torsdag 28 april 2011

Koltrasten är här

Nu har jag bloggat på ett tag så jag minns inte riktigt vad jag berättat för er. Har jag t.ex. berättat om min relation till koltrastar? Om inte, så kommer det här. Om jag har det, så kommer det här igen.

För många år bodde jag på Dalagatan i Stockholm, i ett landstingslägenhetshus på Sabbatsbergs sjukhusområde. Föga romantiskt kanske, men mitt 21-kvadraters rum på åttonde våningen var just då mitt paradis på jorden. En sommarnatt vid 04.00-tiden vaknade jag av ett ljud och undrade förstås vad det var. Jag tittade ut och såg i morgongryningen att hela gårdsplanen var fylld med brandbilar. Åttonde våningen som sagt.

Vad gör man? Jo, jag ringde in och väckte min närmaste granne och följande dialog utspelade sig:

- Jaa, det är Eva.
- Hej, det är Petra, jag tror att det brinner i huset.
- Oj (tystnad), vad gör vi nu?
- Jag vet inte, men man kanske borde gå ut?
- Ja, kanske. Ska man ta med sig något?
- Vet inte..

I mitt huvud cirklade tankar om att man kanske borde ta med sig fotoalbum eller något. Det där sitter i någonstans ifrån. Men vi bestämde i alla fall att vi skulle ses i korridoren utanför. Vi hann dock inte så långt för i korridoren stod en brandman som sagt att det "bara" var en sopbrand och att vi kunde gå och lägga oss igen. Sagt och gjort. Men innan jag kröp till kojs öppnade jag ett litet fönster.

Det var då jag hörde den. Kolstrasten.

Mitt i allt larm utanför av bilar, vatten från slangar och brandmansrop, satt det en koltrast i ett träd och sjöng som besatt - som om inget hade hänt, som om det var en helt vanlig sommarmorgon. Det var en nästan surrealistisk känsla och just den känslan sitter fortfarande kvar när jag hör kolstrasten. Den allra vackraste fågelsång blandas med en rysning som inte har försvunnit på de nästan 20 år som har gått sedan dess. Visst är det märkligt?

Dagens bild får såklart bli en koltrast och du kan också få lyssna på den - här. Har du något speciellt minne förknippat till något speciellt ljud?

6 kommentarer:

  1. Hej Petra, nyfiken i en strut blev jag, Dalagatan, det var inte på Crafoordsväg ? Jag bor vid Odenplan jag, på Vegagatan intill Åhléns.
    Vilken underbar historia, tycker du skriver kul och intressant i din blogg. Hälsn Berit

    SvaraRadera
  2. Berit: Dalagatan 9 har jag alldeles bsetämt för mig att det var. Men gator byter ju namn och de har gjort om en hel del på det området så det kan ju ha tillkommit nya gator? Tack för berömmet, hur som helst - återkom hur ofta du vill! :-)

    SvaraRadera
  3. När jag födde mitt första barn, mitt emellan natt och morgon så stod ett fönster på glänt. Utanför satt en koltrast och drillade sina klara toner för mig.

    SvaraRadera
  4. Dalagatan 9, ska gå på "tur" i helgen! Hälsningar Berit

    SvaraRadera
  5. Faasiken du är rolig oxå:) Berit en gång till

    SvaraRadera
  6. Maj: De har en så genomträngande vacker sång så att det nästan gör ont, eller hur?

    Berit: Du får tala om när/om du hittar Dalagatan, så jag vet om nummer 9 finns kvar!

    SvaraRadera