I dag kom J hem från jobbet och berättade att han hade träffat en bitillsyningsman. Smaka på det ordet. Bitillsyningsman. När jag sökte på google fick jag inte mindre än 503 träffar, varav med intressanta namnet Svensk Biavel, och där man kan hitta en handbok om just biavel.
Jag blir nyfiken och läser lite i denna handbok.
Där står att läsa att varje bidrottning ska ha ett unikt identitetsnummer. Hur går den märkningen till? Får de en gul nummerlapp i örat, som kossorna? Min fantasi spelar mig otroliga spratt när jag sitter och tänker på detta.
Spänningen stiger när jag läser vidare.
Om man öppnar ett mycket oroligt och aggressivt samhälle bör man vänta med att bedöma samhällen som står intill, tills det aggressiva samhället har lugnat sig. Vaktbin från det arga samhället kommer annars att följa biodlaren och negativt påverka bedömningen av nästa samhälle.
Och i instruktionerna står att läsa att mna ska undvida ingrepp som ger upphov till röveri. Man ska även undvika att krossa bin. Wallander hade inte kunnat formulera skrivningarna bättre. Jag förstår helt plötsligt att det behövs bitillsyningsmän här i världen.
Bara så ni vet - jag driver inte med detta på något sätt, utan jag är nog mest fascinerad av att det alltid finns nya saker att lära i livet.
Dagens bild får bli ett gäng vaxljus - sådana kan man göra själv av just bivax. Sedär, ytterligare något som jag inte har lärt mig. Ännu. Har du lärt dig något nytt i dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar