Jag och M var alltså med i programmet (man tävlade i lag om två). Det hela gick ut på att gissa ord på fem bokstäver på en bricka som var liksom en bingobricka. Lite som en Master Mind, om nu någon minns det spelet.
Vi fick också plocka upp bollar ur nåt hål i pulpeten där vi stod. Vad det stod på bollarna minns jag inte, men jag minns att de var blåa och att man absolut inte skulle få upp den röda, för då åkte man ut och förlorade därtill alla pengar man hade spelat ihop - för det gjorde man också. Sedan fick man flytta med sig bokstäver rad för rad och gissa ord. Inledningsvis fick man en bokstav som hjälp, och sedan var det igång.
Egentligen minns jag bara tre saker.
För det första när Martin Örnroth tittade mig djupt in i ögonen och sade "Första ordet är ditt, Petra, och det börjar på S." Och då hör jag mig själv säga, med hög och myndig stämma: Sprit.
Av alla fembokstavsord som börjar på S väljer jag alltså sprit. i nationell tv. I ett populärt program med många tittare. Hur tänkte jag där?
För det andra minns jag när M fick ett ord som skulle börja på H och hon sade "hetär". Den obildade datorn - det fanns sådana då också - markerade att ordet inte fanns, men M vidhöll att det faktiskt gjorde det. Inspelningen stoppades, ordlistorna konsulterades och jodå - ordet fanns. Det vara bara att göra om inspelningen. Tji fick de!
(Hetär är förresten ett finare ord för kvinna som tar betalt för sina tjänster; det funkar på wordfeud, bara så ni vet.)
För det tredje minns jag att vi var på väg att slå alla rekord i programmet - orden liksom bara rullade in, pengarna likaså och tv-personalen stod redo med stor blombukett i kulissen för att fira oss. Och vad gör Petra då? Plockar upp den där eländiga röda bollen såklart. Vi fick ihop pengar så det räckte till taxi hem. Men upplevelsen i sig var obetalbar!
Har du månne haft några minuter i rampljuset som du vill dela med dig av?
Fantastisk beskrivning av litterära mått! Det är väl helt rätt att jag blir först att kommentera :-)
SvaraRaderaJag minns också att man skulle va där extremt tidigt på morron, och att sminkösen lärde mej att inte ha mascara på underfransen ...
/M som i Mona
Japp, jag blev intervjuad av DN när jag väntade mitt första barn. Ett jättefint reportage.
SvaraRaderaMin syrra var också med i Lingo, minns inte hur det gick för dem dock.
SvaraRaderaSjälv har jag, eller rättare sagt mitt midjelånga hår, varit på baksidan av Expressen. Jag kysser en kille och fotografen tar bilden bakifrån men känner man mig så känner man igen håret. Det var på Bellmanfesten.
Så lagom kul ett par år senare när jag hade man och barn och bilden kom i repris! Fast lite mindre denna gång.
Jäkla skit att den röda bollen kom upp!
SvaraRaderaJag har inget minne ifrån rampljuset, om inte lokala bygdegårdar och personaljulfester räknas!:) Men jag minns både Lingo och Master Mind (ett spel vi har här hemmar och som jag spelar då och då), och tack för ordet hetär, det ska jag försöka lägga på minnet!
"Sprit"! Haha!/Kram M.
SvaraRaderaJag minns till och med art jag såg dig medverkaci Lingo. Förfärligt spännande! Ni va ju egentligen värda varenda krona. Mitt ögonblick i rampljuset var ett helsidesfoto i Expressen då jag som 9-åring fick ta emot och lämna blommor till min då största hjälte Gagarin om någon minns honom. Efteråt blev jag intervjuad om vilka blommor som var i buketten. Jag vill minnas att jag svarade vita. Carina
SvaraRaderaMona: En litterär beskrivning av en egentligen obeskrivbar händelse. :)
SvaraRaderaSingelmamman: Så kul, vad nyfiken jag blir!
Maj: Berättade du för maken att det var du? Och har du kvar ditt långa hår?
Fru Hansson: Bygdegårdsfester kan vara väldigt minnesvärda! :-)
M: Och jag minns att jag tänkte "Oj, mamma kommer att titta..."
Carina: Ja, det sändes när vi hade kommunkonferens i Kalmar. Och visst minns jag Gagarin!
Jag behövde inte berätta för honom att det var jag, det syntes med all önkvärd tydlighet! Men det var lugnt, han visste om att det var en gammal bild.
SvaraRaderaNu har jag bara håret till lite nedanför axlarna ungefär, lite beroende på hur länge sen jag var hos frissan. Men det är lika tjockt som då.