dagen. Check.
Dricka kaffe. Check.
Ringa mamma. Check.

Tidigare var ju (en) check en pappersbit som renderade pengar i affären, men sådana ser man ju aldrig numera. Jag undrar om eventuella yngre läsare ens minns dem.

Jag fyller ju år snart, och jag brukar göra ett slags avstämningar när det är födelsedagsdags. Jag funderar helt enkelt på det som varit och på det som kan komma att bli. Ibland sätter jag mig och tittar i gamla fotoalbum och bara minns. Det är ganska gott. Och då kommer man också inåg andra saker, som den första Minoltakameran med inbyggd blixt - åh, vad modern jag kände mig. Eller de där blixtkuberna som innehöll fyra blixtar var, sedan fick man byta.

Jag är verkligen inte emot utveckling, men tänk vad fort det har gått - bara under min livstid. Och vad ska då inte min gamla mamma tycka?

Sådant funderar jag på i dag, vid sidan av alla mina listor. Nu kan jag  alla fall skriva Blogga. Check. på en av dem. 

Dagens bild får bli en vårbild - nyutsprungna löv i en bokskog. Det finns nog hopp om en ny vår på andra sidan vintern. Det är i alla fall vad jag längtar efter, när höstmörkret kryper inpå. Vad längtar du efter dag?

Host och frys, men med ett leende

Jag vet att jag är dålig på att skriva nu, men det är så mycket "i pipen" som det heter nu. Det sägs att vi på 1980-talet sade att det var "på G" och att det på 1990-talet hette att det var "på agendan" och att det alltså legat "i pipeline" under 2000-talet. Men jag har alltså haft mycket att göra, helt enkelt.

Nu sitter jag här och fryser och hostar, men jag gör det med ett leende på läpparna, för vi har haft en myspys helg hos syster P och hennes man, inklusive ett besök på trevliga restaurangen Nya Via Appia i min gamla hemstad Karlstad. Vi började med riktig skumpa för att sedan övergå till att grilla vår egen mat på 400-gradiga stenar. Så gott och så mysigt!

Det hela var dessutom en födelsedagsmiddag för lilla mig, så uppvaktad blev jag också med den allra fräckaste och finaste present - en öppnare i silver som faktiskt ser ut som en datormus (passar mig perfekt!) eller möjligen en sådan där ståltvål som man kan ta bort doft med. Den är tung och snygg som skam. Tack P och J-E för den!

På lördagen var det uppvaktningsdags hos mamsen. (Om det är någon som inte noterat det så fyller jag jämnt snart, men jag är inte hemma på högtidsdagen.) Vi åt gott, pratade, myste, åt lite till, pratade, åt lite, pratade, åt tårta... Ja ni förstår. När vi kom tillbaka till syster i Karlstad var vi så mätta att den hästfilé vi skulle äta på kvällen fick vänta. Dock fick vi med oss en bit hem som vi har ätit i kväll. Jo, häst är lika gott som oxe eller gris, men mycket mer prisvärt. Filén inköptes förresten i en mysig gårdsbutik utanför Karlstad - Tranhems gårdsbutik. De har dessutom gårdsslakteri, så det var garanterat närproducerat.

Hos mamsen fick jag en bukett av ett väldigt fräckt slag. Sådana skulle jag vilja ha lite oftare! Så har min helg varit - har du haft en bra helg?


400-gradig sten med mat som väntar! 

Den vackra gamla stenbron i Karlstad



Den allra fräckaste presenten från syster P...



...från andra hållet med.



Fler sådana buketter till folket!!

Är appen värd det?

Allt fler av mina vänner har börjat med Wordfeud - ett datoriserat alfapet. Man utmanar varandra och det piper till när den man spelar mot har löst något ord. Tror jag. Det verkar väldigt kul men samtidigt väldigt farligt för en ordgalning som mig. Vad tror ni? Är det någon av er som spelar det? Vore kul att höra.

I övrigt har jag väl inte så mycket att berätta.

Jag har varit i Stockholm. Igen. Egentligen skulle jag varit på bio i kväll med väninnan A-S och det hade varit mysigt. Men jag kände ändå att jag behövde åka hem och bara må gott i soffan. Nu slötittar jag på Bonde söker fru, och det är ju inte utan att man tänker på när jag och J träffades, för 13 år sedan. Det är ju bara att konstatera att vi fixade det där utan TV4:s hjälp - och bra blev det!

Dagens bild får bli några matkonstverk som jag och väninnan C "råkade på" när vi var på kinarestaurang i Stockholm.

Restaurangen ligger vid Skanstull, heter China, och rekommenderas verkligen. Där finns inte fyra små rätter utan bara mer genuint kinesiska rätter - och det är verkligen jättegott. Just den kväll som vi var där hade det varit månfestival och matkonsten var en del av festligheterna.

Som sagt - känner du till Wordfeud? Det vore kul att veta!

Zanslöst zvettigt men zkoj!

Ja, jag vet att rubriken var som en reklamslogan av sämre slag, men jag ville bara berätta att jag varit på zumba ikväll. För er som inte vet vad det är så handlar det om att man skakar rumpa i grupp till salsarytmer - och då menar jag skakar rumpa och andra utskjutande kroppsdelar på ett sätt som man inte trodde var möjligt. Nu såg jag mig inte i spegeln, så det är fullt möjligt att det inte skakade som det borde, men övning ger färdighet. Kul var det i alla fall!

I övrigt andas jag ut. Månstadskalaset är avklarat. Även det var roligt, men det är tufft att sitta i arrangörskommittén, för man har med ett finger i varje syltburk.

Startkort? Check.
Affischer? Check.
Korv? Check.
Kakor till kaffet? Check.

Och så vidare i all oändlighet. Vi hade olika aktiviteter på fem platser i Månstad och jag var en av två som höll i dansbaneloppisen, där jag också hade ett eget bord. Jodå, jag sålde såpass att jag gick med vinst i alla fall med stor hjälp från D och M som hjälpte mig att sälja medan jag sprang runt. På kvällen hade vi lite allsång och rajtantajtan i Månstadsparken med nästan 90 personer. Det var jättebra på alla sätt. Lokala förmågor som spelade så att det skallrade i parketten. Det är inte klokt vad mycket förmågor det finns!

I morgon drar jag till storstaden igen. Jag var där i fredags också och då flög jag i ett blått plan med Svenska Fotbollförbundets emblem överallt. Månne det har varit nåt EM- eller VM-plan någon gång. Någon som vet?

Dagens bilder får bli några guldkorn - lite vybilder från flygplanet, mitt loppisbord och en bild från kvällen, med Månstadsflaggan i bakgrunden. Den observante ser att Stockholms stadshus finns med på en av bilderna - där gifte jag och J oss!

Som ni förstår har jag haft bra dagar - har du?

... och något alldeles oväntat sker

I dag störtade ett plan och 44 personer dog. Sådant har hänt förr och sådant kommer att hända igen, men dagens händelse får mer uppmärksamhet än vanligt i svenska media för att Stefan Liv, hockeymålvakten, fanns bland de omkomna. Det är hemskt på alla sätt och vis, och självklart blir man eftertänksam. Det är ju inte "bara" 44 personer det handlar om. Det är kärestor och barn. Det är föräldrar. Det är vänner. Det är oerhört många människor vars liv påverkas av en sådan här händelse. Utöya är också en händelse som gör att mångas liv aldrig blir sig likt igen.

Helt plötsligt känns gårdagens utdragna tand och tillhörande klagolåt futtigt, även om man på något sätt måste få ha sina vardagsproblem.

Förra året, tror jag att det var, lyssande jag på ett sommarprogram som har fastnat i minnet. Det var regissören Ulf Malmros som berättade om sin ryggtumör. När han låg där och väntade på operation lovade han sig själv att han aldrig skulle klaga på småproblem mer, bara han blev frisk. Han skulle lovprisa livet varje dag och aldrig vara otacksam igen. När han sedan var frisk insåg han att han klagade på vardagslivet - precis som tidigare - och det nog är så livet är.

Det var ett så otroligt mänskligt konstaterande.

I dag blir det ingen bild men väl en dikt, som jag tror att jag haft med tidigare. Men Alf Henriksson kan man liksom inte få för mycket av. Visst är det vackert?

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer.

Prince of Persia

Det finns ett datorspel som heter just Prince of Persia, och i dag har jag verkligen träffat "en persisk prins". Han var dock ingen animerad figur utan en i högsta grad levande iransk tandläkare.

För ett tag sedan bet jag av en tand. Eller ja - tand och tand. Det var egentligen ett gäng gamla fyllningar som rasade. Jag gick med det där ett gäng veckor tills jag träffade en tandläkare häromveckan, som tyckte att jag skulle dra ut den. Sedan tillade hon:

- Du har en begynnande infektion under tanden, men den försvinner när vi drar ut den.

I en sådan mening finns det två skräckfyllda delar - begynnande infektion respektive dra ut den. Jag fick en ny tid och sedan dess har jag väntat. Och jagat upp mig. Och väntat. Och jagat upp mig. Och sådär har det hållit på. Dessutom har jag känt efter lite extra om det ändå inte gör mer och mer ont ändå och om inte den där begynnande infektionen höll på att blossa upp.

Parallellt med detta har jag tjatat på folktandvården i Tranemo om huruvida de ändå inte har en liten återbudstid, så att jag skulle få det där gjort. I dag tyckte jag att det gjorde ännu lite mer ont så jag mailade folktandvården. Jag ville inte nämligen ringa igen, för det finns ju gränser för hur mycket man tjatar. Det fanns en akuttid om jag ville.

Snacka om att reptilhjärnan var på högvarv när jag klev in till tandläkaren. (Jag var förresten hos tandläkaren typ 25 minuter för tidigt - sådan blir jag när jag är nervös. Man kan aldrig vara nog redo!)

Tandläkaren presenterade sig och tandsköterskan pratade med mig oavbrutet. Troligen märkte hon att jag var nervös och ville avleda uppmärksamheten. Jag fick bedövning och det kändes knappt när han stack mig. Allt väl så långt, men jag var ändå väldigt nervös. Men vet ni, han pillade lite på tanden och vips var den ute. Det tog baske mig inte mer än en halv minut och kändes nästan inte alls!

Fattar ni? Jag var nervös veckovis för något som knappt märktes!

Jag vet att man ska leva i nuet, mindfullness och det där. Det är kloka tankar, men det hjälper föga mot tandläkarbesök. Men det kändes nästan snörpligt när det var klart, även om jag självklart var överlycklig när jag nästan raglade ut därifrån. Nu sitter jag här med datorn i knäet och blodsmak i munnen men oj, vad skönt det är att det är gjort!

Dagens bild får bli en film som jag haft med tidigare - Dentist Song från Little Shop of Horrors. I dag känns den mer sevärd än någonsin. Vad tycker du om tandläkare - en befriare eller ett onödigt ont?

Semantik och politik

Jag har funderat på några ord - fri och privat. Är det någon skillnad, kan man fråga - och det är klart det är. Självklart tycker man att det ena eller andra ordet är mer eller mindre vackert. Dessutom har de båda orden kopplingar till sig som kan vara mer eller mindre positiva. En del tycker att frihet är ett vackert ting och det är det förstås. Därmed är ordet fri också vackert. Andra tycker att ordet privat är bland det finaste som finns - och det kan det förstås vara.

Men min tanke går till hur orden används i samhällsdebatten.

Har ni tänkt på att det heter friskolor men privatläkare? Ja, jag vet att det egentligen heter fristående skolor, men det är inte det viktiga här. Det viktiga är de känslor orden väcker. En skola som är fri känns ju onekligen bättre än en skola som är privat, för privatskolor för tankarna till Lundsberg, Sigtuna och vad nu olika privatskolor heter. Lite överklass, lite förmer, lite finare.

Privatläkare har funnits "i alla tider", för fint folk har väl alltid haft sina egna livmedikusar, eller vad det kan heta. Och privatskolor har ju också funnits - men som sagt, med en lite negativ klang i vanligt folks öron.

Så vad gör man när man vill privatisera skolorna i lite mer organiserad form i nytid? Jo, uppfinner ett nytt uttryck och kallar dem fristående i stället, som lämpligt nog blir det trivsamma uttrycket friskolor i kortform - och en skola som är fri kan ju inte vara fel, eller? Missförstå mig inte, jag har inget emot friskolor som fenomen, speciellt inte när de tillför något extra pedagogiskt eller nytänkade. Jag tror till och med att friskolorna har varit en puff i rätt riktning på kommunala skolor ibland. (Vinstuttag, inflytande och sådant en helt annan diskussion som jag inte ger mig in på här.)

Däremot funderar jag ofta på ord och ords värde.

Jag funderar också på varför politiker som inte gillar friskolor, eller som debatterar dem allt som oftast, inte kallar dem för vad de är - privatskolor. Det säger ju betydligt mycket mer om vad det är. Det är så lätt att politiker fastnar i sina uttryck och vips är det ett ord som blir liksom allas. Jag tror att vi då och då borde luta oss tillbaka och fundera på varför vi använder de ord vi använder. Det kan ju vara så att den som etablerar ett uttryck faktiskt vill att vi ska (för)ledas att tänka i en viss riktning. Varför kallar kommunerna annars besparingar för strukturförändringar?

Dagens bild får bli Rauschenbergs get som står på Moderna Museet. Den får bli en symbol för att man faktiskt inte förstår allt, men det kanske kan vara bra ändå? Sådant funderar jag på i dag. Vad funderar du på?

En lokalproducerad helg

Senast skrev jag om nyskördade majskolvar och hemfiskade kräftor. Tror ni att det räcker med det? Asch icke! Den här helgen har verkligen varit lokalproducerad, för i dag har vi ätit smörstekta kantareller på smörgås. Kan det bli godare än så?

Hösten är verkligen en härlig tid när det gäller skörd, även om jag inte är någon höstmänniska i övrigt. Jo, jag gillar den höga, klara luften och de vackra färgerna. Men när mörkret och regnet kryper på är det inte lika mysigt.

I dag har vi hunnit med mycket - vi har varit i stugan en sväng, fixat prylar till dansbaneloppisen i Månstadsparken nästa lördag, haft svärföräldrar på kärt besökt och haft M och D här på lika kärt besök.

Dock har jag varit lite hängig i dag, för att inte tala om igår. Då låg jag och sov i princip hela dagen, utom två halvlekar när jag släpade mig till Månstadsparken för att se Månstads IF. Man offrar sig för sporten ibland. Det måste ha varit någon lite miniinfluensa eller nåt. Jaja, nu är jag piggare i alla fall, även om jag skippade zumban i dag. Jag tror att det hade varit att utmana kroppen lite för mycket. Men nästa söndag - då minsann!

Dansbaneloppisen ja.

Det finns fortfarande möjlighet att hyra bord om du vill - hör av dig i så fall. Annars hoppas jag att du kommer och shoppar loss. Jag kan lova att jag bara har bra grejer på mitt bord. Rena fynd, om jag får säga det själv!

Jag avslutar med ett raggningsförsök som jag haft med tidigare, men det är nya tider nu och räkneverken är nollställda. Det är Pia på Skogslyckan här i Månstad som tävlar med sitt vackra hem om att bli just "Sveriges charmigaste hem" - och det är så vackert där så hälften vore nog. Snälla - du kan väl gå in och rösta om du inte redan har gjort det. Nu är hon nämligen en av finalisterna och ligger bra till, men det är ack så jämnt, och som sagt - räkneverken är nollställda. Om du vinner något? Nej, inte mer än min tacksamhet, men kanske det räcker? :-)

 Här kommer länken - http://www.sverigescharmigastehem.se/home/details/1193

Dagens bild får bli ett lämnat matbord i skogen, åtminstone tror jag att ekorrarna har haft party här. Har du haft en bra helg?

Ynglingen börjar bli gammal

I dag fyller katten Alfred 15 år, vilket motsvarar 81 människoår. Hurra, hurra, hurra! Han börjar alltså bli en gammal man, minsann. Dagen till ära har vi köpt en burk Sheba för att fira, vilket är lite vanskligt med tanke på att gamla kattmäns magar är lite kinkiga, om man uttrycker sig milt. Men klart gubben ska ha lite god mat!

Han verkar dock ta födelsedagen med ro. Han ligger och sover, som vanligt.

Jag minns när jag hämtade honom i Göteborg. Jo, han är en västsvensk från början. Jag fick honom till reapris eftersom han hade "lite för mycket näsa". När det gäller just perserkatter är det dock en stor fördel, eftersom det innebär att han kan andas utan större problem. Det är ju en ras som har avlats fram lite för hårt, tyvärr. Men Alfred snusar på så bra så. Visst snarkar han lite, men säg den gamle gubbe som inte gör det. Min erfarenhet är att de inte ens behöver vara 50 för att snarka...

I övrigt har jag varit i Göteborg och i Stockholm sedan sist.

Jag bodde hos goda vännerna C och B, och det finns nog ingen jag kan skratta så hysteriskt med som med C. (Jo, några mer, ni vet vilka ni är. :-)) Den här gången var det en Facebooknotering som fick oss att bryta ut i gapskratt, så att tårarna rann. Det handlade om råttdödaren Bosse, men det är ingen idé att jag försöker förklara, för det går liksom inte att återskapa. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

Nu är det i alla fall helg och det är gott.

Jag sitter med datorn i knät och knaprar på några chilinötter. Kvällens middag bestod av Månstadsfiskade kräftor och nyskördade majskolvar från Limmared - allt förberett av J. Därtill har SJ skött sig exemplariskt den här resan, så ni förstår att jag mår gott! Mår du bra?

Dagens bild får bli självaste födelsedagsbarnet. När han kom till mig i Stockholm sade väninnan E att han såg ut som en yngling. Det var ordet hon använde. Inte kattunge. Inte ulltuss. Yngling, sade hon. Och det stämde. Nu har ynglingen blivit en gammal man, men uj, vad jag tycker om honom!