Lite patriotism, anyone?

Som sagt - jag bloggar inte lika mycket nu på sommaren som annars. Den här helgen har dessutom bara rusat iväg med operabesök (Svansjön på Göteborgsoperan - så vackert!), lite jobb, omtapetsering, enorma mängder våfflor och stugvistelse. Jag får visa bilder senare på detta senare, för i dag har jag annat på hjärtat. I dag tänkte jag skriva om Månstadsandan.

Jag tror jag har nämnt det tidigare, men en bra berättelse tål att berättas fler gånger, och Månstadsandan är något bra. Och väldigt speciellt.

I Månstad bor runt 370 personer. Vi har ingen skola och ingen affär, alltså det som många hävdar måste finnas för att en ort ska leva vidare. Vi har däremot många föreningar - idrottsförening, LRF, byalag, hembygdsförening, skytteförening och 4H för att nämna några. Vi har även bra mötesplatser i form av en vacker idrottspark och jättefin hembygdsgård.

Och vi har en sammanhållning och ställa-upp-anda som inte liknar något jag varit med om tidigare.

I dag hade vi hand om kommunens nationaldagsfirande. Självklart hade vi fint väder, runt 200-250 personer kom och vi bjöd (läs sålde) våfflor och kaffe så det stod härliga till. Ett lotteri hade vi också ordnat, med hembakta vinster. För barnen fanns fiskdamm och ansiktsmålning, folkdansarna dansade och tja, det var väl som det ska vara. Och föreningarna ställde upp, så klart. Representanter från föreningarna bildade en grupp, och vips hade vi ordnat ett toppenarrangemang.

I lördags var det dags för årlig brännbollscup i idrottsföreningens regi. Vädrets makter gjorde sitt och mängder med ideella krafter gjorde sitt. 32 lag spelade, mängder av människor tittade på, och på kvällen var det rockfest med 400 besökare. Brännbollen arrangeras av en speciell kommitté och de har tidigare haft hand om både dags- och kvällsarrangemang, men när de tyckte att det blev lite mycket att hålla i, så tog ungdomarna hand om kvällsarrangemanget i stället - med den äran! Facebookgrupper, affischering osv.

Här kommer jag till lite av grejen med Månstad.

I många mindre orter finns det eldsjälar, men tyvärr går åren och förr eller senare slocknar dessa. Då brukar det bli problem med nyrekryteringen, så att säga. Men så inte i Månstad. Vi har ett gäng yngre som tar vid där vi äldre inte orkar med, så att säga. De fixar revy, de tar självklart tag i det där med fiskdammar och rockfester, och de är väldigt stolta Månstadsbor som bloggar om Månstad, facebookar om Månstad och liksom bara är ambassadörer för orten!

Vi har ett parkområde vid den asfalterade banvallen. När jag flyttade hit var det helt igenväxt. I dag finns där en grillstuga (olåst, vem som helst får låna), en lekpark, en duschstuga och toalett, en anslagstavla med kartor för den som vill ha osv. Gräsmattan sköts av byborna enligt veckoschema och städningen av duschstugan likaså. Ersättning för detta? Nej, det är klart att man ställer upp.

Varje år har föreningarna ett dessutom stormöte där man träffas och berättar vad som är på gång och vad man eventuellt kan göra tillsammans.

Det lustiga för mig som kommer utifrån är att jag ändå ibland hör: "Det är svårt att få folk att ställa upp...", men det kan jag inte hålla med om ett ögonblick. Och när andra personer från andra orter hörs avundssjukt sucka om Månstadsandan myser vi av stolthet förstås!

Jag skulle kunna hålla på i evighet och skriva om det här, för jag tycker att det är häftigt! Men nog om detta, för denna gång. Kolla dock in bilden på vår egen "affischpelare" vid infarten från riksväg 27. Månstadsborna är nämligen inte av det slaget att man gnäller över att det inte finns någon sådan - man gör en själv! Visst är den fräck?

Nu ska jag försöka få bort stekoset från 325 våfflor ur håret. Vad gör du en kväll som denna?

Affischpelare à la Månstad