Ovanstående säger väl i och för sig mer om mina fördomar än om något annat. Men om jag är en sådan som verkligen inte röker, och samtidigt en sådan som verkligen inte handarbetar. Vad är jag då? Ett blekt mitt emellan?
Där någonstans brukar jag avsluta analysen. Lika bra det. :-)
Det var länge sedan jag handarbetade. Visst, jag har säkert tio påbörjade broderier liggande, bland annat ett par julgardiner med mängder av små lingon. Långt ifrån varandra. Vart och ett av dem ska sys och fästas var för sig, så de gardinerna kommer nog att bli liggande några år till.
För några år sedan slog kärleken till på allvar och jag stickade en jättefin ylletröja till J, med ett inte helt lätt mönster kan jag tillägga.
Han använde den. Jag tvättade den. Sedan fick sonen M den. Ja, ull krymper.
Nu har jag fått ett ryck igen. Jag hittade ett mönster hos svärmor på sockor med ett slags vridna flätor på. Riktigt fina! Så nu är jag igång och stickar. De verkar bli lite stora, men jag använder samma garn som till tröjan, så de krymper kanske. :-)
Dagens bild blir förstås stickningen. Notera att det är inte mindre än fem stickor i gång (tack M för lånet). Det är nästan så att jag blir imponerad av mig själv.
Hur är det med dig? Gillar du att handarbeta?
Vad roligt att du stickar, det visste jag inte, du visar väl på bloggen hur det blir när det är färdigt?
SvaraRadera/Titti
Jag började sticka igen när jag skulle besöka min nya svärmor för första gången för ett par år sen. Hon bor i en by utanför Boden, och vi skulle sitta där i hennes hus några dar. Bäst att ha nåt att syssla med när man bara blir sittande, tänkte jag. Annars kan det vara lite jobbigt att bo hos andra ett tag, dom stackarna kan ju inte sysselsätta en hela tiden, och man kan inte läsa tidningen eller se på teve hela tiden, och inte heller stänga in sej på rummet. Det blev en ganska lång halsduk ... Men efter det har det varit dåligt med handarbetet.
SvaraRadera