Idoldyrkan och tantvarning? Ja.

Äntligen hemma igen efter hel vecka i storstaden. Borta bra, men hemma bäst, det är säkert. Jag har haft det jättebra med bloggträff, forumistträff och flera kamratträffar. Men samtidigt är det så gott att komma hem, träffa J (och pussa lite på honom), äta gott, klappa katterna, mysa i soffhörnan och se på Idol.

Ja, jag är en Idoldyrkare, det är bara att erkänna.

I dag satt jag och funderade på om jag skulle ringa och stödrösta på Weisegrabben så att han inte åker ut, men samtidigt: Hur kommer det sig att jag bryr mig? Jag känner inte honom, jag har ingen relation till någon av dem, men ändå rycks jag med på något sätt. Fascinerande fenomen det där. Om jag ringde? Nej, jag hejdade mig i sista sekund.

På tågresan hem pratade jag oavbrutet med en fackligt och politiskt aktiv 22-årig kille från Trollhättan.

Vi pratade verkligen oavbrutet mellan Stockholm och Herrljunga om orättvisor i samhället, solidaritet och mycket annat viktigt. Han hade på sig en sosseros och bar på en Byggnadskasse, vilket jag kommenterade när han satte sig - och sedan var samtalet igång. Det var jättekul! Jag älskar verkligen oväntade tågmöten. Han ville ha mig som kompis på Facebook, det ni!

Men det var inte 22-åringen som framkallade tantvarningen, vad tror ni om mig? Nej, därtill krävdes Jay i Idol. Vilken kille, vilken röst...

Dagens bild får därför bli en bild på Jay. Visst är han bra?!

Blogglunch och igenkänning

I dag har jag träffat Singelmamman på lunch. Så trevligt det var! Vi har ju sprungit på varandra i våra tidigare liv, utan att riktigt minnas när och var, men det visade sig inte spela någon som helst roll. Vi pratade och tjatade, diskuterade bloggande och bloggerskor. Hon, liksom jag, fann tjusning i denna samling av "lite mer medelålders" damer som bloggar. Det är en helt ny upptäckt för mig - vi är ju jättemånga!

Jag tycker definitivt att bloggande och andra sociala medier berikar min tillvaro, det var lunchen i dag ett mycket bra exempel på - tack! :-)

Jag tog upp kändisar i går, och jag vill följa upp den tråden eftersom ett par kommentarer tog upp fenomenet att man tror sig känna kändisen och därför hälsar glatt, just för att man känner igen dem.

För många år sedan, när jag bodde i Kristinehamn, var jag ute och gick på Kungsgatan. Några äldre herrar gick förbi och jag hälsade glatt - för nog kände jag igen dem? Jo, det gjorde jag alldeles bestämt! Jag jobbade dessutom på sjukhuset på den tiden, så många människor passerade revy. Herrarna hälsade artigt tillbaka, och så var det inte mer med det.

En stund senare stod jag och pratade med en arbetskamrat. Herrarna gick förbi igen, för Kungsgatan är en strosargata där man går först åt ena hållet, sedan åt andra. Den här gången hälsade herrarna på mig först - och jag hälsade förstås tillbaka.

Min arbetskamrat stirrade på mig och frågade förvånat:

-  Känner du Bröderna Lindqvist???

För er som är lite yngre kan jag berätta att Bröderna Lindqvist var husband i tv-programmet Nygammalt i typ 20 år. Det var på den tiden då det inte fanns fler kanaler än statstelevisionen, så var man husband i ett populärt program blev man stor. Och Bröderna Lindqvist var jättestora på den tiden.

Dagens bild får självklart bli mina dragspelande goda vänner. Gammeldans är inte riktigt min grej dock, men hur är det med dig? Gillar du att svänga de lurviga i en hambo då och då?

Hon finns på riktigt!

Nu ska jag försöka vara snäll i det här inlägget, verkligen. Men brukar ni titta på tv-programmet "Välkommen åter" (klockan 21.30 på onsdagar, dvs. i kväll)? Serien handlar om ett varuhus med massor av knäpp och oknäpp personal?

Jag tycker att serien kan vara lite småputtrig ibland för jag gillar program med skruvade karaktärer. I informationsdisken på varuhuset i fråga sitter Mona, spelad av Sissela Kyle. Hon (Mona alltså) är en liten förskrämd kvinna som har en otroligt pipig och darrig röst.

Hon finns. På riktigt alltså!

Jag var på stora varuhuset i Stockholm i dag och skulle fixa ett kundkort. I informationsdisken stod en kvinna och när hon öppnade munnen lät hon precis som Mona. Jag blev alldeles häpen och märkte själv hur jag hittade till på hennes namnskylt! Men nej, hon hette inte Mona.

Det var lite samma känsla som när den kvinna som spelade säkerhetschef Vera Bengtsson i Rederiet (en serie jag älskade) några år senare jobbade som kontrollant på Landvetter - på riktigt alltså. När jag gick igenom säkerhetskontrollen stod alltså "Vera Bengtsson" framför mig och skulle kolla med en sådan där pinne som piper - vad det nu kan heta. Det var en mycket märklig känsla!

Dagens bild får bli en stämningsbild från stora staden. Rulltrapporna här är långa. Har du sprungit på någon kändis eller look-alike i något märkligt sammanhang?

Prova inte detta hemma...

Ska ni ut och gå i snömodd, i backar som går uppåt, alternativ nedåt, så föreslår jag att ni INTE har på er glashala gympadojor. Det har jag i dag och det funkar sådär. Tur dock att jag lämnade tygskorna hemma och tog gympaskor i plast av något slag. (För det kan väl inte vara skinn? Måste kolla det.)

Jag befinner mig alltså på kursgård i dag också och jag har diskuterat språk med tio alerta kursdeltagare. Jag blir alltid så imponerad när personer som inte är vana att sitta still och lyssna hela dagarna fixar det under en kurs. Jag ska träffa dessa "hjältar" i morgon också. Kul - vilket är mer än man kan säga om vädret här i Stockholmstrakten.

Snålblåst och snö hela dagen. Burr!

Nu sitter jag och planerar morgondagen, efter att ha inmundigat biff och spagetti, därtill en (väldigt syrlig) körsbärspaj. Kanske inte en kombination jag skulle ha satsat på hemmavid, men det funkade.

Dagens bild är den fräcka skulpturgrupp som finns här på kursgården. Även dessa herrar ser ut att ogilla vädret i dag. Hur är vädret hos dig? Härligt eller halkigt? Kalas eller kaos?

Bortskämda ungar!

Jag sitter just nu på en kursgård norr om Stockholm, och dagens ämne var tänkt att vara kollektiva Petra. Resan hit i dag har nämligen bestått att hur många byten som helst - från bil till buss till ny buss till tåg till nytt tåg till nytt tåg till t-bana till tåg till taxi. Sju timmars resor och byten, men nu är jag framme. Två dagars kurs väntar och det ska bli kul.

Men så råkade jag slå på tv:n och vad får jag se?

Jo, någon ny serie på SVT om curlade ungar. Ett gäng unga människor som inte har gjort - eller vill göra - ett enda handtag i sina liv, om man inte räknar manikyr, shopping och sådant. Några av dem bor hemifrån och då kommer deras föräldrar dit och tvättar, städar, lagar mat, hämtar dem överallt, låter dem få shoppa fritt för pappas eller mammas kreditkort.

Hur funkar de föräldrar som gör så? Och hur funkar de ungar som inte vill växa upp och ta eget ansvar? Är inte det en av fördelarna av vuxenlivet att man faktiskt får ta ansvar? Jag blir alldeles matt.

Har du sett programmet? Vad tyckte du?

Dagens bilder får bli några vyer från mitt hem i två nätter. Det är inte alla hotellnätter som sovs i lyx, om jag säger så. Gardinerna är ursnygga i och för sig, och därtill ultramoderna även om de förmodligen är original från 1960-talet med tanke på att de är ganska urtvättade.

I huvudbyggnadens bar satt en hel del personer och sig en efter-kurs-dagspilsner. Jag hoppas att de livligaste av dessa inte har rummet bredvid mitt.

Bloggen utvecklas pö om pö

Har ni sett mitt fina bildspel till höger på sidan? Visst är det läckert? Det handlar inte så mycket om innehållet, även om jag gillar allt som finns på bilderna, utan mer om att det finns där - tack bloggvännen M för det tipset!

Det finns massor man kan göra med sin blogg har jag förstått. Nästa projekt jag skulle vilja ge mig på är att skapa flikar - är det någon här som vet hur man gör det? Som ni vet gillar jag ju tävlingar, och jag tänkte eventuellt fixa en flik för olika bloggtävlingar.

Vi får se, men som sagt, vet någon hur, så tipsa gärna.

Egentligen borde jag inte sitta här utan jag borde stryka och packa. I morgon drar jag nämligen till storstaden igen i form av kurs på Runöskolan och jobb i innerstaden. Det var länge sedan jag var på resande fot senast, så det ska bli kul. (Undrar förresten varför det heter "på resande fot"; det är ju hela jag som reser?) Jag ska bland annat träffa en nätkompis från ett forum och också käka lunch med Singelmamman, numera bloggkompis, tidigare bekant - även om jag inte för mitt liv kan komma på var vi möttes första gången. Men det reder vi säkert ut under lunchen!

Men jag packar lite senare. Just nu sitter jag och njuter eftersmaken av honungsmelon, serranoskinka och getost. Det är en så skön känsla så jag stannar i den en tag till. Men som den sanna bloggerska jag börjar bli så fotade jag förstås maten innan jag åt den. Den ser inte lika vacker ut som den smakade, men det var gott - det lovar jag.

Vad gör du denna sköna söndagskväll?

Från ganster, via thriller till en riktig klassiker!

Det här är verkligen en filmhelg. I går kväll hade vi ett Månstadsgäng trevlig här på taco och Smala Sussie - en värmländsk gangsterkomedi. Jag såg den för jag vet inte vilken gång i ordning, och jag hittar nya saker i den varje gång. I går såg jag r,wz, att det står "wraplar" på skylten utanför pizzerian i stället för "wraps". En otroligt liten detalj i sammanhanget, men ändå - jag har aldrig sett det.

Kvällen var jättetrevlig och min varma (och goda, om jag får säga det själv) chokladsås heter numera Smala Sussies chokladsås.

I dag har jag varit i Borås och sett gratisbio på fina Röda Kvarn - en kommunalägd biograf som visar lite smalare filmer än de stora kassasucceerna. Man visade den spanska filmen Hierro, som handlar om en kvinna som förlorar sin son under en färjetur till ön Hierro. Hon söker efter honom och otäcka saker händer. Filmen kallas för en skräckfilm, men jag tycker nog att det var mer av en psykologisk thriller. Lite tunn story kanske, men väldigt läckert filmad med många snygga scener.Tack för det tipset, A-S!

Och nu i kväll kommer en verklig favvis på tv - Fönstret mot gården av Alfred Hitchcock. Det är en svartvit thriller som är en verklig favorit. Även den har jag sett flera gånger, men en riktigt bra film blir bara bättre med åren. Så nu ska jag ta ett glas vitt och mysa ner mig i soffan med J och katterna.

Dagens bild får bli kvällens film. Dock missade jag Idol i går. Såg du det? Vem var bäst? Är det värt besväret att titta på reprisen i morgon?

Det är ändå fullt på väggarna...

Dagens extravaganta aktivitet var dragningen i Tranemosossarnas konstlotteri. Det är en liten konstklubb, bara 37 medlemmar (det finns alltså plats för fler), men styrelsen lyckas alltid få ihop fina vinster ändå. I år var det tavlor, förstås, men även smide och keramik.

Om jag vann något? Låt mig uttrycka det som så att jag tycker det är bättre att ha ytterligare en andel nästa år. Men grattis Marita och ni andra! :-)

Men jag tror alltid att jag ska vinna ända fram till sista lotten är dragen, och jag funderade lite över det på vägen hem. Jag tror att det handlar om en inställning i största allmänhet - att vara optimist in i det sista, tills man är överbevisad om motsatsen. Jag tror att livet liksom blir lite roligare då än om man ska gå omkring och vara negativ.

För varför ska man räkna med att förlora om man har chansen att vinna?

Dagens bild får bli självaste kungen (bilden lånad från Wikipedia). Han känns så aktuell i dag på något sätt. Tänker du läsa boken om honom?

Filmtajm!

Jag vet inte varför men jag kände plötsligt för att göra en lista över filmer jag tycker om. Jag skriver inte att det är de bästa filmerna någonsin för det är det säkert inte, och min smak kan ha ändrat sig i morgon, men det är bra filmer som jag lätt kan rekommendera.
Håll i hatten, här kommer de!

1. Det stora blå. En ljuvlig film om fridykning och kärlek, både till människor och kanske framför allt hav. Mycket vackra bilder, mycket blått, mycket Grekland, mycket sevärd.

2. Sunset Boulevard. En svartvit rulle om stumfilmskådisen Norma Desmond (spelad av Gloria Swanson) som lever kvar i en värld som inte längre finns. Den första Hollywoodfilmen som började med slutet sägs det. I inledningen ligger nämligen berättarjaget och flyter död i en pool, sedan följer berättelsen om varför det gick som det gick. Slutrepliken är klassisk: "I am ready for my close-up."

3. Shutter Island. En ganska ny film i en genre som jag inte brukar gilla - psykologisk thriller. Baseras på boken Patient 67 av Dennis Lehane. Leonardo di Caprio spelar huvudrollen, och filmen var så spännande att jag sprang ut i köket med jämna mellanrum och ropade till J: "Vad händer?!" Piuu...

4.  Smala Sussie. En tokskruvad värmländsk gansterkomedi av Ulf Malmros. Den kan egentligen inte alls förklaras utan måste ses. Kjell Bergqvist spelar den lokale polis som förvisso har en kommunikationsradio - men ingen att prata med. Sådan är hela filmen!

5. Djungelboken. Måste nämna en tecknad film också, för jag älskar sagor och berättelser. Det hade kunnat stå Sagan om Ringen, Shrek eller någon annan så kallad barnfilm, men just Djungelboken är den första tecknade film jag minns. Såg du den som barn så uppmanar jag dig att se den igen, för det finns "vuxensaker" i den som man ser i ett helt annat perspektiv när man har 49 år bakom sig.

Det var några bra filmer som lämpar sig för stormiga höstkvällar som den här. Dagens bild får bli en lånebild ur just Djungelboken - Djungelpatrullen, minsann! Vilka är dina favoritfilmer?

Filosofi och andra nyttigheter

I kväll har jag varit på föredrag i Borås. Professorn i praktisk filosofi Torbjörn Tännsjö pratade om privatliv. Det var intressant och det väckte en del frågor, även om det stundtals var lite svårlyssnat.

Han resonerade om att vi alltid är övervakade på ett eller annat sätt och att man förmodligen inte kan göra något åt det. Vi kanske till och med vill vara med "övervakade" numera via bloggar, facebook osv. där vi väljer att lägga ut delar av (eller hela) våra liv. Den virtuella världen har funktionen av något slags socialt sammanhang/social kontroll som många faktiskt uppskattar.

Dock ifrågasatte han genomsiktligheten (hans ordval) åt båda hållen, dvs. att myndigheter osv. hemlighåller sin verksamhet mycket mer än medborgarna. Jag har i min enfald alltid tänkt att Sverige ju är ett så öppet samhälle, men han menade att makten är öppen med det den själv väljer att vara öppen med.

Tror jag i alla fall. Han är som sagt professor i praktisk filosofi, så det var lite svårgenomsiktligt ibland (mitt ordval).

Väl hemma konstaterade jag något mycket mer världsligt - jag har fått kakor i brevlådan! Jag är nämligen utsedd, tillsammans med många andra, att testa Gilles arraksbollar, punschrullar och chokladbollar. Vad ska man säga? It is a dirty work - but someones gotta do it!

Jag offrar mig gärna för vetenskapen i det här fallet, utom när det gäller punschrullarna. De får J testa i stället. Det där med grön marsipan har aldrig varit min grej. Stör mig dock på att de stavar konditori med C och att de särskriver Gille boll, Arraks bollar och Pusch rullar. Hmm...

Dagens bild får bli dagens postfynd. Vilken är din favorit bland kletiga kakor?

Dragning i lotteriet!

Nu har jag haft dragning i lotteriet under överinseende av notarius Janne och med hjälp av en slumpvalsgenerator. Katten Charlie tittade också på, men jag vet ärligt talat inte om hon är något sanningsvittne i sammanhanget...

Vinnare blev:

1 pris: Maria Björkman
2 pris: Mashiara
3 pris: Badankan
4 pris: Mickan
5 pris: Inga-Lill

Grattis alla vinnare!

Jag kontaktar vinnaren av förstapriset först, och när hon har valt kontaktar jag andrapristagaren osv. Det kan alltså ta några dagar innan alla är kontaktade, men ha förtröstan - priset kommer för eller senare.

(Kanske inte det smidigaste upplägget inser jag nu, men så får det bli. :-))

Och så över till något helt annat. En gång för alla: Det finns inte något som heter att klockan egentligen är si eller så. Sommar- eller vintertid spelar ingen roll. Man går upp för tidigt på morgonen och lägger sig för sent på kvällen. Alltid. Sedan spelar det ingen roll om klockan har vridits framåt eller bakåt. Tröttheten finns där som ett vinstpaket på posten, eller nåt.

Håller du med mig?

Dagens bild får bli en fin tårta att gratulera vinnarna med!

Söndagsfundering

Terrorism är fruktansvärt. Jag inser att detta inte är någon ny stor tanke, men ändå. Terrorism kryper under skinnet på människor. Terrorhandlingarna som sådana är hemska, men rädslan inför det som ännu inte har hänt är också väldigt skrämmande.

Jag kollade på wikipedia och där står det följande:

Terrorism (från latin terror "rädsla, fruktan") avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar. Begreppet härstammar från Jakobinernas skräckvälde regime de la terreur, under franska revolutionen i slutet på 1700-talet.

Jag har funderat kring det som hänt i Göteborg i helgen men egentligen inte kommit fram till något speciellt klokt. Samtidigt som tidningar och tv basunerar ut bombhotet och det otäcka kring det intervjuas människor i Nordstan - som säger sig mer eller mindre strunta i det hela. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om media överdriver alltihop eller om människor är naiva.

Nog om detta. I morgon ska jag dra vinnare i tävlingen!

Sedan ska ju ettan få välja först, tvåan få välja sedan osv. så det kan kanske ta några dagar innan det hela är klart men hav tålamod. Då kanske det kommer en vinst till en brevlåda nära dig. Och om du inte har tävlat än har du på dig till klockan 00.00, bara så du vet.

Dagens bild får bli ett par salladsbestick vi har lagt ut på Tradera i dag. Vi har precis börja att sälja prylar där, så vi startar med sådant som vi ändå inte behöver, bara för att kolla. Men tycker du att de passar i en salladsskål nära dig är det ju bara att lägga ett bud. :-)

Och snart är det måndag. Hiss eller diss?

Och jag köpte ingenting! Nästan inte...

Idag har vi varit på antikmässa i Borås. Det är alltid lika kul att gå runt och smygtitta på hur mycket de där sakerna man har hemma betingar för pris. Jag är lite av en ekorre, och det har jag alltid varit. Säg den lilla ljuslykta som inte fått följa med mig hem från en loppmarknad!

I min ungdom samlade jag på vykort av stadshuset i Stockholm, några år senare började jag samla på trätranor - sådana där som folk gör i slöjden och som en del kallar för tv-hägrar. Numera samlar jag inte på något speciellt, men jag älskar loppisar och antikmässor av alla slag.

Jag är också väldigt förtjust i 70-talsprylar, så många äggkoppar i orange plast har det blivit genom åren. Nu nu börjar dock 70-talsplasten stiga i pris och därför jag har börjat nosa på Tradera. Jag är nämligen mer i ett rensa ut-läge än i ett samlarläge just nu, och tur är väl det, för det börjar bli trångt i lådor och skåp.

Kontentan av detta är att jag inte handlade något i dag, mer än brändla mandlar och vaniljfudge. Något måste ju en köpsugen kvinna unna sig, eller?!

Dagens bild får bli en lånebild från en annan blogg - tack Fighter. Jag tycker att den känns så aktuell på något sätt, inför vinterns solsemester. Jag MÅSTE ta tag i det där nu - men först ska jag hetsäta några brända mandlar och kanske ta en mojito. Det är ju ingen idé att börja banta på kvällen, för man går ända upp på morgonen. (Dålig vits, ja - men sådan humor funkar på mig!)

Har du något bra/dålig vits att dela med dig av för att pigga upp oss andra?

Nej, jag tänker INTE skriva fredagsmys, eller?

Jo, förresten. Det är ju just fredagsmys det är. Veckan är slut, jag sitter vid tv:n och väntar på Idol (jag är väldigt svag för det programmet). Under tiden tittar jag på Postkodmiljonären och "soffglänser" - ni vet när man kan alla frågorna för att man sitter hemma i soffan.

Dessutom är jag löjligt blödig. Nyss fick Sjöräddningssällskapet ta emot 22 miljoner kronor från lotteriet. Sjöräddaren som tog emot checken blev rörd, och baske mig, det blev jag med. En liten tår kom det allt.

Jag är nästan ensam i soffan. Katterna kommer och går, och det styr man inte över. Det sägs ju att en hund flyttar in hos dig, men du flyttar in hos en katt. Så sant, så sant. I köket är det dock mer livfullt. J har pokerkväll med grabbarna och det är ett väldans springande till kylskåpet efter dricka märker jag. Det måste gå hett till där i köket. ;-)

Min insats ska bli att göra varm chokladsås lite senare, vilken ska serveras till vaniljglass. Det är jätteenkelt och dundergott. Man tar:

- 2 dl vispgrädde
- 0,5 dl kokos
- 0,5 dl hackade nötter
- 100 gr mörk blockchoklad
- 1 msk vaniljsocker.

Värm grädden, låt chokladen smälta ner, rör ner kokos, nötter och socker. Klart! Det är inte GI men det har ett drag av LCHF om du nu vill kategorisera godsaken, vilket inte är helt nödvändigt om du frågar mig.

Dagens bild får bli en bild som jag tog i Stockholm i maj. Jag hoppas att barnen har plockat ner vantarna nu, för det börjar bli lite för kallt och höstruggigt för min smak. Vad gör du i helgen?

Skammens rodnad på kinderna

Jag är fortfarande uppfylld av konserten med Hansson de Wolfe Unidet i förrgår, men jag ska försöka att låta bli att tjata om det. Däremot kom jag på att jag glömde berätta något för er! När jag åkte hem från Vara igår råkade jag nämligen ut för det där som man hör på radion ibland:

"På riksväg 27, strax efter Borås, springer just nu ett rådjur på fel sida om viltstängslet. "

Det var alltså ett stackars rådjur som panikartat rusade fram och tillbaka över vägen. Även jag fick lite panik, för jag har en Mini Cooper och bakom mig låg en riktigt stor långtradare, en sådan där som jag nästan kan köra under med min bil. Dessutom kom det mötande trafik. Jag bromsade försiktigt, hängde mig på tutan och blinkade med lamporna, samtidigt som jag försökte ha span på dels rådjuret, dels långtradaren. Piuu...

Det var aldrig nära att jag skulle köra på det eller så, men det var ändå en rätt skakig känsla.

När jag väl pulsat ner och åkt en bit slog det mig: Är det inte i sådana här sammanhang man ringer 999 444? Sådär som de alltid uppmanar en på radion? Jag skäms faktiskt lite i hjärtat, för jag gjorde inte det. Svara ärligt - är jag en dålig människa nu?

I vanliga fall är jag verkligen inte en sådan som tänker att "det får andra göra", men jag blev både förvirrad och tagen av stundens allvar, så jag kom mig helt enkelt inte för. Jag såg däremot i min backspegel att långtradaren stannade till (lätt för honom, han var ju så stor!), så han kanske ringde. Eller - i den bästa av världar - lyckades rådjuret att hoppa över staketet åt andra hållet. Vi får tro det.

Dagens bild får bli en mycket suddig bild från konserten (kunde inte låta bli). Många fotade med blixtar och så, men jag är alldeles för feg för det, så jag smygtog bara en bild. Den är inte bra på något sätt - men det är Lorne de Wolfe, jag lovar!

I´m in heaven!

Jag svävar. Konserten i går var fullständigt ljuvlig, underbar, härlig.... Allt det där som en bal på slottet också kan vara. Har du chansen att se Hansson de Wolfe United någonstans i din närhet, och är det minsta 80-talsnostalgisk, så måste du bara gå. Lova mig det!

Självaste de Wolfe - alltså Lorne - var faktiskt oförskämt välbevarad, såhär 30 år senare. Rösten lika skör som alltid, brast någon gång men vad gör väl det, och texterna lika aktuella nu som då. Och de körde verkligen värsta nostalgitrippen: Vita springare, Iskalla killen, Existensmaximum, Oberoende vad fursten säger, Var kommer barnen in...

Ni som känner igen titlarna vet vad jag talar om.

Vara konserthus var också läckert - stort och vackert. Det är inte sista gången jag besöker det, för de har dessutom ett otroligt bra program. Fattar egentligen inte varför jag inte varit där tidigare. Shame on me!

Hotell Grepen, där jag och vännen M övernattade, var onekligen lite annorlunda. Inget fel på hotellet alls, men det bara måste vara ett gammalt vårdhem. Stora handikappanpassade tvårumslägenheter med trinettkök, utan trösklar, med breda ingångar, ett duschrum som rymmer både en och två rullstolar. Det doftade särskilt boende rätt igenom, så att säga.

Och vi höll dessutom på att bli utan rum.

Jag ringde och bokade förra veckan. Jag till och med bokstaverade mitt krångliga efternamn. Hon lovade att nyckeln skulle finnas i en brevlåda utanför, eftersom de inte har nattreception. Men när M kom dit före konserten - vilket inte var planerat - fanns ingen bokning. Av det kan man dra den enkla slutsatsen att om vi hade kommit dit efter konserten hade vi stått där på Varaslätten utan nyckel i brevlådan och utan någonstans att bo.

Men det löste sig alltså. Gott så.

Dagens bild får bli en favorit i repris - är det 80-talstema så är det! Detta är alltså jag på den 80-talsfest vi hade för något år sedan. Jag minns inte, men jag hoppas verkligen att det spelades lite Hansson de Wolfe då, för det är de verkligen värda!

Har du varit på någon rolig fest nyligen?

I dag har jag manifesterat

I dag har jag varit på kommunfullmäktigemöte, det sista för mandatperioden. Mycket blommor och avtackningar blir det, men jag sitter kvar nästa period också. Blommorna får vänta alltså. :)

Före mötet hade vi en manifestation utanför kommunhuset - en manifestation för gemenskap och mot främlingsfientlighet. Några appeller, lite sång, lite kulturskola. Inte riktigt fullt på lilla torget men skapligt mycket folk ändå. En av appellisterna (eller vad det kan heta) läste följande dikt av Stig Dagerman:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Visst är den fin?

Och på tal om kultur - i morgon är det dags! Då ska jag återuppliva det glada 80-talet på ett sätt som inte ens ett par megabreda axelvaddar skulle klara. Jag ska se Hansson de Wolfe United i Vara konserthus och det ska bli så kul.

Deras första platta, Iskalla killen, kom 1980, då jag var 19 vackra år. Jag föll som en fura direkt. Jag minns att jag stod inne på skivaffären Duvan i Kristinehamn när den hesa nasala rösten från Lorne de Wolfe strömmade ur högtalarna. Strömmade förresten, det var mer av visksjungning, men bra var det.

Det är därtill mitt första besök i Vara konserthus och det ska i sig bli väldigt spännande. Jag tycker att det är så häftigt att de har satsat på ett stort konserthus mitt ute på Västgötaslätten, i en kommun med knappt 16 000 invånare. Sådant är modigt!

Dagens bild får bli omslaget till Iskalla killen, om än i retrospektiv tappning. Ni kan dessutom lyssna på låten här - Iskalla killen.

Vilken 80-talsgrupp kan du inte leva utan?

En LEDIG helg till ända

Jag har varit ledig i helgen och det har varit så gott! Det låter som om det är något ovanligt, men så mycket jobbar jag inte - det är alltså inte medlidande jag vill ha. :-) Men det senaste halvåret har det blivit lite för ofta som jag suttit på jobbet en stund även helgledes.

Den här helgen har dock varit ledig med både nöje och umgänge.

I går kväll var vi med om något läckert. Vi var i ett litet gammalt lusthus på kvällen, långt ute till skogs. Det fanns varken vatten eller el och det fanns bara plats för högst åtta personer (vi var sex personer). Regnet öste ner utanför men därinne var det gott tack vare mängder av levande ljus och varma människor. Vi satt och pratade, drack och åt en ljuvlig rödbetssoppa (som värmdes på ett spritkök).

Tack C och P för att ni ordnade den härliga upplevelsen!

I dag har vi varit på försenad födelsedagsmiddag hos svärmor och svärfar, och det var minst lika mysigt - tack för det också - och så avslutade vi med några kamrater här på fika och reseplanering. Mycket kaffedopp blir det, men vad gör man inte för sina vänner. ;-)

Dagens bild får bli dels en stämningsbild från går. Har du haft en bra helg?

Åh, så stolt jag känner mig!

Jag sitter just nu och eftersvettas, och det är i sanning inget normaltillstånd för mig, eller har inte varit - vill jag nog gärna säga med ett lite stolt tonfall. Jag har nämligen precis kört en halvmil på vår nye familjemedlem Crosstrainern.

En halvmil, ska det vara något att yvas över? Ja, jublar jag!

Min kondition är riktigt usel. Jag har inte gjort ett kondititionstest sedan jag gick i skolan och det är inget jag ens känner att jag skulle våga göra just nu - än mindre uppskatta resultatet av. Men det är nya tider och jag ska försöka köra en stund på trainern varje dag. I dag gjorde jag det till tonerna en Thin Lizzy-platta från 1980-tal eller något - och det gjorde det hela riktigt kul och förmodligen ganska sevärt också.

Tänk er en aningen rundhylt kvinna, svettig som bara den, som står och vrålar "The Boys are Back in Town!" mellan ansträngda andhämtningar. Tur att J är ute i skogen en sväng för det finns syner man vill bevara sin själs älskade från...

Dagens bild föreställer en annan av männen i litt liv - katten Alfred. Jag tjatar månne om detta, men visst är han vacker?

Många nya vänner blir det

Oj, vad jag tjatar om tävlingen, men jag har hittat en ny stor fördel med den - jag hittar till många kul, fina, roliga, läsvärda, intressanta bloggar. Den här bloggvärlden är mycket större och häftigare än jag någonsin trodde. Nu ska jag sätta mig och kolla lite närmare och lägga till nya bloggar i min lista på favoriter.

Tack för att jag får vara en del av era liv, ni får gärna vara en del av mitt!

En del av mitt liv i dag var den kviga på rymmen som drog runt på grannens tomt. Hon verkade tycka att livet utanför staketet var mycket roliga än innanför och som de säger på engelska: "Who can blame a girl for trying?" Kvigägaren kom dock och återbördade henne till det förmodligen lite mer säkra livet med kvigpolarna.

Nu är det fredagsmys med Idol, och jag måste erkänna: Jag är lite kär i Jay...

Är det gumsjuksvarning på det? Jag vill mer tro att jag grundar det på något slags konstnärlig bedömning. Eller nåt. Det är som med Johnny Depp. Han är bra på att skådespela. Också.

Dagens bilder får bli tre - dels den förrymda kvigan, dels två ögonblicksbilder från ICA i dag. Jag VILL inte tänka tomtar ännu. Hur är det med dig - är du klar med julklapparna eller fixar du det den 23 december i kvällsöppna affärer?