onsdag 16 mars 2011

Sprutat och klart!

Såg ni gårdagens bild? Lilla katten Alfred, stillsamt liggande på en väska. I dag var det inte riktigt lika lugnt på Norrgården. Det var nämligen vaccinationsdags för katterna! Vi har sådan tur att vi inte behöver åka iväg med de små liven utan veterinären tittar förbi om så behövs.

De små liven förresten? Det finns faktiskt inte större och mer otympligt än en katt just i det ögonblick som den ska in i en kattbur, så det är skönt att slippa det momentet.

Katten Alfred var i sin ungdoms dagar ganska van att resa i kattbur. Han var ju till att börja med göteborgare, så det första han gjorde i min ägo var att åka tåg till Stockholm, där jag då bodde. Dessutom fick han fara och flänga med mig kors och tvärs över landet när jag kärlekspendlade till Månstad. Men med ålderns rätt har han blivit allt mer avogt inställd till att resa över huvud taget. Borta bra men hemma bäst, ni vet.

Men det är något märkligt med katter, för de känner på sig att det är något på gång.

När veterinären kom lyfte jag upp Alfred och genast blev han stel som en pinne i hela kroppen och stretade emot allt vad den lilla kattkroppen förmådde. Men typ fem sekunder senare var det klart. Dock tycker jag nog att han blängde på mig lite extra ilsket när jag släppte ner honom på golvet och snabbare än f-n kommer i tofflorna på morgonen drog han i väg. (Det där är ett uttryck som jag lärde mig av en före detta arbetskamrat för mängder av år sedan.)

Lillkatten Charlie fick också en dos, så nu behöver vi inte vaccinera dem på ett år, vilket känns bra. Alfred ligger ju mest och sover om dagarna, men lillkissen är ju ute och ränner och man vill ju inte att hon ska dra på sig kattpest - eller vad det nu var hon vaccinerades mot.

I morgon bitti funderar jag på att börja med mina morgonpromenader igen. Snälla, kan du inte säga något för att peppa mig? Annars finns risken att jag ligger kvar i sängen...

6 kommentarer:

  1. Om promenader vore så bra som dom påstår så skulle brevbäraren vara praktiskt taget odödlig.
    Valen simmar hela dagen, äter bara fisk, dricker bara vatten och den e fet!
    Kaninen springer och hoppar. Men den lever bara i ungefär fem år.
    Sköldpaddan springer inte, hoppar inte, kommer alltid sist, rör sig knappt och ...lever..... i 150 år...Slutsats: Ingen mer träning och motion

    SvaraRadera
  2. Du är klok du, Janåke. :-)

    SvaraRadera
  3. Jag håller just nu på att gå en tredagarskurs i motiverande samtal så sen är det bara att ringa;-)
    /Jenny

    SvaraRadera
  4. Då väntar jag några dagar, Jenny. :-)

    SvaraRadera
  5. Jaha, så fick jag åter bekräftat att min fantasi påverkas kraftigt av mitt singelliv... Den titeln får du nog fundera på att byta ut:)

    SvaraRadera
  6. HAHA, nej du - rubriken får vara kvar. ;-)

    SvaraRadera