Borta bra men hemma bäst

Då var det här Stockholmsbesöket avklarat och tåget rullar på som det ska. Sverige är otroligt vackert i dag, solen skiner som besatt utanför fönstret och det är vitt, vitt, vitt.

Jag är egentligen dödens trött, så det blir inget långt inlägg i dag, men jag måste ändå berätta att jag varit på tok för sen med en teknisk innovation. Först nu har jag nämligen blivit spotifierad - Spotify, I love you!

Jag sitter och letar låtar hela tiden. Minnena far runt i huvudet hela tiden. "Åh den låten!" som leder till "Undrar om den låten finns...?" som i sin tur tar mig vidare till "Det var ju det året som den där andra låten kom ut, vad hette nu den..." Och allt djupare i låtarkiven sjunker jag - med ett stort leende på läpparna.

Nostalgi, finns det något trevligare?

Minns helt plötsligt tonårsåren och Barry White - Can´t get enough of your love babe, Björneborgsparken och Tomas Ledins I natt är jag din, Stockholmstiden med Doktor Albans Sing Hallelujah. Så skulle jag kunna hålla på i evig tid.

Jag är dessutom en sådan som alltid lär mig och kommer ihåg texterna, och väldigt ofta förknippar jag händelser med melodier. Det behöver inte vara någon speciellt viktig händelse. Minns t.ex. när jag hade köpt soundtracket till Twin Peaks på vinyl. Då bodde jag på Dalagatan i Stockholm, på 21 trånga kvm, men ett badkar hade de trängt in av någon anledning. Satte på skivan och lade mig i badet med ljudet på ganska hög volym. Jag blev så rädd för musiken så jag var tvungen att gå upp och stänga av den!

Inget viktig minne i livet, men det är så jag förhåller mig till musik. Ofta förstärker musiken en känsla, ett minne. Nej, nu ska jag lyssna vidare. Tror jag tar Celine Dion och My heart vill go on. Minnet till den? Titanic var den första film jag och J såg tillsammans.

Dagens bild föreställer takåsar i stora staden - en utsikt som jag stundtals har haft under min vistelse. Inte illa det heller, även om jag just nu (med Celine i öronen) längtar till Månstad som en tok. Borta bra men hemma bäst.