måndag 28 februari 2011

Minns du vad du gjorde?

I dag är det 25 år sedan Olof Palme dog. Minns du vad du gjorde när du fick reda på det? Det lär vara bland det människor i lagom ålder minns allra bäst. Själv blir jag uppringd av en ung tjej som var ute på krogen, det var ju natten till lördag han blev skjuten. Hon hade hört det av någon och ringde till mig. Sedan satt jag och lyssnade på radion hela natten, när Staffan Schmidt satt och läste upp en och samma kommuniké gång på gång.

Morgonen därpå ringde det på dörren och det var polisen, som frågade vad jag hade gjort på natten. Det kändes rent surrealistiskt, kan jag lova!

Grejen var att det hade varit inbrott på min bakgård samma natt så de knackade dörr för att kolla om jag hade hört något, men det hade jag inte. Sedan ringde vänner och bekanta hela dagen och frågade hur jag mådde. Jag minns att det som oerhört gulligt och omtänksamt.

Jag är i Stockholm i dag, så jag gick förbi Olof Palmes grav nu på kvällskvisten. Det var så vackert. Tre personer stod hedersvakt, det var mängder med levande ljus och ett berg med rosor. Det stod säkert ett tiotal personer där och bara var tysta. Det var både stilla och vackert. I morgon kanske jag går förbi och tar ett foto, men det kändes helt fel att dra upp kameran i kväll, vilket jag tror att ni förstår.

Jag är här och rensar i gamla arkiv och av någon anledning fick jag upp ett protokoll från just den 28 februari 1986 och vid just det mötet var Olof Palme ordförande. Det kändes väldigt konstigt att få fram det i dag, från den dagen med honom som ordförande.

Jaja, nu sitter jag på hotellrummet och slötittar på tv. Jag gillar det här hotellet stenskarpt, så jag gör gärna lite reklam för det - Best Western Hotell Bentleys. Det ligger i Drottningsgatsbacken, så det är jättecentralt. När jag kom in i kväll var det samma tjej i receptionen som var här förrförra veckan när jag var här senast. Hon kände igen mig direkt: "Men - är du kvar fortfarande?!" Sånt gillar jag!

Nu kan man ju tolka det som att hon minns mig med skräck, men det tror jag faktiskt inte. Jag tror bara att de har rätt personal på rätt ställe.

Dagens bild får bli en röd rod. Som sagt - minns du vad du gjorde den 28 februari 1986?


söndag 27 februari 2011

Hell Hellner!

Jag är inte sådan att jag kollar luft- och snötemperatur, vallning, dagsform och annat sådant som riktigt skidnördar kollar, men visst är det spännande att se på skid-vm. Vad jag förstår på både kommentatorernas falsettskrik och makens kroppsspråk gjorde Marcus Hellner något otroligt bra i dag. Dåligt glid på grund av taskig vallning under den klassiska åkningen säger experterna, men Hellner tog sig fram till en sjätteplats ändå, vilket är en bragd vad jag förstår.

(Nu är jag ju i den åldern att det bara finns en sorts vallningar som jag vet riktigt mycket om, men se det är ju en helt annan historia.)

I övrigt har helgen var skojsam och trevlig. Melodifestivalen i går, såklart, med goda grannar på besök. Helst hade jag ju velat att The Ark hade vunnit, för de var bäst - men de uppträdde utom tävlan så det var inte att tänka på. Men den tatuerade mannen Nick Borg hade en bra rockballad tycker jag nog. Linda Bengtzings kycklingdräkt? Tja, den kanske hade varit snyggare med fler fjädrar?

Lite dramatik i köket blev det också, för jag skar mig i tumvecket på ett konservburkslock - och attans vilket blodvite det blev. De är vassa de där kanterna...

Jag har också varit ute och fotat. Ser ni vad det är? En syrenknopp. Och nu när jag skulle skriva ordet dök frågan upp - varför skrivs det inte syrén? Ett av livet små mysterier, men knoppen får vårkänslorna att ta glädjeskutt. Har du haft en bra helg?

fredag 25 februari 2011

Hetsätning och tårar

Visst fick jag till en dramatisk rubrik i dag? Men det stämmer faktiskt. Vi åt så duktigt LCHF-käk till middag men nu sitter vi och hetsäter en Marabou polka. Guuud, så gott det är! Det är ungefär som den där roliga historien när köttätaren säger till vegetarianen:

- Men, sitter du här och äter fläskkotlett?
- Det kanske ser ut som en kotlett för dig, men för mig är det förbjuden frukt!

Ja, den är dålig - men lite söt ändå, tycker jag.

Tårar då? Jo, vi har kikat på Postkodmiljonären och där var den en man som vann 200 000 kronor och han blev så glad att han grät. Och då blev jag liksom lite sympatiglad och fällde en sympatitår. Det kan man väl få göra såhär på fredagkvällen, även om jag förvisso är ganska lättrörd alla veckans dagar.

Vad gör du själv en sådan här kväll?

torsdag 24 februari 2011

Nattens drottning!

Det är väl Nattens drottning den heter, den där arian i Trollflöjten? Sådant borde jag ju veta, jag som inom kort sitter i Göteborgsoperans styrelse - och ni ska veta att jag är stolt som en tupp!

I dag fick jag mitt första tjocka kuvert med diverse papper från operan. Första styrelsemötet är den 29 april och jag kommer att vara jättepirrig, för jag vet ju inget om opera, mer än Nattens drottning då.

Men samtidigt tycker jag att det är precis så det ska vara.

Min roll i styrelsen, som jag ser det, är att se verksamheten ur medborgarens ögon och en del medborgare (ganska många troligen) är som jag, dvs. vet inte så mycket om opera. En styrelse som denna är ju inte heller med och petar i det operaaktiga, så att säga, utan det handlar om att styra ett bolag. Jag har suttit i små bolagsstyrelser tidigare, inte minst Petras Ordförråds styrelse, men det går ju inte att jämföra på samma dag.

Kul, intressant och spännande ska det bli i vilket fall som helst!

Dagens bild från bli en bild på Göteborgsoperan, detta läckra hus. På Göteborgsoperans hemsida kan du förresten skicka en sångfågel till någon du tycker om! Vad tycker du om opera - vackert eller mest ett sätt att lufta lungorna?

onsdag 23 februari 2011

Lite dålig planering där...

Har en osedvanligt dålig tidsplanering just nu. Ligger nämligen vaken nattetid och planerar jobb, vilket gör att jag är så trött när jag väl är på jobbet på dagarna att jag knappt vet vad jag heter. Det vore väl smartare att sova på nätterna och jobba på dagarna? Ska försöka med det i natt, tänkte jag.

Jag fick en grej på facebook dock, som piggade upp mig lite - eller rättare sagt, jag storskrattade. Detta fanns i min inkorg av någon anledning:

Hej. Hur mår du? jag James Thomson vid namn, jag gick igenom din profil och jag är ganska fascinerad av din skönhet och bilden i din profil. Du ser så charmig, så underbar och trevlig. och din profil fångade mina ögon och fångade min själ. jag är en god kristen med gott sinne för humor.

Jo, jag tackar jag!

Det luktar förvisso massmail och direktöversatt engelska lång väg, och det känns ungefär lika ärligt som de där lotterimailen man får där man har vunnit typ en miljard euro. Men skratta en stund, det fick jag! Undrar förresten varför han var tvungen att skriva det där med "gott sinne för humor" strax efter att han lovordat mig? Det var väl ändå lite onödigt, eller?

Dagens bilder får bli ett par bilder från grannkommunen Ulricehamn. Först det vackra före detta stationshuset - notera att det har ett runt och ett fyrkantigt torn, skumt men läcker. Sedan följer en fin gammal stol som jag såg i Folkets Hus. Förstår inte varför, men jag gillar verkligen gamla prylar.

I dag är det lill-lördag förresten. Är det något du bryr dig om?






tisdag 22 februari 2011

Nostalgitripp

I går hamnade jag en stund på Spotify och hittade en massa gamla progglåtar. Med risk för att låta som en övervintrad hippie, men nog kunde de göra musik på den tiden! Och vilka bandnamn de hade sen - Grisen Skriker, Blå Tåget, Knutna Nävar, Gudibrallan, Trettioåriga Kriget, Fläsket Brinner, Risken Finns...

Det smäller liksom lite högre än Lady Gaga och Moneybrother. Det är förvisso bra musik, men håll med om att det inte är samma schvung i namnen! I min gamla hemstad Kristinehamn fanns förresten ett punkband som hette Arabens Anus. Tja - fantasin var det väl inget fel på i alla fall.

Mina favoritprogglåtar var nog "Du kan dra åt h-e" med Motvind (som också gjorde ledmotivet till den utmärkta skolserien "Lära för livet" - se gärna den!), "Det var ingen som sa nåt om thinner" med En Svensk Tiger och därtill allt med Nationalteatern.

Dagens bild får bli på Nationalteatern från 1971. Längst till vänster syns Hans Mosesson, numera kanske mer känd som Ica-Stig. Vill du läsa mer om proggen har Wikipedia skrivit en del - här. Skrolla gärna ner till listan med grupper, för det är kul läsning.

Har du några proggfavoriter från förr eller kanske nu?

Bilden är hämtad från http://www.nmwmusic.com/

måndag 21 februari 2011

Varm korv boogie

I dag har jag en fundering - eller rättare sagt två - som du gärna får hjälpa mig med. Båda kan härledas till korvkiosken (alltså kôrvakoket på värmländska eller slangmacken på stockholmska).

För det första: Heter det gurkmajonäs eller majonäsgurka?
För det andra: Vad består en halv special av?

Jag tycker att det heter gurkmajonäs, men jag hör lika ofta majonäsgurka, vilket jag tycker låter helkonstigt. När det gäller specialen är det lite mer invecklat. I min värld är en hel special en korv med bröd och tre skopor mos och en halv special detsamma men med två skopor mos. Men jag hörde i dag på radion att man sade att en halv special är en korv med bröd och mos och att en hel special är två korvar med bröd och mos. Jag anar dialektala differenser här, men du kanske kan ge mig vägledning?

Och när vi ändå river av gamla ordplåster - ostkrokar eller ostbågar? (Med risk för att jag har frågat det tidigare, eller?) Jag hävdar att det heter ostkrokar men där brukar jag åka på tafsen.

Det blir ingen dagens bild i dag heller, för jag vet fortfarande inte hur man gör. :-)

söndag 20 februari 2011

Första inlägget med nya tekniken!

Detta inlägg skrivs med mitt nya fina lilla tangentbord kopplat till min nya fina ipad. Tänk vad barnslig jag är, men det är jättekul att sitta och leka med den! Och låt mig bara framhålla att J är precis lika tokig i den som jag - eller i alla fall nästan. Jag har nämligen laddat hem Angry Birds - ett vansinnigt roligt spel som roar J lika mycket som det roar mig.

I övrigt har söndagen varit stillsam. Jag har jobbat lite (men bara lite) och gjort min insats för det fria föreningslivet i form av Månstads IF. Årsmöte på torsdag minsann!

Ipaden ja. Det är typiskt att man börjar i smått och sedan kommer på behov. Efter behov. Efter behov. Jag har redan köpt till ett tangentbord, ett litet fodral och en skyddsfilm. Och i Borås Tidning fanns i dag en hel sida med tillbehör, men jag ska försöka hålla emot, det lovar jag. Nästan.

Förresten såg jag något kul i DN när jag var i Stockholm.

Det är ju brist på vårdplatser i Stockholm och rubriken på artikeln var "Mindre vårdplatser i Stockholm!" Antingen har stockholmarna blivit mindre så att sängarna är kortare, vilket känns konstigt, eller så har DN har blandat ihop orden "mindre" och "färre". Lite kul var det i alla fall.

Det blir ingen dagens bild för jag vet inte hur man gör sådant med ipaden. Vet du?

lördag 19 februari 2011

Welcom to Moontown

Äntligen hemma. Det är gott att vara i Månstad igen, och SJ skötte sig utomordentligt bra. När jag kom till Borås i går gick vi först ut och åt på George´s i Borås - bra mat men lite för stressad personal - och sedan gick vi på bio och såg Welcom to Knohult, alltså den senaste Åsa-Nisse-filmen. Har du inte sett den behöver du inte rusa benen av dig för att hinna först i biokön, för den var inte värst bra. Visst var gräddan av Sveriges humorskådisar i den, och Kjell Bergqvist gillar jag skarpt, liksom Michael Segerström. Men i övrigt? Nja.

Det lokala dansbandet Bengt-Hennings (från en by nära mig) var med, vilket vi visste i förväg och det var väl tur det. Deras utrymme i filmen var nämligen typ tre sekunder, så man han knapp förstå att de spelade förrän det var över. Så mycket för det lokalproducerade materialet.

Jag inser nu att de tre senaste filmerna jag har sett är Änglagård 3, Trassel och Åsa-Nisse. Samtliga dessa har jag skåpat ut här på bloggen. Jag kanske har en framtid som filmrecensent med rätt att såga? Får nog tänka över det.

Dagens bild får bli trägubbar. Det finns nu en träsnidare i Stockholm som snidar gubbar och gummor av mer eller mindre känt slag. Han är precis hur duktig som helst och hans lokal låg precis intill hotellet där jag bor, så jag kollade in skyltfönstret. Där noterade jag minsann att självaste statsministern har fått sig en gubbe - mitt emellan Lars Leijonborg och Carl Bildt. Undrar om det gör honom till en träskalle? Well, det får nog vara upp till betraktaren att avgöra.

I kväll är det schlagerdags igen. Det ser jag fram emot! Vad ser du fram emot i kväll?


torsdag 17 februari 2011

Skönt att man är i trygga händer

Detta är sista gången (för den här gången i alla fall) som jag ska klaga på snön. I dag skulle jag försöka ta mig mellan olika affärer, och det är viktiga saker under en shoppingdag, men det är ju helt hopplöst att glida fram och se intressant ut med fina kassar i händerna, sådär som fina damer gör . Men det hade nog inte hjälpt med barmark, för jag är väl helt enkelt inte fina dam-typen utan mer lufsa fram-typen.

I dag har jag i alla fall köpt en padda - för det är tydligen det man kallar Ipad när man har en.

Jag längtar efter att få packa upp alla grejer och få börja leka med den. Ja, jag vet - men jag kunde inte låta bli. Men den ligger så ordentligt i väskan i sin kartong. Helgen är räddad! Jag är dessutom den typen som läser instruktioner från pärm till pärm - vi är några som gör sådant, tro det eller ej.

Dagens bilder får dels bli snömodd på trottoar och väg samt två herrar som gick framför mig hela Drottninggatan fram. Undrar om de skyddade mig för omgivningen eller omgivningen för mig? Lika bra att inte veta.



onsdag 16 februari 2011

Två storstadsiakttagelser

I dag har jag förflyttat mig fram och tillbaka i storstan, halkandes runt på trottoarisen. Jag förstår inte hur gamla människor, personer med funktionsnedsättningar eller för den delen småbarnsmammor med barnvagn tar sig fram.

Men det är inte någon av mina två iakttagelser. Nej, de  handlar om mössor och människor.

I ett par dagars tid har jag sett mängder av inslag i tv och tidningar om de där stickade mössorna med pälstofs. Tofsen lär ofta komma från blåräv och mössorna har blivit en veritabel succé här i storstaden, inte minst för att prinsessan Madeleine lär ha en. Men hur mycket jag än spanade i dag såg jag bara en enda sådan där stickad mössa. Däremot såg jag mängder av barhuvade unga tjejer, trots att det var både kallt och blåsigt. Måntro om de har stoppat mössan i lådan? Hoppas den stannar där, men risken finns väl att de åker på igen när mediestormen blåst över.

Min andra iakttagelse gäller mängden människor.

Det är inte klokt vad folk det springer runt här överallt, vilket jag konstaterar med skräckblandad förtjusning. Jag stod vid Slussens t-banestation en stund och väntande på väninnan A, och när jag ändå stod där och hängde passade jag på att räkna folk som passerade spärrarna. (Ja, lite galet, men ändå.) Det tog tre minuter att räkna ihop lika många människor som det bor i Månstad. På tre minuter passerade det nämligen 188 personer ut - som jag hann med att räkna i alla fall. Det blir 376 personer om man förutsätter att det passerar lika många människor in som ut.

Värdelöst vetande måhända, men när man ändå står där och väntar kan man ju roa sig med sådant. Dagens bild får bli en vybild från Stockholmskvällen, tagen strax innan vi smet in på Blå Dörren för god mat. Vad har du roat dig med i dag?

tisdag 15 februari 2011

Stockholm stad i världen

Ni minns väl Pugh Rogefeldts dänga "Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm, världens stad"? Och nu är jag här igen - i fyra hela dagar. Det ska dokumenteras, hållas kurs och skrivas anteckningar - och så har jag ett helt gäng torsdagstimmar kvar för shopping. Något kul ska väl en flicka ha när hon bor på hotell alldeles själv?

Men jag måste klaga på snösvängen här i storstan. Trottoarer och vägar är "knöggliga" (hittar inget bättre ord) så man får verkligen hålla tungan rätt i munnen när man halkar runt. I Månstad är det visserligen is på vägarna men den är i alla fall slät.

Hotellrummet där jag ska tillbringa tre nätter är ett litet, litet rum med fönster ut mot en inglasat innergård. Rätt läckert faktiskt. Jag bor väldigt högt upp för lamporna på bilden nedan hänger väldigt långt ner från mitt fönster sett men väldigt högt upp från golvet sett.

För övrigt verkar dvärgbandmasken ha kommit till Sverige. Det gillar jag inte. Däremot är jag glad för att SJ skötte sig och att tåget kom i tid. Är du glad över något i dag?

måndag 14 februari 2011

Hjärtans gärna!

I dag är det Alla hjärtans dag. Jahaja. Jag har precis som alla andra tänkt att det är ett amerikanskt påhitt likande Halloween, men Aftonbladet visste bättre - läs här. Men amerikanskt eller inte, så gillar jag den här dagen ändå. Det är nämligen vår förlovningsdag!

Visst faller charmen med förlovningsdagar i den stund man får bröllopsdagar, men jag är av den bestämda uppfattning att man ska fira allt som firas kan - inte nödvändigtvis med dyra presenter och sådant utan mer med en känsla att det är roligt att fira.

Vi förlovade oss 2000 på Fuertuventura, vindarnas ö.

Ön var väl sådär, det blåste mest, men runt femsnåret på morgonen den 14 februari plockade vi fram ringarna ur safety-boxen och slog till. Varför så tidigt? Jo, J hade precis slutat att mjölka kor på morgnarna men han vaknade lika tidigt ändå och tro det eller ej, även jag var vaken - vilket är mer konstigt. (Här nickar alla som känner mig otroligt igenkännande, tror jag.)

Dgaens foto får bli en bild på rosenblad. Detta vackra rosenhjärta kommer från bröllopet mellan systerdotter J och hennes K. Det låg på sängen i bröllopssviten - är inte det romantikfaktor så säg?

Vad tycker du om Alla hjärtans dag? Flipp eller flopp?

söndag 13 februari 2011

En helg i bilder

Så var det söndag kväll igen, det går lika fort mellan söndagarna som mellan fredagarna har jag märkt. Tur det, i och för sig.

I dag har vi varit ute och promenerat i det vackra vintervädret. Eller säger man så när man bor på landet, förresten? Vi har nog varit ute och gått, om jag tänker efter. Promenerar gör man väl i städer, på asfalterade trottoarer och så - eller tänker jag fel? Solen sken i alla fall och ta mig sjuttsingen om det inte droppade lite från taken. Öfsadröpp kallas det här - att dröpp betyder droppe inser jag, öfsa vet jag däremot inte vad det är. Skönt är det att både höra och se i alla fall.

Och på tal om att se, här får ni några bilder från dagens promenad (se där kom det där ordet igen!). Jag håller på att lära mig kameran, så det blir mer experimentlusta än vackra bilder. Dessutom får ni en bonusbild på dagens middag - gorgonzolafylld lax. Till det serverades blomkålsmos och en vitvinssås. Allt var LCHF så det förslår och gott var det också.

Har du haft en bra helg?

Snart växer det nytt här, men än så länge är det blue sunday.
Vad det är som blänker på vägen? Is - sådant som vi åker bil på här.

I Månstad växer träden direkt i vattnet.
  
En sammanfattning av promenaden - sol, Hofsnäs herrgård och kameran.

Och så den gorgonzolafyllda laxen...

lördag 12 februari 2011

Jo, det händer att jag missar melodifestivalen...

Jag är ju, som ni kanske har förstått, en ganska rejäl melodifestivalfan. Inte för de genomtänkta texternas skull eller för de otroliga musikarrangemangens skull. Nej, det handlar om fenomenet. Men i kväll har jag svikit festivalen för en kvinna som verkligen har genomtänkta texter. Jag har varit och lyssnat på och njutit av Caroline af Ugglas. Åh, vad jag gillar henne!

Jag gillar hennes texter, hämtade ur livet självt. Hennes röst - tja, den brister ju ibland, men oj vilken känsla! Hon sjöng egna låter men också en del Joplin på svenska. Har ni möjlighet att se henne så gör det, det är verkligen en liveartist som slår mycket.

Hon var ju med i melodifestivalen för två år sedan. Jag var i Scandinavium då och efter alla schlagerdängor var det urhäftigt när pianoklinket på "Snälla, snälla" stillsamt drog igång. Det blev alldeles knäpptyst på arenan. Mäktigt!

Här får du ett klipp av just  Snälla snälla. Titta, lyssna och njut. Och eftersom jag missade det - var det något att se på melodifestivalen i kväll?

fredag 11 februari 2011

Nej, det spelar ingen roll vad du säger...

I dag blir det inlägg på gammalt tema. Jag gillar inte snö. Ja, jag har sagt det tidigare och jag kommer förmodligen säga det igen. Men i dag är det för bedrövligt! Snorhalt på vägarna, yrsnö så långt man ser, eller rättare sagt, inte ser.

Jag har varit i Götet i dag och haft handledning för en trivsam man. Vi pratade språk i en timme och sedan åkte jag hem. Ganska mycket resa för lite prat kan man tycka, men det var trevligt och gott kaffe fick jag! På vägen därifrån fick jag dock hålla i både hatten och plånboken. Hatten (en mer tänkt sådan) för att det blåste småspik i Göteborg, plånboken för att jag gick igenom Nordstan - denna shoppingens högborg.

Det är ju alltid trevlig med belöning och ibland när jag är klar med ett uppdrag händer det att jag slinker in på en affär och belönar mig lite. Det behöver inte vara något stort - en tulpanbukett eller en korsordstidning. Men det kan också vara något lite större - en ny telefon, en väska. Ja, ni förstår. Just nu funderar jag på om det ändå inte finns ett uppdrag som är värt en Ipad. Jag är inte där ännu, men tanken har väckts och då brukar jag vara svårstoppad.

Men i dag blev det ingen belöning för jag ville hem så fort som möjligt i det eländiga vädret.

Jag har ju haft djurtema på bloggen ett par dagar - undulater och grisar. Av någon anledning kom jag in på Svenska Akademins ordlista på nätet och snubblade över ordet hamster (fråga mig inte varför). Såhär står det:

Hamster (hamstrar) best. sing. -ern. Ett djur.

Ibland behöver inte förklaringar vara längre eller krångligare än så. Ett djur alltså. Skönt att veta på något sätt. Dagens bild får bli ett annat djur - den allra sötaste lilla apa från Tanzania. Bilden har nog varit med tidigare, men den tål att tittas på igen tycker jag.

Dags för fredagsmys igen. Jag ska på bowling med LRF-avdelningen i Månstad. Vad hittar du på?

torsdag 10 februari 2011

Jag gillar bönder och grisar

Jag gillar bönder, speciellt en - även om han är före detta bonde, men ändå. Men utöver mina personliga preferenser tycker jag att alla bönder gör ett jättejobb för de öppna landskapens och matförsörjningens skull. Just det här inlägget handlar därför om ett speciellt gäng bönder - grisbönderna.

Jag hörde på radion i dag att det läggs ner massor av grisgårdar runt om i Sverige nu. Den senaste månaden har 100 grisbönder slutat. Det blir alltså tre om dagen!

Det som hänt är alltså att Tyskland inte blir av med sitt griskött på sina vanliga marknader efter att man hittade dioxin i grisfodret. Stora marknader som Ryssland och Kina har helt stoppat importen av tyskt griskött, vilket gör att man nu dumpar priset på de marknader som finns kvar - däribland Sverige.

Vad kan man då göra åt det här? En bra början är att köpa svenskt fläskkött.

Man vet ju inte vad man får i halvfabrikaten eller på restaurang, men i den mån du kan styra det så ber jag dig allra ödmjukast att köpa svenskt. Jag brukar göra det annars också, eftersom det även handlar om att svenskt kött ger svenska bönder, ger betande djur, ger öppna vackra marker. Dessutom är både djurkontroll och omsorg bra mycket bättre här i Sverige än i många andra länder. Men nu känns det viktigare än någonsin.

Jag vet att den svenska fläskkotletten eller den svenska fläskfilén oftast är dyrare än den tyska nu och den danska i allmänhet. Men utslaget på årets dagar blir det ju inte mer än några påsar chips anar jag - utan att ha räknat på det.

Hoppas att du inte tycker att jag är mästrande i det här inlägget, för det är verkligen inte min mening. Men jag vet själv hur det var innan jag bodde här ute på på landet. Inte tänkte jag så mycket på vart köttet kom från. Antingen var det min okunskap eller så var det bara så att man inte pratade värst mycket om ursprungsland och sådant för några år sedan. Kanske det är lite av varje. (Vill du läsa en kanonbra artikel om kött i allmänhet ska du förresten läsa senaste numret av den eminenta tidskriften Filter.)

Dagens bild får bli en glad gris, men jag kommer inte på någon bra fråga så jag kör ltie konsultativt ledarskap - är det något speciellt du undrar?

onsdag 9 februari 2011

Den kulturella pippin

Jag har tidigare nämnt min lilla undulat, så nu tänkte jag berätta lite mer om honom. När jag fyllde 27 år (för massor av år sedan alltså) fick jag nämligen en liten pippi av min granne M-L. Den allra ljuvligaste lilla undulat som hette Pillevitten. Konstigt namn? Kanske det, men han var verkligen en pillevitt, vad det nu är.

Pillevitten var grön, vacker och tyst. I alla fall de tre första veckorna. Inte ett pip sade han, så jag undrade nästan om han var ljudlös. Men en vacker dag började han låta och det rejält. Det var förresten samma dag som jag hade en journalist i mitt kök, som intervjuade mig om mitt uppdrag som ung nämndeman i Kristinehamns tingsrätt. Pillevitten levde helt plötsligt runt så att jag var tvungen att ställa in hans bur i ett annat rum. Så mycket för den ljudlösa pippin.

Efter den dagen var det sällan tyst i buren.

Han visslade t.ex. ledmotivet till Fantomen på Operan med den äran. Dessutom härmade han telefonsignalen så att jag svarade i tid och otid, bara för att märka att det var tyst i luren. Signalen inför nyhetssändningarna på radion lärde han sig med, vilket gjorde att jag hela tiden var alldeles förvirrad - var det verkligen heltimme och nyhetssändning nu igen??

Det finns hur många historier som helst om honom, när han cirklade runt smörgåsen som det värsta JAS-plan för att sedan störtdyka mot mackan precis när man skulle stoppa in den i munnen, eller när han blev kärlekskrank och bedyrade den lilla leksaksplastpippin på burgolvet sin kärlek så intensivt så att jag trodde att han skulle få hjärtinfarkt.

De som säger att undulater inte är underhållande har aldrig haft en pillevitt - det är sant!

Varför berättar jag då detta? Vet inte, kom bara att tänka på Pillevitten i dag. Och vem vet - någon gång, när vi inte har två katter längre, kan det nog bli en liten pippi igen.

Dagens bild får bli ett par undulater som är väldigt lika vackre Pillevitten. Vilket är ditt bästa/värsta djurminne?

tisdag 8 februari 2011

Jag kan inte låta bli

Emellanåt, kanske för ofta, byter jag design på bloggen - och i dag var det dags igen. Jag tänkte att man kanske ser texten på ett annat sätt med en annan bakgrund? Boktexten kanske gör att mina inlägg får en mer intellektuell touch till sin form - vilket de förmodligen saknar i sitt innehåll?

Nej, det där tror jag ju inte på själv ens en gång.

Men jag hörde en klok sak om att se saker på olika sätt. Tänk er att det kommer ett rymdskepp till jorden. Tänk er att en utomjording tittar ut och får se en människa som går ut med sin hund. Vem tror ni styr vem, ur utomjordingens perspektiv?

Hunden går först, människan lydigt lallar efter. Och inte nog med det - när hunden har satt sig ner och uträttat behoven, vem plockar snällt upp? Jo, människan. Utifrån sett kan man nog lätt tro att hunden styr människan, eller hur? (Eventuella hundägare kanske håller med.)

Detta väckte lite samma tanke hos mig som när jag läste den underbara "Liftarens guide till galaxen" första gången - nu har jag nog läst den 20 gånger. Där finns en sekvens om att delfinerna i alla tider försökt tala om för människan att jorden ska gå under. Men varje gång de har tittat upp ur vattnet för att berätta detta har någon människa kastat en boll i huvudet på dem! Till slut tröttnade de, av förklarliga skäl.

Har ni inte läst Liftarens guide till galaxen (eller för den delen sett filmen, fast boken är bättre) så gör det så fort ni bara hinner!

Detta är en litterär dag, för nu drar jag iväg på bokmöte i Månstads äldsta bokcirkel. Den har varit igång sedan 1940-talet. Det ni! Jag har ingen hundbild på datorn, och inte heller någon bild på någon utomjording, då därför bjuder jag på katter i jord i stället. Dessa två sötingar bestämde sig härom sommaren för att vila i ett par krukor på altanen - det växte ju ändå inget i dem. Och det hade de ju rätt i.

Vilken bok läste du förresten senast?

måndag 7 februari 2011

Jag håller vad jag lovat!

I dag ska du få den schalgerlänk jag lovade igår - Hallå hela pressen med Chattanooga, en ruggigt bra schlager om du frågar mig. Synkningen är sådär, men frisyrerna uppväger det tycker jag nog. Sitter faktiskt på jobbet och bloggar i dag, men strax ska jag åka hemåt och vara Florence Näktergal. J är nämligen förkyld. Det började i går med: 

*harkel, harkel*  Åh, vad jag har ont i halsen, jag börjar nog bli förkyld... *host*.

Jag påminde lite ödmjukt om att jag själv nyss den vägen har vandrat, men ni vet hur det är. Kvinnor snyter sig och går vidare. Män lägger sig ner och nästan dör. Men det är lite synd om honom och han är verkligen förkyld, så jag får väl slänga på mig den gamla undersköterskebroschen från 1977, koka lite te och pyssla om.

Sedan ska jag baske mig upp på Crosstrainern igen, för det var evigheter sedan. Hittade förresten ett citat som passar som hand i handske - eller som en före detta arbetskamrat sade en gång: "Det passar som handsken i väskan": "För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion."

Så sant som det är sagt. Vad hittar du på denna ljuvliga måndag, förresten?

söndag 6 februari 2011

Mello Jello

Nu är melodifestivalen igång. Vissa hissar, andra dissar. Jag hissar, trots alla delfinaler, andra chanser, dåliga bidrag och hemska kläder. För mig är det ett vårtecken likvärdigt med tussilagon, på något sätt. Bloggkamraten Maria kallade kalaset för Mello i går på facebook, och det är ett bra namn. Mello rimmar ju med Jello - denna dallrande, färgglada dessert som man antingen hatar eller älskar. Precis som Mello alltså.

I kväll har jag kulturellat mig än mer - 3D-bio i Ulricehamn med bloggkompisen Festivalmamman och hennes "småttingar". Vi såg Trassel, Disneys nya film. Den har fått bra kritik så förväntningarna var på topp. Tja, vad ska man säga? Hästen var bra. Och kameleonten var rätt kul. Det räcker så.

Jag hade tänkt att dagens bild skulle vara något schlageraktigt, men eftersom min gamla gitarrhjälte Gary Moore har dött i dag får det bli en låt till hans ära. En riktigt bra liveversion av en fin låt, dessutom framförd tillsammans med en annan av mina döda hjältar - Phil Lynnott. Du får helt enkelt vänta på schlagerlänken tills i morgon.

Oavsett om du hissar eller dissar melodifestivalen - vilken är din favoritlåt?

fredag 4 februari 2011

Inget-speciellt-fredag och jag älskar det

I kväll är J på pubkväll här i Månstads bygdegård, inklusive irländsk livemusik. Ni som är härifrån tycker att det är helt naturligt att det händer något i Månstad i kväll. Igen. Ni som inte är härifrån kanske är förvånade, förbluffade eller kanske rentav lite sugna på att komma hit?

Själv är jag inte där.

Det är säkert jättetrevligt, men helt plötsligt kände jag bara för att krypa upp i ett soffhörn och bara vara trött, så då gjorde jag det. Det känns som det var evigheter sedan jag bara satt och slöade framför tv:n och jag bestämde mig för att faktiskt lyssna på kroppen.

Så här sitter jag. En katt på soffkanten ovanför nacken och en bredvid mig. Båda snusar och snarkar. En uppäten bunke popcorn bredvid mig (inte värst LCHF men det struntar jag i) och ett vinglas på soffbordet. Parlamentet på tv. Behöver jag säga att jag mår gott?

Ett litet moln på himlen är dock att Lena Nyman är borta. Jag minns henne i många olika roller, inte minst som kvinnan i sportaffären, hon som ska köpa puttekulor åt sin son Totte. Har du något speciellt Nymanminne?

torsdag 3 februari 2011

Mitt liv som äggkokare

Såhär står det om namnet Petra namntoppen.se:

Petra är ett kvinnonamn med latinskt ursprung, en femininform av Petrus som kommer från namnet Petros som är en grekisk direktöversättning av Cephas som betyder (klippa) på armeniska. Jesus kallade en av sina lärjungar, Simon, för Petros. Han skulle vara den klippa på vilken den kristna kyrkan skulle byggas.

Namnet var populärt under 1970-talet men har sedan gradvis avtagit i användning. 31 december 2005 fanns det totalt 14 911 personer i Sverige med namnet Petra varav 10 976 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 61 flickor namnet, varav 18 fick det som tilltalsnamn.

Jag vet också att Petra blir Artep baklänges och Popetotrora på rövarspråk. Men ni ska inte tro att det räcker med det:

  • Petra är en amerikansk musikgrupp.
  • Petra är en nymf i grekisk mytologi.
  • Petra är en kommun på Mallorca.
  • Petra upptogs på Unescos världsarvslista 1985 och blev den 7 juli 2007 utsedd till ett av världens sju nya underverk.

Allt detta är ju helt ok, tycker jag, till och med riktigt smickrande!

Mer tveksam blir jag när jag inser att Petra även är en trehjulig cykel som är provad och bedömd av Hjälpmedelsinstitutet. (Modellen heter dock X-small, så det är kanske inte jag i alla fall.) Och när jag hittar hemsidan där Petra presenteras som den perfekta äggkokaren blir jag ytterligt fundersam. Jag lyckas ju aldrig få äggen perfekta...

Dagens bild får bli på underverket Petra, alltså den antika varianten. Vad betyder ditt namn?


Bilden lånad från http://www.unrealmedia.se/

onsdag 2 februari 2011

Vem är jag och varför?

Det finns så många sorters bloggar - pysselbloggar, anonyma bloggar, roliga bloggar, allvarliga bloggar, modebloggar, politiska bloggar, personliga bloggar. Jag skulle vilja skriva en av varje - utom möjligen pysselblogg för det är jag inte så bra på.

Jag funderar på det där ibland, och faktiskt allt mer med tiden. Nu har jag ju bloggat i dryga året, men varför?

När jag läser satiriska bloggar med glimten i ögat tänker jag att en sådan vill jag ha. När jag ser bloggar med korta ögonblicksinlägg och fräcka bilder tänker jag att det är ju det jag vill göra! När jag kollar in politiska bloggar inser jag att detta är ett forum som kan användas på nyttiga samhällsvis. När jag ser alla dessa språkbloggar funderar jag på om jag ska utveckla den talangen ytterligare. När jag läser en anonym blogg inser jag att det ger oanade möjligheter att säga vad man tycker och tänker, där allra längst innerst inne.

Och medan jag funderar så sitter jag här och skriver precis som vanligt, i min kanske lite för snälla, kanske lite för tråkiga, dagboksstil. Men samtidigt tycker jag att detta ju faktiskt är precis en Petrablogg så som jag tänkte mig den, eller? Samtidigt vill jag ju ha fler läsare och fler kommentarer, inte minst för mitt törstande egos skull. :-)

Jaja, vi får väl se vilken väg jag och bloggen tar. Ni bloggar som läser det här - hur tänker ni? Varför är er blogg precis som den är?

Dagens bild får bli en ögonblicksbild från jobbet i dag. Jag har en Hajenaffisch på vägen, och om ni tittar noga ser ni att det står något vid den simmande damen. Vad det står? Konsult. Vad jag jobbar som? Konsult. Resten får ni tänka ut själva.

tisdag 1 februari 2011

Två frågor

Jag har två frågor som jag vill ta upp med er kloka bloggläsare.

För det första - fåfäng som man är är det ju kul med både följare till bloggen och många besökare. Vilket är mest rättvisade att ha på sin räknare - besök på sidan eller unika besökare? Vad brukar man ha, så att säga?

För det andra - är det någon som är lite shoppingssugen? Jag har nämligen en liten knallröd Ipod Nano 8 GB till salu. Trots sin litenhet (typ 3 x 3 cm) rymmer den visst upp till 2 500 låtar eller massor med talböcker eller vad man nu vill ha den till. Jag har nämligen redan både Ipod och Iphone, så det räcker gott och väl. (Dock är jag väldigt förtjust i alla tekniska produkter som börjar på I. )

Är någon intresserad så är det bara att höra av sig. Den är oanvänd och ouppackad och priset är både bra och kan diskuteras. Du kan läsa mer om den - här.