Det spelar ingen roll vad ni säger...

Jag gillar inte snö. Det spelar ingen roll vad ni säger. Det är blött och kallt. Det blir halt. Det blir svårt att både gå och köra bil. Tur att jag ordnade tävlingen, så att jag har något att pigga upp mig med - tack alla som vill vara med och tävla!

I dag har jag varit i Skara och "kursat" igen för ett gäng kunskapstörstande kommunalt anställda.

Full fart, många diskussioner och riktigt kul! Som tur är tog jag J:s bil i morse - en stabil Volvo med vinterdäck - för det kändes mycket tryggare än en liten Mini Cooper med sommardäck. Inget ont om lille bilen, men den är kanske inte det stadigaste när det är halt och så. Och nog tänkte jag rätt, för när jag tittade ut genom Skarafönstret vid lunch så vrålsnöade det. Det mesta hade smält bort när det var dags för hemfärd, men temperaturen låg runt nollan och det var blött på vägarna. Klar halkrisk alltså.

I morse när jag åkte upp såg jag förresten min första döda älg. En älgolycka hade skett bara en stund innan jag åkte förbi, och hu - vad stora de är!

Dagens bild är en film, hoppas jag. Jag har nämligen aldrig laddat upp filmer på bloggen förut. Detta är - om det fungerar - utsikten från Rådhussalen i Skara vid lunchtid; jag hoppas att det framgår hur mycket det yr.

Visst är det väl för tidigt med snö i oktober?

Tävlingsdags!

Nu har jag haft min 10 000:e besökare. Det trodde jag aldrig, men nu vill jag fira med en liten tävling. Ni som känner mig vet att jag älskar tävlingar, och vet ni - det känns lika roligt att ordna en som att delta i andras! Så här har jag tänkt mig:

• Jag har fem priser - två böcker, två dvd:er och en biobiljett.
• Det är ett rent lotteri, behövs inget rim eller något sådant.
• Den som vinner får välja vinst, tvåan får välja sedan, osv.
• Tävlingen avslutas den 31 oktober.

Det går att få fler lotter enligt följande:

• Du får en lott om du skriver en kommentar nedan.
• Du får en lott extra om du länkar till en egen blogg eller tipsar på facebook. Ange det i så fall i din kommentar.
• Du får en lott extra om du blir "följare" av den här bloggen. Ange det också i din kommentar. Du som redan följer har förstås den lotten redan, förutsatt att du kommenterar.

Totalt kan du alltså få tre lotter och för att vara med och tävla ska du lämna en kommentar. Om du lämnar kommentaren som Anonym är det bra om du ange ditt namn och din e-post så att jag får tag på dig. Det du kan vinna är (kolla gärna länkarna om du är nyfiken):

1. Dvd:n Grabben i graven bredvid - den (nästan) sanna berättelsen om mig och J.
2. Dvd:n Leende guldbruna ögon - den ljuvliga tv-serien om dansbandet Lennartz.
3. Filmkokboken - Mångalna middagar och magiska menyer från filmens underbara värld.
4. Inred lantligt inne & ute - en idébok full av handfasta tips och beskrivningar om inredning.
5. En biobiljett som gäller SF-biografer till och med den 29 maj 2011.

Den 1 november räknar jag samman och har högtidlig dragning under överinseende av notarius J eller nån av katterna. Det får räcka med den formalian, kan jag tycka. Dagens bilder blir just vinsterna (förutom biobiljetten - den får du tänka dig). Lycka till!

Smyglyssandet som konstform

I dag läste jag den eminenta Språktidningen, vilket jag alltid gör när den dimper ner i brevlådan. Där kan man läsa allt från lite mer djuplodande artiklar om ord och språkliga fenomen till frågespalter med sådana där det-har-jag-alltid-undrat-frågor.

Den artikel som fångade mitt intresse lite extra i dag handlade om smyglyssning - men mer ofrivillig sådan. Ni vet, när man råkar höra ett samtal utan att man egentligen inte tänkt det. Jag brukar kalla det för att man "överhör", som något slags egen variant på engelska overheard, men i Språktidningen propagerade man för ordet "slumplyssning" - alltså när man råkar höra något av en slump.

Det var ett kul och mycket användbart ord, tycker jag.

Nu övergår ju slumplyssning ofta i tjuvlyssning men det är ju en helt annan sak. Jag tycker att det känns bra att ha ett ord för det jag sysslar med som inte känns så "påträngande", så att säga.

Och på tal om ord har jag varit i Kungälv i dag och pratat språk för kommunala människor, och som tack fick jag en låda med Göteborgskex (som alltså tillverkas i Kungälv). Ballerina, Brago, Rimi och annat smått och gott. Och visst får jag väl ta mig en kaka till kaffet, för jag har precis kört 15 minuter på crosstrainern?

Nej, det är inte så länge, jag vet. Men det är 15 minuter längre än jag gjorde för några dagar sedan och 5 minuter längre än i går. Sakta men säkert...

Nu blir det tv-fotboll, det är också motion. På sitt sätt.

Dagens bild får bli en bild från söndagens fotopromenad. M, som i mötesplats - för det är ju här du och jag träffas just nu! Vilken tv-sport tycker du förresten är bäst?

Konsten att hitta något mysigt

I går var jag och J ute med varsin kamera och fotograferade i höstsolen. Vi bestämde oss för att ha ett tema på fotograferandet - "mys". Vi brukar vara ute med varsin kamera ibland, men det här med temafotografiering har vi inte testat förut. Det var riktigt kul, och uj vad jag tittade efter myskänslor bland buskar och löv!

Nästa vecka ska jag på Hansson de Wolfe United i Vara med vännen M, och vi talades vid i telefon tidigare i kväll.

Vi kom att prata om det här med nyheter. Han hade hört på radion i morse om något elände i Filippinerna, tror jag det var. Han konstaterade, mycket sant, att det finns så mycket elände i världen och vi filosoferade över om man måste berätta allt på nyheterna. Han sade (ungefär): "Just en sådan händelse kan man ju inte göra något åt, utan det får bara dagen att bli lite mörkare."

Precis samma tema hade goda väninnan M på sin blogg häromdagen - läs gärna här. Jag kan inte annat än hålla med dem båda. Men något roligt är ju att det troligen blir tävling i morgon eller övermorgon - det ser åtminstone jag fram emot!

Dagens bilder får bli några mysbilder från gårdagen - åtminstone mys som jag ser det. Först en skuggbild på mig och J, med långa mysiga skuggor. Sedan en skyltbild - finns det något mysigare än lekande barn? Och slutligen en lillkille med en väldigt mysig blick!

Vad tycker du är mysigt?

Livet på landet

Vi hade en riktigt trevlig kväll i går, med goda vänner, paella och mojito. Vid pass 01.30 kröp vi till kojs, men  precis innan jag skulle törna in hörde jag ett ljud i fjärran. Men i tillståndet mellan vaket och sömn får jag nästan som hörselhallucinationer ibland (kan det heta så?). Det är som om hjärnan liksom vill säga godnatt, eller nåt. Jag trodde alltså att det var en sådan - men ljudet gav sig inte.

Lyssnade, funderade, och kom på att det var en bil som tutade.

Därför vände jag mig ett halvt sömndrucket varv och funderade på varför en bil tutade mitt i natten. Smartare än så var jag inte... Till slut masade jag mig upp i alla fall - efter att jag hade väckt J förstås, man kan ju inte ligga där och undra själv! - och såg en bil på vägen med ett helt gäng kor springande runtom.

Kor på rymmen alltså!

Det var bara att ringa och väcka grannen och sedan var jakten igång. Det är inte helt lätt att fånga mjölkkor mitt i becksvarta natten, så det tog väl någon timme eller så - men sedan var lugnet återbördat på Norrgården. Nu ska jag väl erkänna att jag mer följde det från köksfönstret, finns ju ingen anledning att två mojitotrötta ska rusa runt på åkrarna - speciellt inte om den ena (läs P) är i total avsaknad av mörkerseende. Förmodligen hade det slutet med att de hade fått leta efter mig med.

Nu har jag tänkt ut vinster till tävlingen och det blir kulturtema kan jag avslöja - men mer säger jag inte! Nu ska jag ge mig ut i solen litegrann, vore ju kul att känna av den fina hösten.

Dagens motiv är givet - en ko. Ingen av dem som rymde förvisso, men visst ser den här lilla skönheten ut att vara i farten hon också?

Vad gör du en solig söndag som denna?

En strålande höstdag!

I dag är skiner solen jättevackert och löven har så där många färger så man inte ens kan räkna dem. En perfekt dag för lövkrattning och långpromenader.

Trodde du ja! Jag sitter i stället på kontoret och längtar ut.

Jobbar alltså i dag, trots lördag och allt. Det blir så ibland i lilla firman, och det ska jag väl vara tacksam för egentligen. Under de 14 år jag har varit igång har jag nog nästan aldrig lidit brist på jobb. Dock har jag blivit bättre, betydligt mycket bättre faktiskt, på att säga nej. Det går ju inte att bli överlycklig varenda gång telefonen ringer. :)

Innan jag kom hit hann jag installera en ny pryl - sånt glädjer alltid en tekniknörd!

Jag har skaffat en hållare till Iphonen som är synkad till gps:en och allt annat i telefonen. Meddelst en liten sladd kan jag därför höra på Spotify i bilhögtalarna, med bästaste ljudkvalitet, samtidigt som gps:en talar om för mig varthän färden går. Om det ringer, så släcks ljudet ner och jag har helt plötsligt en handsfree-telefon! Sådant går jag igång på rejält. :)

Dagens bild är tagen på min bilruta i morse - det är ju så vackert så det är nästan synd att skrapa denl eller hur? Ett av naturens små mästerverk minsann!

Vad hittar du på i helgen?

Snart är det dags!

Snart har jag haft 10 000 besökare på bloggen. Det är jättemycket och jag är ärligt och ödmjukt förvånad. Jag har faktiskt tänkt mig att ha en tävling när vi närmar oss - och det är ju vilken dag som helst!

Jag började skriva mest för skojs skull, men nu har det blivit något jag tänker på ofta: "Det där vill jag blogga om!" Jag kan riktigt längta efter de här stunderna, när jag får sitta vid min dator och fundera och formulera.

Tanken från början var mest att hålla igång mitt språk, men nu har det blivit något mer, som jag inte riktigt kan ta på men som jag tycker mycket om. Jag inser ju att inläggen är mer eller mindre läsvärda, beroende på att jag är mer eller mindre inspirerad, men jag försöker att antingen beröra, roa eller lära ut något.

(Precis när jag skrev detta insåg jag att det är det retoriska tretalet movere, delectare och docere jag skriver om - alltså röra, behaga och förklara - som enligt romaren Cicero är de tre så kallade språkhandlingar som varje god talare bör tänka på. Det var inte alls planerat!)

Dessutom är det kul när det visar sig att folk faktiskt läser det jag skriver.

I dag mötte jag t.ex. U utanför ICA och hon sade att hon läser mina små inlägg. Det känns jättehedrande att människor vill dela mina tankar. Och riktigt glad blir jag när folk kommenterar mina inlägg - bara så du vet... ;-)

Dagens bild får bli J och Viktor. Viktor är äldre än både J och jag, en riktig tuffande tuffing född 1956 eller 1958. Visst är de fina, båda två?

Och nu är frågan hur jag ska lägga upp tävlingen och vad jag ska lotta ut? Har du några förslag? (Nej, inga utlandsresor eller bilar. Det är ingen idé att du ens försöker övertala mig till det.)

Först så går det upp...

Jag är nyligen hemkommen i denna sena timme (klockan är strax efter 22). I kväll har jag nämligen haft kurs för ett gäng glada projektledare. Det är så kul att ha kurs, och man blir så speedad - men efter någon timme går luften totalt ur en. Just nu är jag mitt emellan upp och ner, så att säga.

Jag ställer ganska höga krav på mig själv när det gäller kurserna, så till vida att jag jobbar mycket med deltagande pedagogik.

Det innebär att jag hela tiden diskuterar med deltagarna, ställer frågor, får dem att fundera, diskuterar lite mer. Det är ibland som ett gungfly - för om de inte säger något så tar mitt program slut i förtid. Och det kräver att jag hela tiden kan föra tillbaka ämnet till det jag vill ha sagt utifrån de inlägg som deltagarna gör. Det är jobbigare än att bara "köra mitt race" och hålla föreläsningen rätt upp och ner. Men jag tror att deltagarna får ut mer av det, och jag känner mig definitivt nöjdare. Men tröttare.

Jag hade en gång en föreläsare som dels hade armarna i kors hela passet, för att markera distans på något sätt, och som dessutom höll halva föreläsningen tittandes ut genom fönstret. Det tycker jag är otroligt nonchalant mot de människor som faktiskt avsatt tid för att lära sig något.

Dagens bild får bli en ögonblicksbild av katten Charlie. (De lysande ögonen får du på köpet.)

Vi har ett stort hus, ungefär 170 kvm, och på denna yta huserar två vuxna och två katter. Kan ni förstå varför hon (för det är en hon) lägger sig i en smal fönsterkarm, med stöd mot elementet, mitt emellan mina loppislampor och en annan lampa, som inte heller borde vara där?

Men det kanske är därför katter verkar må så gott - de finner sin plats i livet varhelst den råkar finnas.

Har du något bra eller dåligt föreläsarminne?

Alla dessa dagar som kom och gick...

Jag har en poet som husgud ibland - utöver Alf Henrikson som jag har lovordat tidigare. Det är Stig Johansson. Han har bland annat skrivit en dikt som heter "Förlusten":

Alla dessa dagar som kom och gick
Inte visste jag att de var livet.

Lite så känns det i dag, efter att jag har jobbat mellan 07.30 och 20.30. Jag är alltså trött som ett urvridet äpple eller något. Jag säger allt som oftast att "Nästa vecka, då lugnar det ner sig" - men den här gången tror jag faktiskt att det stämmer.

Dikten ovan är hämtad ur diktsamlingen "Den kapsejsade himlen" och den har jag läst flera, flera gånger. Han har en förmåga att vara totalt träffsäker i några korta rader. Dessutom brukar titeln väldigt ofta förstärka dte underfundiga. Jag tror baske mig att jag bjuder på en till - en klar favorit som heter "Statisten":

Dagarna gick
det var aldrig något
märkligt med dem.

Gud sitter trött och gäspar
läser rubriken förstrött:
- Dessutom medverkade.

När jag läste första gången, för många, många år sedan, vet jag att jag tänkte att jag vill inte vara någon statist utan att jag vill ha huvudrollen i mitt eget liv. Eller rättare sagt - att jag själv vill skriva mitt livsmanus, så att säga. Den väckte en positiv känsla, även om den kan kännas ödesmättad. Jag gillar den, helt enkelt!

Dagens bild föreställer kor i morgondimma på frostigt gräs, för nu är det kallt på nätterna. I morse fick jag skrapa rutorna på bilen för första gången. Dessutom lyste en varningslampa i bilen. Igen. Sade jag att det är helt ok med en annan dag i morgon?

Brukar du läsa/inspireras/hämta styrka i dikter?

En möbel? En familjemedlem? Ett dåligt samvete?

Vi har blivit med crosstrainer - ni vet en sådan där maskin där man trampar upp och ner och vevar med armarna samtidigt. Ett tag var jag duktig och gick ut på promenad på morgnarna, men nu är det både kallt och dimmigt - och snart är det mörkt också. Detta gör att min dagliga motion består av promenad till och från bilen, typ. Det räcker inte när man närmar sig den aktningsvärda halvsekelåldern.

Det var ungefär 1 000 delar för att få ihop apparaten, men nu står den där så fint framför tv:n och bara väntar på att vi ska ta ett pass eller två.

Vi funderade på att ställa den i sovrummet först, men då blir den förmodligen mer av en dammsamlare. Jag har dessutom en känsla av att jag och J kommer att peppa varandra rätt bra, vilket är en bonus. Jag menar - inte kommer jag att kunna se honom stå där och flåsa av sig kilona medan jag sitter i soffan och äter chips eller nåt. Om han trampar tio minuter kommer jag att göra detsamma i en kvart. Minst.

Vi har inte köpt den ännu dock. Fenomenalt nog kunde vi hyra den för 300 kronor i månaden i tre månader för att prova oss fram. En eloge till lokala Eks i Hulared för sådan service!

Och på tal om lokalt - i dag ringde tidningen Smålänningen. De hade hört att jag hade haft kurs i Markaryd och ville veta lite mer om kursen och om huruvida Markaryds protokoll var bättre eller sämre än i andra kommuner. Så nu är jag lokalkändis i hela halva Småland, eller nåt! :-)

Dagens bild får bli vår nya "familjemedlem" - visst är den fin? Har du provat crosstrainer? Bra eller dåligt?

Första, andra, tredje!

Vi har massor med gamla prylar här hemma (förutom mig, så slapp någon av er att säga det!), och nu har vi bestämt oss för att försöka lägga ut en del av dem på Tradera. Vi började lite stillsamt och försiktigt i dag med ett gäng gamla läsketiketter - och går det bra, så kommer vi nog att gå över på tyngre grejer längre fram. Det ska bli jättekul att se om någon har lust att bjuda något.

Jag har en del vänner som "traderar" regelbundet och de tycker att det funkar bra, och är det någon av er som har erfarenheter att dela med er av, så får ni gärna lämna en kommentar om det nedan. Man känner sig lite som Bambi på hal is, när man ska beskriva, kryssa, fixa betalningsvägar osv. Några goda råd på vägen sitter alltid fint.

I övrigt har vi varit i stugan i dag och plockat in det sista.

Det är alltid lite ledsamt att göra det, för det känns jättelångt till nästa gång man får vakna upp till ljuvligt fågelkvitter och en spegelblank sjö utanför fönstret. Men vi får väl försöka klämma något höstfiske - det lär lura gäddor i vassen, säger de som vet!

Nu är ju inte jag så förtjust i gädda, för det är ju mängder av ben i dem. Jag minns när J skulle bjuda mig på ugnsstekt gädda en gång, förmodligen jättegod, men jag - min barnsliga och otacksamma människa - bara rynkade på näsan. Tur att vi hade varit ett par ett tag då, så att han hade anat några andra kvaliteter hos mig...

Dagens bilder blir tre till antalet.

Först vår vackra aroniahäck. Den blir alldeles eldröd på hösten och dessutom bjuder den på aroniabär, som den händiga kan göra gelé på. (Nej, det har jag aldrig gjort.) Den andra är en bild på alla dessa etiketter som du nu kan ropa in för en billig penning på Tradera. Lägg ett bud vetja! :-)

Den tredje är den allra läckraste pin som jag köpte på Hard Rock Café i Köpenhamn. Jag har liksom aldrig kommit ur blingbling-åldern, och det är ju rosa oktober nu, för bröstcancerforskningen. Blingbling och ett gott syfte i kombination? Ja, jag blir alldeles såld, förstås!

Som sagt - har du några Traderaerfarenheter att dela med dig av så är du hjärtligt välkommen att göra det här nedan!

Wonderful Copenhagen!

Vi gillar helgtripper, lite planerat, lite oplanerat, bara sådär. Och nu i helgen var det dags. Vi har precis kommit hem från en fredag-lördag i Köpenhamn och det har varit så mysigt.

Åtta Månstadsbor klev på tågtaxin i fredags morse och kom hem för inte så länge sedan. "Tågtaxi - vad  är det?" undrar kanske någon. Jo, här i Tranemo har vi det så vist och klokt ordnat så att vi kan åka taxi till tågstationen i Limmared till samma kostnad som det skullle kosta att åka buss - alltså 38 kronor från dörren hemma till tågstationen. En jättebra service!

Wonderful Copenhagen har visat sig från sin bästa sida. (Och länken går till Danny Kayes sångversion.)

Fint väder, grymt mycket folk, många och långa promenader med ett och annat pubstopp för mat och dryck. Bland annat var vi nere i Nyhavn - de läckra hamnkvarteren som kryllar av restauranger.

Nu är vi hemma och katterna Alfred och Charlie har välkomnat oss. Vi sitter i soffan och gör ingenting, vilket inte är så dumt det heller. Vi får väl se vad morgondagen har att bjuda på, men som Christer Björkman sjöng så vackert en gång - I morgon är en annan dag. (För det var väl han? Och det var väl vackert? Eller minns jag helt fel?)

Dagens bilder får bli några Köpenhamnare - lite Nyhavn, lite Gråhundbuss. Busslinjerna Greyhound Bus i USA heter ju så får att vinthundsrasen Greyhound är en snabb och uthållig hundras. Jag får inte riktigt samma associationer av en stadig nordisk gråhund, men lite kul är det att de har travesterat den amerikanska förlagan.

Har du haft en bra helg hittills?

Trötter och nöjder

Äntligen hemma efter två dagar i Markaryd, så nu sitter jag i soffan och småkollar på Robinson. Vi får väl se om årets version är något att ha. Troligen kommer jag inte att orka/ha möjlighet att följa det, men man kan ju kolla när man kan. Som med så många andra serier alltså.

Dagens kurs var jättekul - kommunala nämndssekreterare från fem kommuner som diskuterade protokoll.

Och när kursen var slut fick jag en jättefins bukett blommor och en bok om Markaryd minsann! Det är alltid lika roligt att få något litet sådant där uppskattningsbevis. Ja, jag vet - man får troligen blommor oavsett om man är bra eller dålig på det man gör, men en tjej kom fram efteråt och sade "Nu ska det bli roligt att skriva protokoll!" Sådant värmer som bara den!

Nu ska jag stänga ner datorn för ikväll och låta både fingrar och hjärna vila lite. Det kan behövas, känner jag.

Dagens bilder får bli buketten, så klart, och en lite kul lapp jag hittade i en hiss, på tal om språk. "/Hissen/ har av mig underkastats besiktning"- det är en formulering i min smak!

Om inte allt för lång tid har jag förresten haft 10 000 besök på min blogg - helt otroligt! Jag tror bestämt att jag ska ordna en liten tävling då, för alla som lämnar en kommentar. Du som är här kan ju träna på att lämna kommentarer så länge, för det är faktiskt väldigt kul att få!  :-)

Tycker du om Robinson? Eller vad ser du på tv nuförtiden? Har du tips på någon serie jag absolut inte får missa?

Ett inlägg fyllt av kärlek

Låt mig börja med att säga att jag älskar småstäder. Jag vill verkligen betona det, för annars kan det här inlägget uppfattas fel. Det vill jag verkligen inte. Men jag vill ändå försöka beskriva en riktigt puttrig kommun - Markaryd. Allt är så sött här och lite känns det som om tiden stått still, på ett sådant där bra sätt.

Jag håller kurs här i två dagar nu, och kvällen däremellan tillbringar jag på Stora Hotellet.

Kommunhuset är alldeles lagom litet, Stora Hotellet är inte stort alls utan mer rosa, människor pratar jättegulligt - med R som liksom inte hörs, på Konsum hittade jag förlovningsvykort med prinsessan Madeleine och hennes före detta pojkvän Jonas Bergström, trots att det förhållandet sprack för ett bra tag sedan, och i minibaren fanns ingen sprit utan en ostsmörgås på tallrik. Visst är det gulligt!

Rummen på Stora Hotellet är dessutom väldigt läckra, allt i svartvitt, till och med orkidén på skrivbordet är svart - konstgjord visserligen men så snyggt!

Och maten på hotellrestaurangen (där jag var enda gäst) var fullständigt underbar - och dessutom BJÖD de bjöd på nyvarmt och jättegott vitlöksbröd när jag frågade om de hade en liten brödbit till maten. Det skulle aldrig hända på Restaurang Fina Hörnan i Stora Staden, det är jag övertygad om.

Jag skriver inget mer nu; bilderna får tala för sig själva. Speciellt förtjust är jag i handikapparkeringsskyltarna. Visst är de bra? Vilket föredrar du - småstad eller storstad?

Men vad håller de på med...

I dag marscherade Sverigedemokraternas riksdagsledamöter ut ur Storkyrkan, mitt under en gudstjänst. Skälet var att biskop Eva Brunne sade följande:

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Jimmie Åkesson menar att han aldrig har känt sig så kränkt. Nähä. Ojdå. Det var värst.

Det är inte utan att man undrar hur dessa män (och någon kvinna tror jag bestämt) ska klara av debatterna i riksdagens kammare i fyra år. De lär ju fler än en gång få höra argument som inte passar dem. Hur kan man bli kränkt när någon pratar om människor lika värde? Hur kan man bli upprörd när någon fördömer rasism?

Jag respekterar att de finns i riksdagen - de är valda dit i demokratiska val, på samma sätt som de andra ledamöterna. Men det måste ju vara någon måtta och nivå på hur man uppträder. Grunden i demokratin är ju respekten för varandras åsikterna, eller hur?

Dagens bild får bli en bild på Eva Brunne. Jag bodde faktiskt granne med hennes hustru Gunilla i Västertorp, så jag känner ju nästan självaste biskopen! (Lite "Jag mötte Lassie"-varning på den, eller hur?)

Grönt är skönt?

Det är väldigt mysigt och sitta i trädgården sommartid. Varma kvällar, ljumma vindar, ni förstår. Synd bara att trädgårdar kräver skötsel. Megamycket skötsel. Jag vill verkligen ha det fint i trädgården och varje vår är det jag som funderar på vad som ska finnas i rabatterna, varje sommar är det jag som inte orkar rensa ogräs och varje höst är det jag som funderar på vad jag ska ha för projekt inför nästa sommar.

Och så rullar det på. År efter år.

Det enda ätbara vi har i trädgården är rabarber, som brukar bli en eller högst två pajer, röda vinbär i MÄNGD!, några äppelträd som förmodligen borde beskäras och ett plommonträd vars topp har gått av så det växer snett. Ni hör. Vår trädgård har potential, minst sagt.

I den rabatt jag har satsat på, så att säga, har jag dock fått till det ganska bra sommartid. Lite marktäckare, några högre växter, en forsythia (stavas det så?), lavendel och lite annat som jag inte har en aning om vad det heter. Det blommar hela sommaren och jag har försökt att genomgående tänka i olika blå nyanser - vilket nästan har lyckats. Det som inte riktigt stämmer är en rödgul blomma som hamnat lite fel, men den är ju flyttbar. (Ett av mina år-från-år-projekt - nästa år ska jag flytta på den...)

Dagens bilder får bli några trädgårdsbilder, så som det ser ut nu. Rabatten behöver ansning, och är det någon som vill kratta löv så är ni så välkomna! Hur har du det med trädgårds- och balkongpysslandet? Nöje eller nödvändigt ont?

Glömde en pikant detalj

Vi kom på 20:e plats på långpromenaden igår. Typ 19 platser för dåligt, tycker jag som är tävlingsmänniska. En bra sak är att vi kom på den övre halvan. En dålig sak var att andra kom före oss. Men revansch kommer nästa år. :)

Nu pratar vi inte mer om det.

Stormy weather...

"Ute blåser sommarvind" är en en barnvisa om jag inte missminner mig. Ute blåser inte alls sommarvind. Ute blåser höstvind, kall som bara den. Gott att ha en innesöndag, säger jag bara. Jag var visserligen uppe med tuppen i morse för att skjutsa J till tåget, men det blir nog den enda utevistelsen i dag.

J fyllde ju år i går, vilket gjorde att han för första gången på evig tid var inne på Facebook. Jag råkade hänga över axeln då och såg att hans relationsstatus var förlovad. Raskt ändrade vi det till gift - vilket ledde till att det på huvudsidan stod att både han och jag hade ändrat status från förlovad till gift, för säkerhets skull med ett litet hjärta i statusraden.

Och Facebook har onekligen genomslagskraft, vilket märktes på alla grattistillrop och gillamarkeringar vi båda fick. Men vi håller ju själva knappt reda på att vi gifte oss 2007, så hur ska andra ha det? Tack ändå!

Dagen igår avslutades med kräftskiva hos G och R. En mysig tradition sedan ett antal år, typ fem eller något sådant. De har en egen damm som de fiskar kräftor i, och det smakar lika ljuvligt varje gång. Och det bjöds inte bara kräftor utan även Jansson, köttbullar, ostpaj och en kantarellomelett som var så god att man nästan svimmade! Dagens bild får därför bli några av gårdagens kräftor på fat.

Höststormar förresten - är det topp eller flopp för dig?

Rå fisk och outspätt brännvin - inget för mig

I dag fyller J år - hurra, hurra, hurra! Han är ju bara en pojkspoling, jämfört med mig, men mogna kvinnor och unga män lär vara modernt och jag tycker det funkar perfekt.

Puss och grattis på dig!

Vi har dock inte vältrat oss i tårta och champagne för det. J åkte på möte och jag chockade mig själv genom att gå en hel mil. Det har den här kroppshyddan inte gjort på länge. Jag och en stadspromenerande kamrat konstaterade häromsistens att det blir mycket mer vandrande när man är i städer än på landet. Här i Månstad släpar jag mig till och från brevlådan och bilen - knappt något mer. Ett tag var jag duktig på morgonpromenader. Och jag ska börja med det igen. I morgon. Eller nåt.

Men i dag var det Länghemsmarschen. En mil med stationer och en tipspromenad. Jag har ju rätt mycket tävlingsinstinkt, så det retar mig otroligt att vi missade syftet med den där "minnesbrickan". Det var alltså en bricka full med prylar och vi mindes ordentligt vad det var för prylar på den. Trodde vi.

Men inte fick vi svara på det där och då. Nej, de luriga arrangörerna i Länghems IF lät i stället tipspromenaden en halvtimme senare handla om detaljer på brickan, typ:

- Hur många färgade knappar fanns det på fjärrkontrollen?
- Var den blåa pennan vässad?
- Hur många nycklar fanns det på nyckelknippan?

Och inte fick vi några alternativ heller. Riktigt klurigt och kul - men ack så svårt. Tja, det här ju inte vara här som tävlingskommittén lassar av de stora vinsterna.

I kväll ska vi på kräftsskiva. Men nej, kräftor kräva inte alls vissa drycker. I morgon tidigt (varför får jag aldrig sovmorgon?) ska jag nämligen skjutsa J till tåget. Men det gör inget, för jag tillhör den kategori av människor som varken gillar sill eller snaps. Rå fisk och outblandat brännvin? Nej, lite mer raffinerat än så ska det vara för att passa mig.

Dagens bild får bli en stämningsbild från promenaden i dag. Har du varit på kräftskiva än i år? Eller tycker du att det är mest besvär med de små svårätna rackarna?

En eftertänksamhetens dag

I dag har jag varit på begravning. En alldeles för ung människa (53 år) dog alldeles för snabbt och oväntat för ett par veckor sedan. Det var M:s pojkväns pappa och begravningen var så fin. Pojkvännen T spelade Gabriellas sång på saxofon inledningsvis, det var så starkt gjort av honom!

Själva cermonin var jättevacker och avslutningssången var Tears in Heaven - den sång som Eric Clapton skrev när hans son hade dött. På Wikipedia står det följande om den sången:

Sången handlar om Claptons saknad efter 4-årige sonen Conor som dog i en olycka 1991. I mars 1991 glömde en fönsterputsare att stänga fönstret på 53:e våningen i en våning som tillhörde en vännina till Erics mor. Conor kröp fram till fönstret, tittade ut och föll sedan och landade på taket till ett trevåningshus. Han avled senare.

Mitt under cermonin började plötsligt en fjäril flyga runt i kyrkan. Den flög och flög - över kista, över människor, över blommor. Det var så häftigt. Jag tror att människor i den kalla nord ofta söker tröst och mening i naturen, och detta blev en stark upplevelse.

Själv har jag några älsklingsrader om livets förgänglighet. Det är den alltid lika träffsäkre Alf Henrikson som formulerade det såhär:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Dagens bild får bli Tranemo kyrka - en väldigt vacker kyrka. Snälla, ta dig en eftertänksamhetens stund och lyssna på de båda länkarna här ovan. Sedan går vi mot helgen med en känsla av att livet är värt att både leva och älska, eller hur?