onsdag 21 december 2011

Eftertänksamhetens tid

Jag håller på med avvänjning, märker ni det? Inte så att jag på något sätt ska sluta blogga, det skulle aldrig falla mig in, men det är ett juluppehåll på gång. Senhösten har varit väldigt intensiv, så det har blivit si och så med bloggandet ibland, men jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för det utan mer längta efter er ibland.

Och nu gjorde jag det. :)

Julstöket är i full gång här i Månstad. Jag och J har fixat alla julklapparna men det är ju en del annat som ska fixas. På julafton ska det bli så mysigt med massor av folk här hemma. Det gillar jag! Det blir lite  "Kom som du är" blandat med  "Du är så välkommen så!" ¨Sedan får vi se vilka det blir vid vilka tider.

Har du inget för dig är det alltså bara att du tittar förbi!

Samtidigt blir jag alltid lite extra eftertänksam i juletid för det är så många som känner sig och är ensamma. Alla andra storhelger kan man bli inbjuden hit och dit, men just julen betonar familjen och familjefriden mer än någon annan helg. Men alla har inte familj. Alla har inte skinka och tio sorters sill. Alla får inte julklappar.

Jag vet att jag låter som "Karl-Bertil Jonssons julafton" vilket för övrigt alltid har varit mitt favoritprogram på julafton, och mitt syfte är inte att ge alla familjer dåligt samvete. Det är klart man ska fira jul och mysa med nära och kära!

Men ändå. Jag var i Stockholm i måndags och för varje gång jag kommer dit ser jag allt fler tiggare på gatan. Människor som står på knä med händerna i en bedjande gest. Det är hemskt att se. En del säger att det är ligor som åker runt, men det spelar ingen roll. Det är människor som sitter där, timme efter timme, bedjande om en slant från oss som släntrar förbi. Det är inte värdigt, och så menar jag inte att det är de som saknar värde. Nej, i stället menar jag att det inte är värdigt ett välfärdssamhälle att människor ska behöva ha det så.

Svenskarna ger allt mer till välgörenhet läste jag för ett tag sedan och det är väl bra på sitt sätt. Men samtidigt vill jag inte ha ett samhälle där vi är beroende av varandras välgörenhet. Ett samhälle har faktiskt ansvar för sina medborgare, likväl som vi har ansvar för våra medmänniskor.

Sådärja, nu blev jag lite djup i dag igen - men det får ni ta. :-)

Hur är det - är du färdig med julstöket ännu?

4 kommentarer:

  1. I stort. Skinkan ska kokas och griljeras på fredag, och två ramar ska köpas. Men annars, ja, lite städning måste till.

    SvaraRadera
  2. Precis exakt det satt vi och resonerade om igår kväll, vi och dottern med make som kom till ön från Stockholm för att fira jul. Fler tiggare, viljan att hjälpa men bara dem som har behovet på riktigt (och hur vet man vilka det är?) samt ovärdigheten i dettta för ett land som Sverige. Vi löste heller inte problemet.

    När du och jag var i Bryssel 1992 var det första gången jag såg tiggare på gatan. Då tänkte jag: guskelov att vi inte har det i Stockholm. Något år eller två senare kom det hit, och nu är det värre än nånsin säger de som är i Stockholm.

    SvaraRadera
  3. Nästan klar, granen ska kläs ikväll. Lite städning, och maken griljerar skinkan imorgon när jag är på jobbet.

    SvaraRadera
  4. Singelmamman: En riktigt god jul önskar jag dig!
    Maria: 1992... Nästa år har vi något slags jubileum - då måste vi ses. :-)
    Fru Hansson: Även jag ska försöka få maken att griljera när jag är på jobbet. God jul du också!

    SvaraRadera