Jag har nämligen träffat 90 handläggare i offentlig förvaltning och pratat språk. Och när jag pratar språk pratar jag också demokrati,vilket är jätteviktigt för mig. Alla har rätt till ett helt språk som man kan uttrycka allt med - från juridik till kärlek, så att säga. Det är en demokratisk rättighet - och förutsättning.
Jag träffar allt för många som inte kan (eller tror sig inte kunna) uttrycka saker på "rätt sätt". Det är så synd. Jag säger inte att jag kan uttrycka allt. Inte på långa vägar. Men jag känner mig ändå ganska trygg i mitt språk, så jag törs fråga när jag inte förstår.
Hur som helst så blev det jättebra diskussioner i dag om allt från svåra ord till hur man skriver begripligt och varför man ska göra det. Sånt är kul!
Just nu tittar på jag på Kungarna av Tylösand i Kanal 5. Mycket märklig serie, full av sprit och desillusionerade ungdomar. Det kommer säkerligen att bli den mest omskrivna serien i höst. Så ledsamt på sätt och vis, eller är det så att jag börjar bli en moraltant? Hemska tanke. Men de söker uppmärksamhet på ett sätt som känns så destruktivt.
Det var en mycket svår fråga Petra. Ett smultronställe ena dagen är inte smultronstället den andra dagen likt. Det är ju lätt att säga hemma och det är ju smultronbasen men jag har varit på många ställen och där man känt lugnet eller storheten. Gräne gruva är ett exempel. Det finns många andra oförglömliga smultronställen.
SvaraRaderaDu har förstås rätt, Jan-Åke. Smultronställen varierar med humör, väder, årstid och även ålder. Ett smultronställe har dock alltid en viss plats i hjärtat. Simmesjö är definitivt en sådan plats för mig.
SvaraRadera