En eftertänksamhetens dag

I dag har jag varit på begravning. En alldeles för ung människa (53 år) dog alldeles för snabbt och oväntat för ett par veckor sedan. Det var M:s pojkväns pappa och begravningen var så fin. Pojkvännen T spelade Gabriellas sång på saxofon inledningsvis, det var så starkt gjort av honom!

Själva cermonin var jättevacker och avslutningssången var Tears in Heaven - den sång som Eric Clapton skrev när hans son hade dött. På Wikipedia står det följande om den sången:

Sången handlar om Claptons saknad efter 4-årige sonen Conor som dog i en olycka 1991. I mars 1991 glömde en fönsterputsare att stänga fönstret på 53:e våningen i en våning som tillhörde en vännina till Erics mor. Conor kröp fram till fönstret, tittade ut och föll sedan och landade på taket till ett trevåningshus. Han avled senare.

Mitt under cermonin började plötsligt en fjäril flyga runt i kyrkan. Den flög och flög - över kista, över människor, över blommor. Det var så häftigt. Jag tror att människor i den kalla nord ofta söker tröst och mening i naturen, och detta blev en stark upplevelse.

Själv har jag några älsklingsrader om livets förgänglighet. Det är den alltid lika träffsäkre Alf Henrikson som formulerade det såhär:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Dagens bild får bli Tranemo kyrka - en väldigt vacker kyrka. Snälla, ta dig en eftertänksamhetens stund och lyssna på de båda länkarna här ovan. Sedan går vi mot helgen med en känsla av att livet är värt att både leva och älska, eller hur?