tisdag 28 juni 2011

När grönvitt blev gulsvart - för en kväll

Nu har högsommarvärmen har kommit till Månstad - och till resten av Sverige också om jag förstod tv-meteorologen rätt. Skönt, men det blir si och så med jobbkoncentrationen, ska gudarna veta. Dessutom är det rent hopplöst att komma i säng på kvällarna. Dock skulle jag aldrig för mitt liv klaga på sommaren!

I går hade vi en sådan där riktigt sommarkvällsupplevelse. Vi var på fotboll på Borås Arena.

Solen sken, Guliganerna (som Elfsborgs hejaklack kallas) sjöng, Syrianskas hejaklack sjöng också - fast inte lika högt, och Elfsborg vann med 2-1. En höjdarkväll alltså. Nu är jag ingen Elfsborgsfan utan mitt hjärta klappar för Hammarby, men eftersom jag aldrig kan säga nej till telefonförsäljare är Petras Ordförråd sponsor till IF Elfsborg med en liten summa varje år. För det får jag en annons, några matchbiljetter och en kväll med pytt i panna och match. I går var det dags för årets pytt i panna-kväll.

Detta att jag inte kan säga nej till telefonförsäljare har förresten inneburit att jag har en anselig samling med brevmärken från Hörselskadades förbund, De handikappades riksförbund, Oskarfonden och några till. Dessa jag har dock köpt privat, så att ingen ska behöva tro att mitt lilla ordförråd sponsrar vad som helst. :-)

Dagens bilder får bli ett collage från gårdagkvällen. Vad gör du i värmen?

Jag blir alltid så imponerad av bortaklacken - de är inte många men de låter!

Månstads IF jobbar som publikvärdar på matcherna för att få in
pengar till föreningen. Här står Bosse Andersson på plats.


Precis i det här ögonblicket gjorde Elfsborg 1-0 och alla jublade!


Korvkön i pausen var aningen ostrukturerad, kan man tycka...


söndag 26 juni 2011

Idéernas vapensmedja

Ännu en midsommar till ända, och i år återupplivade vi en gammal tradition, eller i alla fall embryot till den sådan. Vi har varit på Bommersvik. Det är alltså SSU:s kursgård i vackraste Sörmland, vid sjön Yngern, för er som inte vet det. Bommersvik kallas även idéernas vapensmedja, och som sådan har den fungerat genom åren, inte minst under de SSU-kurser jag gick i min ungdom. (Därifrån har jag minnen som skulle kunna fylla en hel blogg i sig, men var sak har sin tid och plats.)

Den här gången var det jag och J som var där tillsammans med M och pojkvännen T. Tre av oss har varit där tidigare men för T var det premiär, och jag både hoppas och tror att han tyckte det var värt besöket.

Midsommarfirandet på Bommers följer i stort sett samma schema varje gång. Det börjar på torsdagskvällen med en lite mer privat fest, där vi brukar vara 10-15 personer. Vi äter grillat och gott, och vi sitter och pratar halva natten med de allra godaste vänner. På sätt och vis är detta nästan den trevligaste kvällen, utan att förringa resten på något sätt.

På midommarafton börjar det "officiella" firandet med jordgubbstårta och midsommarstång, och sedan rullar det på med fotbollsmatcher mellan "gamlingarna" och "ungdomarna", målarverkstad, grillkväll på logen på fredagen, midsommarbuffé på lördagen, osv.

Därtill och däremellan fanns det gott om tid att lata sig, vilket bara i sig gjorde hela resan värd besväret!

Alla har ansvar för någon del av helgens aktiviteter; själv var jag med och städade logen på lördagen medan M fick hjälpa till med vickningen, för att nämna några exempel. Skälet till detta är att man på så sätt kan hålla ner priset, för det behövs inte lika mycket personal i tjänst. Smart, eller hur?

I år var vi cirka 170 personer där och blandningen av människor är total. Där finns stammisar sedan alla år till förstagångsbesökare, tidigare ministrar, politiker på alla nivåer, barn, ungdomar, gamlingar - allt! Och för att travestera en filmtitel så hade vi väldig tur med vädret. Någon liten regnskur men tre helt fantastiska kvällar.

Ni kan ju läsa att vi har haft det bra, och som komplement får ni förstås en del några bilder. Har du haft det bra i midsommar?


Torsdagsmiddagen i antågande!


Knyten med gott i...


Vilka fina kvällar vi hade!


Tre män och en midsommarstång - social ingenjörskonst på hög nivå!

Och Vättern låg så vacker när vi åkte hem.



onsdag 22 juni 2011

Det är inte lätt...

Snart är det midsommarafton. Midsommar och mat hör ihop, och då inte minst alla dessa sillar - matjesill, skärgårdssill, senapssill och allt vad det heter. Men sill går fetbort för mig, för det är inget annat än rå fisk och jag vill ha tillagat käk. (Nej, jag äter inte sushi heller.)

Sillen ska dessutom sköljas ner med snaps, vilket jag inte heller gillar. Oblandad sprit - ska det vara något för civiliserade kvinnor???

Ni hör ju att jag inte har det lätt.

För massor av år sedan tillbringade jag några dagar i sommartid - tror faktiskt att det var just midsommar - med goda vännerna E och E i en liten sommarstuga utanför Vrena i Södermanland. Vi hade det jättemysigt. Några minnen som bitit sig fast är att vi plockade vackra strån, lyssnade på den otrolige saxofonisten Jonas Knutsson och sprang mer eller mindre klädda (läs mindre)i spöregnet med shampoolödder i håret eftersom det inte fanns dusch. Därtill minns jag att jag fick några Pringleschips som förrätt när de båda åt sill.

Härliga minnen som jag sparar i hjärtat.

Och vart vill jag komma med detta? Ingenstans egentligen, mer än att minnet dök upp när jag satt och funderade på det där med sill. Vad funderar du på idag?

tisdag 21 juni 2011

Ljus i vårt hus!

Ni har ju fått höra talas om mina vedermödor (nåja) i jakten på en svart sänglampa à la retro. Det slutade med att vi spraymålade ett av våra gamla loppisfynd, och jag kan ju inte undanhålla er resultatet. Bjuder dessutom på ytterligare en lampbild, för taklampan kom i dag. Det är en sådan där vit med tyg och lite stringhyllekänsla, fast på lampvis.

Sakta men säkert växer sovrummet fram. Nu är det bara en spegel och några tavlor som ska upp. Sen så! Och så ska vi slipa fyra tapetserade garderobsdörrar också, och så ska vi.... Men jag njuter av ett steg i taget, för det är som Nelson Mandela sade: "Det finns bara ett sätt att äta en elefant - en bit i taget.", och just lampbiten blev väldigt smakfull tycker jag. Vad tycker du?

När vi packade upp taklampan hamnade kartongen på golvet och du ser vad som hände. Vad är det med katter och kartonger??





måndag 20 juni 2011

Det går sådär...

Det går sådär med mitt sommarbloggande, för jag har lite svårt att hålla mig härifrån. Det finns ju så mycket att berätta och fundera kring, eller hur?

I dag har jag varit i Nässjö och föreläst. Tack ske lov och pris för GPS:er säger jag bara! Jag tror att GPS betyder "Ge Petra styrhjälp" - i alla fall är det så den fungerar. Det höll förvisso på att bli en felåkning ändå, men det går inte att kräva att GPS:en ska hålla ordning på alla vägarbeten, så det må vara förlåtet.

Nu på kvällskvisten gjorde jag den årliga "det är väl inte slut redan??"-reflektionen i trädgården.

Rhododendron har nästan blommat ut, snöbollsbusken tappar alla sina vita blombollar, hägg, syren och äppelträd är överblommade sedan länge, rabarbern är lång och träig. Varenda år runt midsommar får jag en obehaglig känsla av att sommaren redan är över, eftersom det mesta blommat ut, och att jag inte hann med i år heller.

Dagens bild får bli en Månstadsvy som jag hade utanför fönstret för inte så länge sedan. Håll med om att det är vackert. Snälla - säg att regnet är tillfälligt och att sommaren snart kommer igen.


söndag 19 juni 2011

Nej, det var inte jag...

I lördags vann någon lycklig sälle (eller sälla) 105 miljoner kronor på Lotto i Borås. Jag vet att lycka inte köps med pengar, att det kanske är jobbigt med så mycket pengar och så, men ändå. 105 miljoner! Man kan ju ge bort 100 av dem om det känns jobbigt? I vilket fall som helst känns det som ett problem jag skulle kunna lösa.

Svenska Spel jagar nu vinnaren för fullt, så låt mig här och nu meddela att det inte var jag. Eller J. Eller någon annan som jag känner - i alla fall inte som jag vet.

Jag har ju ibland tur i tävlingar, men självklart inte den här gången. Jag har spelat på Lotto med samma rader i många, många år. Jag tror faktiskt ärligt att jag har varit med från början - jag har verkligen för mig det. Jag har aldrig haft mer än fem rätt, och det har kanske hänt en eller två gånger. Så mycket för att trägen vinner.

Men tänk tanken att personen som vann 105 miljoner kronor faktiskt inte vet att den har vunnit, att den kanske missade att det låg en Lottokupong längst mer i den där spelpåsen han eller hon fick som present av gästerna i lördags. Visst vore det synd på så fina pengar att missa dem?

Dagens "bild" får bli en klassisk Lottovinnarfilm - visst är den lite kul?

Var ska man börja?

Vilken dag det har varit i dag. Vaknade i stugan, där vännen M härbärgerar, så det blev en mysfrukost i lugn och på altanen - och det var väl det lugna den här dagen. Efter det har vi varit hundhjältar och grillmästare, vilket gör att man kan sitta i soffan nu och känna sig ganska tillfreds.

Hundhjältar? Jo, när vi åkte från stugan sprang det helt plötsligt en hund framför bilen, framåt i full fart. Det var en lite sheltie, alltså en sådan där dvärgcollie. Jag försökte locka på den, vilket gjorde att den stannade till, tittade på mig, och fortsatte springa. Efter en stund sprang den in på ytterligare en väg - och ni ska veta att det finns små vägar kors och tvärs, överallt, bort i skogs. Vi kunde inte göra så mycket mer, så vi åkte hem.

Väl hemma satt jag och bläddrade i husorganet Borås Tidning och där fanns en annons om en bortsprungen hund några mil bort, och jo - det var den. Det var jag nästan säker på.

J ringde telefonnumret i annonsen och det visade sig att den lilla vovven hade varit borta i sex (!) dagar. Vi gav instruktioner om var vi hade sett den, och sådana instruktioner är inte lätta att ge till någon som inte kan området. Många små skogsvägar, som sagt. Men de skulle ge sig ut och leta. Vi kunde tyvärr inte bistå, eftersom vi skulle iväg och förbereda grillmästeriet senare på kvällen, men vi sade att vi skulle ringa när vi var klara och kolla om de hade hittat rätt.

Då hade det alltså gått kanske två timmar sedan vi såg hunden, så den kunde ju ha sprungit precis vart som helst!

På väg från grillstället ringde vi dem, men de hade inte hittat den, så vi lovade att ta en sväng med bilen och se. Vi for väl runt på skogsvägarna i någon halvtimme utan att se någon vovve, hela tiden med tät telefonkontakt med ägaren, men sedan kände vi att det var dags att ge upp. En sväng till bara, på en annan liten väg. Sagt och gjort.

Och vet ni, efter en tag och några hundra meter in på den vägen såg vi vovven!

Vi ringde förstås direkt till ägarna och försökte ge instruktioner om var vi var, men det var inte helt lätt. Jag försökte återigen locka på hunden, men den bara sprang vidare. Sprang. Efter sex dagar på rymmen. Stark liten tjej, det där!

Vi åkte sakta efter hunden för att ha span på vart den tog vägen - och fy för känslan när vi insåg att den var på väg rakt ut på trafikerade riksväg 27. Hunden sprang ut på riksvägen, vi följde efter och försökte "preja" den så att den inte skulle springa ut framför en bil. Jag hoppade ut och viftade mot bilarna samtidigt.

Min puls vid det här laget? Hög, kan jag säga.

Hunden blev förstås stressad och försökte ta sig igenom viltstängslet, men valde att vända om och stack in på en annan skogsväg. Tro det eller ej, på just den skogsvägen stod ägarna. Vi körde runt för att genskjuta vovven från andra hållet, ifall den skulle springa iväg. Den hade ju trots allt varit till skogs i sex dygn och vovvar kan bli lite knepiga av det. Men ägarna hade med sig några hundar till, så rymmarvovven hade stannat, viftat glatt på svansen och hoppat upp i mattes famn. Tårarna kom - på ägarna såklart, men även vi fick en liten skvätt i ögat.

Sedan visade det sig att vovven var en internationell champion i sin ras. Hon var precis hur fin som helst och verkade må alldeles utmärkt, trots sin utflykt. Helt otroligt!

Trötta men nöjda åkte vi hem, klädde om till cowboykläder, åkte till den vackra idrottsparken och grillade 120 karréskivor och 40 hamburgare till en bröllopsfest på dansbana i spöregn. Bara sådär. Under partytält förvisso, men när vi kom till parken hade tältet rasat. Men brudparet och de 110 gästerna verkade nöjda.

Dagens bilder får bli några bilder från festlokalen - inredd på det allra finaste sätt med halmbalar, eklöv och blommor. Jag bjuder också på någon tårtbild, någon brudbild och förstås också grillmästarna.

Har du haft en bra dag?










torsdag 16 juni 2011

Potatisdrottning för en dag

I dag har jag varit i Alingsås - potatisstaden. Det är en mysig liten stad som är känd för sina många kaféer och också för att Jonas Alströmer kom därifrån, han som sägs ha infört potatisen i Sverige. Några kaféer hann jag inte med, och ingen potatis åt jag heller, men jag var på Alströmergymnasiet. Alltid nåt!

Jag har hållit två föreläsningar à tre timmar på en stor scen i en gigantisk aula. Det var hur kul som helst, med bra diskussioner trots den stora lokalen, men nu är jag trött som en urvriden potatis.

När jag slutade för dagen fick jag en blombukett som tack för föreläsningarna, och vet ni - när jag kom hem fick jag den allra vackraste rosenbukett av J. Ingen bemärkelsedag eller så, utan bara för att jag hade haft en intensiv dag. Sånt gör en sliten föreläsare varm i hjärtat ska ni veta.

Nu ska jag sussa, för i morgon bitti drar jag till Göteborg för utbildningssnack med miljöförvaltningen och styrelsemöte i Göteborgsoperan. Jodå, mitt liv är omväxlande så det räcker till. :-)

Dagens bilder får bli aulan  (och så ser ni ändå bara en del av den) och blommorna, mest bara för att det är mina intryck av dagen och för att blev så glad. Vilka intryck har du av dagen?

.

onsdag 15 juni 2011

Det är inte bara jag...

I dag har lille bilen varit på service - eller det var vad jag trodde att den skulle i vilket fall som helst. Det blir ju lätt så när det lyser en röd servicelampa i bilen, eller? Men det var bara bromsvätskan som behövde bytas. Ska det vara något att lysa för det, kära lampa?

Men det är väl som bilkillen sade: "I de där bilarna lyser servicelampan för allt möjligt." Jo, visst är det bra. Nej, jag ska inte klaga. Hellre en lampa för mycket än en för lite, men ändå. Men nu är bromsvätskan bytt och jag (läs glasmästaren) passade på att fixa till ett stenskott. Gott så.

I dag har jag även träffat vännen M. Vi sågs senast i november, när vi var i Vara och kollade på Hansson de Wolfe United (ljuvliga konsert!), så det var sannerligen på tiden igen.

Han ska tillbringa några dagar i paradiset Simmesjö, vilket han brukar göra varje sommar. I år tänkte vi eventuellt försöka att låta katten Alfred hålla honom sällskap, men vi får se hur det går. Senast Alfred var i stugan drog han in under sängen och låg där i flera dagar. Lagom poppis alltså. Men det kan vara värt ett försök till.

Nu ska jag förbereda mig för två föreläsningar i morgon. I Alingsås. Om ni håller tummarna, så fixar jag GPS:en.

Dagens bild får bli ett bevis på att det inte bara jag som gillar 1960-talet. Denna ´"pärla" stod parkerad utanför ICA i Tranemo. Notera plastblommorna här och där och surfbrädan på taket. Visst luktar det flower power och ledig livsstil lång väg?



tisdag 14 juni 2011

Sakta men säkert

Sakta men säkert tar sovrummet form. Det senaste tillskottet är den tjusiga hyllan jag har köpt (till ännu ej fastställt pris) av E-K. Snyggt eller hur?

På tal om snyggt har jag förresten ändrat blogglayout igen, denna gång inspirerad av bloggvännen Maria. Jag tyckte helt enkelt att hon hade en värstaläcker blogg så jag har försökt att härma den.  Tack för den inspirationen!

Jag tror att ni redan har märkt min fäbless för teakmöbler. (Snyggt ord det där, fäbless. Trodde det stavades fabless ända tills jag slog upp det. Det ser man.) Jag tycker att det är en så mjuk och rund färg, om nu en färg kan ha just de egenskaperna. Dessutom har jag varit svag för 50- och 60-tal långt innan det blev på modet igen, vilket gör att jag redan då införskaffade en ansenlig mängd brickor, saltkar och annat i teak.

Och visst är det härligt att några av de undanstoppade trätranorna fick komma till heders igen. Välkomna upp ur kartongen ska ni vara! Vi får väl se om någon dammtorkar er den här gången; förra gången var det lite si och så med det, men då var ju flocken och min samling så mycket större. Det här gänget ska jag nog orka med. :-)

Samlar du på något speciellt?


måndag 13 juni 2011

Två observationer

I dag har jag varit i Stockholm över dagen. Jag var uppe med tuppen (eller troligen före) och hemma framåt kvällningen. Det blir ganska drygt, men det går bra så länge SJ och Västtågen gör vad de ska och det gjorde de i dag. Att jag däremot irrade runt i värmen på Karlbergsvägen och inte hittade rätt busshållplats på vägen till Solna är en helt annan sak. Det kan inte SJ eller SL lastas för.

På vägen hem funkade dock inte luftkonditioneringen i den tågvagn där jag satt, så det var olidigt varmt. Men SJ har har spottat upp sig vad gäller service. Det tog inte lång stund förrän en urtrevlig tågvärd gick runt med vattenflaskor till oss svettiga och törstiga resenärer. Heder åt honom! Det var min första observation - alltså att SJ skötte sig perfekt.

Min andra observation är av ett mer fysiologisk-filosofiskt slag.

Har ni tänkt på att stora duvor egentligen är helt overkliga när de sitter och balanserar på en tunn telefontråd eller elledning? Det är ju jättemycket duvkropp som ska balansera med de där små benen och klorna. Märkligt. Sådant funderar jag på en dag som denna. Och föstås också att M har fått jobb! Vi snackar alltså om den tjej som gick ur skolan i torsdags. Stort grattis, gumman. :-)

Dagens bild får bli en rolig lapp jag såg i en affär när EHEC-diskussionen rasade som värst. Ser ni att de har strukit över något och skrivit "svensk" som ursprungsland i stället? Så kan man göra, men det är nog inte rätt.

Vad funderar du på en dag som denna?


söndag 12 juni 2011

Kan ju inte slita mig...

Jag hade ju tänkt ta lite bloggvila, alltså inte blogga varenda dag, och så är nog tanken. Men det är ju så mysigt att sitta här och småskriva frampå kvällskvisten. Ta det som ett gott betyg till er tappra läsare!

I dag har vi varit på loppis. Vi är nämligen på jakt efter en sådan där gammal "plåtlampa" med dubbla armar, troligen 50-tal.

Jag har redan en plommonfärgad, en brun och en gul, men tror ni att jag är nöjd? Icke. Den här ska vara svart. Har ni någon liggande på vinden så vet ni till vem ni hör av er! Den ser ut som ungefär här till höger, så ni vet. :-)

I övrigt tänkte jag bjuda på några bilder till från studentfirandet, för det är det som har varit den här helgens huvudhändelse, alla kategorier.

Har du haft det bra i denna hänryckningens tid?

Att pingsten kallas just det kommer förresten från Tegnérs dikt Nattvardsbarnen - allt enligt min eviga källa till kunskap, dvs. Nationalencyklopeidin. Den är lång och den börjar såhär:

Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan
stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet,
prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor
glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom.

Så nu vet du det.


Stolt far håller tal om och för duktig dotter!

Trångt bland plakaten var det...


Malins ena studenttårta - för den som gillar marsipan... :-)
 
Den andra studenttårtan för oss andra!
En alldeles underbart kitchig bålskål, eller vad man ska kalla det.Vill ha!



lördag 11 juni 2011

Jag kunde inte bara låta bli...

http://www.ne.se/, dvs. Nationalencyklopedin på nätet står följande att läsa: Läm, nedfällbar vägg kring lastutrymme på lastbil eller godsvagn på järnväg.

Lem är däremot något helt annat, i alla fall som jag har lärt mig saker och ting. För säkerhets skull slog jag upp det också och jo - förklaringen löd manligt könsorgan. Därför blir man ju aningen full i skratt när det i dagens lokalpress finns en artikel om alla dessa flak på stundentlastbilarna och det står:

Chaufförerna hade laddat med höga lemmar och musikutrustningar på flera tusen watt.

Nog för att pingst är hänryckningens tid, men ändå? :-)

I är studentfirandet över för den här gången, i den här familjen. Malin är numera avfirad och det gick så bra. Att hon var finast kan du se på gårdagens bilder. Dagens bild får bli det nytapetserade sovrummet där vi har grejat i dag. Nu börjar det blir riktigt bra, tycker jag nog. Bara resten är kvar att göra - nya gardiner och mattor har jag tänkt mig. Men nu får det vara bra för i dag.

Vad gör du såhär i pingsttider?


onsdag 8 juni 2011

Kaos är granne med oss

Nu är det full fart på Norrgården och dess närhet. Dagen har innehållit studentförberedande, sänginstallerande, renbäddande,  lampbeställande och lampavbeställande, vattenpumpskrånglande (igen) och just nu, mitt i solnedgången, far J runt på åkgräsklipparen här utanför i fullaste fart. Därutöver har vi jobbat. En helt vanlig dag alltså:-)

Nej, jag ska inte göra mig märkvärdig. Dagen har definitivt varit lite intensivare än vanligt, så det vore gott med en kopp kaffe just nu. Nej, just det - inget vatten. Suck. Men man ska se en utmaning i varje problem, inte ett problem i varje uppgift, eller som det stod på en teckning jag hade en gång:

"Foten i kläm?`" Jajamänsan!"

I går var det stor bal för studenterna. Den skedde traditionsenligt vid vackra Torpa stenhus, men stenhuset var inte hälften så vackert som J:s dotter M var! Jag struntar i allt vad personuppgiftslag nu och tar med en bild på henne. Det får hon ta, och hon var faktiskt på bild i Borås Tidning i dag, så lite kändis är hon i alla fall. Visst är hon finast? Tur med vädret hade de också, balbesökarna. Det mullrade i kanterna och regnet hängde från molnen, men det höll upp hela tiden.

Ni får också bilder på partytältsuppsättningen, en minst sagt tålamodskrävande syssla, också början på vårt sovrum. Det blir nog bra det här, i gammelrosa och cerise, eller vad tror du?







måndag 6 juni 2011

Lite patriotism, anyone?

Som sagt - jag bloggar inte lika mycket nu på sommaren som annars. Den här helgen har dessutom bara rusat iväg med operabesök (Svansjön på Göteborgsoperan - så vackert!), lite jobb, omtapetsering, enorma mängder våfflor och stugvistelse. Jag får visa bilder senare på detta senare, för i dag har jag annat på hjärtat. I dag tänkte jag skriva om Månstadsandan.

Jag tror jag har nämnt det tidigare, men en bra berättelse tål att berättas fler gånger, och Månstadsandan är något bra. Och väldigt speciellt.

I Månstad bor runt 370 personer. Vi har ingen skola och ingen affär, alltså det som många hävdar måste finnas för att en ort ska leva vidare. Vi har däremot många föreningar - idrottsförening, LRF, byalag, hembygdsförening, skytteförening och 4H för att nämna några. Vi har även bra mötesplatser i form av en vacker idrottspark och jättefin hembygdsgård.

Och vi har en sammanhållning och ställa-upp-anda som inte liknar något jag varit med om tidigare.

I dag hade vi hand om kommunens nationaldagsfirande. Självklart hade vi fint väder, runt 200-250 personer kom och vi bjöd (läs sålde) våfflor och kaffe så det stod härliga till. Ett lotteri hade vi också ordnat, med hembakta vinster. För barnen fanns fiskdamm och ansiktsmålning, folkdansarna dansade och tja, det var väl som det ska vara. Och föreningarna ställde upp, så klart. Representanter från föreningarna bildade en grupp, och vips hade vi ordnat ett toppenarrangemang.

I lördags var det dags för årlig brännbollscup i idrottsföreningens regi. Vädrets makter gjorde sitt och mängder med ideella krafter gjorde sitt. 32 lag spelade, mängder av människor tittade på, och på kvällen var det rockfest med 400 besökare. Brännbollen arrangeras av en speciell kommitté och de har tidigare haft hand om både dags- och kvällsarrangemang, men när de tyckte att det blev lite mycket att hålla i, så tog ungdomarna hand om kvällsarrangemanget i stället - med den äran! Facebookgrupper, affischering osv.

Här kommer jag till lite av grejen med Månstad.

I många mindre orter finns det eldsjälar, men tyvärr går åren och förr eller senare slocknar dessa. Då brukar det bli problem med nyrekryteringen, så att säga. Men så inte i Månstad. Vi har ett gäng yngre som tar vid där vi äldre inte orkar med, så att säga. De fixar revy, de tar självklart tag i det där med fiskdammar och rockfester, och de är väldigt stolta Månstadsbor som bloggar om Månstad, facebookar om Månstad och liksom bara är ambassadörer för orten!

Vi har ett parkområde vid den asfalterade banvallen. När jag flyttade hit var det helt igenväxt. I dag finns där en grillstuga (olåst, vem som helst får låna), en lekpark, en duschstuga och toalett, en anslagstavla med kartor för den som vill ha osv. Gräsmattan sköts av byborna enligt veckoschema och städningen av duschstugan likaså. Ersättning för detta? Nej, det är klart att man ställer upp.

Varje år har föreningarna ett dessutom stormöte där man träffas och berättar vad som är på gång och vad man eventuellt kan göra tillsammans.

Det lustiga för mig som kommer utifrån är att jag ändå ibland hör: "Det är svårt att få folk att ställa upp...", men det kan jag inte hålla med om ett ögonblick. Och när andra personer från andra orter hörs avundssjukt sucka om Månstadsandan myser vi av stolthet förstås!

Jag skulle kunna hålla på i evighet och skriva om det här, för jag tycker att det är häftigt! Men nog om detta, för denna gång. Kolla dock in bilden på vår egen "affischpelare" vid infarten från riksväg 27. Månstadsborna är nämligen inte av det slaget att man gnäller över att det inte finns någon sådan - man gör en själv! Visst är den fräck?

Nu ska jag försöka få bort stekoset från 325 våfflor ur håret. Vad gör du en kväll som denna?


Affischpelare à la Månstad







onsdag 1 juni 2011

Nya tider, nya tapeter!

Jag känner att jag går in i lite sommarläge på bloggen. Dels har jag alldeles för mycket att göra innan jag kan ta semester på jobbet, dels håller vi på och grejar på alla fronter. På lördag är  det brännbollscup i Månstad och på måndag ska vi ha hand om Tranemo kommuns nationaldagsfirande - du kommer väl? Det är klockan 15.00 i Månstadsparken. Samtidigt håller vi på att tapetsera om här hemma, så det ser ut som kriget har kommit till stan, eller i alla fall till byn.

Vi har nämligen köpt nya sängar, vilket är en herrans god gärning!

Jag fattar inte hur man kan låta åren gå i en dålig säng, vakna på morgnarna stel och öm i hela kroppen, men visst blir det lätt så. Sängarna kommer på onsdag och före det ska vi ha hunnit måla och tapetsera i sovrummet. Det kommer att bli så fint och jag lovar att det kommer bildbevis. Det kanske är lika spännande för er som att titta på andras semesterbilder, men det struntar jag i :-)

Inredningen kommer att gå i teak och äntingen kommer jag att få nytta av min 60-talslampa med rosa och vita plastband. Mer än så säger jag inte ännu.

I kväll har jag dessutom gjort min årliga matchinsats i Månstads IF:s kiosk, så jag luktar som en gammal hamburgare just nu. Men försäljningen gick bra och Månstad vann matchen, så jag är nöjd. Det är egentligen helt otroligt vad många ideella timmar det arbetas runt om i vårt land i alla dessa föreningar. Det är något riktigt fint tycker jag - även om man inte är på topp för att gå på möte alla kvällar, det ska villigt erkännas.

Som sagt, jag kommer nog att gå in i lite sommarläge på bloggen ett tag, men jag hoppas att ni har överseende med det. "Den som väntar på något gott,,,," eller något annat ödmjukt.

Dagens bild får bli katten Charlie, som onekligen njuter av de långa sommarkvällarna. Här tror jag att hon har span på någon pippi från finholkarna. Nu är det långhelg på gång - ska du göra något särskilt?