söndag 4 december 2011

Morgonmöten som väcker tankar

Jag har varit i Stockholm ett helt gäng med dagar den här veckan, ända sedan i onsdags. Först kurs, sedan möte, sedan förtroenderåd i två dagar. Nu är det skönt att vara hemma, men när jag ändå är iväg så många dagar är det gott att ha lilla lyan. Det måste jag säga!

I morse när jag skulle åka till jobbet för helgen fick jag mig en tankeställare.

Klockan var väldigt tidigt när jag gick busshållplatsen och det var väldigt få människor ute. Vid hållplatsen stod den en lång karl och väntade förmodligen också på bussen. Jag tittade på busstabellen och då kom han fram och berättade för mig att väntetiden för respektive buss stod att läsa på en liten ljusramp.

Jag märkte då att han förmodligen var aningen utvecklingsstörd (ja, jag vet att det heter han han hade en psykisk funktionsnedsättning, men ni vet vad jag menar). Jag tackade för upplysningen och han log.

Efter en stund kom det en äldre tandlös kvinna och satte sig. Även hon var utvecklingsstörd, och ganska pratsjuk. Hon frågade vart jag skulle, var jag bodde, om jag hälsade på min kille, varför jag jobbade på helgen, och hon berättade att hennes 97-åriga mamma och hon hade varsin lägenhet med sjöutsikt. Sedan gick hon iväg.

Då kom en ung tjej och satte sig i busskuren. Inte en blick. Inte en nick. Ingenting. Jag gick fram för att kolla tidtabellen igen och höll då på att halvt slå ihjäl mig (nåja) mitt framför henne när jag halkade på ett apelsinskal. Inte en reaktion. Det var som om jag inte var där.

När bussen kom var det en invandrarkille som körde. Jag kånkade ombord alla mina väskor och sade "God morgon". Då log han stort - och så fick jag åka buss gratis.

Fyra möten med fyra personer. En kille med utländskt ursprung, två psykiskt funktionshindrade och en "vanlig" tjej. Tre av dem pratade med mig, den fjärde noterade mig inte alls. Jag har inget emot unga morgontrötta tjejer, det är inte det, men ändå funderar jag på det där med hur vi är mot varandra och vilka som betraktas som normala. Varför är man ibland rädd, eller i alla fall avvaktande, mot dem inte faller inom ramen för "Normalitet 1A" - vad nu det är.

Sånt tänker jag på en kväll. Vad tänker du på?

4 kommentarer:

  1. Jfr (som vi akademiker envisas med att skriva) Hanna Melins krönika i dagens DN, som hävdar att folk över 50 är påfallande oartiga. Hon räknar konstigt, för samtidigt hävdar hon att det beror på att dom var med i studentrevolutionen 68. Hon tänker pensionärer; den som är 50 i dag var ju bara 7 år 1968 ...

    SvaraRadera
  2. Jag tänker att du är uppmärksam på din omgivning och reflekterar över det du ser.

    SvaraRadera
  3. Jag tänker som Maj Korner, och att jag lite oftare borde reflektera över mina möten och att vara noga med att säga God Morgon!

    SvaraRadera
  4. Mona: Folk över 50 oartiga? Det vet jag inget om. :-)

    Maj och Fru Hansson: Ja, jag gillar att reflektera, även om det kan vara mer eller mindre genomtänkt. Men alla tankar är goda tankar, eller? Det tål att tänkas på!

    SvaraRadera