First we take Manhattan, then we take Berlin...

Nej, jag har aldrig varit på Manhattan, men jag gillar Berlin - mer nu än tidigare.

Jag och J har varit där två gånger tidigare tillsammans med både släkt och goda vänner. Första gången var vi där med hans syster och hennes man och då blev vi bland annat guidade av J:s farbror som kan massor om Tysklands och Berlins historia. Sådan guidning är guld värd! Andra gången var vi där med vänner och då hade vi sådan tur att Barack Obama var där samtidigt och höll ett bejublat tal inför mängder och mängder med folk.

Här finns en länk till talet om du är intresserad av god retorik - talet. Han är en duktig talare, den grabben. Vi är förresten jämngamla, jag och Obama. På sina 50 år har han hunnit bli USA:s president medan jag har...

Äsch, förresten, jag byter ämne.

Nu i helgen har jag varit i Berlin för tredje gången. Nu var det jag, syster P och hennes två flickor J och G som var där. Nu tror ni kanske att jag ska berätta om allt vi har gjort, men det blir inget av med det. Jag har nämligen skrattat så mycket och gott att jag har träningsvärk i magen - men ska jag återberätta vad vi skrattade åt kommer ni ändå inte att förstå för precis så är det ju med hysteriskt fnitter. Det kommer liksom bara, utan att man kan förklara varför. Och när man ska förklara det förstår folk inte det roliga i det - alltså lika bra att låta bli. Några kodord för oss insatta är dock:

- Bara lite mer.
- Eller hur?
- Käft!
- Vem bryr sig??
- Jag har en arbetskamrat...

Ni ser, det finns väl inget roligt i det? Men så fort någon sade något av detta fnittrades det ändå högljutt i församlingen. Och håll med om att det är skönt att skratta sådär krampaktigt, så att tårarna rinner? Det är precis det jag har gjort hela helgen.

Tack goa tjejer för det - om två år gör vi Prag osäkert!

Förutom skratt har helgen bestått av mat, en och annan Berliner Pilsner, promenader, busstur, Checkpoint Charlie, ännu mer mat, en nattlig mojito på en pub som var det märkligaste och öststatligaste jag sett, museum, chips, ännu mer öl, en äldre herre i keps som berättade något väldigt intressant för oss i minst fem minuter på en snabb tyska som ingen av oss förstod, men tonfallet gjorde gällande att det var intressant. Vi försökte hur som helst nicka intresserat lite då och då, och det verkade gå hem för han fortsatte att prata på både in- och utandning. Det hade faktiskt varit kul att höra vad det handlade om.

Vi bodde på ett litet mysigt hotell i Östberlin. Tidigare har jag bott i västra delen av staden vilket också är bra, men det här var nog snäppet läckrare vad gäller pubar, märkliga människor, grafitti, mysiga restauranger och gröna parker.

Resmålet kan verkligen rekommenderas och det här var inte sista gången jag besökte staden, det är säkert.

Här kommer först Leonard Cohens "First we take Manhattan". I den här versionen får du dessutom inte mindre än två bonusar - dels är låten textad på tyska (!), dels är Leonard urstilig. Därtill bjuder jag på några foton. Har din helg varit bra den också?

En bit av Berlin Wall East Side Gallery - en 1,3 km lång bit av muren där drygt 100 olika konstnärer har målat olika sektioner. Det är det största galleriet i det fria i hela världen och väldigt imponerande.

Interiör från "öststatshaket", som för övrigt serverade den allra godaste mojito...

Självklart var det uteserveringsväder. Våren hade kommit långt i Berlin.

En urläcker grafittimålning på en toalett, av alla ställen.