Tuppen och jag

Dagarna går och går, och jag har mig lite ledigt. Det är så skönt! Ett tecken på att jag börjar bli nervarvad är att jag är dagvill, och det är ju så ledighet ska vara. Det spelar liksom ingen roll om det är söndag eller torsdag - alla dagar bär en sovmorgon vid sin barm.

(Det blev kanske en märklig metafor men den bara rann ur fingrarna, vilket i sig också är en märklig bild! Har jag månne fastnat i metaforträsket??)

Just nu sitter jag och funderar på att gå och lägga mig en stund, för klockan är bara strax efter 07 - uppe med tuppen alltså! Det är förvisso inte ett klockslag som jag brukar vara uppe frivilligt, men J och M är ute på fiskafänge redan, trots att morgondimman knappt lättat. Vi får se om det blir gös eller abborre till kvällsmat, eller om det bara blir två frusna fiskare till morgonkaffet.

I övrigt kommer den här dagen innehålla en utflykt i omgivningarna med väninnan E som är på trivsamt besök, och så kanske jag pillar lite med tungan på platsen för min avbitna tand.

I förrgår skulle jag nämligen bara ta bort en bit kokos mellan två tänder (dessa kokostoppar!) och pang, så lossnade en lagning av det större slaget. Jag ringde förstås folktandvården direkt, men där har man semesterstängt i två veckor, och sedan saknas det tandläkare ytterligare två veckor. Hörde jag någon säga "tandläkarbrist"? Men som tur är gör det inte det minsta ont på platsen för den saknade tanden, så jag låter det vara. Det är dessutom en kindtand så det syns inte. En framtand hade ju liksom varit en annan grej.

Nej, nu blir det bingen en stund. Ni hör, vilket gott liv jag har! Hur har du det?