Sommartorka

Rubriken "Sommartorka" är väl egentligen ett hån mot alla som hade semester i början av sommaren, men jag tänker mer på frekvensen av blogginlägg från min sida. Det blir liksom inte av att jag bloggar lika mycket på sommaren. Kvällarna är lite för fina för att sitta inne vid datorn, eller hur?

Men nu har hösten kommit. (Usch, vad jag egentligen inte tycker om den meningen.) Ja, luften är hög och fin. Ja, ljungen blommar vackert. Men vi går mot mörkret - inte tu tal om saken. Det är gott att komma igång i vanliga banor men väckarklockan är inte min bästa vän...

Flera gånger under sommaren har jag tänkt tanken "Det där ska jag blogga om!" så det kommer att komma en del mer eller mindre läsvärt den närmaste tiden. Men just i dag sitter jag mer och tänker på livets självt, hur allvarligt det än kan låta. En kvinna jag förvisso känt väldigt ytligt har nämligen precis gått bort i cancer, vid bara 46 års ålder. Det är ingen "personlig sorg" så att säga - därtill kände jag henne för lite - men det väcker ändå en stund stillsam eftertanke.

Därför, kära bloggvänner, får ni hålla till godo med en klyscha idag: Ta vara på livet och varandra.

Dagens bild är alldeles nytagen här i de månstadianska skogarna. Jag och grannen (och hennes fyra hundar) var nämligen ute på en promenad för en stund sedan, och ljungen blommar för fullt nu. Det går inte att återskapa de lila "ljungdungarna" så du får tro mig på mitt ord att det var otroligt vackert. Ljungen är förresten Västergötlands landskapsblomma - visste du det?