Det doftar något - vad kan det vara?

Jag är uppfylld av våren. I morse doftade det vår ute. Hur det doftar? Ja, alla har väl sina personliga preferenser, för mig är det doften av sk-t.

När åkrarna doftar av nykörd gödsel vet man att det är något spirande på gång. Det är ju en livsdusch för plantorna, förmodligen lika uppiggande som morgonduschen en måndag. Det är något som liksom bara måste till.

När jag ser att det börjar spira på åkrar och fält tänker ibland på min inledande karriär som förvirrad Månstadsbo. Jag är uppvuxen i småstad, levde vidare i storstad. Hur i hela fridens namn skulle jag kunna veta skillnaden på halm och hö? Nu vet jag det, tack vare goda vänner och inte minst J:s oändliga tålamod. ("Nej, nu tar vi det igen...")

Något som dock fortfarande ställer till det för mig är de fyra sädesslagen. Minns ni? Råg, havre, vete och korn. Så lärde jag mig i skolan.

Bah! säger jag bara.

Det finns nämligen något som heter rågvete. Jo, det är sant. Det är en hybridform som tydligen klår både rågen och veten med hästlängder - annars hade den väl inte funnits. Groucho Marx sade en gång: Trassla inte till saken genom att komma med fakta! men visst känns det lite så? Man är lite lurad på kunskap, på något sätt.

Jag lär mig dock nya saker hela tiden, och gott är väl det. En annan sak jag lärt mig i dag är att den text av Jaques Brel som jag trodde började med orden Det doftar vår egentligen börjar Det doftar öl. Där ser man vad minnet kan bedra en. :-) Den är bra i vilket fall som helst, så lyssna gärna - här.

Dagens bild får helt enkelt bli en bild på rågvete. Åtminstone stod det så på Google - att det var just rågvete alltså. Det spelar egentligen ingen roll, för det är vackert i vilket fall!