tisdag 20 april 2010

Morgonstund har guld i mun

Då var det dags att skryta lite, för jag tycker själv att jag är väldigt duktig, nästan förvånansvärt duktig faktiskt. Och vad är det så som föranleder detta totala frosseri i självgodhet?

Jo, varje morgon klockan 06.00 går jag upp och går en rask promenad på 3-4 kilometer. Och tro det eller ej - det är riktigt skönt, trots den arla timmen. Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag inte är den allra morgonpiggaste av själar. På helgerna släpar jag mig sällan upp före klockan 09.00, helst betydligt senare än så.

Men denna morgonvana har liksom gett en guldkant på tillvaron.

Jag gjorde samma sak ljusa delen av förra året också, så det är inte en helt ny vana, men under hösten/vintern har det liksom inte varit läge. Men nu är jag igång igen och det känns skönt.

Jag har dessutom, efter många dubier, börjat ha med mig stavarna. Jag möter kanske en bil varannan dag, så det är ju ingen rusning på vägarna, men ändå har jag haft något slags mental spärr mot det där. Det känns så "medelålders". Men å andra sidan är jag ju medelålders nu, så det gäller att leva upp till myten om mig själv. Och kanske mina snygga Converse väger upp intrycket?

En annan del av morgonvanan är att jag kopplar på min ipod och lyssnar på nedladdade avsnitt av Spanarna i P1. Ett program räcker ungefär hela promenaden.

Detta får till följd att jag går och småskrattar för mig själv, men som sagt - jag möter ju inte så många, så den risken får man ta. Det är verkligen ett favoritprogram som jag rekommenderar å det varmaste, om du inte lyssnar på det redan. Visst, jag borde kanske lyssna på fåglarna i stället, och det gör jag någongång ibland, men de är inte heller så morgonpigga ännu. Det är ju faktiskt minusgrader och bilruteskrap fortfarande så tidigt på morgonen.

Dagens bild får bli en tanzanisk elefantunge. Symboliken får väl bli att jag känner mig som en elefant på mina morgonpromenader - än så länge. Men snart så blir jag nog smidig som en gasell, sådan är i alla fall planen! :-)

Har du börjat med någon ny vana, nu när solen har tittat fram?

8 kommentarer:

  1. Imponerande!! Kan du, borde sannerligen jag kunna. Men stavskräcken har jag kommit över för flera år sen, där ligger jag lite före dig!

    SvaraRadera
  2. Och jag ligger långt, långt efter...våga vägra stavar säger jag. Okey jag vet det är nyttigt och man ökar förbränningen, men det hjälper inte. Så kära Petra det är tur du bor på andra sidan Månstad, så du slipper se mitt leende när du möter mig. OBS ironiskt menat... Ha en bra onsdag! Kram Pia

    SvaraRadera
  3. Maria: Ja, du är min förebild på fler sätt än ett.

    Pia: Jag har också tänkt så, men mina stackars kontorsaxlar tackar mig varje morgon, men visst - lite fånigt känns det allt, fortfarande. :-)

    SvaraRadera
  4. Tja, jag vågar inte riktigt tro att min städiver i morse är någon ny vana. Men jag tränar tre morgnar i veckan. Det är en god vana, den började jag förvisso med innan solen kom fram. Så kanske jag ska återuppta joggingen? *funderar*

    SvaraRadera
  5. Tränar tre morgnar i veckan? *imponerad* Det skulle jag vilja ha som vana. Men min nya vana är inte mer trofast än att om det regnar i morgon bitti, så ligger jag kvar. :-)

    SvaraRadera
  6. Ja faktiskt. Det senaste är GI ... är lite frälst faktiskt. Det har blivit ROLIGARE att handla (sport att hitta varor med lägst kolhydratvärde och avslöja producenter som smyger in socker i allt), laga mat och äta - om möjligt ...! Att det skulel vaar så lätt att få ner i vikt och få bort sötsuget kunde jag inte ana. Innan dess har jag också börjat göra yoga och meditera NÄSTAN varje morgon :-)

    SvaraRadera
  7. GI, LCHF - alla dessa bokstäver gör faktiskt nytta, det har jag också märkt. Nu var det ett tag sedan, men jag funderar på ett ryck. Dock är startsträckan lite lång. :-)

    SvaraRadera
  8. Vilken jättebra vana! En sån skulle jag också behöva ha...

    SvaraRadera