Fundersamheter och roligheter

I dag har jag hämtat inspiration från media minsann. Det finns så mycket att se och läsa här i världen, och tidningarna kan man ju lita på - åminstone när det står i redaktionell text, eller? Att annonser är något annat vet man ju, och insändarsidorna likaså, men på nyhetsplats står ju sanningen, eller?

Ibland lyckas dock formerna sammanblandas på ett raffinerat sätt.

Det här lilla klippet fanns på textplats i en tidning i dag. Det var alltså en artikel, ingen annons - men håll med om att det är snarlikt? I texten står det om en viss produkt, om fördelarna med den, om priset och om vilket företag som säljer den. Man får även webbadressen, om man får för sig att vilja köpa produkten. Dessutom har företaget i fråga välvilligt nog bifogat ett foto på produkten - tack för det! Man vill ju inte köpa sladduppsamlaren i säcken, så att säga.

Självklart klandrar jag inte företaget ifråga. Det är snyggt och skickligt gjort att få in gratisannonsering på det här viset. Men borde inte en dagstidning förhålla sig lite mer kritisk till detta?

Jag är själv aktiv i ett antal ideella föreningar, och vi kämpar på för att försöka komma med i tidningen. Vi annonserar självklart när så behövs, men det är klart - lite text på nyhetsplats är ju aldrig fel. Därför försöker vi också att skapa ett nyhetsvärde i det vi erbjuder eller har erbjudit. Det kan vara en dans, ett möte eller vad helst.

Både vi och media tjänar på detta, tycker jag. Vi får det utrymme vi så väl behöver som ideell förening med knappa resurser, och media får hjälp att hitta det som händer och sker i bygden. (Jag avser alltså mest lokala och regionala media här.) Men i det här fallet handlar det om ett stort etablerat företag som får gratisreklam.

Vad säger ni, tycker ni att jag är kinkig?

Lite roligt måste man ju också ha - detta andra klipp är från DN i går. Där ser man vad ett par bokstäver i fel ordning kan ställa till det! (Tack L för bilden!)