Himlen är oskyldigt blå

I dag har jag nog haft mer tur än jag har anat. Tågtrafiken stod helt stilla på sträckan Stockholm-Malmö i eftermiddags, men jag kom från Göteborgshållet, helt enligt tidtabell. Tack för det, SJ.

Jag hade en rejält talför dam bredvid mig fram till Herrljunga, den där typen som pratar på både in- och utandning, vet ni. Jag vet väldigt mycket om hennes två barn, fem barnbarn och hennes kille inte minst. Jo, hon kallade honom "min kille" hela tiden. Resten av resan var betydligt lugnare och tiden ägnades stundtals åt Monica Zetterlund på Spotify, vilket var en ren njutning.

Nu i kväll har jag varit på bio med bästa väninnan C.

Vi såg "Himlen är oskyldigt blå" av Hannes Holm och med Bill Skarsgård och Peter Dalle bland många andra. Det var en verkligt bra film, inte minst för de tidstypiska miljöerna från 1970-tal, så nostalgifaktorn var total. Hela filmen var dessutom fylld med bra musik och verkligt bra skådisinsatser. Exempelvis spelade Peter Dalle knarkkung med den äran.

Historien lär också ha verklighetsanknytning, för det fanns något som kallades Sandhamnsligan på 1970-talet och historien i filmen utspelade sig just i Sandhamn.

"Himlen är oskyldigt blå" är förresten en väldigt fin låt med Ted Gärdestad. Den kan du lyssna på - här. Du får förstås också en bild på en ung Ted Gärdestad. Vilken är din favoritlåt med honom?

Jodå, lite adventskänsla är det allt

När jag var borta senast fixade underbara J alla julbelysning ute. Jag hade redan fixat pyntet inomhus, inklusive min gamla julby - även om jag fortfarande funderar på om jag ändå inte ska köpa en lite större att komplettera med. Eller nåt.

Jag pyntar inte så mycket, några adventsstjärnor, några ljusstakar, inte så mycket mer. Det räcker gott tycker jag för att skapa stämning. Utomhus däremot. Där kan jag liksom inte få nog!

I flaggstången har vi en ljusslinga som klättrar sig upp, en buske har ett nät över sig som blinkar på olika sätt hela tiden, över de båda ingångarna på kökssidan finns hänger ljus (även om den ena inte funkar ännu) och på "finsidan" har vi ljus upp runt husnocken. Svårförklarat det där, får nog bli något kort någon dag, men inte ens en blogg skulle kunna få mig att gå ut och göra det nu. Fy, vad det viner kallt runt knuten här! Inte en massa färgade lampor dock utan bara vitt ljus. Någon måtta får det vara. :-)

Vi har även haft lite adventsmys här inne i kväll.

En liten skvätt av Blossas nya saffransglögg, serveras kall med en isbit i. Låter kanske konstigt, men det är jättegott! Till det serverades pepparkakor med S:t Agür, en dundergod ädelost. Glögg med is och pepparkakor med ost? Tja, man får ju nya vanor med åren. `

I morgon drar jag till storstaden igen, men sedan ska det nog vara lugnt med resor åt det hållet för i år. Tror jag i alla fall. Hoppas bara att SJ, Trafikverket, Banverket och vilka det nu är sköter sig. Förseningar i iskyla är ingen favorit.

Dagens bild får förstås bli de mumsiga pepparkakorna från tidigare i kväll. Har du några speciella adventsrutiner du vill dela med dig av? Vad kan du inte vara utan? Vilken duk måste fram? Vilket godis bör bakas? Vilka prylar måste fram?

Hemma igen!

Nu är ännu en "turné" till ända - denna gång till Stockholm och sedan till Linköping, där jag träffade gode vännen M och hans systerdotter S. Vi har pratat, shoppat och skrattat. En bra mix, tycker jag. S gjorde förresten en helt heroisk körning från Linköping till Jönköping i gryningen. I rykande motsnö (snöig motvind alltså) körde hon oss tryggt och säkert - utan att vi knappt såg vägen, än mindre filer, avfarter och annat sådant som är bra att känna till när man kör bil.

Heder åt dig!

Från Jönköping till Falköping delade jag tåg med mängder av trötta tonårskillar. Det var nämligen världens största LAN på Elmiamässan i Jönköping i helgen,och LAN handlar om att unga män, och några kvinnor, spelar datorspel med varandra och andra, hela dagarna och nätterna i ända.

Och det kan jag säga - unga män som inte sovit eller duschat på två dygn luktar lite illa. Nej, rättelse: mycket illa. Det var skönt att komma av det tåget.

Eftermiddagen tillbringades på stationsområdet i Månstad, där byalaget hade fixat avdentsmys. Tomten var där, korven grillades, lussebullarna tuggades, glöggen dracks, lotterna såldes. Ni hör, precis som det ska vara - därtill i stilla snöfall. Väldigt mysigt!

Dagens bilder kommer därför därifrån - lussebullarna, tomtefar och en lottförsäljerska, därtill bloggkamrat - Pia på Ateljé Skogslyckan, vars sida är väl värd ett besök.

Vad har du gjort denna första advent?

I'm hooked on a feeling...

"I'm hooked on a feeling, that I'm in love with him!" Tralalala...

Ja, sorry J, men i dag får du dela mitt hjärta med Björn Skifs.I går var nämligen vännen M och jag på konsert i Cloetta Center, och det var hur bra som helst! Det är möjligt att åren går och att Björn Skifs hör till den kategori artister som man tycker bättre om ju äldre man blir, och medelåldern på konserten var väl inte 22 år, men jag är verkligen imponerad.

Det sjöngs många gamla godingar, men i helt nya arrangemang, mycket spännande sådana. "Härligt, härligt men farligt, farligt" med enbart nio akustiska gitarrer, "I mörkret med dig" med ny text och den framfördes helt a capella - nej förresten, visst takthållarkomp fick han via visp och en bunke. "Det blir alltid värre framåt natten" framstod helt plötsligt som en jättestark ballad, bättre än jag någonsin hört den.

Dessutom var det mer av en föreställning än en konsert, för både jätteduktiga dansare och akrobater fanns med. Riktigt sevärt, så om han passerar en arena nära dig rekommenderas detta verkligen.

Dock trodde jag en stund att jag inte skulle få se konserten för jag höll på att frysa ihjäl utanför arenan. M var nämligen tvungen att parkera i typ Norrköping (kändes det som) och under tiden fick jag vänta utanför arenan. Hutter och burr, säger jag bara.

Nu ska vi ut och göra Linköping. Jag har spanat in en retroaffär som verkar spännande. Bara titta, förstås... :-)

Dagens bild får bli på gårdagens lokal. Cloetta Center. Namnet på arenan - tja, vad ska man säga? Det är kanske bra att de inte döpte den till Coco Arena i alla fall. Vilket är ditt bästa konsertminne?

Gammalt blir som nytt

Har ni sett den senaste tidens reklam från Coop? Nu ska man få återbäring på det man handlar, vilket jag tycker är en alldeles lysande tanke, för det är klart att det är en bonus att få tillbaka lite av det man handlar. Nu finns det ju nästan inga "köppera"-butiker i Tranemo med omnejd, så jag lär inte ha så stor nytta av det, men idén är god.

Men inte är den ny, som jag minns det i alla fall, för Konsumentföreningen Värmland hade återbäring på sina kvitton för många, många år sedan.

En gång om året fick man sitta och räkna ihop kvittona, lägga dem i en påse - och efter någon månad fick man återbäringen. Jag minns inte riktigt, men jag tror att den var minst tre procent, vilket gav ett välkommet tillskott i kassan.

En gång när jag skulle räkna kvitton hade jag oväntad "hjälp" i form av min undulat Pillevitten. Jag satt vid köksbordet i Kristinehamnn med en kvittohög. Jag tog ett kvitto ur högen till vänster, slog in summan på räkneapparaten och lade kvittot i högen till höger. Då kom lille Pillevitten vandrande över bordet, tog ett kvitto i högra högen och bar tillbaka det till den vänstra högen igen. Det tog tid att räkna kvitton det året, kan jag säga.

Dagens bild får bli ett par fina gröna undulater - inte lika vackra som Pillevitten förstås, men ganska lika ändå. Vad gör du en torsdag som denna? 

Disney on Ice

Disney on Ice kan man lätt komma att tänka på när man far runt på vägarna här i Månstad nu. Det är det enda jag kommer att säga om vintern i dag.

Nu har jag haft fyra kurstillfällen på tre dagar, så gissa om jag kände mig nöjd när jag kom hem i dag. Det fick bli ett långt och jättevarmt bad med en badbomb från Lush. Just den här bomben skulle enligt utsago ha lugnade effekt på stela muskler. Jag vet inte om det var badbomben eller det varma vattnet som gjorde nytta men nu känner jag mig tokavslappnad. Därtill har jag kört fem kilometer på Crosstrainern. Gott!

Nu är det nybryggda kaffet upphällt och maken kom precis in genom dörren. Det här har alla förutsättningar att bli en skön kväll.

I morgon drar jag till Stockholm igen. Men "I morgon är en annan dag", som det sjöngs i Christer Björkmans schlager 1992 - och på tal om schlager så ska jag se Björn Skifs i Linköping på fredag. (Nästan en P3-övergång, eller hur?) Han föräras därför dagens bild - håll med om att han bär sina 63 år med charm!

Har du någon favoritschlagerlåt från den gamla goda tiden?

Bilden lånad från NWT

Det går väl sådär på Tradera...

För ett tag sedan lade vi ut ett gäng etiketter på Tradera som vi lyckades sälja. Alldeles för billigt dock, har vi nu insett, men vi såg det som en provomgång. Nästa sak ut på försäljning var ett par läckra salladsbestick - som ingen ville ha. Hmmm...

Det var lite samma känsla om när jag för några år sedan (rätt många faktiskt, 80-tal eller tidigt 90-tal?) försökte sälja vinylplattor. Det var bankstrejk så inga bankomater eller sådant fungerade, så när kontanterna var slut var man därför tvungen att kränga prylar för att få loss pengar. När jag tänker efter måste detta varit innan man använde betalkort som i dag; i stället var det checkar som gällde - hu, vad länge sedan det låter!

Hur som helst - jag plockade samman en bunt LP-skivor och knatade runt hos ett antal second hand-butiker som köpte vinylplattor. En del köpte några, men desto fler ville inte köpa mina skivor.

Tänk vad jag kände mig kränkt. Inte i den där allmänspråkliga betydelsen som finns numera, att man känner sig kränkt över att någon annan tar den sista kakan på kakfatet utan att fråga. Nej, här handlade det om personlig kränkning.

Jag hade ju köpt de där skivorna för att jag tyckte om dem. Hur hade de bara mage att rata min smak? Hur vågade de ifrågasätta mina inköp och antyda att andra inte tyckte att det var lika bra?? Pfft. Men numera biter jag i det sura äpplet. Tradera - here I come. Här ska läggas ut mer! Förr eller senare är det väl någon som förstår värdet i allt det vackra som jag inte vill ha. :-)

Dagens bild får bli en gammal goding från förra året. Tyvärr verkar det som om jag kan ta en snarlik bild på lilla bilen i morgon bitti. Hur har du det i snön?

Moddig, moddigare, moddigast

I morse körde jag till Kungsbacka i snö, och uj vad jag ogillar det. Tur att jag tog gott om tid på mig. Resan gick bra även om GPS:en tyckte att  jag skulle ta ett varv runt Borås innan jag svängde ut på riksväg 40. Jag förstår mig inte alltid på den, men fram kommer man ändå.

Jag har hållit två föreläsningar här i dag. Först träffade jag drygt 20 chefer och sedan var det 90-100 personer som lyssnade i eftermiddags i en biosalong! Jag kände mig lite som den store värmländske vaktmästaren i Smala Sussie, han som går upp på bioscenen och berättar att biopubliken måste gå hem mitt i filmen, för...

- Det är Stockholms fel alltihopa, för di har bare skicke halve filmen!

Har ni inte sett den filmen så rekommenderar jag den å det varmaste. (Har jag sagt det förut? Förmodligen.) Jag är kvar i Kungsbacka för jag ska ha en föreläsning i morgon också. Hotellnatt och hotellfrukost igen alltså. Tog även en runda på Kungsmässan, som var ett stort shoppingcenter, så nu är nyårsblåsan fixad!

På tal om ankommande storhelger - har du börjat beta av julklappslistan ännu?

Stockholm, Stockholm, stad i världen...

Stockholm, Stockholm, världens stad! Så sjöng den alltid lika välsjungande Pugh en gång i tiden - och visst hade han rätt. Vi har varit i Stockholm i helgen på en myshelg med sex goda vänner. Hotell med tillhörande hotellfrukostar, shopping, vandring i Gamla stan, ännu mer shopping, lite Hötorgshallen, musikal i form av Sugar på Oscars, 18-rätters (!) mezemiddag på den libanesiska restaurangen Sahara.

Ni hör - mycket mys var det!

När vi var inne på Åhléns gick vi runt bland parfymerna och sniffade, och där fanns en herrparfym som var helt ok, tyckte vi. Bra pris var det också, så kanske julklappen till diverse livskamrater kunde fixas? Jo, så gott luktade den allt. Damen som marknadsförde den sade:

- Passa på att få den signerad, vetja!

Vi vred lite diskret på huvudet och där stod han. Börje Salming. I egen hög person - fast han var inte så hög, dvs. lång, som vi trodde. Signerade herrparfymer blev det dock och några foton därtill. Men inte klarade vi att hålla oss till julafton, så herrarna fick möjlighet att lukta Salming redan samma kväll. Så snälla var vi.

Vi såg som sagt Sugar, dvs. musikalvarianten av den ljuvliga filmen "I hetaste laget". (Den måste jag förresten se om endera dagen.) Det var helt klart sevärt men vi satt väääldigt högt upp. Men flinten på Henrik Dorsin syntes väl. :-)

Dagens bilder får blir dels en vy från våra platser på Oscars, dels självaste Salming. Visste du att han har sytt 200 stygn - bara i ansiktet!

Vad har du gjort i helgen förresten?

Alla dessa beslut!

Nu behöver jag ett gott råd. När man åker till storstaden för myshelg - ska man ta med sig byta-om-för-kvällen-kläder? Vi ska gå på musikal och restaurang kvällstid, inget som direkt kräver finkläder - även om jag förstås ska var hel och ren. Annars skulle mamma skämmas ögonen ur sig för att hon uppfostrat mig dåligt, och det vill man ju inte.

Till saken hör att jag ska hålla kurs måndag-onsdag nästa vecka och då måste jag ha "konsultkläder" redo, vilket begränsar mängden plagg. Jag hinner ju inte tvätta däremellan. Jag är en riktig plus- och minuslistemänniska, så det får väl bli en lista med för och nackdelar med mer kläder:

+ har mer att välja på

+ kan ha lite "finare" kläder på kvällarna.

- mer att packa och bära.

- mindre urval nästa vecka.

Det blev 2-2, hur mycket jag än sitter här och funderar. Hmmm...

Det är i sådana här lägen jag skulle vilja vara född i lejonets tecken i stället för en velig våg. Nu är det ju inte så att jag tror på astrologi, men samtidigt kan man inte förneka att veliga vågen stämmer bra på mig. För och emot astrologi också med andra ord - typiskt våg. :-)

Dagens bild får bli en sådan garderob som jag inte har, så hjälp mig - hur mycket ska jag packa?

Hemma igen

Ibland får bloggen karaktären av här-och-där-och-fram-och-tillbaka-blogg. Och det stämmer ju, för nu är jag här efter att jag har varit där. En resa tur och retur till Forshaga med ett stopp på MSB är de senaste två dagarnas äventyr, och jag måste återigen lovorda min nya teknikkompis i bilen - Tom Tom Car Kit. Jag menar, hur bra får en teknisk pryl vara egentligen?

Den är som ett riktigt High Tech Kinder Egg, jag lovar!

Jag lyssnar på Ipod eller Spotify, en fartkamera på ingång, musiken tonar ner och varnar, en högersväng på gång, musiken tonar ner och varnar, någon ringer, musiken tonar ner och jag har handsfree samtidigt som gps:kartan är kvar. Lycka.

Något annat som är lycka är att Stockholm väntar i helgen. "Stockholm?" tänker någon. "Där är hon ju jämt och ständigt!" Ja, förvisso, men den här gången ska jag dit och vara ledig. Det är verklig lycka!

Dagens bild får därför bli Stockholms stadshus - ett vackert hus tillika platsen där vi gifte oss. Kuriosa: I en av Jönssonligafilmerna hänger Sickan i en av visarna på stadshusets klocka. Ser du någon klocka på bilden? Nej, just det. :-)

Hur har du en lillördag som i dag?

Forshaga by night

För många av er kanske Forshaga är namnet på ett golv, rätt och slätt. Och det är väl rätt, och förmodligen även slätt - golvet alltså. Men samtidigt är det något mer, nämligen den ort där min mamma bor.

Forshaga ligger, för er som inte vet, två mil norr om Karlstad, så jag hade en bit att åka i dag. Och det var som att köra i mjölk bitvis, för dimman låg tät. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men jag tycker att det blir allt mer otrevligt att köra i mörker. Lägg därtill dimma, så är det riktigt jobbigt. Men så snart jag kom till mamma fick jag lägga mig i soffan med en nyinköpt kvällstidning och en Hänt Extra. Så pysslar man om sitt barn med den äran!

Jag håller också på och trixar och fixar med mammas dator, och det säger jag: Den datorn ska ut!

Den är ungefär 712 år gammal så det är väl inte så konstigt att den inte fungerar som den ska, och jag har en dator stående hemma på golvet som jag inte använder. Det är min förra dator men den är i sanning väldigt mycket nyare och snabbare än mammas.Så får det bli.

Nu ska jag återgå till att vara lite bortskämd, det är inte så dumt.:-)

Dagems bild får bli en Forshaga Shopper - ytterligare något som Forshaga är känt för. Varför vet jag faktiskt inte, men den heter ju så. Vad tycker du, är Forshagashopper flipp eller flopp?

Nu finns blått och rosa även i lime!

Jag har tidigare utgjutit mig över könsstereotypa (läs rosa och blå) leksakshyllor, julklappskataloger för barn och klädavdelningar i affärerna. Nu anar jag att samma fenomen har dykt upp i verktygsshopparna minsann. Det tror jag i alla fall - annars är det mina egna fördomar som är igång, vilket i och för sig är fullt möjligt.

Häromdagen var jag och J i en verktygsaffär, där jag mer eller mindre automatiskt drogs mot en hylla med massor av smäckra och snygga verktyg i limefärg. Ni hör - "snygga verktyg i limefärg". Bara det att jag uttrycker mig så visar att antingen jag eller verktygsaffärsägaren har förutfattade meningar om färgval. Hmm...

Det är svårt det där. Men jag måste säga att den limefärgade skruvdragaren är snygg, eller hur?

Vilket är ditt kan-inte-klara-mig-utan-verktyg?

Jag skulle kunna skriva om så mycket

Jag skulle kunna skriva att i dag är en ledsam dag, eftersom Mona Sahlin har avgått. Jag skulle kunna skriva något om att vi (läs landet eller partiet) kanske inte var redo för en kvinnlig partiledare. Jag skulle kunna skriva massor om att sossarna har en jätteväg att gå - frågan är vilken väg man ska gå.

Det vore trist med ytterligare ett mittenparti, samtidigt som jag är en sann socialdemokrat med både miljöpartistiska och en och annan liberal åsikt. Jag vete katten hur det blir nu.

Men jag väljer att skriva om roliga saker i stället. Det känns bättre så och det finns ju faktiskt saker att glädja sig åt.

Först vill jag tacka M, M och D för en ljuvlig middag i går. Tre ungdomar lagade nämligen trerätters till mig och J i går. Varmt vitlöksbröd, perfekt entrecote med goda såser och ljuvlig vaniljpannacotta med hallon- vad säger nu om det? Det var så gott och en så mysig kväll!

Det gör vi gärna om. :-)

Sedan vill jag gratulera en annan M, som fyller jämna år i dag - hurra, hurra, hurra!! Han är en mycket nära och god vän sedan jättemånga år tillbaka och jag tycker så mycket om honom. Stor kram till dig!

Slutligen tänkte jag ordna en omröstning. Nedan finns en liten filmsnutt på en julby med lampor som blinkar och glittrar - och jag är väldigt förtjust i blingbling. FIlmen gör den inte riktigt rättvisa, men du får en hit i alla fall.

Nu har jag ju redan en julby som blinkar, så frågan är om man kan ha två. Vi har två våningar i huset så det finns inga utrymmesskäl som hindrar. Samtidigt är det väl inte den nödvändigaste prylen i hemmet, det ska villigt erkännas.

Jag är dock för en dylik investering, J tycker kanske att det är att ta i. Det står alltså 1-1 i omröstningen än så länge. Men som den sanna demokrat jag är vill jag ju att så många som möjligt ska få komma till tals. Så frågan är: För eller emot? En julby till på Norrgården eller inte?

Gamla minnen blir som nya

Förr, mellan 9x13-fotona och digitalkameran, fick jag under en period mina foton på en cd-skiva från Extra Film. De där skivorna har legat som ett dåligt samvete i ett hörn allt för länge men i dag tog jag mig en stund och förde över dem till datorn, och herre min je, vad kul det var att titta! Vi snackar tidigt 2000-tal, alltså mina första Månstadsår, och det är resor, hemmabilder, kor och människor i en salig blandning på bilderna.

Jag noterade också att det inte bara var några år sedan utan också några kilo sedan. Hmm... Men visst är det väl så att år och kilon SKA följas åt? På något sätt i alla fall?

I fotohögarna såg jag också att M och M har vuxit till sig från truliga barn till stiliga unga vuxna. De kommer förresten hit om en stund och lagar mat till mig och J som en försenad födelsedagspresent till oss båda. Mmm - vad gott det ska bli!

Bland dagens bildfynd fanns denna på J tillsammans med Lill-Petra (aka 503) - en liten söt ko som föddes en av de första dagarna (kanske den första dagen?) som jag och J chattade på det glada 1998-talet. Må hennes kött ha smakat otroligt gott, för hon lär ju blivit köttfärs för länge sedan. Söt var hon i alla fall, eller hur?

Idoldyrkan och tantvarning? Ja.

Äntligen hemma igen efter hel vecka i storstaden. Borta bra, men hemma bäst, det är säkert. Jag har haft det jättebra med bloggträff, forumistträff och flera kamratträffar. Men samtidigt är det så gott att komma hem, träffa J (och pussa lite på honom), äta gott, klappa katterna, mysa i soffhörnan och se på Idol.

Ja, jag är en Idoldyrkare, det är bara att erkänna.

I dag satt jag och funderade på om jag skulle ringa och stödrösta på Weisegrabben så att han inte åker ut, men samtidigt: Hur kommer det sig att jag bryr mig? Jag känner inte honom, jag har ingen relation till någon av dem, men ändå rycks jag med på något sätt. Fascinerande fenomen det där. Om jag ringde? Nej, jag hejdade mig i sista sekund.

På tågresan hem pratade jag oavbrutet med en fackligt och politiskt aktiv 22-årig kille från Trollhättan.

Vi pratade verkligen oavbrutet mellan Stockholm och Herrljunga om orättvisor i samhället, solidaritet och mycket annat viktigt. Han hade på sig en sosseros och bar på en Byggnadskasse, vilket jag kommenterade när han satte sig - och sedan var samtalet igång. Det var jättekul! Jag älskar verkligen oväntade tågmöten. Han ville ha mig som kompis på Facebook, det ni!

Men det var inte 22-åringen som framkallade tantvarningen, vad tror ni om mig? Nej, därtill krävdes Jay i Idol. Vilken kille, vilken röst...

Dagens bild får därför bli en bild på Jay. Visst är han bra?!

Blogglunch och igenkänning

I dag har jag träffat Singelmamman på lunch. Så trevligt det var! Vi har ju sprungit på varandra i våra tidigare liv, utan att riktigt minnas när och var, men det visade sig inte spela någon som helst roll. Vi pratade och tjatade, diskuterade bloggande och bloggerskor. Hon, liksom jag, fann tjusning i denna samling av "lite mer medelålders" damer som bloggar. Det är en helt ny upptäckt för mig - vi är ju jättemånga!

Jag tycker definitivt att bloggande och andra sociala medier berikar min tillvaro, det var lunchen i dag ett mycket bra exempel på - tack! :-)

Jag tog upp kändisar i går, och jag vill följa upp den tråden eftersom ett par kommentarer tog upp fenomenet att man tror sig känna kändisen och därför hälsar glatt, just för att man känner igen dem.

För många år sedan, när jag bodde i Kristinehamn, var jag ute och gick på Kungsgatan. Några äldre herrar gick förbi och jag hälsade glatt - för nog kände jag igen dem? Jo, det gjorde jag alldeles bestämt! Jag jobbade dessutom på sjukhuset på den tiden, så många människor passerade revy. Herrarna hälsade artigt tillbaka, och så var det inte mer med det.

En stund senare stod jag och pratade med en arbetskamrat. Herrarna gick förbi igen, för Kungsgatan är en strosargata där man går först åt ena hållet, sedan åt andra. Den här gången hälsade herrarna på mig först - och jag hälsade förstås tillbaka.

Min arbetskamrat stirrade på mig och frågade förvånat:

-  Känner du Bröderna Lindqvist???

För er som är lite yngre kan jag berätta att Bröderna Lindqvist var husband i tv-programmet Nygammalt i typ 20 år. Det var på den tiden då det inte fanns fler kanaler än statstelevisionen, så var man husband i ett populärt program blev man stor. Och Bröderna Lindqvist var jättestora på den tiden.

Dagens bild får självklart bli mina dragspelande goda vänner. Gammeldans är inte riktigt min grej dock, men hur är det med dig? Gillar du att svänga de lurviga i en hambo då och då?

Hon finns på riktigt!

Nu ska jag försöka vara snäll i det här inlägget, verkligen. Men brukar ni titta på tv-programmet "Välkommen åter" (klockan 21.30 på onsdagar, dvs. i kväll)? Serien handlar om ett varuhus med massor av knäpp och oknäpp personal?

Jag tycker att serien kan vara lite småputtrig ibland för jag gillar program med skruvade karaktärer. I informationsdisken på varuhuset i fråga sitter Mona, spelad av Sissela Kyle. Hon (Mona alltså) är en liten förskrämd kvinna som har en otroligt pipig och darrig röst.

Hon finns. På riktigt alltså!

Jag var på stora varuhuset i Stockholm i dag och skulle fixa ett kundkort. I informationsdisken stod en kvinna och när hon öppnade munnen lät hon precis som Mona. Jag blev alldeles häpen och märkte själv hur jag hittade till på hennes namnskylt! Men nej, hon hette inte Mona.

Det var lite samma känsla som när den kvinna som spelade säkerhetschef Vera Bengtsson i Rederiet (en serie jag älskade) några år senare jobbade som kontrollant på Landvetter - på riktigt alltså. När jag gick igenom säkerhetskontrollen stod alltså "Vera Bengtsson" framför mig och skulle kolla med en sådan där pinne som piper - vad det nu kan heta. Det var en mycket märklig känsla!

Dagens bild får bli en stämningsbild från stora staden. Rulltrapporna här är långa. Har du sprungit på någon kändis eller look-alike i något märkligt sammanhang?

Prova inte detta hemma...

Ska ni ut och gå i snömodd, i backar som går uppåt, alternativ nedåt, så föreslår jag att ni INTE har på er glashala gympadojor. Det har jag i dag och det funkar sådär. Tur dock att jag lämnade tygskorna hemma och tog gympaskor i plast av något slag. (För det kan väl inte vara skinn? Måste kolla det.)

Jag befinner mig alltså på kursgård i dag också och jag har diskuterat språk med tio alerta kursdeltagare. Jag blir alltid så imponerad när personer som inte är vana att sitta still och lyssna hela dagarna fixar det under en kurs. Jag ska träffa dessa "hjältar" i morgon också. Kul - vilket är mer än man kan säga om vädret här i Stockholmstrakten.

Snålblåst och snö hela dagen. Burr!

Nu sitter jag och planerar morgondagen, efter att ha inmundigat biff och spagetti, därtill en (väldigt syrlig) körsbärspaj. Kanske inte en kombination jag skulle ha satsat på hemmavid, men det funkade.

Dagens bild är den fräcka skulpturgrupp som finns här på kursgården. Även dessa herrar ser ut att ogilla vädret i dag. Hur är vädret hos dig? Härligt eller halkigt? Kalas eller kaos?

Bortskämda ungar!

Jag sitter just nu på en kursgård norr om Stockholm, och dagens ämne var tänkt att vara kollektiva Petra. Resan hit i dag har nämligen bestått att hur många byten som helst - från bil till buss till ny buss till tåg till nytt tåg till nytt tåg till t-bana till tåg till taxi. Sju timmars resor och byten, men nu är jag framme. Två dagars kurs väntar och det ska bli kul.

Men så råkade jag slå på tv:n och vad får jag se?

Jo, någon ny serie på SVT om curlade ungar. Ett gäng unga människor som inte har gjort - eller vill göra - ett enda handtag i sina liv, om man inte räknar manikyr, shopping och sådant. Några av dem bor hemifrån och då kommer deras föräldrar dit och tvättar, städar, lagar mat, hämtar dem överallt, låter dem få shoppa fritt för pappas eller mammas kreditkort.

Hur funkar de föräldrar som gör så? Och hur funkar de ungar som inte vill växa upp och ta eget ansvar? Är inte det en av fördelarna av vuxenlivet att man faktiskt får ta ansvar? Jag blir alldeles matt.

Har du sett programmet? Vad tyckte du?

Dagens bilder får bli några vyer från mitt hem i två nätter. Det är inte alla hotellnätter som sovs i lyx, om jag säger så. Gardinerna är ursnygga i och för sig, och därtill ultramoderna även om de förmodligen är original från 1960-talet med tanke på att de är ganska urtvättade.

I huvudbyggnadens bar satt en hel del personer och sig en efter-kurs-dagspilsner. Jag hoppas att de livligaste av dessa inte har rummet bredvid mitt.

Bloggen utvecklas pö om pö

Har ni sett mitt fina bildspel till höger på sidan? Visst är det läckert? Det handlar inte så mycket om innehållet, även om jag gillar allt som finns på bilderna, utan mer om att det finns där - tack bloggvännen M för det tipset!

Det finns massor man kan göra med sin blogg har jag förstått. Nästa projekt jag skulle vilja ge mig på är att skapa flikar - är det någon här som vet hur man gör det? Som ni vet gillar jag ju tävlingar, och jag tänkte eventuellt fixa en flik för olika bloggtävlingar.

Vi får se, men som sagt, vet någon hur, så tipsa gärna.

Egentligen borde jag inte sitta här utan jag borde stryka och packa. I morgon drar jag nämligen till storstaden igen i form av kurs på Runöskolan och jobb i innerstaden. Det var länge sedan jag var på resande fot senast, så det ska bli kul. (Undrar förresten varför det heter "på resande fot"; det är ju hela jag som reser?) Jag ska bland annat träffa en nätkompis från ett forum och också käka lunch med Singelmamman, numera bloggkompis, tidigare bekant - även om jag inte för mitt liv kan komma på var vi möttes första gången. Men det reder vi säkert ut under lunchen!

Men jag packar lite senare. Just nu sitter jag och njuter eftersmaken av honungsmelon, serranoskinka och getost. Det är en så skön känsla så jag stannar i den en tag till. Men som den sanna bloggerska jag börjar bli så fotade jag förstås maten innan jag åt den. Den ser inte lika vacker ut som den smakade, men det var gott - det lovar jag.

Vad gör du denna sköna söndagskväll?

Från ganster, via thriller till en riktig klassiker!

Det här är verkligen en filmhelg. I går kväll hade vi ett Månstadsgäng trevlig här på taco och Smala Sussie - en värmländsk gangsterkomedi. Jag såg den för jag vet inte vilken gång i ordning, och jag hittar nya saker i den varje gång. I går såg jag r,wz, att det står "wraplar" på skylten utanför pizzerian i stället för "wraps". En otroligt liten detalj i sammanhanget, men ändå - jag har aldrig sett det.

Kvällen var jättetrevlig och min varma (och goda, om jag får säga det själv) chokladsås heter numera Smala Sussies chokladsås.

I dag har jag varit i Borås och sett gratisbio på fina Röda Kvarn - en kommunalägd biograf som visar lite smalare filmer än de stora kassasucceerna. Man visade den spanska filmen Hierro, som handlar om en kvinna som förlorar sin son under en färjetur till ön Hierro. Hon söker efter honom och otäcka saker händer. Filmen kallas för en skräckfilm, men jag tycker nog att det var mer av en psykologisk thriller. Lite tunn story kanske, men väldigt läckert filmad med många snygga scener.Tack för det tipset, A-S!

Och nu i kväll kommer en verklig favvis på tv - Fönstret mot gården av Alfred Hitchcock. Det är en svartvit thriller som är en verklig favorit. Även den har jag sett flera gånger, men en riktigt bra film blir bara bättre med åren. Så nu ska jag ta ett glas vitt och mysa ner mig i soffan med J och katterna.

Dagens bild får bli kvällens film. Dock missade jag Idol i går. Såg du det? Vem var bäst? Är det värt besväret att titta på reprisen i morgon?

Det är ändå fullt på väggarna...

Dagens extravaganta aktivitet var dragningen i Tranemosossarnas konstlotteri. Det är en liten konstklubb, bara 37 medlemmar (det finns alltså plats för fler), men styrelsen lyckas alltid få ihop fina vinster ändå. I år var det tavlor, förstås, men även smide och keramik.

Om jag vann något? Låt mig uttrycka det som så att jag tycker det är bättre att ha ytterligare en andel nästa år. Men grattis Marita och ni andra! :-)

Men jag tror alltid att jag ska vinna ända fram till sista lotten är dragen, och jag funderade lite över det på vägen hem. Jag tror att det handlar om en inställning i största allmänhet - att vara optimist in i det sista, tills man är överbevisad om motsatsen. Jag tror att livet liksom blir lite roligare då än om man ska gå omkring och vara negativ.

För varför ska man räkna med att förlora om man har chansen att vinna?

Dagens bild får bli självaste kungen (bilden lånad från Wikipedia). Han känns så aktuell i dag på något sätt. Tänker du läsa boken om honom?

Filmtajm!

Jag vet inte varför men jag kände plötsligt för att göra en lista över filmer jag tycker om. Jag skriver inte att det är de bästa filmerna någonsin för det är det säkert inte, och min smak kan ha ändrat sig i morgon, men det är bra filmer som jag lätt kan rekommendera.
Håll i hatten, här kommer de!

1. Det stora blå. En ljuvlig film om fridykning och kärlek, både till människor och kanske framför allt hav. Mycket vackra bilder, mycket blått, mycket Grekland, mycket sevärd.

2. Sunset Boulevard. En svartvit rulle om stumfilmskådisen Norma Desmond (spelad av Gloria Swanson) som lever kvar i en värld som inte längre finns. Den första Hollywoodfilmen som började med slutet sägs det. I inledningen ligger nämligen berättarjaget och flyter död i en pool, sedan följer berättelsen om varför det gick som det gick. Slutrepliken är klassisk: "I am ready for my close-up."

3. Shutter Island. En ganska ny film i en genre som jag inte brukar gilla - psykologisk thriller. Baseras på boken Patient 67 av Dennis Lehane. Leonardo di Caprio spelar huvudrollen, och filmen var så spännande att jag sprang ut i köket med jämna mellanrum och ropade till J: "Vad händer?!" Piuu...

4.  Smala Sussie. En tokskruvad värmländsk gansterkomedi av Ulf Malmros. Den kan egentligen inte alls förklaras utan måste ses. Kjell Bergqvist spelar den lokale polis som förvisso har en kommunikationsradio - men ingen att prata med. Sådan är hela filmen!

5. Djungelboken. Måste nämna en tecknad film också, för jag älskar sagor och berättelser. Det hade kunnat stå Sagan om Ringen, Shrek eller någon annan så kallad barnfilm, men just Djungelboken är den första tecknade film jag minns. Såg du den som barn så uppmanar jag dig att se den igen, för det finns "vuxensaker" i den som man ser i ett helt annat perspektiv när man har 49 år bakom sig.

Det var några bra filmer som lämpar sig för stormiga höstkvällar som den här. Dagens bild får bli en lånebild ur just Djungelboken - Djungelpatrullen, minsann! Vilka är dina favoritfilmer?

Filosofi och andra nyttigheter

I kväll har jag varit på föredrag i Borås. Professorn i praktisk filosofi Torbjörn Tännsjö pratade om privatliv. Det var intressant och det väckte en del frågor, även om det stundtals var lite svårlyssnat.

Han resonerade om att vi alltid är övervakade på ett eller annat sätt och att man förmodligen inte kan göra något åt det. Vi kanske till och med vill vara med "övervakade" numera via bloggar, facebook osv. där vi väljer att lägga ut delar av (eller hela) våra liv. Den virtuella världen har funktionen av något slags socialt sammanhang/social kontroll som många faktiskt uppskattar.

Dock ifrågasatte han genomsiktligheten (hans ordval) åt båda hållen, dvs. att myndigheter osv. hemlighåller sin verksamhet mycket mer än medborgarna. Jag har i min enfald alltid tänkt att Sverige ju är ett så öppet samhälle, men han menade att makten är öppen med det den själv väljer att vara öppen med.

Tror jag i alla fall. Han är som sagt professor i praktisk filosofi, så det var lite svårgenomsiktligt ibland (mitt ordval).

Väl hemma konstaterade jag något mycket mer världsligt - jag har fått kakor i brevlådan! Jag är nämligen utsedd, tillsammans med många andra, att testa Gilles arraksbollar, punschrullar och chokladbollar. Vad ska man säga? It is a dirty work - but someones gotta do it!

Jag offrar mig gärna för vetenskapen i det här fallet, utom när det gäller punschrullarna. De får J testa i stället. Det där med grön marsipan har aldrig varit min grej. Stör mig dock på att de stavar konditori med C och att de särskriver Gille boll, Arraks bollar och Pusch rullar. Hmm...

Dagens bild får bli dagens postfynd. Vilken är din favorit bland kletiga kakor?

Dragning i lotteriet!

Nu har jag haft dragning i lotteriet under överinseende av notarius Janne och med hjälp av en slumpvalsgenerator. Katten Charlie tittade också på, men jag vet ärligt talat inte om hon är något sanningsvittne i sammanhanget...

Vinnare blev:

1 pris: Maria Björkman
2 pris: Mashiara
3 pris: Badankan
4 pris: Mickan
5 pris: Inga-Lill

Grattis alla vinnare!

Jag kontaktar vinnaren av förstapriset först, och när hon har valt kontaktar jag andrapristagaren osv. Det kan alltså ta några dagar innan alla är kontaktade, men ha förtröstan - priset kommer för eller senare.

(Kanske inte det smidigaste upplägget inser jag nu, men så får det bli. :-))

Och så över till något helt annat. En gång för alla: Det finns inte något som heter att klockan egentligen är si eller så. Sommar- eller vintertid spelar ingen roll. Man går upp för tidigt på morgonen och lägger sig för sent på kvällen. Alltid. Sedan spelar det ingen roll om klockan har vridits framåt eller bakåt. Tröttheten finns där som ett vinstpaket på posten, eller nåt.

Håller du med mig?

Dagens bild får bli en fin tårta att gratulera vinnarna med!