Nej, det var inte jag...

I lördags vann någon lycklig sälle (eller sälla) 105 miljoner kronor på Lotto i Borås. Jag vet att lycka inte köps med pengar, att det kanske är jobbigt med så mycket pengar och så, men ändå. 105 miljoner! Man kan ju ge bort 100 av dem om det känns jobbigt? I vilket fall som helst känns det som ett problem jag skulle kunna lösa.

Svenska Spel jagar nu vinnaren för fullt, så låt mig här och nu meddela att det inte var jag. Eller J. Eller någon annan som jag känner - i alla fall inte som jag vet.

Jag har ju ibland tur i tävlingar, men självklart inte den här gången. Jag har spelat på Lotto med samma rader i många, många år. Jag tror faktiskt ärligt att jag har varit med från början - jag har verkligen för mig det. Jag har aldrig haft mer än fem rätt, och det har kanske hänt en eller två gånger. Så mycket för att trägen vinner.

Men tänk tanken att personen som vann 105 miljoner kronor faktiskt inte vet att den har vunnit, att den kanske missade att det låg en Lottokupong längst mer i den där spelpåsen han eller hon fick som present av gästerna i lördags. Visst vore det synd på så fina pengar att missa dem?

Dagens "bild" får bli en klassisk Lottovinnarfilm - visst är den lite kul?