Lite medlidande om jag får be?

Visst är det ett märkligt fenomen det där att man ofta blir förkyld när almanackan tunnas ut? Det är som om kroppen bestämmer sig för att släppa fram sådant som inte har hunnits med - som höstförkylningar. Nu sitter jag på jobbet och försöker koncentrera mig på jobbsaker, men det går inte alls för huvudet känns lite som en ballong som ska till att spricka. Vill alltså ha lite medlidande, tack :-)

Hemma är det fullt larm. Och då menar jag bokstavligt.

Vi håller nämligen på att sätta in larm i kåken, för även i stillsamma Månstad dyker busarna upp då och då. Det har varit en liten våg av inbrott och skumma bilar som har åkt runt i byn. Det är som om de betar av ort för ort. Men vi har grannsamverkan hemma och en natt förra veckan var de ute och "jagade" tre okända bilar som cirklade runt på skumt vis. Det slutade med att bilarna drog iväg, och förhoppningsvis förstod de att Månstad liksom inte är grejen om man vill stjäla gräsklippare, diesel, datorer och annat.

Nu ska jag försöka uppmana lite energi, men det är fullt möjligt att jag smyger hemåt i eftermiddag och lägger mig under filt och i självömkan på soffan. Förmodligen får jag en katt eller två på magen som ligger och spinner, och sämre kan man ju ha det.

Dagens bild får bli ytterligare en kryssningsbild, denna gång från Katalolon i Grekland. Där hade man nämligen en pälsaffär, vilket kändes som en sådär lagom bra affärsidé i värmen. Den bilden passar bra en frusen höstdag som idag, eller hur?