torsdag 31 mars 2011

Jag håller vad jag lovar, såklart!

Jag håller vad jag lovar, förstås, och har jag sagt att det blir en tävling så blir det. Självklart måste jag ju fira att mina kära läsare har funnit det värt att titta in på min blogg drygt 20 000 gånger. En svindlande tanke för en småbloggare som jag.

Priserna är av blandad kompott för att passa nostalgiker för sport och musik samt matglada och inredningssugna:

1. Dvd:n "Självmål och fotbollstabbar"
2. Dvd:n "Bruce Springsteen & E Street band Live in Barcelona"
3. Boken "Läckra pajer"
4. Boken "Fynda och förnya".

Det blir alltså inga resecheckar eller dyra dvd-spelare den här gången heller, men å andra sidan behöver du inte skriva några käcka rim eller nåt - om du inte vill förstås! :-)

Jag lottar alltså ut priserna. Du får en lott om du ger en kommentar och två lotter om du även tipsar på facebook eller på din blogg. Ytterligare en lott kan du få om du börjar följa (eller redan följer) min blogg. Skriv i kommentaren om du tipsar och/eller följer. Det är förstås också bra om jag vet var jag får tag på dig om du vinner.

Du har på dig till den 9 april klockan 24.00 på dig, så utser jag fyra vinnare söndagen den 10 april. Den jag drar först får välja först, nummer två får välja sen osv.

LYCKA TILL!






onsdag 30 mars 2011

Pappaskämtets vara eller inte vara

Det finns något som kallas pappaskämt - har du hört talas om det? Det är alltså ett skämt som är sådär lite lagom kul, lite av en ordvits. J är fena på sådant, M:s pojkvän lika så. Ett typiskt pappaskämt hörde vi nyss här hemma. Tv-reportern sade om en president i något land att: "Han vägrar att lämna sin post." J kontrar direkt med att säga: "Men tänk om det var något viktigt brev?"

Men jag var på hugget direkt.

Det pratades nämligen om personer som var strandsatta i Thailand, och då konstaterade jag att det är väl inga fel i att sitta på en strand. I alla fall inte i Thailand. Sådär håller vi på och det händer att vi fnittrar lite åt vår egen ordvitsrikedom.

Det lär finnas böcker skrivna om fenomenet men jag behöver inte läsa någon sådan tror jag. Vi har ju, som ni hör, en källa att ösa ur här hemma. Jag sökte dock på ordet "pappaskämt" på google och hittade en väldans rolig förklaring, kolla gärna - här.

Har du något typiskt pappaskämt att bjuda på?

tisdag 29 mars 2011

En kort resumé av helgen

Känslor, rosor, val, omval, nyval, avsked, avtackning, känslor, kramar, "nej men heeeej!", jobb, spring, skriva, skriva skriva, ännu mer känslor, en och annan sväng utomlands (ni som vet, ni vet), kongressfest, trångt, mingeltallrik, jättetrångt, coverband, sommartid, väldigt tidigt uppe, skriva, skriva, trött.

Ja, det var väl en sammanfattning av min upplevelse av sossekongressen det. Kul var det i alla fall!

När det gäller detta med att vara tidigt uppe, så var jag väldigt tidigt uppe på söndag morgon. Det var alltså kongressfest på lördag kväll och sommartiden inföll på natten. Upp en timme tidigare alltså. Ordentligt som jag är ställde jag fram klockan redan tidigare på kvällen, för att jag skulle ha en känsla för vad klockan skulle kunna tänkas vara morgonen därpå.

Mobilen ringer på morgonen, jag går upp, trött men det är man efter en kongressfest, duschar, packar, sminkar mig.

När det var dags att gå ner till matsalen insåg jag att jag skulle ställa fram armbandsuret också. Döm om min förvåning när den bara var 05.00. Mobilen hade alltså också flyttat fram sig en timme och klockan "ny tid" var bara 06.00. Där satt jag, helt klar och redo, och klockan var liksom bara svintidig. Det var ju inte läge att gå och lägga sig, så jag gick ner till frukostmatsalen. Där satt ett par stackare till som gjort precis samma sak. Men fördelen med allt detta var att det inte var någon som helst kö till maten. :)

Dagens bilder får bli några närbilder av Mona Sahlins avtackningsbuketter. Så många rosor, så vackra. Och lite sorgligt är det allt...

Har du kommit över sommartidsomställningen?


måndag 28 mars 2011

Snart är det dags - men inte idag

Jag är både stolt och glad i dag. Visst - "mitt" parti har ny partiordförande och vi har haft kongress och så, men det här är större än så. Jag har passerat 20 000 unika besökare, kära vänner! Tack för att ni kommer hit och läser, det gör mig alldeles varm i hjärtat. :-)

Men i övrigt är detta faktiskt lite av en skitmåndag.

Jag har ont som attan i ryggen (för mycket stillasittande och skrivande i helgen förmodligen), vilket kommer att åtgärdas med ett varmt bad om en stund, lilla bilen har åkt till verkstaden med bärgningsbil, vilket jag aldrig behövt anlita förut, och min gamla mamma sitter med gips om foten alldeles för många mil bort.

Hon halkade för någon vecka sedan, har haft ont i foten sedan dess, och i dag åkte hon till akuten. Jag vet inte så mycket mer ännu, för jag har inte pratat med henne, men min kära syster ringde och rapporterade för en stund sedan. Tack P för att du finns där just nu!

Bilen då?

Tja, när J hade den i helgen började den helt plötsligt att spotta och fräsa. I dag var bilkillen T där och lyssnade och det var inget annat att göra än att ringa bärgaren och köra iväg lillbilen. Suck. Som tur är kan vi låna svärmors och svärfars bil någon dag, så att vi tar oss till jobbet och så. Tack för det!

Sedan jag skrev sist har det varit kongressfest och en massa annat, men det rapporterar jag om någon annan dag. Även tävlingen får vänta någon dag, till någon dag när jag är mer inspirerad. Jag vill ju ha en kul tävling med kul priser, så det kan väl kanske vara värt att vänta på?

Dagens bild får bli lilla bilen på väg till reparatören. Håll tummarna för att det går bra!


fredag 25 mars 2011

Bland björnar och mustascher

De två stora nyheterna i dag har varit att en pojke blivit biten av en björn och att Håkan Juholt blivit vald till sossarnas partiledare. Sen var det visst nåt om att Saabs vd avgår.

Jag är nog alldeles för trött för att kommentera något om det, mer än jag hoppas att det går bra för lillpojken, och då menar jag han utan mustasch. Ja, missförstå mig inte - jag hoppas att det går bra även för den mustaschprydde också, förstås, och det tror jag att det gör.

Jag sitter ju och skriver protokollet på kongressen och det gör att jag just nu har svårt att tänka en tanke som inte är partirelaterad, så vet ni - jag skriver inget mer i dag utan besparar er detta. :-)

I stället bjuder jag på några kort - dels fina hotellrummet, dels kvällsutsikten från fina hotellrummet. Många kongressdelegater är säkert ute och roar sig nu, men jag kollar hellre på vem som vinner Let´s Dance, tror jag. Det känns lagom lugnt för tant i kväll. Vad gör du en kväll som denna?



torsdag 24 mars 2011

Jag är i himlen!

Jag är i himlen, eller nästan i alla fall. Jag ska jobba på sossarnas kongress i Stockholm i helgen och för en stund sedan inkvarterade jag mig på hotellet - 16 våningar upp! Det syns inte så mycket av utsikten ännu men jag tror faktiskt att den är ganska läcker. Jag får försöka fixa något foto i morgon, så att ni få se.

Hotell och kongresslokal är sammanbyggda, så har jag otur så kommer jag inte ut härifrån förrän på söndag eftermiddag. Det blir lätt så när det är kongress. Men jag tycker ändå att det är väldigt roligt, för jag träffar en massa gamla jobbar- och kurskompisar på de här tillställningarna.

Vi är alltså i det ultramoderna, alldeles nyinvigda Waterfront i Stockholm.

Jag var nere i kongresshallen för en stund sedan och den är verkligen enorm; jag tror att den rymmer över 2000 personer. Det blir inte lätt för nynervösa kongressombud att ställa sig i talarstolen där inte.

Nu  ska jag sussa, för det blir en lång dag i morgon. Dagens bild får bli själva Waterfrontbyggnaden - visst är den spejsad? Det är alltså det där plockepinnliknande framför det höga huset, som för övrigt är hotellet. Där, allra högst upp, sitter jag just nu. Ser du hur jag vinkar? :-)


onsdag 23 mars 2011

Klämkäckt?

I dag har jag varit i kläm, eller i alla fall delar av mig. Mammografibussen har nämligen kommit till stan, vilket den gör då och då. Lysande idé egentligen, att det kommer en buss till lilla Tranemo i stället för att vi Tranemokvinns ska irra runt på Borås Lasarett i tid och otid. I Västra Götaland kallas vi till mammografi var 21:e månad (detta märkliga intervall) från 40 års ålder, så jag har varit där några gånger nu.

Det gör väl inte direkt ont men det kläms och man blir lite av en halvakrobat när man ska försöka få in kroppsdelarna i apparaten. Låt mig uttrycka som så att ni karlar ska vara glada att ni slipper motsvarande klämmande på någon av era utestående delar. *rodnar lite*

Men jag är ytterligt tacksam för att jag får möjligheten till mammografi. Jag har flera väninnor som råkat ut för bröstcancer och det är inget jag önskar min värsta ovän. Så denna dag får avslutas med en uppmaning till alla kvinnor: Känn igenom era bröst noga och regelbundet. Vill du få mer information - läs här.

Dagens bild får väl bli den klämmiga maskinen, så att ni kvinnliga ungdomar vet vad som väntar och ni män vet vad ni slipper. Dessutom hittade jag en ganska talande teckning. Lite så känner jag mig i dag.




tisdag 22 mars 2011

Tydligen populärare än någonsin?

Om ni minns så fick jag för ett tag sedan ett meddelande på Facebook från en okänd herre som tydligen blivit förtjust i mig. Nej, jag vet förstås att det var ett massbrev av något slag, men ändå. Nu har ryktet om min förträfflighet tydligen spritt sig till Stay Friends, ni vet där man hittar gamla klasskompisar. Där har jag nu fått ett brev från en man med det lämpliga namnet "Peterson Peterson". Även han bedyrar sin kärlek minsann (översatt av  mig):

Jag är ny medlem här och jag har sett det du skriver i din profil, det får mitt hjärta att stanna. Ditt foto visar på en skönhet av ett slag jag inte sett hos någon annan och så länge mitt hjärta slår ska jag vill jag finnas där för dig. Kanske något kan utvecklas ur detta och vem vet - kanske det leder till en livstid tillsammans.

Inte illa från en människa man aldrig sett, eller hur?!

Skämt åsido, är det någon som vet vad det är för nytta med de här breven? De så kallade Nigeriabreven är ju rena tiggarbrev. Sedan har vi alla dessa brev som talar om att jag vunnit otroliga mängder pengar - om jag bara lämnar mitt kontonummer. Men det här?

Jaja, nog om detta för det finns viktigare saker att berätta: Våren har kommit till Månstad!

Två tranor gick nämligen omkring och strosasde på åkren utanför huset i morse. Vi har ju ett par som brukar häcka här varje år, och det är i sanning ett vårtecken när de kommer. Enda nackdelen är att de tutar så förfärligt på morgnarna, men det är en smäll man får ta. Vill du veta hur det låter kan du gå in - här. Det är en sida där det finns mängder av fågelljud.

Dagens bild från bli denna  vårlika och ståtliga fågel, som förresten heter Grus Grus på latin. Visste du det? Har du förresten något spännande vårtecken att bjussa på?






måndag 21 mars 2011

Och så var man fast igen...

Jag har sedan ett tag tillbaka en Ipad, vilket trogna läsare känner till. Nu börjar jag dessutom förstå vad jag ska ha den till. Äntligen. :-)

Det finns ju flera miljoner applikationer (ok då, en smärre överdrift - men ändå). Många är roliga, somliga är användbara, och allt eftersom hittar man allt fler som man har allt mer nytta av. Häromdagen hittade jag t.ex. ett "paket" där man kan göra word-, excel- och powerpointfiler som man sedan kan synka i datorn. Det kan jag nog ha nytta av.

Men nog om nytta - här ska lekas!

Jag har fastnat för Angry Birds, ett spel där man meddelst små fåglar ska skjuta sönder små gröna saker. Låter moget, eller hur? Det är vansinnigt kul och smått beroendeframkallande. Och nu är det dags för nästa beroende och det verkar bli än värre. nu har jag fastnat för Plants vs Zomies (eller om det möjligen heter Zombies vs Plants). Vilket spel! Nu är det blommor som ska räddas från zombies. Det låter väl också moget så det förslår?

Det var väninnan E som tipsade mig om det och hon visste vad hon talade om.

Har du något favoritspel på telefon eller dator?

söndag 20 mars 2011

Sköna söndag

Visst fanns det ett tv-program som hette så? Sköna söndag alltså? Och ett som hette Fräcka fredag också, men Malena Ivarsson eller nåt? Förmodligen gick de på det glammiga 1980-talet.

Skön söndag har vi haft i dag i vilket fall som helst.

Sovmorgon, långfrukost, flera tidningar att bläddra i. Vi har Göteborgs-Posten på helgerna och den är läsvärd och så, men jag funderar ändå på om jag inte ska ta DN i stället. Jag liksom hittar bättre i den på något sätt. Det är märkligt det där, hur man vänjer sig vid tidningar. Läser du förresten tidningen framifrån och bakåt eller börjar du, liksom jag, bakifrån? Även det är en vana svår att bryta.

När solen bröt fram åkte vi ut till stugan och kollade till det, vår vana trogen med varsin kamera runt halsen. Och eftersom en bild säger mer än tusen ord stoppar jag här och låter bilderna tala. Har du haft en skön söndag?

En promenad på isen lämnar spår efter sig.

En skylt som väntar på sommargäster...


Det som göms i snö kommer upp upp i tö!


Naturen gör egna konstverk ibland.


En mig när och kär hobbyfotograf!

lördag 19 mars 2011

Liten blir stor. Men hur stor?

I dag har vi haft besök av M, M och D, lika mysigt som alltid! Småprat, fika och sedan var vi och lilltjejen i Gällstad och på Hofsnäs Herrgårdscafé, som premiäröppnade i dag. Men hujedamig vad vuxna alla håller på att bli. Jag kom ju in i M & M:s liv när de var 6 och 8 år och nu har de nyss fyllt 19 och 21 år. Åren går, både för dem och mig.

Jaja, nog pratat om begynnande 50-årskriser. :-)

Liten blir förresten stor på fler sätt än ett. Minns ni att jag för ett tag sedan visade bilder på att mina Mauritiusfrön hade börjat komma upp ur jorden? Nu håller de på att växa ur krukan. Undrar om det ändå inte är en liten Audrey jag har börjat att odla upp - alltså den där köttätande elaka växten i Little Shop of Horrors?

Se själva - först kommer ett klipp där Audrey är hungrig, sedan kommer bilder på min växt för bara två veckor sedan och nu. Vad månde bliva? Och som sagt - är det någon som anar vad det är som kommer ur krukan får ni gärna tipsa mig.





fredag 18 mars 2011

Som en fredag förr om åren...

I dag har det vara hög dramafaktor här i Månstad, eller rättare sagt på Smådjurskliniken i Svenljunga. Katten Alfred har ju haft ont i örat ett tag, vilket vi har behandlat, men det har inte riktigt gett sig. Därför hade vi bokat tid hos veterinären i dag. Alfred blir 15 år i höst, vilken är en ansenlig ålder för en sådan liten kisse, men det här var faktiskt första gången han var hos veterinär - förutom när han blev kastrerad i unga år.

Första utmaningen var att få in honom i kattkorgen - trodde jag. Men jag ställde upp den på golvet, öppnade luckan, vände ryggen till och när jag vände mig tillbaka hade han gått in i den och lagt sig till rätta. Det är en väluppfostrad liten kisse det! Hade han vetat då vad han vet nu tror jag dock att han hade omvärderat den handlingen.

Resan till Svenljunga? Tja, det var inte riktigt tyst i bilen om jag säger så.

Väl på plats blev kissen sövd, rengjord och behandlad i öronen samt kloklippt när han ändå bara låg där, så att säga. Det slet lite i mattehjärtat när veterinären vände och vred på honom och han bara hängde där som en trasa, men det gjorde gott får vi tro. Nu väntar behandling med penicillin och örondroppar två gånger dagligen i två veckor.

Nu är vi hur som helst hemma. Jag tror inte att Alfred har något speciell fredagsmyskänsla, om jag ska vara ärlig.

Han har vinglat runt litegrann, kräkts några gånger, sovit emellanåt. Just nu ligger han på badrumsgolvet, mest för att det är varmt och gott och troligen för att han inte orkar ta sig så mycket längre. Och vet ni - helt plötsligt slog det mig att detta inte var helt olikt fredagsnätterna förr om åren: Vingla runt hemma, kräkas lite, inte orka röra sig mer än absolut nödvändigt, sova. Förmodligen känner han sig som om han har fått en järnklubba i huvudet när han väl vaknar dessutom.

Minnena från ungdomsåren far genom mitt huvud.

Dagens foton får bli stackars katten - dels redo i kattburen, dels hos veterinären - visst ser han mer eller mindre död ut på den ena bilden? Det var lite otäckt att se faktiskt, men vad gör man inte för sina läsare. Dessutom kan ni gott bli lika förskrämda som jag... :-) Huvudsaken är att han mår bra nu och det verkar han göra, om än trött.

 I kväll blir det filmkväll - "I rymden finns inga känslor". Har du sett den? Är den bra? 






torsdag 17 mars 2011

Annorlunda ordspråk

Det finns så många ordspråk här i världen, varav en del är mer vanliga än andra. Jag kom att tänka på det i går när jag skrev "Snabbare än f-n kom i tofflorna på morgonen!" Det var arbetskamraten A som brukade säga det en gång i tiden.

I dag satt jag och funderade på om jag kan några fler som inte är så vanliga. Inte vet jag om det stämmer på nedanstående båda att de är ovanliga, men jag hör dem inte varje dag i alla fall:

- Om om hade funnits hade kärringen gift sig med kvasten.
- Sällan pinkar lergöken!

Och så finns det ju ett par klassiker, för mig i alla fall:

- Små grytor har också stora lock.
- Det passar som handsken i väskan!

Dessa båda är förvisso inga "riktiga" ordspråk utan det är helt enkelt ett par felsägningar från förr. Kompisen M hade nämligen en förmåga att blanda ihop uttryck med den äran. Sedan har jag ett par självpåhittade också, även de från förr:

- Säga vad man vill om glasberget, men det är vacker utsikt!
- Hellre bränd än bitter.

Det första av dessa kom till vid ett samtal två singeltjejer emellan och det andra kom till när jag och vännen M i vår ungdom satt och filosoferade över hur man skulle leva livet.

Har du några favoritordspråk?

onsdag 16 mars 2011

Sprutat och klart!

Såg ni gårdagens bild? Lilla katten Alfred, stillsamt liggande på en väska. I dag var det inte riktigt lika lugnt på Norrgården. Det var nämligen vaccinationsdags för katterna! Vi har sådan tur att vi inte behöver åka iväg med de små liven utan veterinären tittar förbi om så behövs.

De små liven förresten? Det finns faktiskt inte större och mer otympligt än en katt just i det ögonblick som den ska in i en kattbur, så det är skönt att slippa det momentet.

Katten Alfred var i sin ungdoms dagar ganska van att resa i kattbur. Han var ju till att börja med göteborgare, så det första han gjorde i min ägo var att åka tåg till Stockholm, där jag då bodde. Dessutom fick han fara och flänga med mig kors och tvärs över landet när jag kärlekspendlade till Månstad. Men med ålderns rätt har han blivit allt mer avogt inställd till att resa över huvud taget. Borta bra men hemma bäst, ni vet.

Men det är något märkligt med katter, för de känner på sig att det är något på gång.

När veterinären kom lyfte jag upp Alfred och genast blev han stel som en pinne i hela kroppen och stretade emot allt vad den lilla kattkroppen förmådde. Men typ fem sekunder senare var det klart. Dock tycker jag nog att han blängde på mig lite extra ilsket när jag släppte ner honom på golvet och snabbare än f-n kommer i tofflorna på morgonen drog han i väg. (Det där är ett uttryck som jag lärde mig av en före detta arbetskamrat för mängder av år sedan.)

Lillkatten Charlie fick också en dos, så nu behöver vi inte vaccinera dem på ett år, vilket känns bra. Alfred ligger ju mest och sover om dagarna, men lillkissen är ju ute och ränner och man vill ju inte att hon ska dra på sig kattpest - eller vad det nu var hon vaccinerades mot.

I morgon bitti funderar jag på att börja med mina morgonpromenader igen. Snälla, kan du inte säga något för att peppa mig? Annars finns risken att jag ligger kvar i sängen...

tisdag 15 mars 2011

Trångt var det - men kul!!

Jag hoppas och tror inte att jag brukar vara sådär namndroppande och skrytig (som om jag skulle ha så mycket att skryta över). Men i går var jag på en fest, och alla var där. Ja, verkligen alla - utom Håkan Juholt då möjligen, vilket Expressen tyckte räckte för att göra en förstasida. Tänk om de skulle göra det varenda gång jag inte dyker upp på ett evenemang:

"Petra Vainionpää var inte i Milano i dag. Zlatan vägrar kommentera!"
"Petra Vainionpää saknades på Oscarsgalan. Var hon inte välkommen?"

Jaja, nog om kvällstidningsjournalistik. Den är liksom inte värd att ägna så många fler ord, inte när det gäller mer eller mindre konstruerade löpsedlar i alla fall.

Hur som helst - i går kväll minglade jag med Mona Sahlin, Martin Timell, Jan Eliasson, Carl Bildt, Nanne Grönwall, Maria Wetterstrand, Tomas Brolin, Tomas Ledin, Ingvar Carlsson, Thomas Östros... Och typ 290 kända och okända därtill. Mona Sahlin hade nämligen en avskedsfest i Stockholm och jag hade fått förmånen att vara bjuden.

Det var oenkligen en höjdarkväll på alla sätt!

Många gamla jobbarkompisar förstås, och ett kramade som jag sällan varit med om. Några, men definitivt inte för många, korta tal och sånger, prat, ännu mer kramande och "Nämen, heeeeej!" Och tro det eller ej - jag, självaste Mona och vännerna C och L var floor-breakers eller vad det nu heter när man är först uppe på dansgolvet för att få igång gästerna. Discjockey var förresten Henrik Johnsson, han som är (var?) gift med Malin Bayard. Bara det!

Men en sak kan jag inte förstå. När vi åkte hem på natten - varför var jag, C och B tvungna att gå in i hotellbaren och ta det där sista glaset vin? Hur tänkte vi då? Eller hur tänkte vi inte? Inte på morgondagen i alla fall, det är ett som är säkert, för i morse var jag tröttare än tröttast.

Nu är jag i alla fall hemma i mysiga Månstad igen. J säger att han har saknat mig och det får jag väl tro. Jag har i alla fall saknat honom. :-)  Och katten Alfred visade på sitt sätt att han inte tyckte att jag skulle åka iväg på ett tag, genom att helt enkelt lägga sig på väskan, så nu blir jag här ett tag.

Har du varit på någon skojig fest nyligen?

måndag 14 mars 2011

Partiparty!

I dag blir det inget långt inlägg, men jag kan ju inte låta bli att höra av mig. :-) Men nu är nya linnet och lilla tröjan på och läppglansen glänser som besatt. Jag ska nämligen på kalas i kväll. I dag har jag haft en springa-på-stan-dag och shoppat lite dagen till ära. Nedan ses resultaten. Uj, vad det kan bli kostsamt att ha en dag ledig, men nu är vårgarderoben klar i alla fall.

Kan inte låta bli att bjuda på en bild från systerdottern J. Jag granskade nämligen texterna till en utställning i Göteborg för ett tag sedan och vi språkgranskare lever ofta ett ganska undanskymt liv, dvs. vi märks aldrig. Så döm om min förvåning när hon mailade mig bilden nedan, vilket var en skylt på museet. Där står jag! Kul, och lite stolt känner jag mig allt. 

Ha det så kul i kväll, det ska jag ha!




söndag 13 mars 2011

Många intryck blir det

Söndag kväll och jag sitter och häckar på ett litet stockholmskt hotellrum. J har åkt hem och jag sitter och försöker samla intrycken från helgen. Det får bli en lista med osorterade tankar, håll tillgodo!

1. Globen. Helt otroligt kul att se schlagerfinalen live! Folkligt, festligt och fullsatt kan man väl säga. Vi satt på skapliga platser på läktaren och alldeles nedanför våra sittplatser fanns en tom loge där programledarna dök upp lite då och då. I övrigt blev man lomhörd men det får man ta i kulturens namn. :-)

2. Mat. Vi var ute med C och B före schlagern och käkade tapas på El Crocodillo, som förmodligen var en spansk restaurang, eller möjligen kubansk för det hängde en kubansk flagga där inne. Gott var det i alla fall! Och som om det räckte med det. Efter schlagern var vi nämligen hemma hos C och B på nattamat och nattaprat - så mysigt!

3. Umgänge - önskat och mindre önskat. Säga vad man vill om Stockholm men mycket folk är det, åtminstone fläckvis och stundtals, och när 15 000 personer ska åka från en och samma arena vid ungefär samma tidpunkt är det bara att bita ihop och idka närkontakt. Väldig närkontakt. Det går väl an för människor av vuxenlängd som jag och J, men det var ju många halvsmå barn med också.

Riktigt önskat umgänge var förstås våra vänner C och B samt väninnan E. Den sistnämnda och jag promenerade Södermalm runt i eftermiddag efter att jag hade vinkat jag av J som skulle tillbaka till vackra Månstad för att gratulera M och M som fyller år i dagarna två. Grattis till er båda! Själv stannar jag kvar här till på tidsdag, för i morgon kväll ska jag på fest. Det kostar att ligga på topp. ;-)

Dagens bilder från bli några intryck från helgen. Har du haft en bra helg?





fredag 11 mars 2011

Fy, vilken fredag...

Ni har väl, liksom jag, sett bilderna från Japan. Naturens krafter är fullständigt skoningslösa när de sätter den sidan till. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över den rapportering som man numera kan få från världens alla hörn via satelliter, internet och all denna teknik. Detsamma har slagit mig när det gäller frihetsrörelsen i Nordafrika. Regimer kan liksom inte dölja sin illvilja lika lätt från omvärldens hat och ilska, vilket inte kan vara annat än gott. Men samtidigt kan man inte värja sig från det onda, som i dag.

Vad jag förstår ligger Japan på skarven till flera sådana där undervattensplattor, eller vad det heter, och det lär vara skälet till att landet är utsatt. Såtillvida är vi förskonade här i bistra norr. Då kan man kanske ta att snön yrde som besatt i dag.

Dagens bild får bli en regnbågsvacker Globen, dit jag ska i morgon - yihaa! Det känns i och för sig lite världsligt med tanke på Japan, men jag måste erkänna: Det ska faktiskt bli ljuvligt, härligt och underbart kul! Lite kultur är dessutom precis vad jag behöver med tanke på att varken jag eller J vann i Gröna Näringarnas Konstklubbs lotteri i går. Jaja, det får vi ta igen nästa år.

Vad  har du för dig i helgen?


torsdag 10 mars 2011

Den färgade dockan Harry med sin rosa klänning

Ett par dagar utan blogginlägg, det är inte utan att jag har saknat det. Ofta är det så att jag ser eller hör något, och då dyker tanken upp: "Detta måste jag blogga om!" Ett kul sätt att se på tillvaron faktiskt - lite som när man är ute och går med en kamera som sällskap. Man ser på världen på ett annat sätt och allt blir potentiella foton. Men jag har valt bort (läs inte hunnit med) bloggen ett par dagar för jag har varit kulturell och kvinna i kubik.

Kulturell och kvinna är jag förvisso jämt. Och kubik? Det ämnet ska inte avhandlas i dag. Hmpf...

I tisdags var jag i Tranemo och firade Internationella kvinnodagen, eller manifesterade är kanske ett bättre ord. Eldsjälen Mia hade nämligen ordnat en helkväll för och av med stafettföreläsningar om allt från hemmaförlossningar till barnlöshet, för att ta till några ytterligheter. Det var mycket kul och man hann liksom aldrig tröttna på det eftersom föreläsningarna var typ 15 minuter vardera. Det blev inte heller den där "hata männen"-stämningen som kan dyka upp ibland och som jag har lite svårt för.

Den färgade dockan Harry med sin rosa klänning nämndes av den tjej som är ordförande för RSFL Borås. Hon pratade om heteronormalitet och berättade att hennes dotter verkligen ville ha en rosa klänning till sin färgade docka Harry - oavsett om det var "normalt" eller inte. Det handlar om att följa hjärtat, inte normen.

I går körde jag vidare på temat "Kvinnor kan", för jag var i Borås och tittade på Mia Skäringers föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst" i Borås.

Om det nu var heltomt på karlar i Tranemo så var det nästan lika tomt på dem i Borås. Totalt var vi ungefär 1300 i publiken, varav kanske fem procent män. Showen börjar med att Mia Skäringer kommer ut på scen iklädd en bikini från typ 1980-talet, ni vet när det var trekanter på brösten och så lite tyg som möjligt nertill. Där stod hon, i sin bikini, och pratade om kvinnoidealets vedermödor. Modigt och oerhört roligt. Efter en stund klädde hon på sig kläder men showen var ändå väldigt personlig och avklädd. Man skrattade hejdlöst men skrattet fastnade ibland lite i halsen av allvar, sådär som Jonas Gardell också kan vara när han är som bäst.

Tror ni att jag har "kulturellat" färdigt med detta? Icke!

I kväll är det årsmöte i Gröna Näringarnas Konstklubb, där jag är ordförande, och på lördag ska jag och J till Globen och kolla schlagerfinal! Jag hade nämligen turen att vinna ett par biljetter. Ni känner ju till att jag gillar "spektaklet" så det är väl egentligen inte mer än rätt för var ska sleven vara om inte mitt i grytan?

Dagens bild får bli Picassoskulpturen i Kristinehamn - min och Mia Skäringers gemensamma utgångspunkt för mycket. Språklig som jag är noterar jag att hon har kvar sina tjocka "L" och öppna "Ö" - vackert är det inte, men det är liksom hemma. :-)


måndag 7 mars 2011

Kultur på hög nivå

I går när jag letade efter Dentist song råkade jag hitta en sida från SVT med de 15 bästa musikalscenerna genom tiderna. Visst - urvalet är gjort av någon annan än mig, men jag är benägen att hålla med urväljaren - åtminstone i mångt och mycket.

Dock saknar jag en av mina favoriter - Fantomen på Operan, Tommy, Jesus Christ Superstar och Moulin Rouge. För att bara några.

I övrigt har jag noterat att jag nu närmar mig 20 000 unika besökare på bloggen, så det är dags för en tävling igen snart. Jag tycker att det var så kul sist! Just nu funderar jag för fullt på tävlingsuppgiften dock, men jag ska väl klura ut något bra och ha några bra priser dessutom. Kanske en heldag i Ullared med mig vore ett bra förstapris? Det är bara fem mil härifrån.

Jag skojade nog bara mest där, men jag blev inspirerad av Ullaredsprogrammet som jag halvtittar på  just nu. Det är egentligen helt otroligt vilken bra reklam varuhuset får genom den serien. Jag gick in på deras hemsida och hittade några försäljningssiffror. Varje år säljer man inte mindre än 12 miljoner par sockar, 325 396 påsar Ahlgrens bilar och 100 miljoner bullformar, och varje dag säljer man 219 131 fryspåsar och 25 000 gula plastkassar.

Helt sanslösa siffror egentligen.

Nedan bjuder jag på ett youtube-klipp från Fantomen på Operan. Här spelas Fantomen av Michael Crawford och Christine Daae av Sarah Brightman och det är så vackert! Jag har faktiskt sett Fantomen två gånger - en gång i London och en gång i Sverige. Jag skulle kunna tänka mig att se den igen.

Vilken är din favoritmusikal?

söndag 6 mars 2011

Vad månne bliva...

När vi var på Mauritius i nyårstid plockade jag med mig några frön från backen - ursprung och art totalt okända. Troligen får man inte alls göra så, men det har liksom blivit en vana. En del köper med sig sprit, andra dockor, jag samlar frön. Förr brukade jag ta med mig blomskott också men de är dels svårare att hålla vid liv, dels svårare att smyga med sig. Dessutom har jag fått för mig att man då kanske tar med sig otäcka småkryp över gränsen och jag vill ju inte vara "Kvinnan som förde in den dödliga X-baggen i Sverige!"

Många långväga frön tar sig aldrig, men ibland så händer det saker i krukorna, som nu. Det har alltså börjat spira, vilket är jättekul!

Vi får väl se vad det blir, och om det över huvud taget överlever. Jag hoppas att det är en vacker växt med ljuvliga blommor eller något, men det kan ju vara ett mauritianskt ogräs, totalt omöjligt att utrota. Eller som i Little Shop of Horrors, där det finns med en otäckt stor köttätande växt - Audrey II - som visar sig leva av människoblod.

I dag bjuder jag både på ett klipp från Little Shop of Horrors - Steve Martins Dentist Song - och ett par bilder på mina små "växtbebisar". Är det något av er som känner igen vad det kan vara?








lördag 5 mars 2011

Kors i korsetten!

Jag och J har hittat en pärla i dag som måste rekommenderas för alla som befinner sig i en... tja... tiomilsradie från Borås - Abecita Konstmuseum. Det var det allra finaste lilla museum med den allra trevligaste personal. Vi blev till och med guidade runt en stund av självaste intiativtagaren till museet, vilket var väldigt trevligt. 

Abecita arrangerar dels några fotoutställningar per år, dels en permanent samling foton och grafik. Den permanenta samlingen visas bara för grupper vid vissa tider, men fotoutställningarna är öppna för alla. Den utställning som visas nu heter Kända profiler och det var jättefina porträttfoton av flera kända och (för mig) okända personer. Nästa utställning, som börjar i maj heter Sport vi minns, och då får man väl förmoda att det är sportfoton som visas.

Museet ligger vid Knalleland och det är väl värt ett besök.

Efter det kulturella inslaget gick vi runt lite på stadens gator, tog en fika och åkte sedan hem. Det är så gott att få tillbringa ledig tid med J och bara mysa runt. Dels flänger och far jag ganska mycket, dels är vi båda föreningsaktiva, så många veckor är det möten, möten och åter möten. Det är självvalt, så jag säger inget om det, men man måste hitta mystiden däremellan - och det gjorde vi i dag. Dessutom blev det premiärluftning av de gröna Conversedojjorna, nu är det sannerligen vår på gång!

Dagens bilder får bli några smygtagna foton från Abecita Konstmuseums hemsida. Jag vet inte om man får lägga ut sådana hur som helst, men jag hoppas att jag är ursäktad i all min välvilja! Fotograferna heter Thron Ullberg och Dan Hansson.

I kväll är det melodifestival och andra chansen som gäller här. Vad gäller hos dig?

Cecilia Frode
Fotograf: Thron Ullberg

Kristina Lugn
Fotograf: Dan Hansson

fredag 4 mars 2011

Jag var ung en gång - del 2

En del läsare kom ihåg den gamla hederliga arbetsboken, vilket var kul. Jag tänkte därför fortsätta på tenat "Saker man kanske minns" - mitt på blanka fredagkvällen.

Minns ni skolmognadstestet?

Jag tror samma sak händer nu som jag tror hände igår, nämligen att några nickar leende och andra inte har en aning vad jag pratar om, och det är faktiskt de sistnämnda som är att lyckönska den här gången. Skolmognadstestet var nämligen ett skämt, som jag minns det i alla fall. Jag minns förvisso bara en del av testet, men den var dum nog.

Innan man fick börja skolan fick man alltså göra ett skolmognadstest. Det moment jag minns innebar att man fick ett papper och ett tomt pappersark framför sig. Det lilla oskyldiga barnet, som inte hade någon aning om hur viktigt det här momentet var, skulle rita ett hus med en skorsten och en flaggstång bredvid huset. Det skulle komma rök ur skorstenen och flaggstången skulle ha en flagga som vajade i vinden. Och nu kommer själva testmomentet:

Flaggan och röken skulle gå åt samma håll!

Det barn som inte förstod att vinden blåste åt samma håll på hela teckningen var inte mogen att börja skolan. Ni förstår? Kreativitet var alltså inget som premierades på den tiden. Tyvärr verkar det som om den svenska skolan är på väg åt samma håll i dag, men det är en annan diskussion som tarvar mer plats och som jag ägnar mycken tanke.

Dagens bild får bli tavlan "Blir du lönsam, lille vän?" av Peter Tillberg. Jag hittade även en artikel i DN om denna tavla - här.  Riktigt intressant läsning såhär på fredagkvällen.

Om du inte har något annat för dig förstås - vad kan det tänkas vara i så fall?

torsdag 3 mars 2011

Jag var ung en gång för längesen...

Har ni haft någon arbetsbok? Nu anar jag att en del av er nickar lite igenkännande, kanske småler lite, medan andra har inte en aning vad jag pratar om. Skillnaden mellan er som vet och er som inte vet är åldern. Vi som är lite mognare vet helt enkelt mer om detta.

En arbetsbok var något man fick i årskurs 8, alltså när man förväntades börja sommarjobba eller jobba på skolloven. Jag har för mig att den var turkos till färgen.

Innan jag fick min arbetsbok fick jag gå till skolsköterskan och gå igenom ett smärre hälsotest, typ längd och vikt, och man kollade också färgseendet. Kommer ni ihåg? Testet består av prickar i olika fäger på en botten med andra prickar i andra färger och tanken är att siffrorna ska framträda tydligt. Det gör de inte för mig. Jo, jag ser någon, men inte alla på långt när. Resultatet av mitt test resulterade i en skrivning i arbetsboken som jag minns väldigt väl:

Bör undvika yrken som kräver snabbt och säkert urskiljande av färger. 

Precis så stod det. Det är inte så att jag är färgblind eller så (vilket tydligen bara män kan vara?) utan jag har bara nedsatt färgseende. Det kör liksom ihop sig lite precis på cerisegränsen eller den där blågröna gränsen, alltså när man ska avgöra om en färg är mer röd än blå eller mer blå än grön. Det innebär att jag inte får bli polis eller pilot, men det har ju funkat bra ändå.

Vill du testa ditt eget färgseende kan du göra det - här.

Dagens bild får bli något färgglatt - mina röda Converse, för snart är det ju vår och då åker de på! Vilken är din älsklingsfärg?

onsdag 2 mars 2011

Moon Town Lover

"Moon Town Lover" - visst låter det som namnet på en fin gammal sång med en lämplig smörsångare från typ 1960-talet eller något? Fritt översatt till älsklingsspråket blir det ju Månstadsälskare, vilket i och för sig kan tolkas på olika sätt men det låter jag bli här. Det jag menar är en person som älskar Månstad, rätt och slätt - jag skriver alltså helt enkelt om mig själv.

(Lång väg till kort besked det där, det märks att jag har umgåtts med politiker några dagar, eller hur?)

Jag är på väg hem till Månstad nu, efter tre dagar i storstan. På dagarna har jag rensat arkiv, vilket är både intressant och spännande, även om det kanske inte låter så - och på ledig tid därutöver har jag ätit mig igenom Stockholm. Jag har ätit japanskt, libanesiskt, franskt, italienskt och tjeckiskt, och just utbudet är faktiskt en sak som jag kan sakna. Tranemo i all ära, men en kinakrog och några pizzerior är liksom inte detsamma. Samtidigt har avsaknaden av utbud en positiv inverkan på min matlagning, alltid något!

Nu blir det nog påsmat några dagar dock, för den här goda maten har även inverkan på viktkurvan. Jag läste dessutom på löpsedlarna att LCHF-dieten "slammar igen" (jo, just de orden stod det) blodkärlen. Det lät väl sådär. Förmodligen är det motion och lagom mat som gäller, som vanligt alltså. En ny utmaning, kära granne (om du läser det här)?

Dagens bild får bli den jag utlovade häromdagen - Olof Palmes grav. Visst är det vackert mitt i allt det sorgliga?