onsdag 20 april 2011

Nostalgi när den är som bäst

Jag har varit två dagar på Bommersvik nu och det är verkligen minnenas plats när man är gammal SSU:are. Jag har gått många kurser där tidigare i livet och nu på senare år har jag firat midsommar och varit på konferenser och möten där. Varje gång jag besöker stället överväldigas jag på något sätt.

Bommersvik ligger vid sjön Yngern i Södermanland, för er som inte varit där. Där finns en vacker huvudbyggnad, många mindre byggnader, en bastu där massor av politiska beslut troligen har sett sin början och inte minst Badberget, där man som ung SSU:are grillade korv och sjöng om kvällarna. Där finns också skulpturen Katedral, som även finns i Västertorp i Stockholm, för den som vill se den. Skulpturen är gjord av Arne Jones som bodde i Västertorp ett tag på 1950- eller 1960-talet tror jag.

Ni märker nog att jag är fylld av intryck.

Förr om åren samlades man efter kurserna på Södertälje Södras tågstation, sjöng och grät, och trodde att man aldrig skulle ses igen. Det gjorde man förstås och numera gråts det inte längre, vilket förmodligen är tur. (En av kamraterna från kurserna som jag träffat igen på äldre dagar är förresten ingen mindre än Håkan Juholt; han var min kursledare på SSU:s treveckorskurs.)

Nu är jag hemma, vilket är så skönt! Påsken ska ägnas åt god make och gott liv, vilket inte är det sämsta. Jag bjuder avslutningsvis på några vackra bilder från Bommersvik. Vad ska du göra i påsk?

Huvudbyggnaden; när trädet i förgrunden planterades 1985 var vi ett gäng
SSU:are som stod i ring runt det och sjöng "Vi räcker våra händer". :-)
Solen gick ner även över Yngern.
Och snart spricker Bommersvikslöven ut på riktigt!

Vackra skulpuren Katedral ute på Badberget.






4 kommentarer:

  1. Åh Bommers! :-)
    I påsk ska jag till Mariehamn och hälsa på bloggkompisen Fru Venus.
    Passar på redan nu att önska dig en Glad Påsk!

    PS. Snart sitta-ute-och-dricka-vin väder.

    SvaraRadera
  2. Jag var där första gången (1957) på en facklig ungdomskurs med Sv. Textilarbetareförbundet. Då klev vi av tåget i Järna som var stationen närmast Bommers. Vet inte hur många timmar det tog fån Kinna men det var ett jätteäventyr för en 15-åring. Utöver huvudbyggnaden så fanns det bara en logibyggnad. Det har hänt mycket på Bommers sedan den tiden. Senast jag var där är så länge sedan då Aina o Thage levde och bodde i villan. Bommers är en fantastisk plats.

    SvaraRadera
  3. Singelmamman: Precis så är det - både när det gäller Bommers och när det gäller sitta-ute-väder.

    Janåke: Jag var också där på Erlandertiden. De satt alltid i hörnet längst in i matsalen, under Amelinmålningen, och åt. Man smygtittade lite och vågade nästan hälsa...:-)

    SvaraRadera
  4. T.o.m jag har varit där inte på Tages tid men på Ainas precis som ni beskriver alltid i matsalen under Amelin, alltid lika vänlig. Hade en gång Bengt Lindquist som föresragshållare där vilken fantastisk man och skärpt till tusen höll koll på allas frågor med sin punktskrift och hade även koll på var alla frågande satt.

    SvaraRadera