lördag 30 januari 2010

"Jag måste få fråga - har du mens?"

Jag är ingen "vett och etikett-dåre", men vanligt hyfs är något jag uppskattar. I går på tåget fick jag lyssna till andra människors privatliv och affärsliv, och massor med annat som jag faktiskt inte hade valt själv att lyssna på. Dessutom tror jag inte att de som blev omtalade i samtalen, ofta med namn och personliga detaljer, ville att vi alla andra skulle få reda på vem som gjort vad och varför.

Varför är det så nödvändigt att prata högt i mobil på tåget - och på andra offentliga platser med, för den delen? Visst, jag älskar att tjuvlyssna litegrann ibland, människor är spännande, men nja...

Tjejen som satt bredvid mig pratade med någon kompis som tydligen inte mådde så bra. Samtalet böljade fram och tillbaka om studier, pojkvänner och mycket annat. När de började diskuterade huruvida kompisen hade mens eller inte, så kände jag att jag inte ville vara del av samtalet längre.

Ja, jag pratar själv i telefon på tåg, men jag ringer bara upp om det är något viktigt jag behöver säga. Sällskapssamtal sköter jag utan publik, så att säga.

Morr. Ja, nu har jag fått ur mig detta.

Här i Månstad är det svinkallt i dag. Jag var ute en sväng och tänkte fota lite, men jag frös och fingrarna blev stela som... (fyll i vadhelst er fantasi bjuder).

Ett kort på solnedgången blev det i alla fall. Romantikern i mig är ganska svag för sådana. I övrigt sitter jag mest och surfar runt lite. Läser andras bloggar och har en allmänt skön lördag. Hoppas att du har detsamma!

Idag blir det två bilder - dels solnedgången, dels Alfred. Den förstnämnda är röd, den andra är blå - som jag respektive vinterkylan alltså. :-)



Äntligen hemma

I onsdags var det snökaos i Sverige, tåget till Stockholm kom fram i tid. I dag har det varit svenskt vinterväder - och då blir det tågkaos. Vad är det jag inte förstår?

Men nu är jag äntligen hemma. Sitter i soffan och slötittar på Boston Legal, ett program som jag är väldigt förtjust i. Det går varje vecka på fyran när kväll blir natt, start 23.40. Lite sent, men jag kan liksom inte låta bli.

I morgon ska jag nog blogga om fenomenet att jag utan att be om det får ta del av människors mest privata liv. Ja, just det - högljudda mobilsamtal på tåg.

To be continued...

onsdag 27 januari 2010

Tågtråkigt

Det är tråkigt att åka tåg. Tråååkigt. Jag vill bara vara framme snart. Utanför är det snart mörkt och det ät otroligt snövitt överallt. Det blåser och snöar rejält på andra sidan tågrutan. Än så länge är tåget i tid i alla fall, så jag hyser hopp om Kvarteret Skatan.

Ska vara i Stockholm i två dagar nu, så jag kommer åter till vackra Månstad först på fredag kväll.

Men Stockholm är också vackert. Jag är fortfarande lite förälskad i den staden, det går nog aldrig över. Samtidigt känner jag mig stressad av tempot och farten på ett helt annat sätt numera när jag är uppe och hälsar på. Jag tycker nog att tempot i Månstad är skönare och lugnare. Men mörkret har jag fortfarande lite svårt för, trots att det har gått över elva år nu, sedan jag flyttade söderut. När höstmörkret smyger sig fram över åkrarna och det inte finns ett gatljus så långt ögat når.

I början frågade jag Janne om vi inte kunde bygga ett litet höghus ute på gärdet, eller en sådan där trekantig affischpelare, ni vet. Bara för att få lite stadskänsla. Men nu tycker jag nog att korna utanför fönstret är vackrare, och Stockholm finns ju kvar - trots allt! :-)

"Vi ankommer strax till Katrineholm". Jaha.

Bilden nedan heter "Lappar i snöstorm" av John Bauer. Tyckte det passade.

Håll tummarna

Håll tummarna nu för att SJ och vädergudarna gör vad de ska. Utanför yr snön som besatt, och jag ska ta tåget till Stockholm i eftermiddag.

Går det som planerat så ska jag se Kvarteret Skatans genrep i kväll med mycket goda väninnan Elisabeth, vilket ska bli jättekul. Går det på annat sätt, så hinner jag inte fram. Världen går inte under för det, men jag tror att det är en höjdarföreställning. Johan Glans är en av mina husgudar, inte minst sedan Guldbaggegalan i måndags.

För övrigt önskar jag innerligt att tussilagon kommer i dikeskanten snart. Inte troligt, men drömma kan man ju alltid göra. :-)

Dagens bild? Kvarteret Skatan förstås.

tisdag 26 januari 2010

FÅR jag följa med?

"...37, 38, 39.... Pust, nej nu orkar jag inte fler!"

Så låter det allt som oftast här på Norrgården. Allt skulle vara så mycket enklare om jag var bara tio yngre, jag lovar. Dels var jag i betydligt bättre form då, dels har jag fått för mig att jag ska göra lika många situps per dag som antalet år jag är, vilket numera är den ansenliga mängden 48.

Detta kanske något dåraktiga tips fick jag av en arbetskamrat. Hon körde nämligen den taktiken för några år sedan - och då ska ju inte jag vara sämre! Jag borde ha tänkt på att hon är yngre än mig, och framför allt var hon betydligt yngre när hon höll på med detta.

(Ja, "än mig" - alla eventuella språkmänniskor. Jag betraktar nämligen det lilla ordet "än" som en preposition i stället för en bisatsinledare och då är objektsformen helt rätt - hur hemskt det än känns.)

Träning är skönt. Träning är bra. Träning är nyttigt. Jag vet.

Men träning av det slag som jag gillar är också livsfarligt, nu när det är mörkt hela tiden och vägarna här på landet är isiga. Jag längtar därför till våren på fler sätt än ett.

I höstas, innan det blev mörkt på morgnarna, brukade jag gå en runda (jag gick visserligen rakt fram, men det heter ju så) i rask takt på fyra kilometer varje morgon. Det var ett perfekt sätt att vakna och att samla tankarna inför dagens jobb. Ibland lyssnade jag på musik, ibland lyssnade jag på tystnaden. Båda var lika skönt.

Ibland fick jag lite sällskap på vägen. En morgon stod det här gänget på vägen och undrade om de fick slå följe. Och vad svarade jag? "Självklart FÅR ni det!"

måndag 25 januari 2010

Om konsten att vara härvarande

Jag läste precis en annan blogg om att vara här och nu. Då kom jag att tänka på ett favoritord, som jag har för mig att jag har lånat av Bodil Jönsson, hon forskaren från Skåne (Lund tror jag?) Hon skrev en gång att man ska vara härvarande.

Härvarande. Att vara här.

Smaka på det ordet - visst är det läckert? Just här är det förvisso -15 grader, så visst skulle jag kunna tänka mig att vara sommarvarande eller varför inte solsemestervarande i stället. Och jag tror att det är viktigt att drömma och längta lite ibland. Men som sagt - det är inte så dumt att vara här heller.

Detta med att läsa andras bloggar är mysigt. Jag är ju nybloggare, så jag hämtar inspiration lite varstans, ser hur andra skriver, tänker nya tankar, kollar lite bilder och så. Det är så kul!

Dagens bild är tagen av arbetskamraten Annika. Bilden föreställer Janne sedd ur ett lite annorlunda perspektiv, och egentligen var det själva flaskan som var motivet. Janne blev liksom bonus, som han är i mitt liv alltså. :-)

Om ölen var god eller inte förtäljer inte historien, men bilden blev ganska läcker, eller hur?


söndag 24 januari 2010

Leve kärleken!

Såg min mycket nära och kära vän Michael i Rapport alldeles nyss. Han spelade orgel på - och håll i er nu - världens första samkönade kyrkovigsel. Häftigt, eller hur? Paret visste inte om att de var först i världen förrän BBC hörde av sig.

Jag och Janne har själva privilegiet att få delta i en samkönad vigsel i maj, när min systerdotter ska gifta sig med sin flickvän. Ett pingstbröllop i Gränna - det ska bli så kul och näsduksvarning utfärdas härmed. Jag kommer att gråta floder av glädje, det lovar jag.

Dessutom är jag glad och stolt att kyrkan äntligen har förstått att det finaste som finns är människor som älskar varandra. Leve kärleken!

Vad har du köpt? Inget särskilt...

De senaste dagarna har det varit en i mina ögon störtlöjlig diskussion om en handväska. Får man ha fina handväskor, fel - får man fina handväskor i present, om man är statsministerkandidat? Klart man får, säger jag.

Här hade jag kunnat skriva långt och länge om dyra klockor, italienska skinnskor, sidenslipsar och andra manliga attribut men vet ni - jag har ingen ork till det. Alla eventuella läsare förstår nog vad jag menar ändå.

Själv älskar jag väskor.

För några år sedan införde jag och några mycket goda vänner lite nyspråk. Vi bestämde att väskor skulle heta "inget särskilt" i stället för att heta just väskor. Jag har för mig att ordet väskor i språkvetenskapen kallas för ett arbiträrt uttryck, för det är ju inget som säger att väskor måste heta just väskor. Så vi döpte om det, rätt och slätt.

Om någon efter shoppingrundan frågar: "Vad har du köpt?" kan jag nu med mycket gott samvete svara "Inget särskilt." Det har funkat jättebra i flera år.

Nyord kommer hela tiden - nyfrisk, jobbcoach, upphandlingsstrateg, ombildningskonsult - för att nämna några jag kom på direkt. Då kan väl jag få uppfinna "inget särskilt" i ny betydelse, eller?

Dagens bild blir etiketten på en champagne, på tal om att ibland unna sig det goda. Minns inte om det var "köpeskumpa" eller om vi fick flaskan i bröllopspresent. Gott var det i alla fall!


lördag 23 januari 2010

Maelstroem, vart tog du vägen?

Åren går. Det insåg jag när vi var i Borås i dag på en utställning på Borås museum om dataspel. Där fanns Commodore 128 (hette det väl), gamla Nintendokonsoller och inte minst ett sådant där tv-spel där man spelade pingis. Minns inte vad det hette, men det gick väääldigt långsamt. Det fanns förstås även nyare konsoller och spel, utställningen var totalt interaktiv, så man kunde hela tiden prova de olika spelen. Skitkul!

(Att jag sedan fick stryk av Malin pojkvän Tim i Buzz stör mig, men vi kan väl säga att jag förlorade av ren snällhet? NOT!)

Jag är ingen WoW-spelare, strategispel tråkar faktiskt ut mig. Tacka vet jag att spela gitarr eller biljard på Wii, eller Bejeweled och Bloons på telefonen. Fort ska det gå och snabbt ska jag vinna! Buzz var en ny bekantskap, men det var väldigt kul. För många år sedan, när jag hade Mac, älskade jag ett spel som hette Maelstroem. Om någon datakunnig läser detta, så kan ni väl kommentera om det finns längre, och i så fall för pc. Det vore otroligt kul att återuppliva det gamla minnet. :-)

Efter Borås tog vi en sväng förbi sommarstugan vid Simmesjö, någon mil härifrån. Vi brukar i och sig kalla det Simmehav i stället, för att få en lite mer kustnära touch över det hela. Om tre månader kan man börja vara där igen. Lääängtar!

Sommarstuga ja, men visst är den vinterfin?



Utsikten är också helt ok, tycker jag. Blir nog pimpelfiske nån helg, häng på vetja!

fredag 22 januari 2010

Seminering anyone?

Jag jobbar på ett underbart ställe, mitt ute på landet. Ni som känner mig vet ju att jag "bara" hyr in mig och lilla firman där, men det är ändå min dagliga arbetsplats med lunchrum, kaffeautomat, arbetskamrater, kopieringsmaskin, prat och allt annat som hör en arbetsplats till.

I dag på lunchen hörde jag en arbetskamrat säga till en annan: "Ja, men sperman har kommit nu!"

Det är minsann inte en kommentar man hör på varje arbetsplats, eller hur? Till saken hör att en av verksamheterna på arbetsplatsen har hand om med bl.a. inseminering av kor, och då får kommentaren ett sammanhang. Men håll med om att repliken var bra - såhär inför fredagsmyset! ;-)

Dagens bild får bli en Månstadsko. Om hon är seminarad eller inte förtäljer inte storyn, men gott verkar hon må i alla fall.

torsdag 21 januari 2010

Konsten att gilla konst

Om en stund ska jag gå iväg på ett konstklubbsmöte. Jag är nämligen ordförande i "De gröna näringarnas konstklubb" - ett hedersuppdrag som jag ser det. I dag ska vi planera för den årliga utlottningen och årsmötet.

Jag gillar konst och kultur. Jag gillar att gå på utställningar, opera, pop och rock, läsa böcker, spela tv-spel. Jo, tv-spel är kultur. Ni skulle bara se mig när jag spelar Guitar Hero!!

I helgen tänkte jag försöka få med mig Janne på en dataspelsutställning i Borås, snacka om att lyckats föra samman två roliga ting - dataspel och utställning. Jag hoppas verkligen att den fortfarande visas.

Musik har alltid varit viktigt för mig.

Jag är en sådan som dessutom alltid lyssnar på texterna. En del är sådana, andra inte. Det handlar förmodligen om min tokiga vurm för ord. Många melodier förknippar jag dessutom med speciella händelser. Vangelis - Conquest of Paradise, som jag och Janne lyssnade på till solnedgången på Santorini vår första semester tillsammans, för att nämna en alldeles speciell melodi.

Den spelade vi förresten också när vi gifte oss. Lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=GtmlAaybIEs

Dagens bild får i nostalgins tecken bli en bild från just Santorini i grekiska ö-världen. Mer romantiskt än så blir det liksom inte. (Bilden är hämtad från Flickr.com och den är tagen av Angelo Bosco.)

onsdag 20 januari 2010

Vad är frihet?

I går fick jag en fråga om hur frihet definieras enligt Socialdemokraterna, och om det är ett viktigt värde för partiet. Det är inte den allra enklaste fråga att svara på i några meningar. Dessutom gör ju jag min egen tolkning genom mina egna livsglasögon.

Men - så här blev det till slut:

"Frihet har ett otroligt viktigt värde. Men frihet är inte att vara fri från ansvar utan det handlar om frihet att leva ett gott liv.

I partiprogrammet står det skrivet om frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden och om frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid.

En sådan frihet förutsätter solidaritet med varandra. Frihet är alltså inte att strunta i andra utan att bry sig om varandra. Frihet till medbestämmande kan t.ex. handla om att vissa saker faktiskt bör vara politiskt beslutade, för politiker kan man ju ställa till svars och avsätta.

Frihet från förtryck handlar om att vi måste ha regler mot t.ex. aga. Det är inte frihet att ha rätt att slå sina barn.

Frihet från hunger handlar om att vi har ansvar för andra människor, även i andra delar av världen. Frihet är inte att slippa betala bistånd utan tvärtom kanske att göra det."

Så skrev jag i går.

Men frågan väckte tankar som fanns kvar även nu på morgonen. En kompletterande tanke blev "Min frihet får aldrig leda till ofrihet för andra."

Nog om detta, dags att börja arbeta.

Dagens bild är en husbåt i Amsterdam. Jag var där i höstas med min syster och hennes två döttrar - mina absoluta favorittjejer! Vi hade det så mysigt i regn och sol, på uteserveringar och museum. Amsterdam var dessutom en häftig stad som jag gärna återvänder till.

tisdag 19 januari 2010

Helt plötsligt blev jag full i skratt

Helt plötsligt insåg jag att ingen förmodligen läser den här bloggen mer än jag, vilket gjorde mig full i skratt. Men å andra sidan var det ju ingen som läste mina dagböcker heller, på den tid det begav sig.

För mig handlar bloggandet om att sortera tankar, lite halvhögt för mig själv.

Och jag har alltid tyckt om att jobba med texter - inte nödvändigtvis skriva dem själv, men just se och känna hur orden faller. Detta att skriva själv i vuxen ålder, om sådant som berör just mig, känns både nytt och spännande. Oavsett om någon läser eller inte. :-)

Dagens bild är tagen när vi flög över Alperna på väg söderut någongång. Jag tycker att den är ganska läcker.

måndag 18 januari 2010

I don't know why...

Kommer ni ihåg den gamla slagdängan "I don't like Mondays" med Boomtown Rats? Bob Geldorf (som väl också låg bakom Live Aid?) var stjärnan i gruppen och låten kom 1981 - när jag var 20 unga år. Många av ungdomslåtarna följer onekligen med en genom livet.

Kom att tänka på den i dag - inte för att jag inte gillar måndagar, utan bara för att det är måndag. Gamla godingar förtjänar alltid en andra chans. :-)

http://www.youtube.com/watch?v=oJBHF9xuWD0&feature=related

Passar på att bjuda på ännu en bild från vår roliga 80-talsfest. Såhär ser Månstadsborna ut när de dansar fågeldansen!

söndag 17 januari 2010

Seg söndag med partykänsla

I dag har jag gjort i stort sett ingenting.

Jo, ett plastparty hos grannen har jag hunnit med. Visst är Tuppeware ett fenomen? Plastprylar som håller "i all evighet", till priser som kanske inte är i det allra lägsta plastburksintervallet, för att uttrycka sig ganska neutralt. Jag hörde någon gång att säljaren ska presentera en funktion per 25 kronor - det är nog därför som de hela tiden säger "Och så kan man vända på den också, och vips har man en ostkupa!!"

Men hållbarheten är inte att klaga på, jag har t.ex. en bunke hemma som min mamma köpte för massor med år sedan.

Hempartyn har blivit en allt mer förekommande typ av tillställning i mitt liv. Om det beror på livet på landet eller på min mer medelålders approach låter jag vara osagt. Men det är plastpartyn, kryddpartyn med kryddor, kryddpartyn med annat (ni som vet, ni vet), sminkpartyn osv. Man känner sig väl ofta lite köptvungen och med en riktigt bra säljare så blir man dessutom köpsugen.

Jag som tycker att det är kul med argumentationsteknik kan tycka att det ger en extra dimension till partyna att faktiskt lyssna på hur säljarna säljer sina saker. En bra säljare får mig att känna behovet. Det är ju onekligen en skillnad på att övertala (för stunden) och att övertyga.

Och på tal om partyn - här kommer en bild på ett vackert partypar. Fotot är taget på 80-talsfesten i Månstads bygdegård, i april 2009. Se det var en fest med både fågeldans, ballongdans och mycken annan dans!

lördag 16 januari 2010

Carmen i kväll i Tranemo

Ikväll ska jag vara med om något nytt.

På biografen i Traneom ska jag se operan Carmen som sänds digitalt från Metropolitan i New York! Inte undra på att man blir välvilligt inställd till ny teknik.

Många förfasas över att apparaterna tar över våra liv, och visst är det viktigt att hantera det "med finess" eller hur man ska uttrycka det. Men i mångt och mycket kan ju tekniken också användas för att berika våra liv.

Och jag hade ju aldrig träffat Janne och hamnat i Månstad, om det inte hade varit för Internet. Bara det är ju ett skäl att älska teknik :-)




Tillägg på nattkanten


Nu har jag varit och sett på Carmen och jag är uppfylld.

Vilken känsla. Inte nog med att man fick höra otroligt vacker musik, i pauserna var det intervjuer med aktörerna och närbilderna var så nära att man nästan såg tonsillerna på sångarna...

Visst - det är inte som live, förstås, men väldigt häftigt. Jag kommer definitivt att göra detta fler gånger. Tack Susanne, för att du tog mig med!!

fredag 15 januari 2010

En blank helg är en verklig ynnest

Fredagsmys hemma i soffan, och en blank helg framför mig. Ja, nästan i alla fall. Tänkte eventuellt se på Snabba Cash på söndag, som går i Tranemo. Det är läckert att vi har en modern digitalbiograf på hemmaplan tycker jag, och vi försöker att besöka den så mycket som möjligt - allt för besöksstatistiken!

Men som sagt - helgen är nästan helt blank, vilket känns riktigt gôtt! Tänkte läsa lite goda böcker i morgon och kanske försöka ta mig ut och gå en promenad - kanske med kameran i hand?

Köpte en ny kamera för ett tag sedan - en Nikon D3000 - och den uppfyller alla mina förväntningar. När jag är ute med kameran ser jag dessutom världen på ett lite annat sätt. Man letar hela tiden med blicken efter förändringen. Efter något annat. Något extra. Det är väldigt avslappnande.

Bjuder på en bild till från den sommar jag längtar så mycket till. Tidigt i somras hade vi inflyttning i nya holken här hemma. Visst är den fin?


torsdag 14 januari 2010

Sommarlängtan


Jag längtar till sommaren.

Denna bild är tagen en mycket tidig morgon när jag var ute på promenad vid vår sommarstuga i Simmesjö. Visst är det vackert?

Morgondis gör gott för sinnet.




onsdag 13 januari 2010

Tjugonde Knut och julen städas ut!

Jaha, nu är julen borta för den här gången.

Tomtarna är noggrant nedplockade, julduken (jag hade bara en) lagd i tvätten, ljusstakarna inlagda i skåpen och julgardinerna nere. Vad mörkt det blev! Jag har faktiskt lite svårt för vintermörkret. Visst, snön lyser upp och så, men nja...

Vintern är liksom inte min grej.

Jag när en dröm vid min barm. När jag blir lite äldre än nu vill jag bo i varmare land halva året. Ja, jag vill bli en solkustpensionär! Tänk att få stänga huset lagom till första snödrivan och komma tillbaka lagom till tussilagon. Det vore perfekt!

Vi har gjort vad vi kan för att ha ljus kring oss ändå. Flaggstången har en ljusslinga ända i topp, runt huset finns andra slingor och så har vi en blinkande buske. Vi hade en ren av lampor ute i trädgården tidigare, men han bröt sorgligt nacken när stormen Gudrun rasade för fem år sedan. Han hette Renar, lite efter Runar (eftersom han var mer lik ett rådjur än en ren).

Visst borde man ta långa stärkande promenader, för det är vackert i naturen. Men vem katten vill gå ut och gå när det är -20 grader kallt och när vägarna är täckta med is? Nej, det blir till att stanna inne och mysa i stället.

Och på tal om katter.

Här är mina små änglar Charlie och Alfred. Den är bilden är lite unik, för det är väldigt sällan de befinner sig intill varandra i harmoni. Men de är väl som matte - finns det ett varmt element i närheten så... :-)

söndag 10 januari 2010

4H-revyn i Månstad - åh, vad kul!

Varje år ordnar några yngre Månstadsbor en urhärlig revy. Det är ett 4H-gäng som sätter ihop ett program med alternativt luciatåg, sångnummer och skojsigheter om Månstadborna. Numera är det också "4H goes digital" med filmsnuttar och annat. Det är så bra!

I lördags var det dags för årets revy. Den innehöll bland annat en film om 4H-revyn vs. Länghemsrevyn (där 4H vann förstås!), en sketch om grannsamverkan i Månstad, ett inslag om när Stureplansstekarna kom till byn. Vassa skämt med glimten i ögat. Många goa skratt blev det!

Tack så mycket 4H-gänget för att ni finns och förgyllde en kall vinterkväll som ni gör. Och jag tror definitivt att ni har vrålkul när ni förbereder revyn. :-)

I övrigt innehöll helgen bland annat ett besök på biblioteket i Tranemo.Där ordnar man just nu en 50-talsutställning . Besök den om ni har möjlighet! Nostalgi så det bara stänker om det. Gammalt porslin, filmstjärnor, termosar, foton osv. Jag är tokig i 50- och 60-tal, så jag tyckte det var hur fint som helst.

Att jag gillar second hand vet förresten alla som såg 4H-revyn. En replik om skilsmässor i Internettider: "Marie lade ut Janne på Tradera, och Petra som gillar second hand slog till."

Se det är humor i min smak!

Fläskfilé och hallongott



I fredags hade vi gäster. Hemma i Värmland sade vi alltid att vi skulle ha "främmat". Märkligt egentligen, för de som är ens gäster är väl sällan främmande? Våra gäster var i alla fall av både känt och trevligt slag. Några Månstadgrannar, vi åt, drack och tittade på lite Let´s Dance innan kvällen blir natt.

Maten som bjöds var helstekt fläskfilé i ugn och ris till varmrätt och "hallongott" till dessert. Nu ska det väl erkännas att jag inte är någon Leila i köket direkt, men det blev gott i alla fall.

"Hallongott" är värt ett eget avsnitt. Jag har fått receptet från min syster Pia - tack för det!

Gör så här:

  1. Smula ner 5-6 digestivekex i botten på en form med löstagbar kant.
  2. Häll över ett 400-gramspaket med frysta hallon. Behöver inte tinas!
  3. Koka upp 5 dl grädde och 2 dl gelesocker. Rör noga.
  4. Häll gräddblandningen över kex och hallon.
  5. Ställ in i kylskåpet några timmar.
På några minuter har du fixat en dessert som smakar som den värstaste pannacotta. Mums!







Välkommen till min blogg

Jaha ja, då har man blivit med blogg. Intressant, kul, spännande - eller bara stressande? Vi får se. Kanske jag kommer att skriva varje dag, kanske bara då och då. Det känns i alla fall som det var dags att sälla sig till skaran av bloggare.

Petra Vainionpää var namnet, 48-årig Månstadbo med rötter både i land och stad. Gift med Janne sedan två år tillbaka. De stora "barnen" Malin och Mattias ingår i familjen, tillsammans med de två katterna Alfred och Charlie. Vi bor i ett vackert stort gult hus, långt ute på landet i vackra Månstad. Ja, det är otroligt vackert här. Kom förbi och se själva vetja. Här står alltid kaffepannan på! :-)