"Jag måste få fråga - har du mens?"

Jag är ingen "vett och etikett-dåre", men vanligt hyfs är något jag uppskattar. I går på tåget fick jag lyssna till andra människors privatliv och affärsliv, och massor med annat som jag faktiskt inte hade valt själv att lyssna på. Dessutom tror jag inte att de som blev omtalade i samtalen, ofta med namn och personliga detaljer, ville att vi alla andra skulle få reda på vem som gjort vad och varför.

Varför är det så nödvändigt att prata högt i mobil på tåget - och på andra offentliga platser med, för den delen? Visst, jag älskar att tjuvlyssna litegrann ibland, människor är spännande, men nja...

Tjejen som satt bredvid mig pratade med någon kompis som tydligen inte mådde så bra. Samtalet böljade fram och tillbaka om studier, pojkvänner och mycket annat. När de började diskuterade huruvida kompisen hade mens eller inte, så kände jag att jag inte ville vara del av samtalet längre.

Ja, jag pratar själv i telefon på tåg, men jag ringer bara upp om det är något viktigt jag behöver säga. Sällskapssamtal sköter jag utan publik, så att säga.

Morr. Ja, nu har jag fått ur mig detta.

Här i Månstad är det svinkallt i dag. Jag var ute en sväng och tänkte fota lite, men jag frös och fingrarna blev stela som... (fyll i vadhelst er fantasi bjuder).

Ett kort på solnedgången blev det i alla fall. Romantikern i mig är ganska svag för sådana. I övrigt sitter jag mest och surfar runt lite. Läser andras bloggar och har en allmänt skön lördag. Hoppas att du har detsamma!

Idag blir det två bilder - dels solnedgången, dels Alfred. Den förstnämnda är röd, den andra är blå - som jag respektive vinterkylan alltså. :-)