fredag 27 januari 2012

Välkommen värme!

Hanoi och Halong i all ära, men riktigt varmt var det inte. Ni vet, den där känslan när man kliver av planet och värmen bara slår emot en och man verkligen vet att man är söderut. Men när vi kom till Saigon hände det. Eller ja, staden heter ju inte Saigon utan sedan 1975 heter den Ho Chi Minh City, men fortfarande används Saigon i folkmun - och så får det bli här nedan.

Det var stor skillnad på Hanoi och Saigon, det kändes på en gång.

Saigon är mycket mer västerländskt på något sätt - affärsutbud, byggnader, bilar osv. I Hanoi gick vi runt i små affärer, i Saigon hamnade vi på en inomhusmarknad där alla slet och drog i en och ville kränga prylar - oavsett man behövde dem eller ej. Jag har lite svårt för det. I Hanoi kändes mycket mer genuint. Men vem är jag att döma städer efter tre dagar i vardera?

Två saker var dock gemensamma - trafiken och ljudet. Dessutom bodde vi precis bredvid en gigantisk park där man firade nyår i dagarna tre. Och då menar jag fira med STORA bokstäver. Så mycket folk. Så mycket ljud. Så mycket oljud. Trots att vi satt högt upp på takterassen på hotellet kunde vi inte prata med varandra i allt larm.

En stark upplevelse i Saigon var besöket på krigsmuseet.

Fortfarande föds många barn med missbildningar efter den kemiska (eller var det biologiska) krigföringen under Vietnamkriget. Ni vet den där bilden med den unga flickan som springer undan napalmbomber? Det var väldigt starkt att se den "på plats" så att säga.

Vi lyckades därutöver pricka in en buddistisk mässa (som sker fyra gånger i månaden) och ett katolskt bröllop under våra dagar där. Två olika händelser men väldigt häftiga. Vi fick också se en del av storstadens och turismens baksida - prostitutionen. Många unga flickor, med alldeles för korta kjolar och alldeles för höga klackar, umgicks med äldre västerländska män. Ännu fler unga flickor satt på barerna och väntade. Det är hemskt att se.

Jag förstår självklart att det finns prostitution i alla större städer - och i många mindre också, självkart. Men det var så synligt och påtagligt, så som jag har hört och tänkt mig att det är i delar av Thailand. En tanke som slog oss var att Vietnam kanske är en "ny marknad". Ökad turism har inte bara gott med sig, det är sant.

Något mer trivsamt är att herrarna fick varsin sommarkavaj uppsydd under vår Saigonvistelse. Måttagning och beställning ena dag, avhämtning två dagar senare, och både billigt och snyggt det blev - ett riktigt fynd alltså!

Självklart ska ni få några bilder också. Har du en bra helg på gång, förresten?

Krigsmuseet i Saigon. Mäktigt.

J lyckades fånga en bild där jag och C fungerar över vad som är viktig i livet. Väskor!

Den buddistiska mässan
 
Bruden håller tal för maken och församlingen.


 Kyrkan var stor och mäktig. Notera julpyntet i taket!
 
Utsikten från hotellets takterrass.Suddig bild, men det är folk överallt i parken, jag lovar!












lördag 21 januari 2012

Smaklig måltid!

Vietnamresan var tänkt att vara en kombinerad upplevelse- och viloresa och det var det också. Men det blev i stor omfattning också en matresa, vilket blev en positiv överraskning för mig. Vi åt oss igenom Hanoi och Saigon med dess gatuserveringar och Phu Quoc med dess färska frukt. "Man ska aldrig dö nyfiken" var vårt motto, och det ledde till att vi smakade, tuggade, luktade och njöt och genom landet och havet.

Vi åt till och med nyfiskade, nygrillade sjöborrar. Gott var det väl kanske inte, men nu är det gjort. Som sagt - man kan inte dö nyfiken!

Ibland reagerade man måhända över mathållningen - flugorna på köttet och damerna som diskade ute på gatan, eller när försäljarna satt på huk på själva tillagningsbordet - men allt var alltid vällagat och oerhört gott. På den lilla ön tillverkar man dessutom de som enligt många är "världens bästa fisksås". Den doppade man färska eller friterade vårrullar i. De nygrillade räkorna doppade man i stället i svartpeppar som man hade pressat lite lime över - se det är ett tips jag ska ta med mig till sommarstugans grillade lax.

Vi försökte ta med oss några flaskor fisksås hem, ordentligt invirade i resväskorna, men vet ni - där åkte vi på pumpen i tullen. Det var bara att plocka upp dem, för att någon anledning får man inte föra ut fisksås ur landet. Jag inte varför men det är inte en fajt man tar i tullen.

I dag bjuder jag på fler bilder än ord. Håll tillgodo!


Färskt kött såldes på marknaden.

Grodlår, anyone?

Den allra vackraste moroten, eller hur?

Peka, grilla och  ät!

Iskaffe med kondenserad mjölk var verkligen mums!

Mycket grillat blev det.

Vi köpte färsk frukt på stranden varje dag.

Nyuppfiskad sjöborre

Samma sjöborre en stund senare

torsdag 19 januari 2012

Halongbukten - ett vackert världsarv

På min och J:s bröllopsdag besökte vi Halong Bay - ett av Unescos världsarv, utsett 1994. (Som parentes kan jag nämna att vi tidigare firat bröllopsdagar på Mauritius och i Tanzania - jag brukar säga till J att det blir allt svårare att toppa...)

Såhär kan man läsa på Wikipedia om Halong:

Halongbukten är ett vattenområde på ungefär 1 500 km² i norra Vietnam. Det vietnamesiska namnet Vịnh Hạ Long betyder "Den nedstigande drakens bukt". Bukten består av ett tätt nätverk med 1 969 monolitiska kalkstensöar, var och en med en kompakt djungelvegetation på toppen vilka reser sig spektakulärt från havet. Flera av öarna är ihåliga, med enorma grottor.

Några av öarna har flytande fiskebyar, som utnyttjar det grunda vattnet med 200 fiskarter och 450 molluskarter. Många av öarna har fått namn av sina speciella formationer och sammanlagt 989 av öarna har namngivits.

Vi såg både kalkstensöarna, grottor och flytande fiskebyar, så Wikipedia har helt rätt den här gången.

Dessutom sov vi på en djonk på natten, vilket var jättehäftigt. Visst är det en turistfälla, vi var inte direkt ensamma på vattnet. Det var fullt av turistbåtar överallt, men upplevelsen var ändå mycket speciellt. Det var som att flyta runt i en sagovärld med dessa enorma klippöar. Dessutom var vi bara drygt 20 personer som bodde på båten, i hytter liksom på hotell, så det kändes ganska personligt ändå.

Jag läste häromdagen att de bolag som trafikerar bukten har fått i uppdrag från den vietnamesiska staten att måla alla djonkar vita, vilket jag tycker låter märkligt. Det skulle tydligen stämma bättre in i miljön men jag är inte säker på att jag håller med. Vita båtar? Skulle det vara snyggt? Tydligen har även bolagen protesterat högljutt men jag har en känsla av att (den kommunistiska) staten vinner den matchen, för har de bestämt sig, så har de nog.

Dagens bilder blir några världsarvsbilder, så klart. När vi var där var det tyvärr disigt, men visst är det vacket ändå?



Den här djonken sov vi inte på, men det var väldigt likt!
Den här grottan, i tre "rum" var på totalt 20 000 kvadratmeter.

En flytande fiskeby där människor bor på vattnet

En söt liten båtburen grabb

tisdag 17 januari 2012

Personligt och speciellt

Vi är ett resesällskap på fyra personer som trivs väldigt bra ihop. Vi har rest en del tillsammans genom åren och då lär man känna varandra. Ibland vill man vara tyst och ta in intryck, ibland vill man fnittra åt sådant man ser, och på något sätt känner vi på oss när det är dags för vilket, så att säga. Sådant är skönt.

Resan var på 16 dagar totalt, och vi satte ihop programmet själva med hjälp av en resebyrå i Varberg. Jag rekommenderar verkligen det upplägget. Man får se det man vill och resan blir väldigt personlig. Den här gången ville vi dels uppleva, dels vila. Därav en vecka stad och en vecka hav. Perfekt!

I Hanoi hade vi samma guide hela tiden - Thien. Han var väligt påläst och kunnig, och samtidigt otroligt mån om oss hela tiden. Bland det första han sade till oss var att vi inte fick äta något direkt från någon gatuservering för våra västerländska magar skulle inte tåla det. "Ok" sade vi - men så fort vi fick chansen satte vi oss förstås på en gatuservering och åt nudelsoppa. Jag köpte en väska för 12 US-dollar och då blev han jättebekymrad, för det var ju en kopia. Helt ok tyckte jag, för det priset, men han rynkade pannan och konstaterade att dragkedjorna nog skulle gå sönder...

Under våra fyra Hanoibaserade dagar hann vi med massor, bland annat ett besök på Ho Chi Minh-mausoleet, vilket var en ganska märklig upplevelse.

Vi fick gå, eller snarare paradera, på rad - först över ett torg, sedan in i ett stort hus med många gångar och slutligen in i det innersta rummet där "Uncle Ho", som Ho Chi Minh kallas av vietnameserna, låg till beskådande i en glaslåda. Vitklädda stela militärvakter vaktade samt hyssjade åt dem som råkade hosta eller hade för klapprande skor. Lika tyst som vi skred in skred vi också i en annan ände av huset - ut på ett stort torg, där Uncle Ho höll stora tal när Vietnam förklarade sig självständigt från fransmännen i mitten av 1940-talet.

Ytterligare en Hanoiupplevelse utöver det vanliga var nyårsafton.

Vi hade bokat bord på en restaurang via nätet. Det enda vi visste var egentligen att de hade en fantastisk buffé och det kändes hoppfullt. Och herre min je - där fanns all mat som tänkas kan. Dock var alla skyltar på vietnamesiska så lite fick man chansa. Soppan med fågelhuvuden hoppade jag dock över...

Vi var de enda västerlänningarna där, och som det sig bör var vi lite uppklädda och så. Det var ju trots allt nyårsafton. Det var ett sätt att märka ut sig, utöver att vi är en halvmeter längre än de flesta. Gästerna på restaurangen hade nämligen vardagskläder på sig och många hade dunjackor! Livat värre var det också, för många hade med sig egen sprit som de ställde upp på borden och drack friskt av. I övrigt såg vi dock väldigt lite av fylleri på gatorna - varken på nyårsafton eller annars.

Vietnamesernas eget nyår infaller inte förrän den 23 januari, men de passar på att fira vårt också, så när vi gick ut på staden delade vi gatorna med ungefär 500 000 andra. Ni kan tänka er trafiken och sorlet! Som grädde på moset blev C och B intervjuade av vietnamesisk tv, mitt i allt detta.

Ytterligare en aktivitet tål att nämnas - vietnamesisk dockteater på vatten.

Trångt - ja. Trevligt - tja. Men ändå något typiskt vietnamesiskt, så det var värt de 45 minutrarna av knäskav. Allt i Vietnams är nämligen anpassat efter ett folk som är litet och nätt, vilket avståndet mellan stolsraderna bevisade.

Några bilder blir det förstås även i dag, bland annat från nyårsafton. Håll tillgodo!


Fågel jag åt.


Fågeln jag inte åt.

Här var det fest!


Kända från tv!


Uncle Hos boning


Och slutligen några levande höns på trång resa.


söndag 15 januari 2012

Första anhalt - Hanoi

En reseberättelse i flera delar får det bli. Här kommer den första - trevlig läsning!

Hanoi har sju miljoner invånare och tre miljoner vespor – och det märks. Intrycken denna vår första dag i Vietnam var många, och mest var det trafiken och alla vesporna som fastnade på näthinnan - inte minst vid 17-tiden då alla Vespaåkande föräldrar hämtade sina barn för att åka hem efter jobbet. Det var totalt kaos på gatorna med minst en, ofta två, ibland tre, personer på varje vespa.

Alla vuxna hade visserligen hjälm men många riktigt små barn reste hjälmlöst, vilket såg helt livsfarligt ut!

Alla tutade dessutom hela tiden för att påkalla uppmärksamhet och som gångtrafikant var det bara att oförskräckt (nåja) kliva rätt ut i gatan, mitt i trafiken. Om man bara gick rätt fram utan att tveka så saktade motorcyklisterna in. Det funkade förvisso men man var verkligen helskraj! Dessutom var man tvungen att gå på gatorna för trottoarerna var fyllda av människor som lagade mat, diskade, åt och umgicks. Därtill fungerade trottoarerna som parkeringsplats för alla vespor.

Vi bodde mitt i den gamla stadsdelen med dess trånga gator. Husen är oerhört smala, vilket beror på de höga markpriserna, fick vi veta. Man har helt enkelt inte råd med så många kvadratmeter på marken så därför bygger man uppåt i stället. Smart tänkt, såklart.

Vietnam kan betraktas som något slags kommunistisk marknadsekonomi. Det finns bara ett parti att rösta på, och landshjälten Ho Chi Minh finns allorstäders närvarande på plakat och skyltar, men samtidigt är det stor kommers i de små affärerna. En något märklig känsla.

Det första vi gjorde ute på staden var att vi slog oss ner mitt på trottoaren på låga plastpallar och tog en oförskämt billig vietnamesisk öl och lite nudelsoppa - för det puttrade i grytor överallt utefter gatan. Ohygieniskt måhända, men alltid vällagat och väldigt gott. På kvällen strosade vi runt för att bekanta oss med staden, och minsann – blev vi inte bjudna på en "black oyster" när vi passerade några vietnameser där på plastpallarna. Vad det var för skaldjur vet jag egentligen inte, men gott var det.

På trottoarkanten satt damer och diskade för hand i några plastbaljor. Här skulle livsmedelskontrollanterna få spader, det är ett som är säkert. Och på tal om spader - kolla in elledningarna nedan. De kan nog ge vilken elektriker som helst hicka, eller hur?
















Massor av upplevelser senare

Nu är jag tillbaka - massor av upplevelser senare och rikare. På dagen efter annandag jul drog jag, J och vännerna C och B till Vietnam för en fullständigt fantastisk resa. Vi har varit i Hanoi, Ha Long Bay, Saigon, Mekongdeltat och slutligen på Phu Qouc - en paradisö utan för södra Vietnam.

Fortfarande är jag trött efter 30 timmars hemresa, och fortfarande är alla bilder i total oordning, men jag lovar att berätta ALLT vilken dag som helst. Jag sitter och funderar på om jag ska försöka göra ett slags reseberättelse av det hela, och fullt möjligt kommer jag att testa texterna på er - kan det vara något?

Det känns hur som helst skönt att vara hemma, och tack ske lov och pris så lyser snön med sin frånvaro. Sådant gläder en vinterogillare som jag.

Som sagt, nu är jag tillbaka. Hur har du haft det sedan sist?