lördag 30 april 2011

I all min ödmjukhet...

I all min ödmjukhet konstaterar jag att jag hade rätt. Igen. Minnestrogna läsare minns att jag frågade om tre köksbord verkligen var för mycket. Jag och J hade ju lite olika uppfattning om detta, och döm om min förvåning när de flesta av er höll med J.

Pfft - ni hade fel...

I dag har vi varit ute i stugen i vackraste Simmesjö och jag har gjort i ordning i gäststugan, alltså där det tredje köksbordet skulle stå och vet ni? Det blev jättebra! Därtill har vi skrubbat i kylskåp, torkat golv, klippt gräs och tvättat handfat, så nu är lilla paradiset färdigt att intas. Härligt!

Vi har ju stuga i vår hemkommun Tranemo, bara en mil hemifrån. Eftersom vi bor i ett hus på landet tyckte nog många att vi var lite tokiga som köpte stuga så nära, men vi ser bara fördelar. Vi kan pendla över dagen, vi kan förlänga säsongen eftersom vi kan bo där och samtidigt jobba, vi kan nyttja stugan och insjön vintertid till ispromenader och vinterfiske.

Nu låter jag måhända som en mäklare, men tji fick ni. Här ska inte säljas stuga, här ska njutas!

Och på tal om det - dagens bild är det tredje köksbordet. Visst blev det fint? Duken är ett tygstycke som jag köpte i Tanzania för flera år sedan - jag visste väl att det skulle komma till användning. Den andra bilden är min magnolia i stugan. Den begriper inte att den finns i växtzon 5 och inte borde leva över huvud taget - och jag tänker då inte tala om det för den.

Ska du förresten ut och kolla någon valborgsmässoaftonsbrasa i kväll?



fredag 29 april 2011

Kultur i alla former

I dag har jag varit på mitt första styrelsemöte med Göteborgsoperan; de vill själva att man ska skriva GöteborgsOperan, men det liksom bär mig emot med stora bokstäver mitt i orden. Stora bokstäver eller ej - jag var aningen pirrig, det ska erkännas.

Jag, en liten hobbykulturtant, mitt i finkulturens högborg. Hur skulle det gå? Skulle jag kunna föra mig?

För säkerhets skull var jag vid operan 35 minuter före utsatt tid och det är typiskt mig. Jag är ofta i extremt god tid till olika engagemang, speciellt när det är extra viktiga grejer. Dessutom vet man aldrig om tåg och bussar kommer i tid, vilket är ett känt problem för alla i resarbranschen.

Mötet gick hur som helst bra. Vi var flera nyvalda, ovana styrelseledamöter och vi fick en spännande och intressant presentation av verksamheten från vd, operachef och tf balettchef. Det är är ett uppdrag som jag kommer att gilla - om jag får ha det kvar vill säga. Inte så att jag tror att jag kommer bli sparkad, men det är omval i Västra Götalandsregionen den 15 maj och detta är ett regionuppdrag.

Och när jag nu ändå har ämnet uppe uppmanar jag ALLA Västragötalanditer att rösta i valet. Man kan förtidsrösta från den 5 maj och den 12 maj har alla Månstadsbor möjlighet att rösta i bygdegården. Jag tror att det är från klockan 18.00 men jag kan återkomma om det. Ni behöver förstås inte rösta på just mig, men det gör ju inget!

(Sorry, kunde inte låta bli - det viktiga är förstås ATT du röstar.:-))

På tal om riktigt fin kultur - i kväll var det derbymatch mellan Månstad och Länghem, grannsocknar och ärkerivaler, på planen i alla fall. Solen sken, publiken var på plats och fåglarna kvittrade i ett försommarvackert Länghem. Under sådana förhållanden blir slutresultatet ganska ointressant - åtminstone för oss Månstadsbor.

Dagens bild får bli en Göteborgsbild. Det är det stora hjulet som står precis utanför operan. Detta är en kvällsbild tagen när jag var på min första "riktiga" operaföreställning och föreställningen var lika vacker som hjulet är läckert.

I morgon är det valborgsmässoafton, så kommer du att flagga för kungen på hans födelsedag?

torsdag 28 april 2011

Koltrasten är här

Nu har jag bloggat på ett tag så jag minns inte riktigt vad jag berättat för er. Har jag t.ex. berättat om min relation till koltrastar? Om inte, så kommer det här. Om jag har det, så kommer det här igen.

För många år bodde jag på Dalagatan i Stockholm, i ett landstingslägenhetshus på Sabbatsbergs sjukhusområde. Föga romantiskt kanske, men mitt 21-kvadraters rum på åttonde våningen var just då mitt paradis på jorden. En sommarnatt vid 04.00-tiden vaknade jag av ett ljud och undrade förstås vad det var. Jag tittade ut och såg i morgongryningen att hela gårdsplanen var fylld med brandbilar. Åttonde våningen som sagt.

Vad gör man? Jo, jag ringde in och väckte min närmaste granne och följande dialog utspelade sig:

- Jaa, det är Eva.
- Hej, det är Petra, jag tror att det brinner i huset.
- Oj (tystnad), vad gör vi nu?
- Jag vet inte, men man kanske borde gå ut?
- Ja, kanske. Ska man ta med sig något?
- Vet inte..

I mitt huvud cirklade tankar om att man kanske borde ta med sig fotoalbum eller något. Det där sitter i någonstans ifrån. Men vi bestämde i alla fall att vi skulle ses i korridoren utanför. Vi hann dock inte så långt för i korridoren stod en brandman som sagt att det "bara" var en sopbrand och att vi kunde gå och lägga oss igen. Sagt och gjort. Men innan jag kröp till kojs öppnade jag ett litet fönster.

Det var då jag hörde den. Kolstrasten.

Mitt i allt larm utanför av bilar, vatten från slangar och brandmansrop, satt det en koltrast i ett träd och sjöng som besatt - som om inget hade hänt, som om det var en helt vanlig sommarmorgon. Det var en nästan surrealistisk känsla och just den känslan sitter fortfarande kvar när jag hör kolstrasten. Den allra vackraste fågelsång blandas med en rysning som inte har försvunnit på de nästan 20 år som har gått sedan dess. Visst är det märkligt?

Dagens bild får såklart bli en koltrast och du kan också få lyssna på den - här. Har du något speciellt minne förknippat till något speciellt ljud?

onsdag 27 april 2011

Mycket har jag sett...

Mycket har jag sett i min dar. I dag har jag sett Håkan Juholt i Borås. Det är möjligt att jag är aningen partisk men retorikern i mig njuter faktiskt av att han håller tal utan manus med mängder av retoriska finesser. Därtill jobbar han väldigt bra med både kroppspråk (inte för mycket, inte för lite) och röst. Kul! Även företrädaren Mona är ju en duktig talare och det känns bra att höra att det finns en rejäl agitator bakom mustaschen. :-)

Jag har ju lite av en arbetsskada - jag lyssnar mer på hur talare talar än vad de talar om, och det finns vissa saker som en publik reagerar på och gärna applåderar. Tretal (förstås), motsatser och lösningar. Han jobbade bra med alla tre.

Visste ni förresten att en applåd övergår i en ovation vid pass sju sekunder? Om en publik applåderar mer än sju sekunder så reagerar man på att det är något extra. När jag först läste det trodde jag nog inte riktigt på det, men jag har kollat. Kolla själv nästa gång det applåderas till något vetja!

Men Håkan till trots - något aningen märkligare har jag också sett i dag. Vilda Hilda. Känner ni till henne?

Känsliga läsare ombedes sluta läsa här och nu, men jag kan inte låta bli att berätta om henne. Jag hittade henne i en annons i en studenttidning på Högskolan i Borås, och såhär saluförs hon:

Presenten för de ensamma timmarna. Vilda Hilda förvandlar dig till en riktig cowboy! Uppblåsbar med en diskret bakdörr med 20 centimeters djup. Varje penetrering belömas med ett belåtet "MU" (ljudmodul). Storlek Längd: 55 cm x bredd 30 cm x höjd 46 cm. Batterier medföljer.

Jag blir ju riktigt generad - och det ska mycket till för att jag ska bli det. Hur det kommer sig att man blir en riktig cowboy när man ... ja... med en ko framgår inte, men min bild av Clint Eastwood förändrades något, om jag säger så. Jag minns Uppblåsbara Barbara med Robban Broberg - en låt som betraktades som något ekivok när den kom, men jag tycker nog att Vilda Hilda är snäppet värre.

Självklart är hon dagens modell på dagens bild. Tänk att något så sött kan vara så märkligt. Jag bjuder också på Robbans låt. Tycker du att jag är överkänslig när det gäller Vilda Hilda? Är det egentligen en produkt som marknaden efterfrågar men att jag är för pryd för att förstå det? Ge mig gärna ljus i tunneln! :-)


Vilda Hilda - ser ju ut som en snäll liten kossa, eller?

tisdag 26 april 2011

Lurad? Jag? Troligen.

I går klipphängde jag om att jag skulle skriva om förmodat lurendrejeri, så då gör jag väl det. Jag har dessutom kommit på att jag är än mer lurad än jag trodde. Den sistnämnda insikten kom i dag när jag tog fram min 1,5-litersflaska med påskmust. Trodde jag.

På flaskan står det nämligen att den innehåller 1,4 liter.

Ja, jag medger. Jag är väl inte lurad "på riktigt", men jag har aldrig noterat den lilla skrivningen tidigare utan jag har bara förmodat att de gamla hederliga 1,5-litersflaskorna innehöll just den mängden. Det lär säljas ungefär nio miljoner påskmust varje år, så det blir en och annan flaska. Om fler än jag tror att man köper 1,5 liter och man egentligen får 1,4 liter så sparar ju bryggarna in en och annan deciliter, tänker jag.

Men det var inte det eventuella lurendrejeriet jag tänkte kommentera utan det handlade om den helsidesannons som fanns i Aftonbladet i söndags. Såg ni den?

Rubriken var "Svara med en gång, det är verkligen mycket viktigt! Föddes du mellan 8 juni 1932 och 26 november 1969?"  Sedan står det:

"Läs då följande rader med största uppmärksamhet, för Magern Patrick vill nämligen avslöja synnerligen viktiga saker för dig! Magern Patrick är helt säker på sin sak - alla människor som först såg dagens ljus någon gång mellan de två angivna tidpunkterna kommer att de närmaste veckorna få stora lyckochanser, särskild när det gäller PENGAR och KÄNSLOR!"

Vi snackar alltså om en helsida.

Resten av sidan är fylld av struntprat om att man kan vinna 500 000 kronor "eventuellt också ÄNNU MYCKET MER!" - förutsatt att man är född mellan de där två datumen alltså. Synd om den som är född den 7 juni 1932, eller hur?

Denne Magern Patrick är tydligen "världens främsta nu levande siare" - enligt dem som känner honom. Hans ockulta gåva och hans siarkrafter är "allmänt erkända". Ett riktigt snyggt auktoritetsargument där. Alla vet - och om du inte vet beror det på att du är dum och obildad, typ, och det vill ju ingen vara.

Vad ska man då göra för att få ta del av allt detta underbara?

Jo, om jag skickar in en kupong får jag dels Magern Patricks berömda talisman och därtill en helt individuell flersidig framtidstolkning där han kommer att "avslöja en hel del MYCKET VIKTIGA SAKER" som lär vara av "principiell betydelse" för min framtid. Där ser man.

Magern Patrick har bara en boxadress, vilket är föga förvånande. Jag uppmanas att inte skicka några pengar men på slutet står det att det är "Meget vigtigt" att jag anger mitt exakta födelsedatum.

Just skrivningen "meget vigtigt" för mig att undra om detta erbjudande möjligen är tänkt för fler länder i den vackra nord? Det känns ju inte direkt specialskrivet för den svenska marknaden, om man säger så.

Jag kan ändå inte låta bli att överslagsräkna lite. Det bor ungefär nio miljoner människor i Sverige. Ponera att alla är mellan 0 och 100 år. Det innebär att det i snitt finns ungefär 90 000 personer per årskull. Mellan 1932 och 1969 är det 37 år, vilket leder till att cirka 3 300 000 personer kan få sig en talisman och en flersidig framtidstolkning. Han lär ha en del att göra framöver, den käre Magern.

Jag vet att man inte kan räkna så, men leka med siffror kan man ju alltid.

Dagens bild får bli en påskkärring - jag är ju en riktig gnällkärring i dag och påsk har det ju varit. Men visst känner man sig lite lurad ibland, eller är det bara jag som är överkänslig?

måndag 25 april 2011

Har det verkligen med ålder att göra?

Ni må tycka att jag är aningen ålderfixerad numera och så kan det nog vara. Men samtidigt - om en femtioårskris inte tar sig större uttryck än att man bloggar mycket om den så tycker jag nog att det är hanterbart, och jag hoppas verkligen att ni håller med!

Dagens åldersreflektion gäller årstider. Jag läste nämligen på Facebook att man blir allt mer medveten om årstidsväxlingar ju äldre man blir. Och ju mer jag tänkte på det, desto mer höll jag med. Kolla bara mina inlägg den senaste tiden. Ett evigt tjat om vårtecken och gröna nyanser, eller hur? Men jag kan liksom inte rå för det, våren har en extremt positiv inverkan på mig just nu - förmodligen beroende på den långa plågsamma vintern.

I dag har vi varit på vackra Hofsnäs Herrgård och fikat med svärmor och svärfar, en i sanning mysig stund i solskenet. Därtill har det varit än mer naturbruk här i Månstad!

Den stora rabatten mot vägen har nämligen genomgått årets första stora ogräsrensning. Sanningen att säga blir det kanske inte så många fler, inte av den kalibern ialla fall. Jag föredrar att kalla det naturrabatt efter ett tag; det är lättare att leva med på något sätt.

Men jag ska nog ta och köpa mig lite fler växter.

Är det någon som har något bra tips på en marktäckare eller täckande växt som kommer upp sådär 10 cm? (Alltså så det täcker de förtretliga grässtråa som alltid kommer upp där man inte vill ha dem.) Helt ska det passa till ett gult hus. Jag köpte lite lavendel förra året och jag fundera på att plantera några till. Den blå färgen passar väl till gula huset, det är säkert. Dessutom luktar det ju så ljuvligt!

Jaha, nu blev det ett naturinlägg i alla fall, jag som hade tänkt mig att skriva om förmodat lurendrejeri. Då får jag väl göra det i morgon i stället. :-)

Dagens bilder får bli en vårbild på ett lite annat vis. Det är katten Charlie som ligger och njuter av sol och öppet fönster bakom en neddragen rullgardin. Varför den var neddragen? J skulle se på matchen mellan Elfsborg och Malmö FF i går, mitt på blanka dagen. Tur att Elfsborg vann, så att det blev värt den missade solen utomhus.

Tror du förresten att teorin om ålder och årstider stämmer?


söndag 24 april 2011

Sommartider hej hej!

Och vips blev det sommarvarmt. Tänk att vädergudarna lyckades tajma in en ledighet med jättefint väder, tack för det. Det var faktiskt bara några veckor sedan det var snö och kallt - minns ni det? Jag är ju ingen snögumma. Jag förstår inte vitsen med sådant som är vitt, kallt och blött på en och samma gång.

När vi blir pensionärer snackar vi spanska solkusten eller nåt, och därom är J och jag nog rörande överens om - åtminstone om drömmen. Vad det sedan blir är ju en helt annan sak!

Helgen har hittills varit ljuvlig. Barnen (varav den yngsta är 19 år...) med respektive var här på fredag och åt. Det var faktiskt första gången i mitt 49,5-åriga liv som jag gjorde kyckling i ugn, ni vet sådär från grunden. Vi stoppande in ett gäng citronklyftor i kycklingen - om det var bak eller fram vet jag inte, men det fanns en öppning där i alla fall. :-) Sedan stoppade vi in färsk rosmarin och vitlök under skinnet. Rackarns vad gott det blev! Till dessert blev det Nutellaglass och det var inte dumt det heller.

Därutöver har vi bland annat rensat rabatter och vinbärsland, grejat i stugan, varit på påskkalas hos grannen, tvättat grönt på huset och inte minst lagat vattenpumpskabel. Det sistnämnda var jag inte det minsta inblandad i mer än att vi på långfredagskvällen insåg att det inte fanns något vatten, vilket innebär att det inte går att spola på toa , att det inte går att koka kaffe osv. Kul inledning på storhelgen, eller hur? Vi klarar oss förstås alltid men grannen P har ju dryga 40 kor som måste ha vatten.

Men det hela löste sig på påskaftons morgon, då den lokala rörfirman ryckte ut.

I dag har vi varit på utflykt i omnejden tillsammans med G och R. Tanken var att vi skulle åka till Hyssna kvarn och fika, men där var det stängt. Så synd, för det är ett jättefint utflyktsmål som jag härmed tipsar om. I stället hamnade vi vid sjön Lygnen där det var spegelblankt och så vackert. Utflykten slutade med pizza i Svenljunga och fika på Norrgården i Månstad, och sämre kan man ju avsluta en utflyktsdag.

Vi åkte hemifrån vid 11-tiden, och lite leende kunde jag konstatera att vi var fyra personer som en påskdag var ute och åkte förmiddagsbil. Det hade inte hänt för 20 år sedan. Börjar vi månne bli medelålders? Hoppas det, för det är ett liv jag gillar!

Dagens bilder får bli några påskabilder, förstås. Har du haft det bra i helgen?

Två ljuvliga föl som går i hagen utanför huset här hemma.

J monterar ett fällbart bord i stugan - yey, vad bra!

Och överallt finns det vitsippor. Överallt!

Otroligt vackra sjön Lygnen. Till vänster på bryggans brädor finns sponsornamn inristade.

1 000 nyanser av grönt - björkarna brister verkligen nu!

fredag 22 april 2011

Smaklig måltid!

Visste ni att påsken är den högtid när vi svenskar köper mest mat? Mer än självaste julhelgen faktiskt. I går var det ju helt otroligt tokigt trångt på de mataffärsparkeringar jag passerade, så därför valde jag att shoppa påskamaten i dag i stället. Ett mycket smart val, om jag får säga det själv. Nu är det handlat inför hela helgen. Och ja, jag köpte förstås ett äggstra paket ägg.

Jag är egentligen ingen högtidsmänniska på det viset, så påskpynt finns det väldigt lite av här i hemmet. En fulsnygg keramikhöna och några påskliljor. Det får räcka, utöver äggen alltså.

I kväll kommer barnen så vi satt och kollade lite recept i morse. Nu blir det svensk gårdskyckling med pressad potatis och citronsås till varmrätt och den allra ljuvligaste (hoppas jag!) Nutellatårta med maräng. VI fick den när vi har hos S och T härom helgen och nu tänkte jag försöka få till den själv. Blir den bra kan jag bjuda på receptet i morgon om någon är intresserad.

När jag satt där och bläddrade i nån mattidning som jag sparat i receptlådan hittade jag något som såg märkligt ut, åtminstone i mina amatörkockögon. Se här:


Jag förstår inte riktigt. När ska man använda ugnen? Eftersteka under lock på medelvärme gör man väl på spisen? Finns det någon matklok kvinna eller man som kan bistå med lite kunskap här?

I övrigt - GLAD PÅSK på er alla. Undrar förresten varför påsken ska vara glad, julen god och midsommaren trevlig? Se, det var något att fundera på över äggen.

torsdag 21 april 2011

En stor dag i dag

I dag var det seriepremiär!! Nej, jag pratar inte om Hammarby, dit mitt hjärta hör, eller för den delen Elfsborg, som J av någon anledning tycker är bättre. Nu handlar det om fotboll i den högre skolan - Månstads IF, som tog emot Sjötofta.

Vackra Månstadsparken visade sig från sin allra soligaste sida när domaren blåste igång matchen frampå kvällskvisten. Det var skapligt med folk (men jag saknade en del Månstadsbor) och ta mig katten om inte en och annan mygga hade letat sig ut också.

Det är verkligen mysigt när fotbollen startar i parken.

Folk kommer ut ur sina hus efter vinterns dvala, man fikar och småpratar, man tjoar och suckar när målen kommer eller missas, och helt plötsligt känns det att det faktiskt är vår på riktigt. Snart drar dessutom danserna igång i parken. Tänk er själva - dansbana, färgade lampor, lite svettigt och mycket roligt.  Nu dansar jag ju inte sådär jättegärna, men det är aldrig fel att hänga i korvbaren och titta på alla andra som svänger på både sina lurviga och sina danskamrater.

Vill du veta mer om danserna kan du kolla - här.

Dagens bilder kommer förstås från kvällens match. Hur det gick? Ptja... Som jag brukar säga (men egentligen aldrig riktigt mena): Det viktiga är inte att vinna utan att kämpa väl. Nästa gång tar vi er, Sjötofta!!


Det ska böjas i tid...

Håll med om att vår fotbollsplan ligger vackert!

Några hängivna MIF:are
Men vad vore en kväll i Månstadsparken utan lite fika?

onsdag 20 april 2011

Nostalgi när den är som bäst

Jag har varit två dagar på Bommersvik nu och det är verkligen minnenas plats när man är gammal SSU:are. Jag har gått många kurser där tidigare i livet och nu på senare år har jag firat midsommar och varit på konferenser och möten där. Varje gång jag besöker stället överväldigas jag på något sätt.

Bommersvik ligger vid sjön Yngern i Södermanland, för er som inte varit där. Där finns en vacker huvudbyggnad, många mindre byggnader, en bastu där massor av politiska beslut troligen har sett sin början och inte minst Badberget, där man som ung SSU:are grillade korv och sjöng om kvällarna. Där finns också skulpturen Katedral, som även finns i Västertorp i Stockholm, för den som vill se den. Skulpturen är gjord av Arne Jones som bodde i Västertorp ett tag på 1950- eller 1960-talet tror jag.

Ni märker nog att jag är fylld av intryck.

Förr om åren samlades man efter kurserna på Södertälje Södras tågstation, sjöng och grät, och trodde att man aldrig skulle ses igen. Det gjorde man förstås och numera gråts det inte längre, vilket förmodligen är tur. (En av kamraterna från kurserna som jag träffat igen på äldre dagar är förresten ingen mindre än Håkan Juholt; han var min kursledare på SSU:s treveckorskurs.)

Nu är jag hemma, vilket är så skönt! Påsken ska ägnas åt god make och gott liv, vilket inte är det sämsta. Jag bjuder avslutningsvis på några vackra bilder från Bommersvik. Vad ska du göra i påsk?

Huvudbyggnaden; när trädet i förgrunden planterades 1985 var vi ett gäng
SSU:are som stod i ring runt det och sjöng "Vi räcker våra händer". :-)
Solen gick ner även över Yngern.
Och snart spricker Bommersvikslöven ut på riktigt!

Vackra skulpuren Katedral ute på Badberget.






måndag 18 april 2011

Petra byter bo

Jag har fått lite av ett nytt favoritprogram - "Mamma byter bo" på TV4. Det är alltså kvinnor som byter hem under en vecka. I dag var det en ekobonde från Gotland som bytte med en väldigt konsumtionsinriktad donna från Örebro. Det är faktiskt kul att ses hur människor hanterar helt nya situationer i helt nya världar.

Annars känns det där med att göra tv om att människor byter bo aningen överskattat, för nu sitter jag på ett hotellrum i Stockholm. Igen.

SJ skötte sig dock som de borde - eller om det nu var Västtrafik eller någon annan operatör som körde tågen; det är inte helt lätt att hålla ordning på. Jag läste häromdagen att det är 47 olika bolag som vill köra tåg i Sverige nästa år. Jag är inte helt övertygad om att det blir bättre för oss resenärer då, men det lär jag ju märka. Och när jag ändå är igång och gnäller såg jag att tågkonduktören hade en skylt på sig där det stod Train Manager. Det kändes aningen onödigt tycker jag. Det är väl inget fel på ordet konduktör?

Den här gången ska jag åka vidare till Bommersvik i morgon på möte i dagarna två. Förmodligen är det urvackert där nu, för jag anar att alla björkar kan ha de allra finaste ljusgröna musöron - ni vet när björklöven är som allra skirast. Det är verkligen inget jag klagar på.

Dock är jag helt felklädd för den oväntade värmen - oväntad för mig i alla fall. Jag måste ha kollat väderprognoserna lite för dåligt. I dag hade jag svarta jeans, gymnastikskor- t-shirt och stickad kofta samt en vindtät jacka - för säkerhet skull. I väskan ligger bland annat en tjock "Pippitröja". Jaja, jag är ju ändå i åldern att jag inte bestämmer själv om det är varme eller inte, så det blir väl lika svettigt som vanligt.

Dagens bild får bli ytterligare en Berlinbild. Nu dröjer det kanske inte så länge till man får se både körsbärsblom, äppelblom och all annan blom även här. Visst är det vackert?

söndag 17 april 2011

First we take Manhattan, then we take Berlin...

Nej, jag har aldrig varit på Manhattan, men jag gillar Berlin - mer nu än tidigare.

Jag och J har varit där två gånger tidigare tillsammans med både släkt och goda vänner. Första gången var vi där med hans syster och hennes man och då blev vi bland annat guidade av J:s farbror som kan massor om Tysklands och Berlins historia. Sådan guidning är guld värd! Andra gången var vi där med vänner och då hade vi sådan tur att Barack Obama var där samtidigt och höll ett bejublat tal inför mängder och mängder med folk.

Här finns en länk till talet om du är intresserad av god retorik - talet. Han är en duktig talare, den grabben. Vi är förresten jämngamla, jag och Obama. På sina 50 år har han hunnit bli USA:s president medan jag har...

Äsch, förresten, jag byter ämne.

Nu i helgen har jag varit i Berlin för tredje gången. Nu var det jag, syster P och hennes två flickor J och G som var där. Nu tror ni kanske att jag ska berätta om allt vi har gjort, men det blir inget av med det. Jag har nämligen skrattat så mycket och gott att jag har träningsvärk i magen - men ska jag återberätta vad vi skrattade åt kommer ni ändå inte att förstå för precis så är det ju med hysteriskt fnitter. Det kommer liksom bara, utan att man kan förklara varför. Och när man ska förklara det förstår folk inte det roliga i det - alltså lika bra att låta bli. Några kodord för oss insatta är dock:

- Bara lite mer.
- Eller hur?
- Käft!
- Vem bryr sig??
- Jag har en arbetskamrat...

Ni ser, det finns väl inget roligt i det? Men så fort någon sade något av detta fnittrades det ändå högljutt i församlingen. Och håll med om att det är skönt att skratta sådär krampaktigt, så att tårarna rinner? Det är precis det jag har gjort hela helgen.

Tack goa tjejer för det - om två år gör vi Prag osäkert!

Förutom skratt har helgen bestått av mat, en och annan Berliner Pilsner, promenader, busstur, Checkpoint Charlie, ännu mer mat, en nattlig mojito på en pub som var det märkligaste och öststatligaste jag sett, museum, chips, ännu mer öl, en äldre herre i keps som berättade något väldigt intressant för oss i minst fem minuter på en snabb tyska som ingen av oss förstod, men tonfallet gjorde gällande att det var intressant. Vi försökte hur som helst nicka intresserat lite då och då, och det verkade gå hem för han fortsatte att prata på både in- och utandning. Det hade faktiskt varit kul att höra vad det handlade om.

Vi bodde på ett litet mysigt hotell i Östberlin. Tidigare har jag bott i västra delen av staden vilket också är bra, men det här var nog snäppet läckrare vad gäller pubar, märkliga människor, grafitti, mysiga restauranger och gröna parker.

Resmålet kan verkligen rekommenderas och det här var inte sista gången jag besökte staden, det är säkert.

Här kommer först Leonard Cohens "First we take Manhattan". I den här versionen får du dessutom inte mindre än två bonusar - dels är låten textad på tyska (!), dels är Leonard urstilig. Därtill bjuder jag på några foton. Har din helg varit bra den också?





En bit av Berlin Wall East Side Gallery - en 1,3 km lång bit av muren där drygt 100 olika konstnärer har målat olika sektioner. Det är det största galleriet i det fria i hela världen och väldigt imponerande.


Interiör från "öststatshaket", som för övrigt serverade den allra godaste mojito...

Självklart var det uteserveringsväder. Våren hade kommit långt i Berlin.

En urläcker grafittimålning på en toalett, av alla ställen.



torsdag 14 april 2011

Packad och glad

Kommer ni ihåg shampot "Wash and go" med en ganska töntig reklam där en brud gick fram till ett omklädningsskåp efter träningen och bara högg den flaskan i farten? Det var väl ett av de första shampona med kombinerat shampoo (hur katten stavas det egentligen?!)  och balsam.

Jag minns att Helt Apropå-gänget gjorde en variant på den reklamen, där en A-lagare tog en färdigblandad flaska i farten och gjorde reklam för "Full och go!"

Och hur går mina associationer nu?

Jo, jag är packad och glad - men inte packad på det där berusade sättet utan i stället på det där resväskesättet. I morgon åker jag nämligen på den vartannatårliga europeiska huvudstadsresan med syster och systerdöttrar. Och förresten - det sägs att svenskan är ett fattigt språk, pytt! Jag slår vad om att du inte hört något av orden vartannatårliga och huvudstadsresan tidigare. :-)

Nu ska jag gå och nanna, för klockan ringer 04 i morgon. Ha det så bra tills vi hörs!

tisdag 12 april 2011

Häck baberiba!

Det finns så mycket jag vill skriva om, och jag tänker faktiskt "bloggigt" rätt som det är i vardagen - alltså på vad som skulle passa att skriva om. I dag väljer jag mellan gårdagens tänkta story och några funderingar kring 48-timmarsregeln. Det får bli lite av båda tror jag.

I går kände jag mig tokduktig. Igen. Det är något med solen som gör det, tror jag. Jag rensade resten av häcken och det är baske mig inte illa. Ni tror förstås att vi har en liten fjösig tvåmetershäck eller något sådant, men icke! Bildbevis finns här nedan, så nu är det fritt fram för lovsång och beröm. :-)

Grejen är den att vi inte lade på täckbark när vi planterade den, vilket kloka häckmänniskor vet att man ska göra. Dessutom blåser det in gräsfrön (tror jag) från fältet intill, så två gånger per säsong får jag sitta och handriva ut mängder med högt gräs. Jag ser ut som om jag varit i kattslagsmål på armarna, men det är det värt.

När det gäller 48-timmarsreglen är inte det någon ny myndighetsregel, gudbevars. Nej, här snackar vi inkubationstid, alltså viktiga grejer.

För inte allt för länge sedan var jag i närkontakt med magsjuka. Inte så att jag kräktes själv men en bekant som vi besökte fick hastigt och mindre lustigt magsjuka. Jag lider inte av inbillningssjuka (mer än att huvudvärken ibland väcker funderingar om potentiell hjärntumör) men just magsjuka är något speciellt. Jag hinner inte mer än höra ordet förrän jag börjar känna efter:

- Bubblar det inte lite konstigt i magen?
- Är jag inte ovanligt ohungrig?
- Har jag inte lite halsbränna, trots allt?

Ja, ni vet. När jag kom hem googlade jag direkt och frenetiskt på "magsjuka" och "inkubationstid" och fick reda på att man insjuknar inom 12-48 timmar. Det var nästan så att jag ställde äggklockan för att hålla stenkoll. För säkerhets skull åt jag mängder med vitpepparkorn också - ett husmorstips som jag förmodligen inte alls tror på men som väldigt många andra tipsade om på nätet. Sagt och gjort. Pepparkaret åkte fram. Tanken slog mig dock att det kanske är det man får halsbränna av. Peppar direkt i magen kan väl aldrig vara nyttigt?

Nu har dock de 48 timmarna gått med råge, så larmet är avblåst. Både jag och J har klarat oss den här gången med. Samtidigt är ju faktiskt inte magsjuka den värsta av sjukor, och förresten var det ju faktiskt mer synd om personen som blev sjuk.

Här kommer bilden på min häck - på tal om magsjuka, höll jag på att skriva. Men jag menar förstås trädgårdshäcken, vad trodde du? :-)

Har du förresten något bra husmors- eller husfarstips i valfri kategori att dela med dig av?


måndag 11 april 2011

Jaha - där gick de planerna i stöpet

Jag hade planerat dagens blogginlägg så bra och lagt upp det lite lagom sådär, så att jag skulle få mängder av kommentarer om att jag är duktig, otroligt trevlig och så. Men se de planerna gick i stöpet för jag har fått en bloggutmärkelse av Singelmamman!

För er som inte riktigt hänger med på vad jag pratar om så handlar det alltså om en så kallad award, alltså en utmärkelse helt enkelt.

Man ger den av olika skäl; just denna ska ges till bloggar som man tycker bör uppmärksammas och som har färre än 100 följare. Sedan ska man skicka vidare den till några andra bloggare och gärna tala om varför. Jag funderade en stund och kom fram till att jag väljer att skicka utmärkelsen vidare till tre bloggare i mitt geografiska närområde:

- Festivalmammans betraktelser - en blogg om musik, politik och livet i en småstad. Just nu finns mängder av bra musiktips där. Gå in, lyssna och njut!

- Helena Ljunggren - en blogg om mat och foto där jag alltid blir inspirerad, oavsett om det gäller köket eller kameran. Jag har inte provat något av hennes recept ännu, men det dröjer inte!

- Ateljé Skogslyckan - en inredningsblogg kopplad till en webbshop där du kan göra allehanda fynd. Bloggerskan bjuder dessutom in oss till hennes hem och har mängder med vackra foton.

I ärlighetens namn vet jag inte hur många följare de har, men alla tre är värda att kika in på. Och allt det jag hade laddat med att skriva om idag? Det får ni vänta på tills i morgon. :-)


Utmärkelsen - att skicka vidare!

söndag 10 april 2011

Inspirationen flödar!

Nu har jag dragit vinnare i tävlingen och förstapriset går till....*trumvirvel*... Eivor! Andrapriset går till Susanne, tredje till Jenny S och fjärdepriset till Annika. Jag kommer att kontakta er allt eftersom och när Eivor valt går frågan till Susanne osv. Grattis till er alla!

Jag måste få fråga er kloka människor, när jag ändå har er på tråden: Visst kan man väl inte få för många köksbord? (Kanske en ledande fråga, men ändå.) I denna fråga har nämligen jag och J lite olika uppfattning. Han tycker att det räcker med ett hemma och två i stugan, men det tycker inte jag. Jag menar - de två i stugan är ju mer av sitta-och-mysa-bord eller något sådant. Nu har vi hur som helst tre i stugan. Vi var nämligen och hämtade det allra finaste teakköksbord och fyra stolar hos arbetskamraten M i går. Det hade blivit över i deras stuga, och vips tog jag hand om det. Lite teakolja på det och det blir så vackert!

Var jag ska ha det? Det har egentligen inte med saken att göra för ett fynd är alltid ett fynd.

Jag har dock en plan att det ska in i gäststugan i Simmesjö. Där kan gästerna sitta och lösa lite korsord eller spela kort när värdparet (dvs. jag och J) sover i storstugan och inte orkar gå upp. Eller nåt. Det löser sig alltid!

Det måste vara värmen och vårvädret, för jag är på ett sprudlande humör. Jag har varit ute och rensat halva häcken här på tomten i dag - och det är många meter ska ni veta - och så har vi varit ute i stugan och lastat av det nya fina köksbordet. När jag ändå var där passade jag på att rensa lite rabatter medan J slogs med sorkhögarna. Det skulle möjligen vara de som får mitt humör att mulna lite. Vilka grävare de är. Pust!

Dagens foto får väl bli ett par av de där eländiga sorkhögarna. Jag bjuder också på två allra finaste katter som jag mötte i går. Vad har du gjort i helgen?





torsdag 7 april 2011

Jaha, nu var det dags...

Nu har jag sk-tit i det blå skåpet. Nu har det tagit hus i h-e. Ja, kors i Kristinehamn, säger jag. Inte vet jag vilket uttryck som passar bäst, men i dag var det dags. Nu, när jag är 49 år och 6 månader, hittade jag mina första gråa hårstrån. Fyra stycken i luggen. Jag spärrade upp ögonen, tog ett djupt andetag och ryckte dem direkt. Såklart.

Samtidigt gör det absolut inget, för jag har inga bekymmer med grått hår. Tvärtom tycker jag att det kan vara riktigt snyggt, speciellt den där stålgrå varianten. Dessutom har vi ganska tidiga gråhåriga damer i släkten, så konstigt är det inte alls att även jag är med i klubben nu, så att säga. Men jag var väl helt enkelt inte mentalt förberedd. :-)

I övrigt är jag i Stockholm. Igen.

Nu har jag haft kurs i två dagar för pigga och nyvalda fackliga sekreterare. Kursen blev en blandning av skrivande, mötesteknik och stadgesnack och samtliga dessa tre är några av mina favoritämnen, så det var ett rent nöje. På kvällarna har jag träffat goda kamrater, så det har varit en bra resa hittills, även om det blåser halv storm här. Inget direkt uteserveringsväder alltså, men det dröjer nog inte så länge. Då du, Singelmamman. ;-)

Tur förresten att jag inte skulle resa hem i dag , för tydligen har tågen stått stilla i dag. Igen.

Lite shopping har jag också hunnit med, men det blev bara småsaker som kaffebönor och mascara. I Västermalmsgallerian var det nämligen nåt slags shoppingfest, så hade man handlat för minst 100 kronor fick man spela en omgång på ett chokladhjul. Om jag vann något? Jodå, tre 200-grams chokladkakor blev det.

Nej, nu ska jag nog sussa snart. Jag tillbringar kvällen i ett yttepyttelitet hotellrum, där det inte finns vare sig garderob, klädgalgar eller sängbord. En pinnstol finns det dock som funkar som alla dessa tre. Sitta får jag göra i sängen. Det är väl en anledning så god som någon att tröstäta en bit choklad, eller?

tisdag 5 april 2011

Förtroende och tillit

Utan att ta ställning till person, så noterar jag att det oavbrutet kommer förtroendemätningar i media. Förtroendet för Reinfeldt är rekordhögt och förtroendet för Juholt är urlågt, läser jag. Må så vara. Men, tänker jag, förtroende - kan man ha det för någon man inte känner/känner till? Är inte förtroende något man förtjänar? I så fall, borde man inte mäta tillit i stället? För mig är tillit något man kan ha utan att veta medan förtroende är något man vet att man har - eller inte har.

Det är möjligt att jag tänker fel, men du får gärna utvecka tanken om du vill. Min synpunkt är att man ska vara varsam med begreppen.

På tal om ord hittade jag en kul grej på Facebook, även om känsliga läsare kanske borde gå ut och sätta på tevatten i stället för att läsa vidare. Håll i hatten, här kommer det:

Tänk om alla företag skulle tillverka kondomer. Då skulle det kunna låta såhär:

Gevalias kondomer: När du får oväntat besök
Nokias kondomer: Connecting people
Lättas kondomer: När du bestämt dig
GB-glass' kondomer: Jag o min Magnum
Always kondomer: En renare och torrare känsla
Lóreals kondomer: Because you´re worth it
Com Hem: Jättesnabbt & jättejättebra
OLW:s kondomer: När det dax för fredagsmys...

Håll med om att var lite kul i alla fall!

Dagens bild får bli en vacker näckros från Simmesjö, där vi har vår sommarstuga. Varför? Jo, för att jag längtar till sommaren som en tok!


måndag 4 april 2011

Alla ting är tre?

Det heter ju att alla goda ting är tre. Det må så vara, och det är ju ett retoriskt begrepp som heter duga:

- tro, hopp och kärlek
- vård, skola och omsorg
- fadern, sonen och den helige anden
- jag kom, jag såg, jag segrade.

Det är ju bara några exempel. Men det finns annat som också är tre, som jag inte riktigt begriper men jag blir lika förundrad varje gång. När någon dör blir det ofta tre dödsfall. Så var det när jag jobbade på långvården. Så har jag märkt att det har blivit senare i livet. Nu senast har tre vänner och bekanta varit tvungna att avliva sina hundar inom två-tre veckors tid.

Det är sorgligt på många sätt och visst är det lite märkligt?

söndag 3 april 2011

Hopp i baljan!

Och så var det söndag igen. Jag säger som Julholt (enligt en kvällstidningrubrik i alla fall): "Hujeda mig, vilken vecka!" Nu vet ni ju vad jag tror om och på kvällstidningarna, men ändå. Och nu är verkligen våren på väg - fågelsträcken flyger över här dagarna i ända, sångsvanarna skriar och tranorna tutar. Det är så härligt.

Helgen har bestått av blandad kompott. I lördags hade sossarna i södra Älvsborg årsmöte. Visst var det intressanta diskussioner, ett ideologiskt tal, några val och så, men som så ofta är det mellansnacken som är de riktigt trevliga.

På kvällen åkte jag och E-K till Göteborg för att gå på Göteborgsoperan. Vi såg en riktig "skrikopera" på italienska, om ni förstår vad jag menar. Lucia di Lammermoor hette den och det var en tragisk historia och olycklig kärlek, mord och vansinne. Det fanns en svensk textremsa upptill på scenen, så det var inga problem att hänga med i handlingen och jo, opera kan vara väldigt vackert. Hur kan de bara få ut så mycket ljud ur så små kroppar? I sanning fascinerande.

Dagens äventyr har varit kattbad.

Lille Alfred har ju medicinerats i 15 dagar, två gånger om dagen, med både penicillin och örondroppar så han såg bedövlig ut i pälsen. Det var bara att dra fram badbaljan från förr och bada katten. Eller ja, ordet "bara" förresten. Den lille mannen protesterade till att börja med, med både stämband och klor, men när han väl hade blötts ner och schamponerats tror jag faktiskt att han tyckte det var ganska skönt. I alla fall är det sådant en fjantig matte vill tycka.

Dagens bild får bli några "förnedringsbilder" på lille kissen. Det finns inget som kan se så kränkt ut som en blöt perserkatt, det är säkert, och det var faktiskt lite svårt att hålla sig för skratt. Den andra katten tittade förundrat på under tiden och var förmodligen tacksam för att hon slapp.

Hur har din helg varit? Passa förresten på att lägga en kommentar på gårdagens inlägg, för då kan du ju bli en vinnare. Än så länge är inte konkurrensen direkt stenhård! :-)