Välkommen till Herrljunga...

I dag är ingen bra dag. Den är försenad. Jag är försenad. Tågen är försenade. Morr. Men solen lyser vackert förstås, inte minst genom gassande tågfönster. Hör ni att jag är aningen frustrerad?

Jag har varit i storstaden i dag, för ett möte som skulle ta typ två timmar. Det tog 25 minuter. 25 totalt onödiga minuter.

Låt mig ta denna underbara dag från början.

Redan på uppvägen till Stockholm var det signalfel i Laxå, vilket ledde till ett långt stopp i Töreboda. Efter en halvtimme fick vi reda på att det skulle bli buss. Alla av. Trängsligt värre - där trängslig står för en blandning mellan trångt och ängsligt. Efter en stund kom kontraorder. Alla på igen. Ännu trängsligare.

Vi tuffade iväg och efter en stund var det stopp igen. Morr. Till saken hör att lokföraren fick en information från Banverket och tågpersonalen en annan från SJ. Vem sade något om att avregleringarna var effektiviserande??

Kom till Stockholm med andan i halsen 1,5 timme försent - men jag hann till mötet med nöd och näppe. Ett möte som alltså var onödigt.

I tio minuter satt nämligen en karl och läste innantill ur en folder, i fem minuter presenterade vi som var där oss för varandra (vi kände redan varandra sedan tidigare) och i tio minuter läste en kvinna innantill ur ett avtal. Det var allt. Tack och adjö. Nej, jag glömde - när mötet började frågade en kvinna om vi ville ha kaffe - "men jag har inte köpt något kaffebröd" lade hon till. Det blev inget kaffe.

Efter mötet rusade jag mot stationen för att åka med ett tidigare tåg, men några sådana anslutningar fanns inte, så det blev till att Stockholmsstrosa en stund. Jag hann med att köpa en ny telefon dock, alltid nåt! :-)

Väl på tåget delade jag kupé med två gråtiga tvillingpojkar på 1,5 år hela vägen från Stockholm till Herrljunga. När inte den ena grät, skrek den andre, och tvärtom. Det är förstås inte lätt att vara liten och trött i en kupé, det förstår jag med, men oj vad små gossar kan trigga varandra!

Nu sitter jag i Herrljunga och bloggar bärbart.

Varför Herrljunga? Ja, inte för att jag längtar efter hårda järnvägsstationssoffor utan för att det självklart blev försening även på hemresan. Nu ska jag vänta här en dryg timme på nästa anslutning - om den kommer - när jag lika gärna kunde ha tillbringat den vackra kvällen hemma i trädgården med en kopp kaffe och en god bok. Här finns inget kaffe, bara så ni vet.

Ni hör väl hur synd det är om mig eller? ;-)

Men det är det ju egentligen inte, för i kassen nedanför hårda bänken ligger en chokladkaka, så nu ska jag sätta mig och njuta lite av kvällsolen i Herrljunga.

Dagens bild blir en lånad solnedgång (Flickr) som är nästan lika fin den kanske hinner bli i Herrljunga, förutom att jag inte ser något hav, mer spår. Hur har du haft det idag?