Lite rädd var jag allt...

Nu i kväll har jag åkt buss mellan Göteborg och Borås. I närheten satt en kille som hade två bolagscider på stolen bredvid sig. Kanske lite märkligt att halsa starkcider på bussen en tisdagkväll, tänkte jag, men folk får väl göra vad de vill.

Han satt och ringde, drack cider och pratade högt, och jag (och många andra) råkade höra vad han pratade om. Han hade varit hos "sin" läkare och fått tabletter utskrivna, och det var inte svårt att förstå att vi snackar medcin av starkare slag som användes i mer knarkande syfte. Läkaren hade skrivit ut både det ena och det andra - 100 av en sort i fredags, 500 av en annan sort i dag.

Killen kunde mycket väl tänka sig att dela med sig eller varför inte sälja eller byta?

Det otäcka var att han tog en eller flera av de nyuskrivna tabletterna när han satt där, och vi som satt runt honom märkte personlighetsförändringen. Rösten ändrades, han började plocka oroligt, sjunga, prata jättehögt om konstiga saker. Jag har träffat på påtända personer tidigare men jag har inte varit med när de tände på, så att säga. Det var faktiskt lite otäckt.

Jag funderade på om jag skulle sätta i hörlurarna och sätta på musik för att slippa höra detta, men samtidigt drog ju adrenalitet och kontrollbehovet igång. Det gjorde att jag låtsassov samtidigt som jag hade full koll på minsta rörelse han gjorde. Parallellt med detta körde jag all KBT-träning jag någonsin kunde komma på. "Vad är det värsta som kan hända? Kommer det att hända? Nej, såklart inte." Det funkade sådär.

I vilket fall var det väldigt långt mellan Göteborg och Borås i dag, och det var skönt att kliva av.

När jag kom hem pratade jag med min syster, som klokt nog konstaterade att man borde ringa Polisen. Killen namngav ju läkaren, och vem vet - hon kanske skriver ut medicin till höger och vänster? Sagt och gjort - för en stund sedan gjorde jag min medborgerliga plikt och ringde Polisens tipstelefon 114 14 och berättade detta. Det känns faktiskt skönt att ha gjort det.

Nu ska jag sätta mig och ta det lite lugnt. Det är jag värd efter dagens kursande och kvällens resande, eller hur?

Dagens bild får bli utsikten får gårdagens skybar. Den utsikten njöt jag av länge - hela tiden jag väntade på hamburgaren! :-)

Bilden är lånad - här