En del av stressen handlar om jobbet, annat om de förestående helgerna.
Jag är ju ingen bak- och bullmamma, så jag struntar i både lussekatter och och saffransskorpor, men varje år vill jag ju så gärna göra chokladgotter och knäck. Dock är jag i den angenäma plombåldern, ni vet när plomberna rasar bara man tänker på sega saker, så det där med knäcken är väl lika bra att skippa...
Ett av skälen till att jag känner mig sliten är förmodligen att jag har rest så mycket nu i höst.
Det är verkligen en av de saker jag kommer att ändra på i vår. Det är liksom inte värt det att hela tiden fara runt som en toka mellan hotell, möten och inte minst tågstationer. Hur medelålders det än låter så är man inte riktigt ung längre, och med åren värdesätter man hemmet allt mer.
Har du förresten märkt att man (åtminstone jag) använder ordet "man" när man inte riktigt vill stå för något? Alltså: "Jag tycker om mjölk" men "Man borde inte äta så mycket godis", Eller som jag skrev här ovan: "Man är inte riktigt ung längre..." En lustig företeelse som jag har märkt i flera sammanhang, inte bara hos mig själv.
Dagens bild kan kopplas till den stundande julhelgen. Som vanligt har Berglin fattat grejen.:-)
Bilden lånad från Helsingborgs Dagblad |
Hahaha! Berglin äger. Och ja hösten har varit tuff, på många sätt. Men snart blir det ljusare.
SvaraRaderaJa du! Det där med "man" har jag också reflekterat över. Det är väldigt intressant att fundera över oss människor och vårt beteende ibland. Upphör aldrig att förvånas! :)
SvaraRaderaKänner igen mig i din beskrivning av nån slags "julstress". Mycket nu både på jobbet och hemma, och inte många dagar kvar till jul. Jag gör också listor, packlistor, julklappslistor, matlistor, att-göra listor och pyssellistor. I kväll har på en och samma gång hängt tvätt, ritat klänningsmönster och alldeles för sent mejlat min fackliga kontakt. Oj oj oj.
SvaraRaderaSingelmamman: Ja, under snön finns äppelknopparna. Så är det.
SvaraRaderaChristina "Man" upphör aldrig att förvånas. :-))
Titti: Ja, gud ske lov för listor, säger jag. Och för lite kvinnlig simultankapacitet.
Men älskade du, känner du dig sliten? Kom till mig, så ska jag sköta om dig. Kram/M.
SvaraRaderaIbland räcker det att prata med dig för att känna sig piggare. Eller varför inte ta en kopp Tassimokaffe? ;-)
SvaraRadera