torsdag 28 juli 2011

Ibland är det segt

I kväll är jag seg, så seg. Sitter och kollar på en i och för sig ganska intressant dokumentär om Agatha Christie - sådana program gillar jag! Segheten beror säkerligen dels på att jag är nästan ensam på jobbet, dels på att J ligger kvar och sussar i sängen varje morgon när jag ska släpa mig ur sängen. Dessutom har vi varit på trevligheter två kvällar i rad hos goda vänner, så det kanske inte är så konstigt.

Jag tog ett par chilinötter för en stund sedan för att pigga upp mig, men vet ni? De var sega, de med. Man ska nog inte låta påsen ligga öppen sådär.

När jag är trött i skallen får jag ibland något slags ordvitsnoja. Det har jag i dag.

Har ni hört om de där fenomenen vaska och traska? Det är sådana där överklassfenomen som små slynglar har sagts syssla med när det gäller champagne. Fenomenet sägs förekomma mest på Stureplan, i Visby och i Båstad. (Nu har jag hört att det faktiskt är mest skrönor, men ändå.) Så här går det till:

  • Vaska innebär att man köper två flaska champagne och häller ut den ena - för att man har råd.
  • Traska innebär att man köper en flaska och sedan traskar iväg, utan att man har druckit upp den.

Det hörs ju lång väg att det är rent och skärt vansinne och slöseri med så goda droppar, men hur som helst har jag funderat ut fler fenomen du kan pyssla med om du vill hitta på något nytt och råkar ha en flaska skumpa över:

  • Plaska - häll ut skumpan i en liten pöl, dra på dig gummistövlarna och hoppa som en treåring.
  • Aska - håll flaskan lite nonchalant i högra handen och vicka på den över en askkopp.
  • Daska - slå till någon känd eller okänd förbipasserande person lite lätt med flaskan.
  • Maska - drick väldigt långsamt.
  • Raska - drick väldigt snabbt!
  • Slaska - drick helt utan finess...
  • Överraska - bjud mig på ett glas vetja!

Kommer du på några fler varianter?

Dagens bild får bli en blomma från Gränna. Denna växte rakt ut från en mur. Inte vet jag hur den lyckades slå rot där, men det ger något slags hopp om att det omöjliga alltid är möjligt, eller hur?

måndag 25 juli 2011

Hoppla Pålle!

Jag är fortfarande berörd av Norge och det ofattbara där, men mitt i allt är det ändå av godo att vänner och anhöriga får svar på vem och varför, även om man inte kan förstå. Flera oförklarliga skjutningar har ju slutat med att gärningsmannen (eller möjligen gärningskvinnan, men det kommer jag inte på nån) tar sitt eget liv. Nog om detta.

Vi är hästägare, visste ni det?

I julas fick vi nämligen en jättekul julklapp av syster P och hennes man - en 1000-del i en häst i något som kallas Rixallsvenskan. Varje andel kostar 300 kronor och sedan följer man hästen under ungefär tio månader. För varje lopp och vinst får pållen poäng och när tiden har gått säljs hästen och andelsägarna får dela på försäljningssumman och insprungna pengar. Det blir ju ingen storkova, men några kronor blir det förhoppningsvis. "Vår" häst heter Bancer´s Garcon och han leder faktiskt Rixallsvenskan nu. Kul!

Vi var på Axevalla travbana i går och kikade på pållen och han vann sitt lopp. Såklart!

Det ledde till att J som delägare fick gå in i vinnarcirkeln, ta emot en prisrosett och dricka lite skumpa - eller ja, skumpan tog slut men han fick visst en vindruva. Man kan väl kanske inte räkna med mer med 1 000 delägare.

Jag kan väldigt lite om trav, det ska erkännas. Har de fyra ben och en svans, och därtill springer åt rätt håll på banan, så är det en potentiell vinnare, som jag ser det. Därför bestämmer jag mig för ett tema när jag är på trav. I går hade jag semestertema - vilket innebär att jag satsar på hästar vars namn får mig att tänka på semester. Det ledde till att jag satsade på Going Southwind, Guadelest, Tournesol och liknande namn. Dessutom slängde jag in en tjuga på Tranemoprinsessan - ett namn jag bara inte kunde motstå!

Det gick bra. Riktigt bra, faktiskt. Nu spelar jag bara för typ tio eller tjugo kronor, så det blir ju inga storvinster, men jag vann något i nästan varje lopp - till skillnad från de två gossarna J och svågern, som är mycket mer travkunniga. Slumpen - javisst, men kul var det!

Dagens bilder är först J i vinnarcirkeln med vår pålle i bakgrunden och sedan en glad J med rosett och allt! Hur är det: Tycker du att trav är sport eller bara dumheter?




fredag 22 juli 2011

Det är ofattbart

För många år sedan hade jag ett vykort (utan vy) på kylskåpet. Det satt där i flera år och jag tyckte att det var så gulligt. Det var en teckning som föreställde två träd med en hängmatta emellan. I hängmattan låg en liten kanin och latade sig, mot ett av träden stod ett gevär lutat och texten på kortet löd:

Tänk dig ett krig och ingen går dit.

Jag tänker ofta på det kortet och vad det stod för. Om ingen gick till kriget, om ingen tog tag i det där geväret utan i stället njöt av livet, så skulle allt vara så mycket bättre här i världen.

Men i dag har någon tagit geväret - i form av bomb och dödsskjutningar i Norge. Det finns egentligen inte ord att beskriva hur hemskt det är, ett land i chock är väl det minsta man kan säga. Själv sitter och jag tittar på NRK och läser Twitter om vartannat. Det känns overkligt på något sätt och nog kommer det en tår i ögonvrån då och då. Mina tankar går till alla drabbade i kväll.

torsdag 21 juli 2011

Vällustens lov

Jag brukar inte vältra mig i mina vinster, i varje fall hoppas jag att ni inte uppfattar mig så. Men nu måste jag bara få göra det, bara för att visa vad njutning kan vara.

I dagarna två har jag och J varit i Gränna, denna polkagrisstad. Ja, jag köpte några. Ja, du kan få smaka om du kommer hit. Men polkagrisarna var inte huvudsyftet med vår resa utan det var en vinst. Två biljetter till "Mitt kök. Sverigeresan". Jag vann dem i en Facebooktävling anordnad av Löfbergs Lila (se, där fick de lite reklam - men de kommer ju från vackra Värmland, så det kan jag bjuda på).

Jag vet inte om ni har sett den serie som går i TV4 på morgnarna, där de två mästerkockarna Jens Dolk och Tommy Myllymäki drar runt i Sverige och lagar mat?

Syftet är att frammana en stolthet över det svenska köket, och därför lagar de svenska rätter på svenska råvaror. De menar att det är synd och skam att vi bjuder franska turister på pizza och parmaskinka när det finns isterband och äpplen, för att hårdra det hela något.

Från i går och några dagar framåt är de i Gränna, vilket man kan se i tv, och i anslutning till varje ort smäller man upp ett restaurangtält med typ 40-50 platser, där det bjuds på ljuvlig mat och dryck på kvällarna. Det var en sådan sittning vi hade vunnit. Och herre min skapare, vilken mat!

Det började med en rejäl grogg (nej, ingen drink) och slutade med att vi fick blanda våra egna kaffebönor till kaffet och avecen. Hela härligheten höll på i 4,5 timme och mellan de sju (!) rätterna fick vi reda på vad vi åt, varifrån det kom och vad som var det speciella med just den rätten. Det var en höjdarkväll, vilket jag tror att ni förstår av menyn här nedan. Inte blev det ett dugg sämre av att vi hade jättetrevliga människor till bordet, så det blev både skratt och glam vid bordet.

Vi passade på att bo över på det allra charmigaste hotell - Hotell Amalias Hus. Där bodde vi även när J och K gifte sig förra pingsten år sedan i hotellets äppellund. Hotellet består av små ursöta rum utspridda i olika små hus och vi fick bo i "Idas kök" - en liten tvårumssvit, med betoning på liten men oj så fin.

Nog tjatat - här kommer några bildbevis. Hoppas att du också har haft det bra!

Kvällens meny (klicka på bilden om det är svårt att läsa).

Några av kockarna - jag tror det var tio personer  igång i köket!

Kaffesorter för egen blandning. Notera förresten antalet glas på bordet...

Ena rummet i "Idas kök".

Samma rum ur en annan vinkel

Ett skapligt romantiskt sovrum...

... med en skapligt romantisk kakelugn.

söndag 17 juli 2011

Skogsmulle 2.0

I dag hörde jag på radion något om att man skulle ha något slags jägarskola för barn. Jag minns inte riktigt vad det hela hette, men det handlade om att barn skulle få möjlighet att lära sig med om jakt, skogsliv, naturvård osv.

Jag kan inte tycka att det känns sådär värst kontroversiellt, något slags Skogsmulle goes 2011, men radioreporten verkade tycka att det var hemskt att barnen skulle få vara med om jakt och sådant, ungefär som om tanken var att utrusta ungarna med skarpladdade vapen och släppa lös dem bland stackars oskyldiga harpaltar och rävungar.

Killen som blev intervjuad var dock av det mer coola slaget, för reporten menade att hennes fyraåring minsann inte skulle kunna sitta tyst och stilla på ett jaktpass, eller?Han svarade bara:

- Pröva.

Jag tror inte att problemet är att barn i dag vet för mycket om skog och mark. Jag tror inte heller att barn är mer våldsbenägna än vuxna, och självklart är inte tanken att de ska få leka med vapnen. Dessutom kanske det kan vara bra för dem att veta var söndagssteken kommer ifrån (om det nu finns sådana längre)? Och tro det eller ej - kanske svampstuvningen smakar bättre om man själv har plockat kantarellerna?

Självklart kan man idealisera eller förvärra det här, beroende på vilken sida man står på. Jag tycker inte att det här verkar så farligt - gör du?

Dagens bild får bli en filmhög som vi försöker ta oss igenom regniga stunder (True Grit kan verkligen rekommenderas!). Dessutom bjuder jag på ett filmklipp från gårdagens fisketur, på tal om närkontakt med naturen. Vi fick förvisso ingen fisk men en vacker kväll på sjön blev det. Lyssna, så hör du tranorna skrika i bakgrunden.



fredag 15 juli 2011

Ömsom sol, ömsom vatten

Ge mig ett S! Ge mig ett E! Ge mig MESTER! Vad blir det? SEMESTER!

Jo, så är det.  Jag har semester och det är så skönt. Under några dagar nu har jag haft besök av de allra trevligaste Stockholmsdamer och vi har hunnit med en utställning på Torpa Stenhus, lunch på ljuvliga Hofsnäs Herrgård, shopping i prisvärda Gällstad och ännu mer shopping på fullständigt urhäftiga Storegården. Därtill har vi grillat, umgåtts och till och med fått en stund i solen.

Detta med Stockholmsdamernas besök varje sommar har blivit en tradition. Jag tror baske mig att de har varit här nästan varje år sedan jag flyttade till Månstad och vet ni - jag har bott här i snart 13 år. Hur fort går inte åren??

Jag tänke mig att vara ledig två veckor i sommar och det är väl ungefär så mycket det brukar bli.

Nej, jag klagar inte. Det är ofta så att vara småföretagare och dessutom brukar vi ofta åka iväg någonstans vintertid i stället, företrädesvis till soliga och varma trakter. Vi får väl se om och vad det i så fall blir i år. Dessutom lugnar ju tempot ändå ner sig på sommaren och man kan njuta av de ljusa kvällarna och oj, vad jag älskar de kvällarna. Sitta ute på kvällen och bara tänka stora tankar, det är härligt!

I kväll är M här och hälsar på. Vi har ätit Gino, dvs. färska frukter med riven vit choklad, 5-10 minuter i ugnen så att chokladen smälter, vaniljglass därtill - och mums har du en smaskig rätt. Vi hade färska jordgubbar, kiwi, banan och färsk ananas i kvällens Gino, men självklart tar man det man har tillhanda.

Dagens bild får bli ett bevis på att solen faktiskt sken en stund den här veckan. Har du haft något solsken över dig eller är det regntunga skyar à la Alice Babs som gäller?



onsdag 13 juli 2011

Tuppen och jag

Dagarna går och går, och jag har mig lite ledigt. Det är så skönt! Ett tecken på att jag börjar bli nervarvad är att jag är dagvill, och det är ju så ledighet ska vara. Det spelar liksom ingen roll om det är söndag eller torsdag - alla dagar bär en sovmorgon vid sin barm.

(Det blev kanske en märklig metafor men den bara rann ur fingrarna, vilket i sig också är en märklig bild! Har jag månne fastnat i metaforträsket??)

Just nu sitter jag och funderar på att gå och lägga mig en stund, för klockan är bara strax efter 07 - uppe med tuppen alltså! Det är förvisso inte ett klockslag som jag brukar vara uppe frivilligt, men J och M är ute på fiskafänge redan, trots att morgondimman knappt lättat. Vi får se om det blir gös eller abborre till kvällsmat, eller om det bara blir två frusna fiskare till morgonkaffet.

I övrigt kommer den här dagen innehålla en utflykt i omgivningarna med väninnan E som är på trivsamt besök, och så kanske jag pillar lite med tungan på platsen för min avbitna tand.

I förrgår skulle jag nämligen bara ta bort en bit kokos mellan två tänder (dessa kokostoppar!) och pang, så lossnade en lagning av det större slaget. Jag ringde förstås folktandvården direkt, men där har man semesterstängt i två veckor, och sedan saknas det tandläkare ytterligare två veckor. Hörde jag någon säga "tandläkarbrist"? Men som tur är gör det inte det minsta ont på platsen för den saknade tanden, så jag låter det vara. Det är dessutom en kindtand så det syns inte. En framtand hade ju liksom varit en annan grej.

Nej, nu blir det bingen en stund. Ni hör, vilket gott liv jag har! Hur har du det?

lördag 9 juli 2011

Ett gott skratt förlänger livet!

Det är möjligt att ni saknar mig - eller inte. I kväll tänker jag dock ägna ett par timmar åt ett program om Queen, så ni får tyvärr stå undan i dag också. Men misströsta inte, för genom Singelmamman har jag fått den roligaste blogg jag läst på länge.

Luta dig tillbaka, klicka på länken här - skratta och njut!

onsdag 6 juli 2011

Är det någon som vill säga mig något?

Jag har ju tidigare nämnt att jag emellanåt tävlar på nätet. Nu på sistone har jag dessutom insett att Facebook är en otrolig källa till tävlingar, för alla företag med självaktning har en egen sida med gilla-funktion, och gillar man sidan/företaget kan man vara med och tävla. Ofta är det rena utlottningar, så det krävs ingen större insats, och det är tur det. Jag har inte riktigt tävlingsinspirationen på topp när jag har mycket på jobbet av lättförståeliga skäl.

Den senaste veckan har jag vunnit ett grillkit, ett par glasögon och en pannlampa.

Grillkit - bra att ha. Glasögon - perfekt. Men pannlampa? Hur tänkte jag där? Var jag ens medveten om att det var priset i den tävlingen? Var det möjligen så att mitt undermedvetna (läs: mitt underhudsfett) ville ge mig en hint?

Jag har hur som helst börjat med mina morgonpromenader igen, vilket känns skönt. Jag tar en rask sväng på 3-4 kilometer med ett tidigare sommarprogram i öronen. I morse hade jag sällskap av Mark Levengood i öronen.

Tro det eller ej, men jag hade faktiskt Mark Levengood som bordskavaljer en gång för länge sedan, på en middag för Paavo Lipponen som väl var Finlands statsminister vid den tiden. Vi kände oss lika bortkomna båda två bland ambassadörer och annat fint folk. På menyn stod bland annat "Fina svenska jordgubbar" som dessert, minns jag och vi konstaterade båda att det var tur att de inte var fula. Så kan det bli när ett par ordtokar möts alldeles oväntat.

Dagens bild får bli ett par förvånande åskådare i morse, men det är minsann lika bra att de vänjer sig vid att jag går förbi, så det så!

Jag försökte också bjuda på ett klipp från helgens Metallicakonsert - lite smygtaget sådär, men det var jag sannerligen inte ensam om att göra. Jag lyckades dock inte överföra det, så ni får ett Youtubeklipp i stället - inte så mycket för musikens skull som för att ge er en känsla av stämningen.

En iakttagelse från konserten är att folk tidigare tog upp sina tändare på konserter. Numera lyser små mobiltelefonskärmar när man smygfilmar. Vi har tydligen gått från ett rökande till ett teknikkunnigt folk.

Skönjer vi möjligen en tendens, en trend? Kanske detta är fröet till ett projekt där man kan undersöka detta? Parter skulle kunna vara Folkhälsoinstitutet och Apple, och projektet skulle kunna heta: "Ett äpple om dagen håller ciggen borta." Eller så behöver jag helt enkelt semester för att inte se livet i projektform.

Har du förresten semester ännu?







måndag 4 juli 2011

I wanna rock!!

"I Wanna Rock" - minns ni den gamla godingen? Twisted Sisters monsterhit från 1984. Men säg det 80-tal som inte kan komma tillbaka med buller och bång, och det gjorde det i går. Jag var nämligen på mastodonthårdrocksgala på Ullevi. Den sändes även på tv, vilket du kanske märkte.

Ska jag vara ärlig hade jag nog inte fixat att sitta still i 6,5 timme (!) och titta på trash metal i tv, men live är det faktiskt en annan sak. Det var häftigt, bullrigt och väldigt rockigt.

Jag har aldrig varit någon riktig hårdrockare, även om jag onekligen kan se ut som en pudelrockare i håret. Lite Thin Lizzy, Van Halen, Deep Purple och Ritchie Blackmores Rainbow har räckt för mig. Mycket av det tycker jag är väldigt bra, än i dag. I går var det lite hårdare tag och min recension lyder: Metallica, ja - rätt bra. Anthrax och Megadeath - njae, Slayer - absolut inte.

Denna bedömning verkar jag dela med många recensenter i dag -  även om de medelålders (mestadels) och manliga (alltid) hårdrocksrecensenterna tyckte bättre om Slayer än om Megadeath. Tja, möjligt att de har rätt; jag är inte kvinna att skilja det ena vrålet från det andra.

Nå, undrar vän av ordning: Var det stökigt i publiken? Är trash-diggare så farliga som de ser ut?

Icke. I stort sett alla vid vår sittplatssektion var skötsamma grabbar och gubbar som oftast satt, ibland stod, och diggade lite lagom. De klappade i händerna och sjöng med, men det var inte värre än jag skulle kunna tänka mig att det är på en Rod Stewart-konsert. Jo, någon litet försök till headbanging såg vi också, men det är ju så med många medelålders män - det finns inte så många lockar att ruska på, så det blir mest sött. Det verkade gå skapligt lugnt till även på innerplan utom kanske allra längst fram, där det rockades och headbangandes utav bara den.

Många tatueringar och svarta t-shirts såg vi dessutom, och det är klart - tröjor med dödskallar på gör sig väl inte riktigt i pastell.

I dag bjuder jag på lite hårdrockstema i ljud och bild - dels en riktigt fin ballad med Richie Blackmore's Rainbow, dels en nyinköpt t-shirt - svart såklart. Såg du mastodontsändningen i går? Vad tyckte du?




fredag 1 juli 2011

Jag har ångrat mig - så bra!

Tro det eller ej, men jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har nämligen ångrat mig och tackat nej. Bara sådär. Nej förresten, inte helt utan vånda, men jag känner ändå att jag har gjort rätt. Jag skulle nämligen ha åkt till Almedalen nästa vecka (tillsammans med många andra), men jag har bestämt mig för att inte göra det, trots allt.

Jag satt nämligen och funderade på jobbet här en dag på varför jag skulle åka, egentligen. Jag kom fram till följande:

- "Alla" är där.
- "Alla" ska vara där.
- Många jag känner är där.
- Det är bra marknadsföring att vara där.
- M finns där, och det är alltid roligt att träffa henne.

Så långt allt väl, men samtidigt - varför behöver jag träffa "alla"?

Jag träffar mina vänner och mina nära och kära ändå. Och varför skulle jag behöva marknadsföra mig? Just nu sitter jag och funderar på om jag hinner ta någon semester över huvud taget och i höst har jag jobb så det räcker och blir över. Visst vill jag träffa M, det var alldeles för länge sedan, men henne kan jag ju träffa ändå - och förmodligen blir det mer kvalitet om jag träffar henne när Gotland är lite lugnare.

När jag hade tänkt efter en stund insåg jag att en Gotlandsresa skulle göra att jag får ännu mindre semester tillsammans med J och att nog egentligen bara ville åka för att alla andra åker dit. Det är onekligen lätt att ryckas med. Just nu är jag dock väldigt nöjd med att jag faktiskt tänkte till ett extra varv. Man behöver ju faktiskt inte vara med på allt, eller hur?

I kväll har jag dock varit med på något viktigt - derbymatch mellan Månstad och Länghem. Nästa gång vinner vi! :-)

Dagens bilder får bli fotbollsbilder - dels en frispark från kvällens övningar, dels en frisparksbild som jag tror kommer från senaste fotbolls-vm. Jag kommer nämligen alltid att tänka på den bilden när grabbar ställer upp sig som de gör - även om jag har full förståelse för att de står så. Vad hittar du på en helg som denna, förresten?