Jag blir som barn på nytt!

I dag har jag flugit - och inte bara en utan hela två gånger, lyckliga jag. Jag kommer nog aldrig att växa ifrån den där pirrande känslan när man ska checka in. Jag försöker se världsvan ut, men det lyser nog igenom att jag är pirrig och förväntansfull. Helst vill jag sitta vid fönstret, för jag tycker det är läckert att åka genom molnen och jag häpnar varje gång jag tittar ut genom fönstret på de små, små pyttehusen och de ringlande vägarna.

Dessutom är ju flygplatser och flygplan i sig ett under av tillfällen att slumplyssna på folk och iaktta fenomen och människor. Några iakttagelser på en fredagsresa Göteborg - Stockholm tur och retur:

• Runt 80 procent av resenärerna är män med snyggbyxor, polerade skor och stor datorväska.
• De 20 procenten kvinnor har företrädesvis hög kilklack, kort kjol och liten datorväska.
• Bland männen är det gängse modet just nu svagt randig skjorta i ljust ljust blått med en rosa rand på insidan knapphålsraden och innanför kragen. Jag såg flera sådana i dag.
• Männen läser Dagens Industri eller försöker imponera på varandra med berättelser om teknik eller möjligen verandabyggen.
• Kvinnor pratar oftare i telefon än männen.

Som vanligt är ju J mannen i mitt liv, men jag kunde ändå inte låta bli att notera en kille som stack ut i mängden. Han hade förvisso en skjorta på sig, men till den lite slarvigt instoppade diton hade han ett par slitna jeans och ett par converse, och vet ni - han utstrålade betydligt mycket mer trygghet än karlarna i snyggbyxor och blanka skor. Så kan det vara.

(Jag vill också förtydliga att jag inte hade kilklack och kort kjol - nån måtta får det vara.)

När jag flög hem efter dagens övningar hade jag en ung kille bredvid mig, och bredvid honom satt en äldre man. Den äldre satt och kollade börskurser på telefonen (trots att vi flög) och den yngre satt och bläddrade i Dagens Industri. Eller bläddrade förresten. Han ryckte fram sidorna, och när han hade vänt blad slog han till på det vända bladet hela tiden, så att det liksom small till.

Otroligt irriterande, men jag kunde inte med att säga till. Jag menar - hur gnällig kan man bli? Ok att man säger till om ett barn sitter och sparkar en i ryggen men att säga till någon att han bläddrar för högt? Jag avstod.

Bakom mig i incheckningskön på Bromma stod förresten två damer som hade varit på kurs i en vecka. Den ena frågade vad den andra tyckte, och hon svarade ungefär: "Jo det var bra. Den tog upp olika saker... (paus) men det fanns en röd tråd... Och man fick mycket energi.. (funderar). Och vilken mat det var!"

Jo, det var väl ett omdöme som passar många kurser, får man tro.

Dagens bild får bli en vybild från planet, vid inflygningen till Göteborg - visst är det läckert! Gillar du att flyga?