söndag 21 mars 2010

Edith Piaf - vilken stor liten kvinna!

I dag har vi haft Piafdag. Först såg vi filmen La Vie en Rose från 2007 - har ni inte sett den, så gör det. Näsduksvarning dock. Enligt Wikipedia, denna källa till sanning, fick huvudrollsinnehavaren Marion Cotillard en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Och hon spelade verkligen otroligt bra!

Sedan var vi på ett litet mysigt café i Grovare och lyssande till ett sångprogram med Piafmelodier framförda av Marie Arturén. Vi var kanske 30 gäster, så det var väldigt mysigt och intimt. Vi satt i "stora salen" (som verkligen inte var så stor) fick lyssna till vacker sång och berättelsen om Piaf. Och jodå, jag fick en tår i ögonvrån när hon sjöng Non, Je ne regrette rien - ta en stund och titta på den, snälla - här.

Tack J, för den allra finaste "tio år sedan vi förlovade oss"-presenten!

Dagens skratt fick jag i morse när jag läste GP. Jag har en böjelse att kolla in kontaktannonser. Inte för egen del - tok heller - utan mer för att de är intressant språklig läsning.

När jag pluggade gjorde en klasskamrat en språklig undersökning av just kontaktannonser. Det visade sig att kvinnor mer skriver hur de är - "43-årig tjejkvinna som gillar hästar och hårdrock...". Män däremot skriver vad de vill ha - "Du gillar husvagnar och grönkål. Barn inget hinder."

F-n tro´t sa Rellingen. (Det uttrycket kommer förresten från Henrik Ibsens pjäs Vildanden från 1884, om du nu har funderat över det.)

I dag kunde man hur som helst läsa:

"Jag man, 91+, mycket vital för min ålder, fräsch och på alerten, en riktig gentleman. Jag har nu bestämt mig för att träffa en ung vacker kvinna och leva loppan med dig och min stora förmögenhet innan rullgardinen dras ner. Mina intressen är: Resor till värme, golf, disco och kampsorter samt sköna hemmakvällar med dig. Svar till Vårkänslor"

Nog blir man väldigt nyfiken? Synd att jag inte är så ung längre, annars vete katten...:-)

Dagens bild blir en bild på Edith Piaf, förstås. Jag kommer att vara uppfylld av henne ett bra tag till!

2 kommentarer:

  1. Håller helt med, det är en fantastisk film. Men inte grät jag, däremot var det väldigt dammigt i biosalongen så jag fick en allergiattack. Näsan rann och tårarna rann, av dammet alltså. Jag grät inte, nädå.

    SvaraRadera
  2. Det är besvärligt det där, när de inte städar ordentligt på biograferna.

    SvaraRadera