söndag 27 november 2011

Det blåser i träá i dag!

Håhåjaja, vad det blåser i träden i dag. Berit heter hon visst, den storm som gör att det svajar i ljusen och knäpper i huset. Hon lär vara i klass med Per 2007, säger de som vet någon om sådant.

Visste ni att tropiska cykloner döps med kvinnonamn vartannat år och mansnamn vartannat enligt följande (som jag hittat på nätet, såklart):

För att undvika förvirring gällande tropiska cykloner namnges dessa då man av erfarenhet vet att det är lättare att komma ihåg ett namn än tal och andra tekniska termer. Från 1953 och fram till och med 1978 gavs tropiska cykloner på Atlanten enbart kvinnliga namn men från och med 1979 är det varannan herrarnas som gäller. I östra Stilla Havet introducerades manliga namn ett år tidigare.För Atlanten och östra Stilla Havet används en lista vilken roteras vart sjätte år. Detta innebär att namnen över de tropiska cyklonerna i östra Stilla Havet och Atlanten 2011 återanvänds igen 2017.

Berit, och så även Gudrun 2005 (och förmodligen även Per 2007) döptes vad jag kan förstå av norska SMHI - kanske för att de kommer dit först.
 
I mitt sökande efter ovanstående sanning hittade jag följande konversation på ett forum. Den är inte det minsta sann, men håll med om att den är fyndig:  

- Den storm som beräknades komma till Sverige i förra veckan hade inget namn i media. Vad skulle den ha hetat och efter vilket system väljs dessa namn (ex "stormen Gudrun")?
 - Skulle gissa att det är höjdare på SMHI som döper dem efter sina svärmödrar.

Här har vi i alla fall bunkrat upp med vattenflaskor och fulladdade telefoner, för man vet ju aldrig om det blir strömavbrott. I morgon bitti ska jag dessutom till Göteborg och hålla kurs, så jag hoppas att det inte ligger några träd över vägen. Men ni vet hur det är med livet på landet - fullt av överraskningar!

Dagens bild får bli ett par fåglar jag råkade på när vi var i Rügen, visst är de söta? Blåser det runt knuten hos dig i dag?

lördag 26 november 2011

Minnen på rad

Min vän M sedan massor av år tillbaka påminde mig ikväll om när vi åkte Vänern runt en natt. Det var, håll i er, exakt 30 år sedan i år.

Vi jobbade båda på avdelningen 10 på sjukhuset i Kristinehamn och en av våra arbetskamrater var A-C, en 22-årig sjuksköterska (jag var 19 år och M var 20 år). A-C hade varit i London på musikalen Cats och blivit klockkär i en kille från Trollhättan. Väl åter i Kristinehamn gick hon och längtade efter honom alldeles oerhört, men redan då var ju SJ något som man kanske inte alltid kom överens med, så det fanns inga tåg som passade denna trånande kvinna så snabbt som hon önskade.

Så vad händer?

Jo M, som är en snäll och oegostiskt person, erbjöd sig att köra ner henne till Trollhättan, förutsatt att jag följde med. Och det är klart att jag gjorde, trots att jag började klockan 07 dagen därpå. Jag minns inte när vi åkte, troligen efter arbetstid, och väl framme i Trollhättan bjöd A-C:s nuvynne kärlek oss på ostmacka innan vi drog vidare tillbaka norrut och hemma var vi väl vid 05-tiden någon gång. Som sagt - jag skulle börja jobba 07. Jag minns att jag absolut ville ta ett foto på en älg under den resan, men det lyckades vi inte med. Därför tog jag ett foto på en ko, några mil hemifrån. I fotoalbumet finns sedan dess ett foto föreställande en ko med titeln "Jakten på den försvunna älgen".

Denna händelse kanske inte låter så speciell men det var den verkligen.

Bara det att se solen gå upp klockan 04 i Säffletrakten, trött som få men ändå glad för att man gjort någon annan människa glad, för A-C blev verkligen glad. Till berättelsen hör att A-C och hennes dåvarande nyfunna kärlek fortfarande är tillsammans, 30 år senare. Vem vet hur det hade blivit om vi inte hade skjutsat ner henne? Vem vet - vi kanske gjorde större skillnad än vi någonsin förstod då. Kanske inte, men det är en ganska härlig tanke, eller hur?

Dagens bild får bli en foto på mig och J. Att vi chattade samtidigt på samma sajt, i januari 1998 är en händelse som onekligen gjorde skillnad i mitt liv. :-)


onsdag 23 november 2011

15 minuter i rampljuset

En bloggläsare, tillika gammal kurskamrat, påminde mig häromdagen om den enda gången jag riktigt befunnit mig i rampljuset. Det var för många, många år sedan (programmet sändes 1993-1996 enligt Wikipedia) och rampljuset bestod av TV4:s program Lingo. Minns ni det?

Martin Örnroth var programledare - vart tog han vägen förresten? Jag minns hur som helst att jag tyckte att han hade väldigt fina ögon. På bilden här intill syns förvisso hans lockar mer än hans ögon, men ändå.

Jag och M var alltså med i programmet (man tävlade i lag om två). Det hela gick ut på att gissa ord på fem bokstäver på en bricka som var liksom en bingobricka. Lite som en Master Mind, om nu någon minns det spelet.

Vi fick också plocka upp bollar ur nåt hål i pulpeten där vi stod. Vad det stod på bollarna minns jag inte, men jag minns att de var blåa och att man absolut inte skulle få upp den röda, för då åkte man ut och förlorade därtill alla pengar man hade spelat ihop - för det gjorde man också. Sedan fick man flytta med sig bokstäver rad för rad och gissa ord. Inledningsvis fick man en bokstav som hjälp, och sedan var det igång.

Egentligen minns jag bara tre saker.

För det första när Martin Örnroth tittade mig djupt in i ögonen och sade "Första ordet är ditt, Petra, och det börjar på S." Och då hör jag mig själv säga, med hög och myndig stämma: Sprit.

Av alla fembokstavsord som börjar på S väljer jag alltså sprit. i nationell tv. I ett populärt program med många tittare. Hur tänkte jag där?

För det andra minns jag när M fick ett ord som skulle börja på H och hon sade "hetär"Den obildade datorn - det fanns sådana då också - markerade att ordet inte fanns, men M vidhöll att det faktiskt gjorde det. Inspelningen stoppades, ordlistorna konsulterades och jodå - ordet fanns. Det vara bara att göra om inspelningen. Tji fick de!

(Hetär är förresten ett finare ord för kvinna som tar betalt för sina tjänster; det funkar på wordfeud, bara så ni vet.)

För det tredje minns jag att vi var på väg att slå alla rekord i programmet - orden liksom bara rullade in, pengarna likaså och tv-personalen stod redo med stor blombukett i kulissen för att fira oss. Och vad gör Petra då? Plockar upp den där eländiga röda bollen såklart. Vi fick ihop pengar så det räckte till taxi hem. Men upplevelsen i sig var obetalbar!

Har du månne haft några minuter i rampljuset som du vill dela med dig av?

torsdag 17 november 2011

Lite medlidande om jag får be?

Visst är det ett märkligt fenomen det där att man ofta blir förkyld när almanackan tunnas ut? Det är som om kroppen bestämmer sig för att släppa fram sådant som inte har hunnits med - som höstförkylningar. Nu sitter jag på jobbet och försöker koncentrera mig på jobbsaker, men det går inte alls för huvudet känns lite som en ballong som ska till att spricka. Vill alltså ha lite medlidande, tack :-)

Hemma är det fullt larm. Och då menar jag bokstavligt.

Vi håller nämligen på att sätta in larm i kåken, för även i stillsamma Månstad dyker busarna upp då och då. Det har varit en liten våg av inbrott och skumma bilar som har åkt runt i byn. Det är som om de betar av ort för ort. Men vi har grannsamverkan hemma och en natt förra veckan var de ute och "jagade" tre okända bilar som cirklade runt på skumt vis. Det slutade med att bilarna drog iväg, och förhoppningsvis förstod de att Månstad liksom inte är grejen om man vill stjäla gräsklippare, diesel, datorer och annat.

Nu ska jag försöka uppmana lite energi, men det är fullt möjligt att jag smyger hemåt i eftermiddag och lägger mig under filt och i självömkan på soffan. Förmodligen får jag en katt eller två på magen som ligger och spinner, och sämre kan man ju ha det.

Dagens bild får bli ytterligare en kryssningsbild, denna gång från Katalolon i Grekland. Där hade man nämligen en pälsaffär, vilket kändes som en sådär lagom bra affärsidé i värmen. Den bilden passar bra en frusen höstdag som idag, eller hur?


tisdag 15 november 2011

Vad är egentligen intressant här i världen?

I dag har jag funderat på media en aning och hur de rapporterar saker och ting. I dag har det nästan varit en toppnyhet att en ganska okänd sosse har skickat sms till några andra förmodligen ganska okända sossar om en betydligt mer känd sosse. Och?

Samtidigt krigar man i världen, barn svälter, gamla ligger i blöta blöjor, människor dör i ensamhet...

Jaja, det är väl den nya härliga medietiden när allt ska facebookas, twittras, bloggas och berättas i smyg och osmyg. Jag gillar sociala medier, så det är inte det. Men det verkar ibland som om avsändaren blir viktigare än budskapet - alltså den som avslöjar ser det som ett självändamål att vara avslöjare - oavsett vad man avslöjar.

Nog om detta.

Jag kommer dock inte med några större avslöjanden i dag, för det är hemmakväll i Månstad med chips och fotboll. Kattena spinner, J skriker när England gör mål (och förmodligen än högre om Sverige gör dito), och jag sitter med datorn i knäet och klämmer några Wordfeud emellanåt. Det är mys, vill jag lova. Jag värderar de här kvällarna väldigt mycket, trots att det är vintermörkt därute - eller kanske just därför.

Dagens bild får bli en stämningsbild från soligare dagar på 50-årskryssningen - vackra Santorini, där husen nästan rinner ner för bergväggarna. Har du något särskilt för dig i kväll?

söndag 13 november 2011

Logistik och gratulationer

Nu har jag nog fyllt år färdigt, men ingen ska säga annat än att jag har njutit av 50-årsdagen så länge som möjligt. I helgen har jag nämligen blivit uppvaktad av J:s föräldrar och syster. Tack för det, inte minst för present och smörgåstårta!

Dessutom har vi besökt M och T i deras lägenhet, och för mig var det premiär i den lilla lyan. Vi bjöds på delikat trerätters i går kväll - först parmaknyten med creme fraiche och fetaost, sedan baconlindade kycklingfiléer och avslutningsvis kladdkaka med After Eight. Ni hör ju - hur lyxigt som helst. I dag har vi dessutom varit och morgonfikat hos den andra M och hans D i deras lilla Boråslya. Även det var jättemysigt.

Det har, som ni förstår inte blivit värst mycket mat lagad på Norrgården i helgen. I fredags när jag kom hem från Stockholm var dessutom ryggbiffen precis lagom stekt och beredd att lägga upp på tallrik. Så bra har jag det!

Vi har också varit en sväng ute i en höstkall stuga och gjort rent grillen för vintern. Jo, jag vet. Sådant ska göras direkt. Ja, jag vet. Det blir liksom inte lättare att göra rent den när den står och gottar till sig. Men nu är det i alla fall gjort. Dessutom rensade jag lite i rabatterna när vi ändå var där.

Åh, vad jag längtar till våren och andra sidan vintern! I dag hörde jag på radion att detta är den mildaste november sedan man började mäta typ 1859. Yeyy, säger jag!

Nu ska jag slumra lite framför tv:n och Wordfeud - min nya ordvrängarhobby. Visst förlorar jag så det stänker om det emellanåt, men det gör liksom inget för det är vägen fram som är mödan värd. Nu låter jag förmodligen som om jag försöker ställa mig över eventuella förluster, och det är klart jag gärna vinner - det ska jag inte sticka under stol med (se där, ännu ett märkligt uttryck). Men det handlar lika mycket om att tävla mot sig själv. Och detta säger jag som tycker att det är helt ok att googla på tipspromenader, bara så ni vet.

Fuskprogram för Wordfeud är för tunnisar. Nu är det sagt. :-)

Dagens bilder får bli gårdagens - dels den mysiga stämningen hos M och T (hann inte med att fota maten, jag var förmodligen för hungrig), dels den ljuvliga kladdkakan. Vad har du ätit för gott i dag?





tisdag 8 november 2011

Så glad och så stolt!

Jag hade tänkt skriva om en kväll på hotellet i Älmhult, om en bra kursdag, en mamma på sjukhus, 100 Mackmyraaktier och ett folktomt Ikea - och det kan jag väl göra. Men först vill jag bara säga att jag är jätteglad för en kommentar jag har fått på gårdagens inlägg.

Ja, det är lite skryt, men det kostar jag på mig.

En av kursdeltagarna i dag har nämligen hittat hit och skrivit några rader som kommentar till gårdagens inlägg. Tänk er. Hon har alltså suttit och letat reda på mig på nätet och sedan tagit sig tid att skriva några snälla rader som tack för kursdagen. Jag blir både stolt och glad!

Jag har alltså haft kurs i Älmhult i dag och det har jag i morgon också - därav en natt på värdshuset. Det är alltså Ikeas värdshus och utanför fönstret har jag just det första Ikeavaruhus som öppnade i Sverige. Lite coolt känns det allt. Jag gick självklart en sväng därinne tidigare, och vet nì? Det var i stort sett folktomt. Om jag handlade något? Faktiskt inte mer än fyra små och billiga handdukar och ett paket batterier. Så lite har jag nog aldrig handlat på Ikea.

Samtidigt som jag sitter här och skriver är mamma på sjukhus.

I sådana lägen känner man sig långt borta, men det är inget "allvarligt" så att säga. Jo, det är det ju på sätt och vis - för annars hade hon inte varit där, men det känns tryggt att sjukvården har koll på henne. Hon har haft ont i bihålorna och feber till och från under en längre tid och häromdagen kände hon att det var dags att åka in. De beslutade att ha kvar henne några dagar för att verkligen kolla vad det är som orsakar detta. Troligen kommer hon hem i morgon, och jag ska verkligen försöka hälsa på henne så snart som möjligt.

100 Mackmyraaktier då? Tja, ibland har man tur i tävlingar, helt enkelt! :-)

Dagens bilder får bli utsikten från hotellfönstret och några bevis på att jag inte överdriver folktomheten. Har du någonsin sett ett så tomt Ikea?




söndag 6 november 2011

En vecka till, sen så!

Jag blir verkligen glad när jag hör att folk faktiskt saknar mitt bloggande. Det är ju inga litterära mästerverk jag producerar men jag tycker själv att det är kul att skriva och att andra uppskattar mina rader värmer verkligen. På sistone har det ju varit si och så, men jag har en vecka kvar av mina "värstingveckor" innan schemat lugnar ner sig.

Veckan som kommer ska jag till Göteborg, Älmhult och Stockholm, och det är nog mittenbesöket som känns mest spännande. Älmhult (läs Ikea) och Petra - ni hör ju vilken ljuvlig kombination.

Jag ska bo på något värdshus som ligger i direkt anslutning till självaste varuhuset och jag har till och med för mig att värdshuset heter Ikea Värdshus, eller något sådant. Se där har vi verkligen en ort som liksom lever sitt varumärke. Dessutom ska jag ta bilen dit, så jag får ju faktiskt plats med något litet smått och gott. Nej, jag ska inte handla för mycket, men ni vet ju hur det är med Ikea - man kan ju alltid få för många ljuslyktor. Eller nåt.

I helgen har vi lyckats klämma in både vila, trädgårdsarbete, parmiddag och kyrkobesök, varav det sistnämnda kanske är det mest ovanliga.

Det är inte så att vi är okyrkliga, inte mer än andra i alla fall. Vi besöker kyrkan någon gång per år - bröllop och begravningar om sådant sker, någon konsert, någon julnattsmässa. Jag tror att det är en ganska medelsvensk kyrkofrekvens. I går var det däremot något speciellt - en temagudstjänst om Månstadsbor från förr, och en av de fyra Månstadsbor som presenterades var Anna Petersson, J:s farmor. Det var han som presenterade henne med dels fakta, dels personliga reflektioner. Det var jättebra och jättefint.

Anna Petersson var en driftig kvinna som både skrev för lokaltidningen, var kyrkligt och politiskt aktiv, satt i fullmäktige och var den första kvinnliga huvudmannen i Östra Kinds Sparbank. Därtill blev hon änka ganska tidigt och uppfostrade två små pojkar på egen hand. En berättelse jag har hört från flera håll är att några damer satt i hennes trädgård och drack kaffe, och Anna hade troligen varit aningen sparsam med kaffebönorna. Det började duggregna lite smått, och då sade en av kvinnorna:

- Vi måste nog gå in, för det här kaffet tål då rakt inte av något mer vatten.

Enligt en välunderrättad källa är detta bara en skröna, men en kul kommentar är det onekligen.

Dagens bilder får bli från gårdagens kyrkobesök. Dels ett foto på farmor Anna, dels en bild på J och de andra presentatörerna när de får tack av prästen. Har du haft en bra helg?



tisdag 1 november 2011

En man och två katter - lycka!

Ikväll är jag hemma i Månstad igen, efter en liten turné över landet - Stockholm fredag till måndag, sedan Göteborg. Helgen var helmysig med väninnegratulation. På lördagen vandrade vi först runt på Södermalm denna jättevackra höstdag. Jag gillar inte mörkret, men höstfärgerna är väldigt vackert explosiva.

Promenaden hade ett kulturtema.

Dels passerade vi porten där Tomas Tranströmer bor - Stigbergsgatan 21, har jag för mig att det är. (Där bor förresten även Jonas och Mark, när de inte bor i det där stora huset Mark ärvde.) Dels var vi på Fotografiska, det nya fotomuseet i Stockholm. Där visar de en utställning med foton av Nick Brandt. Han har fotat mycket i Kenya och Tanzania, så det var många fräcka safaribilder. Åh, vad jag vill åka på safari en gång till i livet!

På kvällen var vi på Grand Hotel och B.A.R - en restaurang på Blaiseholmen.

Den klädsel som anbefalldes var klänning, minsann. Väninnorna har nämligen pratat i flera år om att man vill gå på fin barlokal någon gång och dricka paraplydrinkar iklädda klänning. Nej, inte drinkar i klänning, det fattar jag med - men ett litet syftningsfel kan jag väl alltid bjuda på! :-)

Söndagen tillbringades på Ikea, detta tempel av lycka. Det behövdes några stödköp till lilla lyan i form av en pläd, några kuddar och inte minst en bäddmadrass. Månstadssoffan i all ära, men den är lite hård att sova på. Men nu ligger man som en drottning på den.

I går var det så kursdags igen.

Vi var i en lokal nästan högst upp i en av Hötorgsskraporna och vilken utsikt vi bjöds på! Dessutom höll jag faktiskt kurs för en kändis och lite pirrigt var det allt. Kändisen i frågan var Annika Linde, alltså hon som alltid får prata i tv när det är dags att diskutera influensor och sådant. Hon är nämligen svensk statsepidemiolog - se det är en titel att ha på visitkortet.

Dagens bilder får bli ett axplock från helgen och dessutom en bonusbild, på tal om titlar - en del är kungliga hovleverantörer, andra är något annat, som synes. :-)

Har du haft det bra på sistone?

Ett av Nick Brandts foton (lånat från Fotografiskas hemsida)

Stigbergsgatan i höstskrud

Utsikt från Hötorgsskrapan

En annorlunda titel, onekligen!