onsdag 31 mars 2010

Ja just ja-dagar

I dag har jag en ja just ja-dag. Det är en sådan där dag när jag bara säger ja just ja för mig själv hela, hela tiden.

När man jobbar själv blir det ofta att man pratar för sig själv hela tiden. Högt och ljudligt. Det går förvisso bra på kontoret, men problemet är att jag tar med mig egenheten ut på stan, in på affären, på mötet. Helt plötsligt kan jag höra mig själv säga något rätt ut, för att i nästa stund inse att det var många fler än jag som hörde det.

Lite pinsamt ibland, men gudskelov har jag inte slängt ur mig Men fy, hur hon ser ut i håret! eller Ååååh, vad jag längtar hem! ännu. Förmodligen bara en tidsfråga dock.

En ja just ja-dag är en dag när man betar av alla man borde ha gjort, och under tiden kommer man på nya saker som liksom hänger ihop med det man betar av. När ja bokar en tågresa kommer jag på att Ja just ja - måste ju bo också. Och då kommer jag på att Ja just ja - får inte glömma att göra manus. Och så där håller det på. Men jag har fått massor gjort i dag, det känns gott.

I övrigt är jag påsksugen. Fjädrar i riset, påskmust i glasen, korsord på bordet, kanske ett varv eller två på stickningen? Möjligen lite jobb också, men jag ska försöka hålla mig bort från det så mycket jag kan. Jag lovar. Nästan.

Dagens bild får bli en lammbild - det är ju påsk, som sagt.

Detta är mor-dotter (eller möjligen mor-son) från grannens tidigare lammbesättning. Visst är de söta? "Finns snart på ett påskbord nära dig" höll jag på att skriva, men det kanske är aningen magstarkt.

Hur ser din påskhelg ut?

tisdag 30 mars 2010

Fixerad, jag vet - men våren ÄR här

I morse när jag gick ut till bilen hörde jag ett herrans kvittrande i trädgården. Jag tittade upp och där, i ett träd, satt en hel flock med koltrastar! Eller möjligen starar. En av dem lär ha orange näbb, men jag lär mig aldrig vilken...

Våren är verkligen här.

Genast väcktes en känsla från förra sommaren. Sommarkväll, trädgårdsmöbel, god bok eller en korsordstidning, kanske ett kyligt glas vitt (läs vin för vuxna, mjölk för resten). I ett träd sjunger en koltrast. Eller stare.

Visst är det härliga stunder att se fram emot!

Jag har ett minne av just koltrastsång, som gör att jag kan rysa när jag hör det. För många år sedan bodde jag på sjunde (eller om det var åttonde) våningen i ett höghus i Stockholm. Klockan 04 vaknade jag av något - lukten, ljudet, jag vet inte. Men det luktade brandrök i hela rummet. Jag tittade ut genom fönstret, och nere på backen stod flera brandbilar i full aktivitet. Jag blev livrädd.

Det gick bra, det vara "bara" en källarbrand, men mitt i allt detta larm från bilar och folk, mitt i det kaos som rådde, satt en koltrast i ett stort träd och sjöng för full hals - helt oberörd av allt som hände. Fågelsången bröt genom oljudet, vilket gjorde att situationen blev helt overklig. Det minnet och den känslan kan komma över mig när jag hör koltrasten.

Men sommarkänslan är mysigare, så jag tror att jag sätter mig i soffan med en korsordstidning nu, drömmer om sommaren - och tittar på Mästarnas mästare förstås. Final i dag, hoppas att Louise vinner!

Dagens bild blir en koltrast. Eller stare. Kan du hjälpa mig att skilja dem åt?

måndag 29 mars 2010

Dubbelkommandot anropar

Hej hej! Har ni tänkt på just det? Att man ofta säger saker dubbelt numera?

Jag hade uppe ämnet häromdagen. Då gällde det att trana heter Grus Grus på latin. Det har ju sin förklaring i att det ena är artnamn och det andra artbestämning, eller något sådant. Men hej hej, kram kram, morrn morrn och tja tja (som jag min lilla reststockholmare säger ibland) handlar ju inte om artbestämning. Det verkar dessutom företrädesvis vara hälsningsfraser av olika slag som råkar ut för denna dubblering.

Jag har hört någon tolkning om att det egentligen signalerar motsatsen till vad man tror - dvs. att kram kram är mer avståndstagande än bara kram, något man mer kan slänga sig med utan att mena det.

Så kanske det är.

Men man kan också tänka sig att det är tvärtom - dvs. att det dubbla inte är avståndstagande utan förstärkande. Det är ju oftare yngre människor som säger det. Var den gränsen går kan man ju alltid diskutera, förstås - jag vill ju gärna att tro att gränsen går vid typ 49 år. Men i vilket fall som helst ser man att tonårsbloggande tjejer ofta kallar varandra älskling, pussgurka och sötnos lite kors och tvärs, och det delas ut pussar och kramar i mängder - utan någon större innebörd i det.

(Måtte jag inte låta pryd nu...)

Ofta hämtar vi språklig inspiration från engelska, och där säger man förvisso bye bye, men hi hi? Hug hug? Morning, morning? Det känner inte jag igen i varje fall. Gör du?

Spontant tror jag att det handlar mer om förstärkning än distans, men säker är jag inte. Jag kan dock inte låta bli att tänka på vad som händer om det sprider sig vidare:

- Kan du skicka mig mjölken, mjölken?
- Vad roligt roligt att du kommer och hälsar på!
- Jag längtar till till semestern.

Om på tal om språkliga dubbleringar. Snälla, skruva upp ljudet och lyssna på den - här. Det är en radioreklam från 1960-talet som är hur kul som helst. Dagens bild får bli en Plymouth Barracuda 1966. Varför? Det vet du när du har lyssnat.

söndag 28 mars 2010

Om att sticka ut eller brodera ut texten

Jag handarbetar. Så, nu är det sagt. Ibland funderar jag på vad jag gör för intryck på folk. När jag rökte sade en del att de verkligen inte trodde att just jag var en sådan som röker. Men när jag å andra sidan berättar att jag gillar att sticka och brodera håller en del andra på att tappa hakan.

Ovanstående säger väl i och för sig mer om mina fördomar än om något annat. Men om jag är en sådan som verkligen inte röker, och samtidigt en sådan som verkligen inte handarbetar. Vad är jag då? Ett blekt mitt emellan?

Där någonstans brukar jag avsluta analysen. Lika bra det. :-)

Det var länge sedan jag handarbetade. Visst, jag har säkert tio påbörjade broderier liggande, bland annat ett par julgardiner med mängder av små lingon. Långt ifrån varandra. Vart och ett av dem ska sys och fästas var för sig, så de gardinerna kommer nog att bli liggande några år till.

För några år sedan slog kärleken till på allvar och jag stickade en jättefin ylletröja till J, med ett inte helt lätt mönster kan jag tillägga.

Han använde den. Jag tvättade den. Sedan fick sonen M den. Ja, ull krymper.

Nu har jag fått ett ryck igen. Jag hittade ett mönster hos svärmor på sockor med ett slags vridna flätor på. Riktigt fina! Så nu är jag igång och stickar. De verkar bli lite stora, men jag använder samma garn som till tröjan, så de krymper kanske. :-)

Dagens bild blir förstås stickningen. Notera att det är inte mindre än fem stickor i gång (tack M för lånet). Det är nästan så att jag blir imponerad av mig själv.

Hur är det med dig? Gillar du att handarbeta?

lördag 27 mars 2010

Meet me at Viskadalen...

Ofta pratar jag minnen och melodier. En sång jag minns är "Meet me in Stockholm" - minnet i sig tänker jag kanske inte berätta om här, men jag kan avslöja så mycket som Stadshotellet i Kristinehamn var inblandat. Som sagt, många år sedan var det.

Låten finns att lyssna på - här. Egentligen lite för mycket country för min smak, men minnen struntar i sådant.

Jag kom att tänka på den i dag när jag var på Viskadalens folkhögskola. Där har jag nämligen varit på möte hela dagen. Det var årsmöte för sossarna i Södra Älvsborg, med val och allt annat som hör till. Som vanligt är det kul att träffa folk en hel dag, men huvvaligen vad trött man blir.

Dagens huvudnummer var Thomas Bodströms tal. Jag måste säga att jag blev positivt överraskat - ett eldigt ideologiskt tal, helt utan manus. Sådant imponeras jag av. Det är dessutom lite med Bodström som med Johnny Depp: Han är bra på det han gör. Också.

Ni som fattar ni fattar. Ni andra - jag förklarar nån dag. :-)

Och på tal om det, så får väl han bli dagens bild - i två varianter. Den ena är från i dag (tack J för bilden), den andra är från sossarnas kongressfest förra året. Vilken bild man gillar bäst är en smaksak.

Hur har din lördag varit?



fredag 26 mars 2010

Snälla, snälla, snälla....

Jag älskar musik. Har alltid lyssnat mycket, inte minst minst på texter men även på snygga arrangemang. Därför brister mitt hjärta av alla hemska arrangemang av vackra låtar på Let´s Dance.

I natt är jag din i nåt slags discotakt. Min älskling du är som en ros - som dunkadunka-låt! Och vackraste låten ur Dirty Dancing med nåt slags flöjttokerier i bakgrunden. Vem kom på det?? Snälla, snälla, snälla... Var lite varsam med alla dessa fina melodier. Det är de värda.

Jag håller på Claudia i finalen.

Mattias ser väl rätt bra ut - ja, gumsjukvarning - men Claudia dansar bäst. Dessutom vann jag inte mindre än två gånger i hennes bloggjulkalender. Kan man bli annat än välvilligt inställd då? :-)

Det doftar något - vad kan det vara?

Jag är uppfylld av våren. I morse doftade det vår ute. Hur det doftar? Ja, alla har väl sina personliga preferenser, för mig är det doften av sk-t.

När åkrarna doftar av nykörd gödsel vet man att det är något spirande på gång. Det är ju en livsdusch för plantorna, förmodligen lika uppiggande som morgonduschen en måndag. Det är något som liksom bara måste till.

När jag ser att det börjar spira på åkrar och fält tänker ibland på min inledande karriär som förvirrad Månstadsbo. Jag är uppvuxen i småstad, levde vidare i storstad. Hur i hela fridens namn skulle jag kunna veta skillnaden på halm och hö? Nu vet jag det, tack vare goda vänner och inte minst J:s oändliga tålamod. ("Nej, nu tar vi det igen...")

Något som dock fortfarande ställer till det för mig är de fyra sädesslagen. Minns ni? Råg, havre, vete och korn. Så lärde jag mig i skolan.

Bah! säger jag bara.

Det finns nämligen något som heter rågvete. Jo, det är sant. Det är en hybridform som tydligen klår både rågen och veten med hästlängder - annars hade den väl inte funnits. Groucho Marx sade en gång: Trassla inte till saken genom att komma med fakta! men visst känns det lite så? Man är lite lurad på kunskap, på något sätt.

Jag lär mig dock nya saker hela tiden, och gott är väl det. En annan sak jag lärt mig i dag är att den text av Jaques Brel som jag trodde började med orden Det doftar vår egentligen börjar Det doftar öl. Där ser man vad minnet kan bedra en. :-) Den är bra i vilket fall som helst, så lyssna gärna - här.

Dagens bild får helt enkelt bli en bild på rågvete. Åtminstone stod det så på Google - att det var just rågvete alltså. Det spelar egentligen ingen roll, för det är vackert i vilket fall!

torsdag 25 mars 2010

Turist - javisst!

I dag har jag varit på utflykt ända till stora staden Göteborg. Och väl i Göteborg reste jag till Värmland, Gotland, runt i Sjuhärad, Finland, Italien, Peru, Guadalope - och en lååång stund till Afrika.

Turistmässan, mina vänner. En av två mässor per år som jag bara "måste" besöka. Den andra är Bokmässan på hösten, även det ett eldorado. Jag brukar se det som en personalförmån som jag får av min chef som tack för väl utfört arbete.

Hon är snäll, min chef...:-)

Varje år ordnar Tranemo och Svenljunga kommuner en resa till Turistmässan, och jag har fått förmånen att följa med på den ett antal år nu. Jag strosar runt bland montrarna, läser kataloger, äter lite godis, plockar en och annan penna - och tävlar.

Ja, jag tävlar som en tok faktiskt. Alla montrar med självaktning har en tävling, där man ska gå runt och hitta svaren. Jag vinner sällan något - det är ju tusentals människor som passerar. Men det är kul ändå. Man får nästan alltid lämna mailadressen när man lämnar svaret, så månader efteråt får man erbjudanden om cykelsafari i Härjedalen, hummerfester i Hunnebostrand osv. Sånt får man ta, om man vill ha lite spänning i livet.

I år fick jag dessutom med mig slipsar med elefanter (!) från Tanzaniamontern, där jag stod och dreglade extra länge.

Förmodligen hoppades kanske damen i montern att jag skulle gå min väg om jag fick något. Jag fick en slips, och jag gick. Hennes strategi funkade alltså. Men sedan skickade jag dit J (något motvilligt från hans sida) som fick med sig en slips till.

Vi var ju i Tanzania häromåret och mannen B i vårt ressällskap fyllde 60 är häromdagen. "Klart grabben ska ha en slips!" tänkte jag. Dit går första slipsen. Den andra ska J få - även om jag är ytterligt tveksam till om han någonsin kommer att använda den. Han gillar inte slips i vanliga fall - och då hjälper det nog inte om den är aldrig så tanzaniskt elefantvacker.

Den roligaste montern i år var Hotell Gästis. Där fanns ett enormt Leninhuvud uppsatt samt Lenins barnhörna med karameller och en klipp-ut-mask med Lenins ansikte där det stod typ "Jag vill också vara farbror Lenin" Annorlunda, minst sagt.

Dagens bilder kommer från Turistmässan med allt från hemlands Finland till Tanzaniaslipsar.

Vart går förresten din drömresa?









onsdag 24 mars 2010

Och ännu fler vårtecken!

Och som om det inte vore nog med holken i morse, så hörde jag årets första trana i dag. Vi har ett tranpar som häckar alldeles här i närheten, tvärs över gärdet bara. Första gångerna de tutar (för det låter verkligen som ett gammalt bilhorn) är det jättehärligt. Längre fram på försommaren går de igång vid 4-5-tiden på morgonen. Då är det väl sådär lagom mysigt, om jag ska vara ärlig.

Visste ni förresten att trana heter Grus Grus på latin? Och att skata heter Pica Pica? Och lodjur Lynx Lynx? De där dubbelnamnen är festliga tycker jag.

Endera dagen är det väl dags att höra lärkan drilla. Jag längtar!

Dagens andra bild blir ett gäng trätranor. Detta är en del av min samling, på den tiden när de stod uppe - och samlade mängder med damm, det ska erkännas. Numera ligger de nedpackade i kartonger. Det finns någon i familjen som någon gång råkat fälla kommentaren att de skulle göra sig bra i den öppna spisen. Då fnös jag högljutt. Sedan har vi inte pratat mer om det.

Den uppmärksamme tittaren ser även min extremt kitchiga påfågelslampa på väggen. Den har numera gått hädan. Lika bra det, kanske.

Tjo vad det var livat i holken i morse!

När jag var ute och hämtade tidningen i morse såg jag att mäklaren hade varit i farten. Liten pippi flög runt och kollade omgivningarna för att sedan ta sig en titt inne i herrgårdsholken!

Hade jag bara vetat det skulle jag ju ha städat lite i trädgården, så att det hade sett fint och inbjudande ut.

Hur som helst - vi får hoppas att det blir inflyttning snart. Jag vet inte hur snabbt sådana där affärer avslutas? Är det många som tittar tro, budgivning i frön kanske, eller är det först till kvarn som gäller? Undrar förresten om det blir en eller två familjer som flyttar in? Det är ju ett tvåfamiljsholk med ingång på båda gavlarna.

Har ni någon fart i holkar och trädgårdar utanför ert fönster ännu?

tisdag 23 mars 2010

Övertydlighet - hederssak?

Har ni sett vad det står på jordnötspåsarna på flyget? "Produkten kan innehålla spår av nötter." Ja, det hoppas jag verkligen. Det är ju trots allt en påse med nötter.

Jag ville bara ha det sagt, för en sådan nötpåse ligger på mitt skrivbord. Jag har nämligen en förmåga att samla på mig språkliga exempel av olika slag. Jordnötspåstexten är alltså ett exempel på språklig övertydlighet, med viss risk för att själv vara övertydlig.

I dag är det en sådan där dag när jag inte får någonting gjort på jobbet. Eller ja, jag får egentligen massor gjort men splittrat och i oordning. En stunds bokföring, för man ska hålla sig väl med sin revisor, lite fakturering, sortering, mailande hit och dit, bokningar...

Det känns som om inget vettigt blir gjort, men det blir det. Och bekräftelsen på det är min....*trumvirvel*... att-göra-lista!

Att-göra-listan är som en vän, en chef och en arbetskamrat i ett. Varje morgon skriver jag upp på listan vad som ska göras: ring X, maila Y, skicka Z. Det kan vara småsaker, det kan vara stort. Det sköna är att få stryka på listan. Ibland blir det nästan lite hitte-på-konstruerat bara för att jag ska få stryka lite extra...

Egentligen borde "Skriv lista" allltid stå överst, för då kan man ju stryka det direkt. Smart va? :-)

Dagens bild är den tavelvägg vi gjorde hemma i går, på väggen utmed trappan.

Vi har ganska mycket väggsaker - att kalla allt för tavlor vore nog att förhäva sig. Dessa väggsaker har stått utefter väggarna allt för länge, men i går slog vi till. Med hammaren alltså. På väggen hänger textil, oljemålning, akvarell, en dikt, foton, någon blyertsteckning, allt man kan tänka sig. Även ramarna är helt olika. Men jag tycker att det blev rätt bra.

Vad tycker du?

måndag 22 mars 2010

Nu begriper jag ingenting...

Ja, nu blir det ett inlägg om språk. Igen. Men det beror på att jag blir smått upprörd när människor använder ord som ett sätt att markera distans och avstånd.

Jag säger ordet "typ" rätt som det är, och trots min ansenliga ålder kan jag utbrista i att något går "fetbort". Detta är möjligen språkliga markörer som visar mitt torftiga ursprung. Eller så tyder de på att jag inte förstår mitt eget bästa (läs min egen ålder). Men det struntar jag i, för jag gillar de orden.

Följande citat hittade jag i en artikel om just kommunikation:

Ordens bördiga jord har varit grunden för nebulosan av minneslösa neologismer med ”verkliga konsekvenser” genom handlingsmodeller som samma neologismer bestämmer och förordar som de enda möjliga. Den mångfacetterade sekulära rörelsen för att ena världen har avhänts sin historia och sin konfliktskapande geopolitik, samt blivit reducerad till ett fenomen som inte funnits i mer än ett par decennier.

Sug på den du!

Jag ska var ärlig och erkänna att jag inte begriper ett endaste dugg. Om jag vore otrygg i mitt språk skulle jag kanske känna mig i underläge, lite korkad sådär, som om jag inte riktigt räcker till. Artikeln handlar ju ändå om kommunikation, så det borde jag begripa, eller? Och visst, det är möjligt att jag inte hör till målgruppen för artikeln - även om jag borde det med tanke på ämnet. Men något känns fett fel.

Nu ska jag väl försöka vara lite ödmjuk också. Det är möjligt att författaren till artikeln gillar de här orden lika mycket som jag gillar "typ" - och det är väl ok, typ. Och jag vet att ingen går till jobbet för att skriva en text som ingen begriper. Så mycket begriper jag. Men visst blir det aningen fånigt ibland? Som sagt - artikeln handlade ju om just kommunikation.

Nu har jag fått ur mig dosen galla för i dag. Nu ska jag gå hem och plocka i lådor och skåp. Insåg häromdagen att vi har datorväskor på inte mindre än tre ställen i huset. Det tyder på:

1) viss oordning
2) på tok för många datorväskor.

Dagens bild får bli dagens jubilar - något maskad dock, av hänsyn till personen i fråga. Det är den sista hänsyn vi kommer att visa vad gäller det firandet. :-)

Stort grattis!

söndag 21 mars 2010

Edith Piaf - vilken stor liten kvinna!

I dag har vi haft Piafdag. Först såg vi filmen La Vie en Rose från 2007 - har ni inte sett den, så gör det. Näsduksvarning dock. Enligt Wikipedia, denna källa till sanning, fick huvudrollsinnehavaren Marion Cotillard en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Och hon spelade verkligen otroligt bra!

Sedan var vi på ett litet mysigt café i Grovare och lyssande till ett sångprogram med Piafmelodier framförda av Marie Arturén. Vi var kanske 30 gäster, så det var väldigt mysigt och intimt. Vi satt i "stora salen" (som verkligen inte var så stor) fick lyssna till vacker sång och berättelsen om Piaf. Och jodå, jag fick en tår i ögonvrån när hon sjöng Non, Je ne regrette rien - ta en stund och titta på den, snälla - här.

Tack J, för den allra finaste "tio år sedan vi förlovade oss"-presenten!

Dagens skratt fick jag i morse när jag läste GP. Jag har en böjelse att kolla in kontaktannonser. Inte för egen del - tok heller - utan mer för att de är intressant språklig läsning.

När jag pluggade gjorde en klasskamrat en språklig undersökning av just kontaktannonser. Det visade sig att kvinnor mer skriver hur de är - "43-årig tjejkvinna som gillar hästar och hårdrock...". Män däremot skriver vad de vill ha - "Du gillar husvagnar och grönkål. Barn inget hinder."

F-n tro´t sa Rellingen. (Det uttrycket kommer förresten från Henrik Ibsens pjäs Vildanden från 1884, om du nu har funderat över det.)

I dag kunde man hur som helst läsa:

"Jag man, 91+, mycket vital för min ålder, fräsch och på alerten, en riktig gentleman. Jag har nu bestämt mig för att träffa en ung vacker kvinna och leva loppan med dig och min stora förmögenhet innan rullgardinen dras ner. Mina intressen är: Resor till värme, golf, disco och kampsorter samt sköna hemmakvällar med dig. Svar till Vårkänslor"

Nog blir man väldigt nyfiken? Synd att jag inte är så ung längre, annars vete katten...:-)

Dagens bild blir en bild på Edith Piaf, förstås. Jag kommer att vara uppfylld av henne ett bra tag till!

lördag 20 mars 2010

Det är något visst med sann nostalgi

I går var det pubafton i Månstads bygdegård, med filmvisning och allt. Och tro nu inte att det handlar om något digitaliserat tjafs. Nej, riktiga gamla filmer, visade från riktiga gamla filmkameror, och med riktiga gamla biobiljetter (med priset 17 kronor på) i en riktigt fin gammal bygdegård.

Visst, det blir lite paus mellan rullarna i filmen. Och visst, det hackar lite i ljudet och så. Jag kom och tänka på inledningsscenen i Smala Sussie - denna underbara film. Har ni inte sett den så hyr eller voddla den genast! Där kliver biografvaktmästaren fram och talar om att publiken inte får se slutet på filmen, men att det är Stockholms fel - "Di har bare skicka halve filmen!"

Jag var dessutom uppe i filmvisningsrummet.

Där stod den gamla filmkameran (det heter väl så även när man visar och inte filmar?) och på väggen satt ett par gamla fotoaffischer, självklart i original, varav en var genomborrad av en kabel och en var aningen ekivok kan jag tycka. Dessutom höll biografmästare B på att rulla upp filmen på stora rullar. Helt otroligt att se alla dessa filmmetrar ligga i en hög på golvet.

Mer film åt folket, säger jag!

Nog om detta. I dag har vi varit i stora staden Borås och shoppat. Bland annat köpte vi en brandfilt, vilket jag har tänkt köpa i flera år - men visst hör det till de där prylarna som man aldrig kommer sig för att köpa, fast man vet att man borde? Nu känner jag mig lite präktigt ansvarsfull sådär, som en medelålders klok kvinna som vet att skydda sitt hem. En rätt skön känsla! :-)

Dagens bilder kommer från bygdegårdens filmrum - en dos riktigt läcker nostalgi. Har du förresten något bra filmtips att dela med dig av?









fredag 19 mars 2010

Vi har vår i luften! Var har ni er?

Rubriken är ett exempel på Göteborgshumor, tror jag. Tyckte hur som helst att det passade i dag, eftersom jag varit i Götet i dag på jobb en sväng på förmiddagen. Funderade ett tag på om jag skulle ta en liten, liten shoppingrunda också, men Månstad och kvällens LRF-pub lockar och drar. Först filmvisning, sedan samkväm, cirka 80 personer anmälda.

Vi bor alltså drygt 350 som bor i Månstad, så uppslutningen är stor, och detta speglar något som fascinerat mig ända sedan jag flyttade hit.

Oavsett om det är en föreläsning om översiktsplaner, ett bildspel om glasvaser vi minns, en kurs i hur man stickar egen hyllvärmare eller en föreläsning om vildsvinsjakt, så kommer Månstadsborna. Mangrant och kvinnogrant. Så även till en LRF-pub med filmvisning.

Vi har ingen affär, inget bibliotek, ingen skola, men vi har sammanhållning och engagemang. Det värmer - som en hemstickad hyllvärmare.

Jag var som sagt i Götet i dag, för jag skulle ha en handledning för en skribent. När jag kom till företaget anmälde jag mig i receptionen och killen i receptionen ringde upp den jag skulle besöka. Så långt allt enligt regelboken. Men det ovanliga var att han började samtalet såhär:

- Tjena, det är växeln. Hur är det?... Jaha... Jo, det är bra... Ja, det har ju kommit lite regn i natt...Vi får tro att våren är här... Förresten - ditt besök har kommit.

Innan han talade om att jag var på plats passade han alltså på att småprata lite. Jag tror faktiskt aldrig jag har varit med om det, och ändå har jag anmält mig i ett antal receptioner genom åren. Funderade på om det var specifikt göteborgskt att göra så, men jag tror inte det. Jag tror bara att det var en ovanligt social receptionist. Det var trevligt hur som helst.

Dagens bild föreställer en skitig snöhög i Borås, så ser snöhögarna bara ut när vintern är på väg bort. Gôtt!

torsdag 18 mars 2010

Vackraste ljuskronan

Jag lovade för ett tag sedan en bild på den allra vackraste ljuskronan. Här kommer den - även om ett foto inte kan göra den rättvisa.

Han som gjort den heter alltså Bengt Gustafsson, och bor numera på Österlen. Hans hemsida finns här. Just denna krona hänger nu i mitt kök och jag är så glad!

ICA ser dig...

Jag har ICA-kort, som så många andra. Ibland drar jag det, ibland inte. Förmodligen har jag det aldrig med mig när jag köper kruskakli, morötter eller fullkornsbröd. I alla fall föreslår aldrig ICA att jag ska få rabatt på det nästa gång jag handlar hos dem.

Varje månad får jag nämligen tidningen Buffé (säkert bra, läser den aldrig), en rabattcheck i bästa fall (den är däremot bra) och en lista över varor som jag kommer att få rabatt på den närmaste tiden.

Förr fick man perforerade kuponger, så kunde man använda de man behövde och kände för. Men numera håller ICA stenkoll. När jag drar ICA-kortet i kassan registreras mina köp. Det jag köper ofta får jag rabatt på nästa period. Det låter möjligen rationellt, men jag tycker det känns sådär. Jag menar, vad har de med att göra vad jag köper?

Den här månaden får jag rabatt på:

- Scans pålägg. Känns helt ok.
- Gul lök. Nyttigt och bra - men har jag verkligen handlat så mycket lök?
- Pasta, korta former. Inte fullkorn, alltså. Korta former? Borde jag tänka mer långsiktigt? Vad är det ICA försöker säga?
- Apertina fetaost. En och annan grekisk sallad blir det, det ska erkännas.
- Finn Crisp. Hälsosam och finsk - det är jag det!
- Chips, valfri. Oops...

Jag känner mig som en smörgåsätande, lökdoftande pastafantast med en böjelse för grekisk sallad och chips! Tur det där med Finn Cripsen, säger jag.

Det här spelar kanske ingen roll. Men det är bara den där känslan av att ICA lägger sig i mitt liv. Om de brydde sig om mig, skulle jag ju få förslag på köttfärs till köttfärssåsen och dip till chipsen i stället, för pasta och chips har jag ju uppenbarligen redan köpt.

Dagens bild blir den hollänska delikatessen bitterballe (jo, den heter så). Det har de i alla fall inte på ICA i Tranemo, det är säkert.

Vilka rabatterbjudanden brukar du få?

onsdag 17 mars 2010

Jag läser så märkliga saker nuförtiden

I dag har jag blivit taggad. Förr blev jag det av utmaningar och roliga saker, och det blir jag fortfarande. Men nu blev jag taggad i en födelsedagskalender. Facebook gör konstiga saker med ens språk och världsbild, eller hur?

Något som förundrar mig är att så många går med i så många olika grupper av skilda slag. Själv är jag en fegis vad det anbelangar. Tänk om "någon" bara byter namnn på gruppen? Det har man ju hört talas om. Människor som går med i Tyck om hundar-gruppen är plötsligt med i Hata hundar-gruppen, bara för att någon skämtar till det lite grann. Värre varianter finns, har jag förstått.

Det är dock ganska kul att kolla runt bland grupperna. Jag noterade t.ex. stolt att Månstadsgruppen har 30 fler medlemmar än Länghemsgruppen. Totalt obegripligt för läsare utanför bygden, men ni andra förstår storheten i det.

Jag har ju ett företag, och många företag har ju skapat fan-sidor. Kanske det vore något?

Nej, förresten - det blir kanske bara jag och mamma? Och då måste jag ju lära henne Facebook först. Kändes helt plötsligt lite jobbigt. Men det vore ju kul med några fans, förstås.

Det där med bekräftelse är faktiskt intressant.

Jag bloggar mest för min egen skull, och det var därför jag började blogga. Jag vill helt enkelt jobba med mitt eget språk ibland, eftersom jag jobbar med andras ord hela dagarna. Dock har jag märkt att jag blir löjligt jätteglad när någon kommenterar på bloggen, så det få ni gärna göra ;-)

Nej, nu ska jag jobba med andras ord en stund. Dagens bild blir en njutningsbild. Det är J som flyter runt i havet. Visst ser det gott ut?


tisdag 16 mars 2010

Bland solgäddor och marängsnö

"Jaså, här sitter du och tar dig en solgädda?" Det är en replik ur boken Det mesta är osagt, av Johan Althoff - läs den gärna om ni älskar ord! Den handlar just om det osagda, att massor av ord bara väntar på att få finnas.

Jag kom på ett ord i dag. Marängsnö. Sån snö har vi här i Månstad nu.

På alla åkrar ligger snön så vit och med så hård skare att den blänker - precis som hårt vispade äggvitor som breds ut som marängsmet. Kanske någon har tänkt så förut. Kanske inte. Det finns hur som helst inte i ordlistan, tror jag inte i alla fall. Ett bra ord skapar bilder. Ett bra ord ser man direkt vad det betyder. Sedan spelar det faktiskt inte så stor roll om ordet har funnits tidigare.

Det är ju det som är det magiska med språket. För några dagar sedan hörde jag ordet månhus för första gången. Det är ett hus på månen, vad skulle det annars vara? Och känner ni inte alla hur härligt ordet raggsocksvärme känns? Och tänk er att krypa upp i soffhörnet en söndageftermiddag och titta på en riktigt bra popcornfilm, medan vi alla har sommarkvällsförväntningar?

Låt aldrig någon säga att ett ord inte finns, bara för att det inte finns i boken.

Det finns om det behövs, och väcker det dessutom en känsla eller skapar en bild hos dig, så är det förmodligen ett ganska bra ord. Dock kan man ju fråga sig, i all ödmjukhet, vilka känslor och bilder man får av ord som incitamentsstrukturer, balanserade styrkort och jämtegrering. Men det är kanske en annan historia?

Nu ska jag titta ut genom fönstret en stund, innan solen går ner över min marängsnö. Blir det fint väder i morgon ska jag gå ut på lunchen och ta mig en solgädda i ett lähörn. Solgädda får förresten 417 träffar på Google - inte illa!

Dagens bild är katten Charlie. Jag tror att hon räcker ut tungan åt alla språkpoliser.

måndag 15 mars 2010

Bara en sväng av grishosta...

I dag är ingen kul dag. Jag har jätteont i halsen, sådär att det bara bränner ni vet. När jag var liten så kallade vi det för "hästhosta" - vet inte varför egentligen. Det låter ju inte som ett frustande gnägg, snarare som typ ett morrande vildsvin, eller nåt. Grishosta?

Annars har dagen bestått av försenade jobb (morr), kursförfrågan (yipee!) och ett årsmöte med sedvanliga förhandlingar och underhållning.

Trivsamt, men jag är liksom inte på topp i dag. Underhållaren M läste bl.a. en dikt som hon hade hittat någonstans. Upphovsman okänd, men jag surfade runt och hittade den.

Det krävs styrka för att vara tuff.
Det krävs mod för att vara ömsint.
Det krävs styrka för att hålla garden uppe.
Det krävs mod för att sänka garden.

Det krävs styrka för att övervinna.
Det krävs mod för att ge sig.
Det krävs styrka för att vara helt säker.
Det krävs mod för att våga tvivla.

Det krävs styrka för att passa in.
Det krävs mod för att vara annorlunda.
Det krävs styrka för att känna en väns smärta.
Det krävs mod för att känna sin egen smärta.

Det krävs styrka för att dölja sina känslor.
Det krävs mod för att visa dem.
Det krävs styrka för att uthärda övergrepp.
Det krävs mod för att sätta stopp för det.

Det krävs styrka för att stå ensam.
Det krävs mod för att luta sig mot någon.
Det krävs styrka för att älska.
Det krävs mod för att låta sig älskas.

Det krävs styrka för att överleva.
Det krävs mod för att leva.


Jag gillar den i all dess enkelhet. Tänkvärt det där med att styrka och mod kanske inte alltid är samma sak.

Dagens bild får bli en vårtsvinsyngling, på tal om grishosta. Den här rackaren råkade vi på under vår underbara, härliga, ljuvliga Afrikaresa. Kolla hans fräcka frisyr. Sånt noterar jag i dag, för jag ska till frissan i morgon bitti. Tror ni att hon kan fixa ett Farah Fawcett-svall? Hoppas det.

Och ni som är för unga för att minnas får väl googla på hennes namn :-)

söndag 14 mars 2010

Jodå, ett vårtecken!

Söndag kväll och den här helgen har varit fylld av vänner och mat. Många vänner - och ännu mer mat, faktiskt. Sitter nedsjunken i en stol och bara päser, hittar inget bättre ord.

I fredags var det tacokväll i damklubben, med tre (!) goda kakor efteråt - en banan- och chokladpaj, en kaka med limekräm och en mumsig kladdkada. Mustigt mättande, vill jag lova. I går vandrade jag från M:s ljuvliga kycklingspett med potatissallad och chokladtårta (nej, inte på samma tallrik - tok heller) på M och M födelsedagskalas till G:s moussaka och bakelser på schlagerkväll. (JA, rätt låt vann!)

I dag har vi ätit tacorester, fått med oss en bit chokladtårta från M, och sedan toppade vi med kaffe och chokladboll på Hofsnäs herrgård som äntligen har öppnat för säsongen - se det är ett riktigt vårtecken.

Men ni hör - jag har väl fått i mig typ 72 494 kalorier eller något. Hur är det där - är en kcal 4,9 kilojoule, eller är det tvärtom? Törs inte kolla. Inte ens GI eller LCHF skulle funka som vettig beräkningsgrund. Jag har helt enkelt ätit för mycket. Men god mat är en del av ett gott liv.

Att det sedan lägger sig som bomull runt magen är något jag får ta tag i. I morgon. Jag föredrar hur som helst att kalla det volanger i stället för bilringar. Visst låter det trevligare?

Här kommer ett par vårtecken - dels en nedsmält snögubbe i sommarstugan, må frid vila över hans minne, dels kanelbullarna från Hofsnäs. Mums! Bifogar också en bild på mig och grannen K - vi syns förvisso inte, men våra schlagerbroscher lyser vackert i mörkret, eller hur? :-)





fredag 12 mars 2010

Skratta gott - det är fredag!

"Äntligen fredag" sa egenföretagaren, tog chefen med sig hem!

Det låter lite som ett slags ordstäv, eller hur? "Välkommen i det gröna" sa kvinnan, strödde persilja på magen. "Man gör sina misstag" sa igelkotten, kröp av rotborsten.

Hur som helst konstaterade jag vid lunchbordet att jag har jobbat som egen företagare i 14 år nu. Det är inte klokt vad tiden går. Jag gillar delar av det här livet, friheten att styra själv och allt det där, men det kan ibland vara svårt att släppa jobbet, och som sagt - chefen följer alltid med hem.

Hörde en kille som heter Emil Jensen stå-uppa om fenomenet egenföretagare. Det är riktigt kul, och på rim dessutom! Det tog mig någon lyssning innan jag hörde det. Lyssna här vetja!

Helgen i övrigt kommer att innehålla fredagsmys med Månstads IF:s damklubb samt schlagermys med goda vänner. Vem som vinner schlagern? Svårtippat, men jag har satsat lite på Oddset på Anna, Erik, Jessica och Timoteij. En tjuga på varje, så jag ruinerar mig inte i alla fall.

Timoteij bar mig emot, men det är något med den där folkloristiska framtoningen som svenska folket gillar. Eller om det är det att de kommer från Skaraborg? Inte vet jag, men mina favoriter är de inte.

Mellan fredagsmys och schlagermys ska vi förstås också ha födelsedagsmys!

M och M fyller 18 och 20 år i helgen. Även där går åren i en rusande fart. Jag kom in i deras liv när de var 6 och 8 år, så jag har följt dem genom åren och sett dem växa upp från små barn till vuxna människor. Tack så jättemycket och stor kram för att jag har fått vara med på den resan genom livet! :-)

När det nu är fredag och allt tänkte jag bjuda på ännu ett skratt - en ny sida som jag precis har hittat. Den heter argalappen, och där samlas massor av just arga lappar som människor har skrivit. Behöver jag säga att tvättstugorna är väl representerade? Länken finns här.

Dagens bild får bli en tårta för att fira M och M - stort grattis! Visst ser den här tårtan extra god ut?

torsdag 11 mars 2010

Gamla vänner blir som nya

Jag gillar Facebook. Många säger "Jag förstår inte hur folk har tid...", "Hur kan folk sitta där hela dagarna, har de inget liv?!" men den inställningen till sociala medier har jag svårt att ansluta mig till. Man väljer väl själv? Att folk sedan väljar att inte finnas där har jag dock full respekt för, tro inget annat.

För mig har Facebook blivit ett sätt att knyta ihop "mina tre liv" - Värmland, Stockholm och Månstad. Samma funktion har bloggen på sätt och vis. Eventuella läsare i den ena världen får reda på lite om den andra världen, så att säga.

Mina tre liv.

Mina första 27 år (i stort sett) bodde jag först i Karlstad och Kristinehamn. Som ett resultat av 27-årskrisen flyttade jag sedermera till Stockholm. "27-årskrisen?" undrar kanske någon. Ja, det är min egenhändigt påkomna variant på 30-årskrisen. Vänner och väninnor hade börjat bilda familj men jag var inte där ännu. Vad göra? Jo, jag flyttade till Stockholm. Att det hände just vid 27 års ålder beror kanske mest på att kvinnor utvecklas tidigare, eller vad tror ni? :-)

Sedan följde nio år i Stockholm, och även där har jag många bekanta kvar. Goda, kära vänner som jag vill ha kvar, förstås - även om några av dem också har lämnat "storstadens brus". Sedan 1998 bor jag alltså i Månstad, tack vare kärleken! Först då var det äntligen dags för mig att landa i famnen och lugnet, och här har jag blivit kvar.

Den här typen av livsbyte gör ofta att man tappar bort en del vänner.

I början hörs man ordentligt, efter ett tag blir det julkort och födelsedagshälsningar, och efter ett tag till - ingenting. Många riktigt nära vänner finns förstås alltid kvar i hjärtat, och en del håller man kontakt med genom livet. Men andra tappar man bort, även om det inte är med vilje.

Genom Facebook har jag träffat på vänner från barndom, ungdom och vuxenliv återigen.

A från tonårstiden i Karlstad och jag talades vid en lång stund på självaste julafton, och vi ska definitivt ses snart. M-L och C från Kristinehamn kommer förhoppningsvis och hälsar på mig i sommar, det hoppas jag verkligen! M från Stockholmstiden träffade jag förra sommaren och det var jättemysigt. Detta är bara tre exempel på nygamla möten. (Ingen nämnd och ingen glömd, alltså!)

En annan läcker händelse är att mitt tidigare fadderbarn från Albanien helt plötsligt "puffade" på mig och undrade om jag kom ihåg honom. Jag hade honom som fadderbarn för kanske 6-7 år sedan. Nu var han vuxen och bodde i Italien. Visst är det häftigt!

Häromdagen fick jag ett Spotify-nostalgiryck och lyssnade på Wasa Express.

Jag funderade på vilka som var med där, kom på Roger Holegård som var sångare (och även i Neon Rose för er som minns). Jodå, han fanns på Facebook, så jag skickade ett meddelande att Wasa Express fortfarande hör till favoriterna. Han svarade och tackade för det. Det piggade upp den dagen!

Jag kommer att fortsätta att kolla in Facebook, se vad folk har för sig, "hålla lite ordning" på gamla vänner och träffa nya. Det är mitt val, och jag gillar det så. Gör du?

Dagens bild är Charlie - kulturkatten. Av någon anledning trivs hon där i bokhyllan brevid Odysseus och Liftarens guide till galaxen. God smak har hon, lillkissen.

onsdag 10 mars 2010

Fly me to the moon...

I dag har jag varit på konferens hela dagen - en jättespännande dag om turism och annat. Jag dokumenterade konferensen, så jag ska skriva ut vad som sades. På det sättet får jag njuta av den två gånger, och får betalt samtidigt. En ganska bra affärsidé, eller hur? :-)

En av de spännande föredragshållarna var Mikael Genberg - han som planerar att sätta ett rött hus på månen. Så läckert! Det som började med en "galen" idé är nu ett projekt där Nasa, Rymdstyrelsen, potentater i näringsliv och politik, samt många andra är inblandade.

Det visar att det bara är fantasin som sätter gränser.

Han har tidigare byggt undervattenshotell, ett hotell högt upp i en stor ek, mitt i en park i Västerås, med mera. Sedan visade det sig att han dessutom hade varit på den lilla ön Pemba, norr om Zanzibar, där vi var för ett par år sedan och därtill var Bajare! Många kvaliteter alltså. Det finns dessutom en god tanke i projektet, och det är att det ska vara "ett hus på månen för en bättre värld" - jag tror att det var så han uttryckte det. Eventuella vinster av projektet ska gå till bra saker.

Jag, som är en total lokalpatriot, tycker förstås att han ska ha soffan Månstad i det röda huset på månen, men det kanske är att ta i? :-)

Mikael Genberg har en egen hemsida som är "under uppbyggnad". Där finns dock lite information och också några bilder, om än inte just vad gäller huset på månen. Det kan du däremot läsa mer på projektets blogg - här.

Jag älskar galenskap som gränsar till genialitet - även om det är ett slitet uttryck. "Hellre bränd än bitter" konstaterade jag och en kamrat en gång i tiden. Bättre att prova en idé än att fundera på hur det skulle ha gått. Ett hus på månen? Ni hör hur det låter. Men nu är det på gång.

Ett delprojekt, kan man kanske kalla det, var att ha ett rött hus på Globen. Det får bli dagens bild.

Fly me to the moon, sjöng Frankie Boy. Ja, det vore nåt det!

tisdag 9 mars 2010

Tack för hållna tummar!

Här har ni en tjej (och kille) som har tur i både spel och kärlek. Både jag och J vann varsin tavla, dessutom de båda som vi hade valt ut som de vi ville ha!

Den till vänster heter Fåröfönster (vilket kanske lockar en del läsare), den till höger har jag inget namn på, men som ni ser är det någon form av stadsmiljö. Båda passar pefekt hemma - om jag bara lyckas hitta någon plats på väggarna. Jag är rätt kär i tavlor nämligen.

Jaja, det är bara att ta hammaren och möblera om på väggarna, det är kärt besvär i konstens namn.

Tack för hållna tummar. :-)

Håll tummarna för mig!

Om en liten stund ska jag gå iväg på konstklubbsårsmöte, så jag anbefaller alla eventuella läsare att hålla tummar och tår för mig och J. Mest för mig. Inte för att jag hellre vill vinna, oh nej - jag är ödmjuk som få. Men för att jag därtill ska sitta ordförande på mötet. Nu tror jag väl i och för sig att det kommer att gå alldeles utmärkt, men man vet ju aldrig.

Dagen som i dag är har fyllts av solsken ute och jobb inne.

Men jag har den stora turen att sitta vid ett stort fönster där solen inte riktigt lyser in men där man ser naturen som den lyser på, om ni förstår vad jag menar. Det är faktiskt vackert ute nu, riktigt vackert. Och man riktigt hör "Droppen dripp och Droppen drapp"!

Vad är nu det undrar en del? Ni som är födda på typ 60-talet vet vad det är, hoppas jag men ni andra har kanske hört talas om en tant som heter Alice Babs? Hon sjöng den. Och döm om min förvåning när jag hittade den på youtube - lyssna här.

Min första vinyl-lp när jag var typ 7 år var Alice Babs "Den olydiga ballongen". Jag tror att Droppen dripp fanns med där. Ungefär samtidigt önskade jag mig och fick Mozarts 40 symfoni i present. Åh vad jag älskade den då, och även nu. Jag hade märkliga idéer redan i unga år. :-)

Dagens bild måste bara bli Alice och Titti, för nostalgins skull. Märklig bild i och för sig, där de gör reklam för Toy, se där - ännu mer nostalgi! Vinner jag en tavla så lägger jag ut en bild på den senare.

måndag 8 mars 2010

Den 8 mars och Siv har namnsdag

Den 8 mars är en dag som delar befolkningen i två läger. Eller ja, kanske inte. Men det blev en bra och lite dramatisk öppning, eller hur? :-)

Många tycker att den internationella kvinnodagen är en viktig dag. En dag att manifestera att vi har långt kvar till jämställdhet, en dag att visa på alla dessa starka kvinnor som finns och har funnits, en dag att diskutera det självklara i lika lön för lika arbete. Andra tycker att det är fjamsigt och att alla dagar borde vara kvinnodagar, likväl som mansdagar - 365 internationella människodagar helt enkelt.

Jag tycker att den här dagen är viktig. Det är en dag som betyder mycket för många, och då blir den viktig för mig. Och självklart har vi lång väg att vandra till jämställdhet - inte tu tal som saken. Att kvinnor och män inte har lika lön för lika arbete är rent ut sagt skamligt!

Men för mig finns det några andra dagar som får mitt kvinnliga blod att svalla minst lika mycket. Dels när Borås Tidnings näringslivsbilaga kommer ut tillsamans med tidningen, dels när leksakskatalogerna inför julhandeln dimper ner i brevlådan.

Ni som bor här i bygden - kolla in antalet män respektive kvinnor på fotona i BT:s näringslivsbilaga.

Det är alltid (många) fler män än kvinnor på bilderna. Och när jag börjar titta på vilka män respektive kvinnor som syn på bilderna noterar jag att det ofta är män i ledande befattningar, vd:ar och så, medan kvinnorna inte sällan är personalansvariga, tjejjen på kontoret osv. Ytterligare något jag har noterat är bildvinkeln - ofta tas bilderna på männen underifrån så att de alltid ska se lite mäktigare och större ut på något sätt.

Men mig lurar ni inte! :-)

Då invänder den kloka kvinnan att det är så det ser ut, att tidningen bara speglar verkligheten. Det är delvis rätt, men samtidigt har tidningar ett ansvar att välja vilken del av verkligheten de vill skildra. Jag tycker inte alltid att man tar det ansvaret ur ett jämställdhetsperspektiv.

Och leksakskatalogerna. Att de får fortsätta sin totalt könsuppdelning i rosa och blå sidor är för mig en gåta. På de rosa sidorna leker flickorna vid spisen och på de blå sidorna härskar bilbanorna, riddarrustningarna och killarna. Fortfarande. Återigen kommer kanske invändningar att flickor och pojkar vill ha det så. Må så vara. Men frågan är varför de vill det. Och är det lätt för barn och föräldrar att vilja eller välja något annat, när de speglas mot "normaliteten" i katalogerna?

För mig är jämställdhet rätten och möjligheten att välja utifrån egna förutsättningar.

Jag vill inte tvinga kvinnorna att byta däck och män att hänga gardiner. Jag vill inte ens att de ska behöva göra det lika många gånger var. Det är inte jämställdhet. Det är likhet. Likhet kan räknas - ett däck mot en gardinkrok. Vem blir lyckligare av det?

Men, och här kommer det viktiga: Vill hon byta däck är det ok och vill han byta gardiner är det minst lika ok. Gillar båda att byta däck kan de dela på det. Gillar ingen att byta gardiner kan de dela på det också. (Byt ut orden däck respektive gardiner mot vad helst - diska, städa, klippa gräs, fixa datorkablar...)

Det här är inget ämne som man bloggar bort lite lättvindigt, och det här inlägget är redan på tok för långt. Men jag ville ändå dela med mig av några tankar kring detta svåra område.

Dagens bild blir ett minne från en gotländsk sommarrabatt. "Med ögon känsliga för grönt" som Barbro Hörberg sjöng. Visst är det vackert? Tack M för ljuva dagar och vackert motiv.

Jag tror jag ger den här buketten till Siv, hon har ju faktiskt namnsdag i dag.

söndag 7 mars 2010

Några vinterbilder som omväxling? :-)

Har varit ute och fotat en liten stund och motiven blir ju av det snöigare slaget, fortfarande. Tänkte därför dela med mig av några Månstadsmotiv en solig söndag.

Nu börjar jag faktiskt hysa hopp. Kolla här - nog trängs isen undan?



Såg dessutom ett harspår - de kunskaperna sitter i från skolan: "hopp, hopp, dubbelhopp". Är inte det förresten samma steg som i schottis? "Ett o två o skutt!" Har för mig det, men jag kan minnas fel.



Med kameran i handen ser jag andra saker än annars. I vanliga fall hade detta nedan varit ett plåtskjul. Nu blev det Robban Brobergs "Det som göms i snö..."



Och slutligen har du väl inte glömt uppmaningen från mamma: "Ät ALDRIG gul snö!" Så sant.

Tillhör jag riskgruppen?

I dagens Borås Tidning finns följande test:

Är du en shopoholic? Svara ja eller nej på följande frågor:

1. Blir du rastlös och irriterad om du inte kan shoppa?
2. Shoppar du fast du bestämt dig för att inte handla något?
2. Får du skuld- och skamkänslor när du har shoppat?
4. Tänker du på shopping största delen av din vakna tid?
5. Shoppar du mest när du är ledsen, besviken, arg eller för att döva ångest?


Svarar du man ja på fler än två frågor får man rådet att ta hjälp av en terapeut eller psykolog. Mina svar är nej, ja, nej, nej, njaej. 1,5 ja alltså. Därmed kan jag lägga psykologpengarna på något annat. Shopping kanske? :-)

Att ens tro att jag skulle känna skuld eller skam när jag har shoppat låter lika osannolikt som att jag skulle åka Vasaloppet - vilket känns som en bra jämförelse en dag som denna. Det där med tröstshopping är en samvetsfråga, har nog handlat mig lite gladare någon gång, det ska erkännas. Om inte annat känner man sig ofta glad när man har gjort ett fyndköp.

Men i dag blir det ingen shopping. Ska nog inte ens krypa ur mysbyxorna.

Dagens bild blir ett inköp från Göteborg för några helger sedan. Och som jag ser det hör väskor till livets förnödenheter, lika viktigt som mjölk, typ. Vilka svar får du på testet?

lördag 6 mars 2010

Blir det krig flyr jag landet

I går på tåget hem satt jag en bit bredvid tre yngre representanter för Förvarsmakten. Samtliga dessa gjorde lumpen, och det kan jag säga - är det de som ska försvara mig när kriget kommer, så tror jag att jag drar till något annat land. :-)

Jag menar inte så allvarligt som det låter, men jag skrattade högt för mig själv när jag lyssnade på dem.

En av dem tyckte att maten sög - det var Sodexo, fick jag höra, och de kunde ju inte laga mat. Speciellt fisken var dålig. En annan förstod inte varför befälen tjatade så, ett befäl till och med påpekade att ynglingen i fråga oavbrutet drack coca-cola, så fräckt! Dessutom blev befälen sura när de stannade till vid McDonalds med bandvagnen. Den tredje tyckte att det var bedrövligt att det var så trångt i bandvagnen så att man inte fick på sig bältet.

Förstår ni? Det här gänget representerade ett försvar bestående av unga män och kvinnor som inte gillar fisk men gärna äter McDonalds och dricker cola till det. Inte undra på att man inte får på sig bältet i bandvagnen, tänkte jag...

I övrigt gick resan hem bra, tack för det SJ. Sedan åkte vi nästan direkt till trevliga kamrater och fick god mat och dryck. Sådant är god livskvalitet! I dag har jag varit på planeringskonferens på förmiddagen. Vi började kl. 09 - på en lördag. Inte min bästa gren kan jag säga, och när jag kom ut till bilen lyste den där ilskna varningslampan igen. Men efter en stund slocknade den, gudskelov. Jag säger som T på bilverkstaden: If it ain´t broke, don´t fix it!

På eftermiddagen var vi ute och gick en ljuvlig promenad i solen. Kanske ändå, att våren är på gång? Hoppas, hoppas. Det var dagsmeja, vilket är ett vackert ord och en otroligt skön känsla. M och T är här i helgen, vilket är jättemysigt. De följde med ut på promenaden och självklart busade de lite (bildbevis bifogas).

Nu kollar vi på schlagern, men varför går fel låtar vidare hela tiden? Pernilla och Orsa har hittills gått vidare i stället för Pain of Salvation och Neo. Och ja, jag har ringt och röstat, så jag klagar inte bara. Tur att det bara är melodifestival en gång om året - det är inte bra för blodtrycket för damer i 50-årsåldern. :-)

Dagens bilder blir tre - "Parkbänk i vårväntan", "Vinterbus" och "Vart tog benen vägen?".





fredag 5 mars 2010

Borta bra men hemma bäst

Då var det här Stockholmsbesöket avklarat och tåget rullar på som det ska. Sverige är otroligt vackert i dag, solen skiner som besatt utanför fönstret och det är vitt, vitt, vitt.

Jag är egentligen dödens trött, så det blir inget långt inlägg i dag, men jag måste ändå berätta att jag varit på tok för sen med en teknisk innovation. Först nu har jag nämligen blivit spotifierad - Spotify, I love you!

Jag sitter och letar låtar hela tiden. Minnena far runt i huvudet hela tiden. "Åh den låten!" som leder till "Undrar om den låten finns...?" som i sin tur tar mig vidare till "Det var ju det året som den där andra låten kom ut, vad hette nu den..." Och allt djupare i låtarkiven sjunker jag - med ett stort leende på läpparna.

Nostalgi, finns det något trevligare?

Minns helt plötsligt tonårsåren och Barry White - Can´t get enough of your love babe, Björneborgsparken och Tomas Ledins I natt är jag din, Stockholmstiden med Doktor Albans Sing Hallelujah. Så skulle jag kunna hålla på i evig tid.

Jag är dessutom en sådan som alltid lär mig och kommer ihåg texterna, och väldigt ofta förknippar jag händelser med melodier. Det behöver inte vara någon speciellt viktig händelse. Minns t.ex. när jag hade köpt soundtracket till Twin Peaks på vinyl. Då bodde jag på Dalagatan i Stockholm, på 21 trånga kvm, men ett badkar hade de trängt in av någon anledning. Satte på skivan och lade mig i badet med ljudet på ganska hög volym. Jag blev så rädd för musiken så jag var tvungen att gå upp och stänga av den!

Inget viktig minne i livet, men det är så jag förhåller mig till musik. Ofta förstärker musiken en känsla, ett minne. Nej, nu ska jag lyssna vidare. Tror jag tar Celine Dion och My heart vill go on. Minnet till den? Titanic var den första film jag och J såg tillsammans.

Dagens bild föreställer takåsar i stora staden - en utsikt som jag stundtals har haft under min vistelse. Inte illa det heller, även om jag just nu (med Celine i öronen) längtar till Månstad som en tok. Borta bra men hemma bäst.

torsdag 4 mars 2010

Det är roligare att hoppa på engelska

När jag inte pysslar med ord spelar jag gärna gärna Guitar Hero. Vi har precis skaffat Guitar Hero med låtar av Van Halen. Tycker ni det minsta om Van Halen är det hur kul som helst! Jag spelar samtidigt som jag vrålar och sjunger högre än David Lee Roth och som den värsta tonåring. Nej, förresten - allt för få tonåringar har hört Van Halens mästarplatta från 1978, stackarna. Där har ni läsare med tonårsbarn en viktig uppgift att fylla. Dessutom är jag bäst i familjen på Guitar Hero. Jo J, så är det faktiskt. :-)

En av Van Halens mer kända låtar är Jump, och här får jag vissa språkliga funderingar.

För mig har alltid den låten varit en glad låt, en upptempolåt, en låt som sprudlar av fart. Men vad handlar den om ? Jag kollade in den engelska texten, men det blev jag inte klokare av. Då översatte jag refrängraden: You might as well jump! På svenska blir det Du kan lika gärna hoppa! Inte värst upptempo, eller hur? Mer Släng dig i väggen!

Detta har troligen ingen betydelse alls, men ändå. :-)

När det gäller alla diskussioner om skatteavdrag, så har jag en stillsam fundering mitt bland alla siffror och argument. Har ni märkt att Rut alltid städar och tvättar i debatten, medan Fixar-Malte (som ibland också förekommer i debatten) alltid ska hjälpa till med vaktmästarsysslor? Såhär står det på en kommuns hemsida om deras Fixar-Malte:

Du kan till exempel få hjälp med:
Byta glödlampor/lysrör och sätta upp lampor
Byta proppar eller batterier i brandvarnare
Flytta möbler inför tapetsering
Flytta trädgårds- och balkongmöbler inför vår/höst
Fästa lösa sladdar och kablar
Halksäkra mattor (placera halkskydd under mattan)
Sätta upp eller ta ner gardiner


Visst vore det mer spännande om Rut fixade kablarna och Malte vek min tvätt - åtminstone i språkbruket?

Dagens bild får bli på katten Charlie, visst ser hon ut att ha det gott? Jag tror hon struntar i både Malte och Rut, bara hon får ligga i J:s knä. Själv längtar jag hem - en hotellfrukost till, ett möte, och sedan är det SJ och jag. Snälla, håll tummarna!

onsdag 3 mars 2010

Tappad bakom en vagn? Nej, av is.


Först så går det upp, så går det ner, så går det uuuupp! Sen så går det ner, så går det upp, så går det neeeer!

Allsång på Skansen? Nej, det är det för kallt för. Kul kväll i Månstads bygdegård? Skulle det kunna vara, men jag är ju i Stockholm just nu.

Detta, mina vänner, är mitt huvud när jag går på Stockholms gator. Nedåt är det knöggligt (kan inte stava det på annat sätt) och isigt med lurig snömodd över så att man inte ser isen. Uppåt hänger istapparna. Bilden är tagen för en stund sedan. Tänk er den i huvudet!

Huvudet går uppåt och nedåt hela tiden, inga sköna promenader där man kollar trivsamma skyltfönster där inte.

I övrigt är det mycket av allt här. Mycket folk, många bilar, otroligt många plastmappar, eftersom jag bland annat sorterar dokument på dagarna. Det är också många gamla arbetskamrater som jag får träffa. I går fikade jag hos väninnan C, I dag lunchade jag med väninnan A och i morgon ska jag träffa vännerna E och E över lite mat framåt kvällen. Sådant är alltid kul!

Samtidigt blir jag trött av allt det myckna. Jag kanske börjar bli avstockholmifierad? Månstad i mitt hjärta, tralalala.... (för att fortsätta allsångstemat).

Nej, nu ska jag däremot smyga mig ner i hotellobbyn och se om jag kan få tag på en kopp kvällskaffe. Dagens bild? Plastmappar, så klart!