Nu var det så där länge sedan jag bloggade igen, men det har sina skäl - och egentligen handlar det o ganska goda sådana. Jag har nämligen inte valt bort er utan jag har valt till andra saker, och livet har inte alltid plats för allt.
Det jag har valt till är att jag inte sitter vid datorn så mycket på kvällarna (läs: bloggtid). Det är bra. Det jag också har valt till är att jag försöker röra på mig varje dag. Det är också bra. Jag tar långa (nåja) stärkande promenader nästan varje dag - antingen ute eller inne på mitt gåband. Samtidigt lyssnar jag på bra musik eller något Sommarprogram som har har missat. Det har blivit en må bra-stund och en må bra-vana som jag tänker fortsätta med, tyvärr lite på bekostnad av mina bloggstunder.
Men några tankar tänkte jag ändå bjuda på. :-)
Jag har som sagt lyssnat på ganska många Sommarprogram i år och det finns flera jag rekommenderar varmt: Henrik Dorsin, Daniel Sjölin, Soran Ismail och ståupparen Marika (minns inte efternamnet) är några favoriter från i år.
Speciellt Soran sade en del som jag har funderat kring, bland annat när det gäller hur vi benämner invandrare. Han talar utifrån egen erfarenhet förstås, och konstaterade att han alltid blir benämnd som kurd, rätt och slätt, fullständigt oberoende av om folk vet huruvida han är född i Sverige, kom hit som barn eller är nyanländ. Han är kurd. Punkt. Han drog parallellen till USA, där han i stället skulle ha kallats kurd-amerikan, i likhet med latin-amerikan, afro-amerikan, svensk-amerikan osv. De kombinerar alltså det gamla och det nya på ett självklart sätt.
Det får till följd att han faktiskt både är kurd och amerikan over there - och därmed inte behöver välja, så att säga. Oavsett om man är kurd, islänning, svensk eller något annat så är man det samtidigt som man är amerikan.
Om man den ut den tanken - vilket Soran Ismail gjorde i sitt program - så är vi alla svenskar, oavsett var vi kommer ifrån och då blir ju "Sverige åt svenskarna", "Svenskarnas parti" och allt annat betydligt trivsammare Vi är helt enkelt svenskar allihop och kan därmed vifta med flaggorna hej vilt på nationaldagar och närhelst annars vi vill!
Tänk, vad jag tyckte att det resonemanget var befriande!
Nej, nu ska jag ta mig till restaurangvagnen på tåget och få mig en bit mat innan jag kommer fram till Stockholm. Jo, kurshösten har börjat. Har du någon höstfeeling ännu?