Lite godis på maten? Eller i stället för?

I dag har jag varit i stora staden Tranemo. Jag styrde färden dit vid lunchtid, och passerade på vägen Tranängsskolan, kommunens högstadieskola. Den ligger nära Willys, och från affären strömmade ungdomar; jag tror att jag räknade till tolv samtidigt vid övergångsstället.

Jag ska inte moralisera eller ta ställning för eller emot skolmaten. Men jag blev lite nostalgisk.

På min högstadietid, i Kristinehamn, smet vi in på Ejes konditori ibland på gympatimmarna, när de mer idrottsdugliga i stället pysslade med stadsorientering eller något. Det hände kanske en gång i månaden och det kändes lite förbjudet sådär. Den känslan av spänning tror jag inte att de här ungdomarna har när de besöker Willys på luncherna. Lite synd, tycker jag, för jag gillade den där buskänslan.

I övrigt har jag lite bröllopsfrossa.

Inte över Victoria och Daniel, även om det är svårt att värja sig mot det just nu. Och jag skulle väl inte kalla mig rojalist, men jag gillar Victoria. Tänk så många "goda råd" hon måste fått på vägen om vilket felval hon gjorde när hon blev kär i sin gymtränare. Men hon stod på sig. Kärleken övervinner allt, så sant som det är sagt.

Det är klart, hennes pappa blev ju kär i en OS-värdinna, så vad kan han säga? Men samtidigt är det nog mer accepterat att en man tar sig en kvinna av folket än tvärtom.

Men min bröllopsfrossa gäller J & K som ska gifta sig på lördag. Jag kommer att gråta glädjetårar i floder och vara världens lyckligaste moster! Visst är väl kärlek det vackraste som finns? Och på lördag ska två människor som älskar varandra säga ja till varandra. Jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Dagens bild får bli en bild som har gjorts på med applikationen Old Booth som finns till Iphone. Visst är jag fin?