Gamla vänner blir som nya

Jag gillar Facebook. Många säger "Jag förstår inte hur folk har tid...", "Hur kan folk sitta där hela dagarna, har de inget liv?!" men den inställningen till sociala medier har jag svårt att ansluta mig till. Man väljer väl själv? Att folk sedan väljar att inte finnas där har jag dock full respekt för, tro inget annat.

För mig har Facebook blivit ett sätt att knyta ihop "mina tre liv" - Värmland, Stockholm och Månstad. Samma funktion har bloggen på sätt och vis. Eventuella läsare i den ena världen får reda på lite om den andra världen, så att säga.

Mina tre liv.

Mina första 27 år (i stort sett) bodde jag först i Karlstad och Kristinehamn. Som ett resultat av 27-årskrisen flyttade jag sedermera till Stockholm. "27-årskrisen?" undrar kanske någon. Ja, det är min egenhändigt påkomna variant på 30-årskrisen. Vänner och väninnor hade börjat bilda familj men jag var inte där ännu. Vad göra? Jo, jag flyttade till Stockholm. Att det hände just vid 27 års ålder beror kanske mest på att kvinnor utvecklas tidigare, eller vad tror ni? :-)

Sedan följde nio år i Stockholm, och även där har jag många bekanta kvar. Goda, kära vänner som jag vill ha kvar, förstås - även om några av dem också har lämnat "storstadens brus". Sedan 1998 bor jag alltså i Månstad, tack vare kärleken! Först då var det äntligen dags för mig att landa i famnen och lugnet, och här har jag blivit kvar.

Den här typen av livsbyte gör ofta att man tappar bort en del vänner.

I början hörs man ordentligt, efter ett tag blir det julkort och födelsedagshälsningar, och efter ett tag till - ingenting. Många riktigt nära vänner finns förstås alltid kvar i hjärtat, och en del håller man kontakt med genom livet. Men andra tappar man bort, även om det inte är med vilje.

Genom Facebook har jag träffat på vänner från barndom, ungdom och vuxenliv återigen.

A från tonårstiden i Karlstad och jag talades vid en lång stund på självaste julafton, och vi ska definitivt ses snart. M-L och C från Kristinehamn kommer förhoppningsvis och hälsar på mig i sommar, det hoppas jag verkligen! M från Stockholmstiden träffade jag förra sommaren och det var jättemysigt. Detta är bara tre exempel på nygamla möten. (Ingen nämnd och ingen glömd, alltså!)

En annan läcker händelse är att mitt tidigare fadderbarn från Albanien helt plötsligt "puffade" på mig och undrade om jag kom ihåg honom. Jag hade honom som fadderbarn för kanske 6-7 år sedan. Nu var han vuxen och bodde i Italien. Visst är det häftigt!

Häromdagen fick jag ett Spotify-nostalgiryck och lyssnade på Wasa Express.

Jag funderade på vilka som var med där, kom på Roger Holegård som var sångare (och även i Neon Rose för er som minns). Jodå, han fanns på Facebook, så jag skickade ett meddelande att Wasa Express fortfarande hör till favoriterna. Han svarade och tackade för det. Det piggade upp den dagen!

Jag kommer att fortsätta att kolla in Facebook, se vad folk har för sig, "hålla lite ordning" på gamla vänner och träffa nya. Det är mitt val, och jag gillar det så. Gör du?

Dagens bild är Charlie - kulturkatten. Av någon anledning trivs hon där i bokhyllan brevid Odysseus och Liftarens guide till galaxen. God smak har hon, lillkissen.