Hur gör man när man är ledig?

Nu har jag semester! "Äntligen", som han sade, Fylkingen. Men - hur gör man? I dag har vi pantat flaskor, jag har varit ute i trädgården och plåtat, sorterat foton i datorn, jag tvättar och grejar, funderar på att dra ut och kolla lite efter svamp...

Ni hör - det är minsann inte praliner och god bok på divanen direkt. Det får nog ta ett par dag innan jag landar, tror jag.

När jag var ute och plåtade i trädgården märkte jag något intressant. Det växer och knakar som besatt i år. Det blir mängder av hasselnötter på hasselbuskarna, vinbär - förstås, äppelskörden verkar bli tokfin. Detta är förstås kul, men grejen är att jag har väl aldrig pysslat så lite som i år, men ändå växer det mer än någonsin.

Hmm...

Vi kan väl säga att det är ett ovanligt bra skördeår, eller nåt, och att det ligger i luften mer än i de gröna fingrarna.

Dagens bilder blir trädgårdsbilder. Både växande gröda på fälten ("Aldrig gå i växande gröda!"), några ogräs - hur man nu kan kalla något så vackert för det och några nötter i vardande. Smått och gott alltså.

Vad gör man förresten med alla dessa hasselnötter? Någon som vet?

Kors vad det blåser i träden i dag

Håhåjaja, vad det blåser och regnar i dag. Riktigt höstrusk, även om ordet känns lite sådär. Men vad spelar det för roll, för i dag känner jag mig riktigt nöjd. Jag har betat av en del "surdegar" i högarna, och det känns så bra.

Som egenföretagare får man ju belöna sig själv, för det är ingen chef som klappar en på huvudet. Och vet ni, den bästa belöning jag vet - förutom kundernas ohöljda beröm om det nu skulle råka infinna sig - är shopping. Ja, förutom kärlek, fred på jorden och allt det där. När jag har slutfört ett uppdrag så bara kryper det i mig av shoppinglust!

Just nu har jag span på en sådan där bricka med inbyggda högtalare som man kan lägga lilla datorn på. Eller ett objektiv till kameran. Eller möjligen en ny väska. Tur att jag bor långt från närmaste shoppingcenter!

Jag vill också, såhär inför helgen, komma med ett boktips - Boktjuven av Markus Zusak.

Det är en otrolig bok. Ett minst sagt annorlunda grepp i den är att det är döden som är berättarjaget. Det tog några sidor innan jag fick grepp om det, men nu är jag helt fast i den. Snälla läs!

Vad ska du förresten göra i helgen?

Älskade husdjur?

Jag tänkte sätta mig en stund på kvällskvisten vid datorn - som om jag inte sitter där hela dagarna, men ändå. J tittar på fotboll, så jag tänkte röja undan lite. Men det tänkte inte katten.

Jag har ju två charmtroll till katter här hemma - store Alfred, han den långhårige som blev månadens katt i Hemmets journal häromsistens. Han gör inte så många knop utan ligger mest under sängen eller under bordet i finrummet. Lite fart får han dock när jag tar fram kattkammen. Säga vad man vill, men fåfäng är han inte. "Vad gör väl lite tovor, i ett i övrigt långsamt liv?", verkar han fråga sig. Och han svarar själv: "Ont, när de ska kammas ut!" - och så drar han snabbare än en avlöning veckan före jul.

Lillkatten är däremot mer alert.

Springer och jagar allt som finns. Säg den grannkatt som inte fått ett kok stryk av henne. Den här tomten är HENNES - ingen annans, och när hon är ute spatserar hon runt som den värsta storbonde på tomten för att kolla av ägorna, HENNES ägor.

Hur som helst - när jag satte mig vid datorn kom lillkatten och lade sig i. Hon spände ögonen i mig och satte sig på papperen, hon började tvätta mina händer, hon lade svansen över tangentbordet - allt hon kunde tänka sig för att störa mig.

Djupt irriterande men lite charmigt ändå!

Djur har ofta egenheter. Jag hade en gång en undulat som hette Pillevitten. Han är värd ett eget blogginlägg något dag. Men nu har lillkatten tröttnat, så det är väl bäst att jag börjar plocka i mina papper medans tid och plats är.

Har du, eller känner du, något husdjur med speciella egenheter?

Vad är det jag inte förstår?

I går skulle jag ta mig en skorpa på jobbet. Ni vet, en vanlig skorpa. En sådan som vi på min tid inom vården kallade för "landstingsbakelse" - även om det är ett sidospår. Men helt plötsligt såg jag något jag inte sett tidigare.

Skorpor heter inte längre skorpor. De heter Krisprolls.

Har ni någonsin hört något så löjligt? Vad i hela världen är en Krisproll? Och stavas det inte Crisp, om man nu ska engelskifiera det hela? Där blev jag allt lite besviken på er, Pågen.

Hur gör vi nu med sårskorporna, undrar jag? Wound Krisproll? Och hette inte den ena grabben i Bröderna Lejonhjärta just Skorpan. Mr Krisproll, om jag får be?

Jag brukar inte ha något emot språkliga förändringar, men detta är ju fånigt.

När så storfiskaren talar om...

Efter jobbet idag åkte vi ut en tur och fiskade. Spegelblank sjö och elmotor - jag har sagt det förut, men det är verkligen är mys och lycka. Men fisketuren gick väl sådär. J fick två småttingar - och jag fick ingenting. Jo, ett rejält bottennapp, sådär att jag trodde att det var stooor fisk på gång. Men icke.

Dock vevade jag så att jag trodde att handlederna skulle gå av. Dessutom lyckades jag fastna med metreven i näckrosorna och vira fiskelinan så att jag höll på att halshugga pekfingret. (Kan man förresten hugga halsen av ett finger? Jaja, ni förstår...)

Det var väl inte riktigt min dag på sjön, om jag säger så.

Men längst bort i vår vacka sjö upptäckte jag något jag inte ett tidigare - ett helt hav med näckrosor! De är inte riktigt utslagna ännu, så bilden nedan gör dem inte rättvisa, men jag lovar att återkomma med fler bildbevis.

När vi satt där och metade längst bort på den spegelblanka sjön, alldeles invid de vackra näckrosorna hörde vi helt plötsligt "We are the world" eka över sjön, tätt följd av "When I need love". Fina låtar förvisso, men kanske inte just där och just då. Därtill var detta på intet sätt originalversionerna utan det var karaokeversionen med tillhörande ungdomar som vrålade och sjöng. Hu, det är inga lätta melodislingor det där...

Vi funderade på att själva ta i för kung och fosterland, lite för att överraska ungdomarna. Det ekar ju så bra över sjön. Men vi hejdade oss, som tur var.

Jag vet inte riktigt om jag gillar det där karaokevrålandet. Vad tycker du? Är det en partytopper eller måhända en partystopper?

Skylt dig själv!

Jag gillar skyltar. Svenska skyltar passerar lite sådär i ögonvrån. Utländska skyltar läser jag alltid för att se om jag känner igen något ord, och jag blir lika fånigt glad varje gång jag lyckas förstå vad t.ex. en spansk skylt betyder. Många ord är ju släkt med varandra mellan språken, vilket man märker rätt snart.

Men även svenska skyltar kan vara kul, beaktat tappade bindestreck.

Ta till exempel "Luddes el och teleservice". Är det verkligen Luddes el? Är det inte Vattenfall, Eon och såna som står för sånt? Eller affären i Stockholm som säljer "barn och damkläder". Är det verkligen tillåtet att sälja barn? Fenomenet återfinns även på menyer - "fisk och skaldjurssoppa". Får man verkligen både fisk och skaldjurssoppa?

Den språkriktige tycker ju att det ska heta Luddes el- och teleservice, barn- och damkläder respektive fisk- och skaldjurssoppa - förutsatt att det är just det som det handlar om.

Säker kan man ju inte vara.

Möjligen är detta bara roligt för en språknörd som mig, men jag fnissar ändå till ibland. Ett fniss av det mer högljudda slaget blev det av den skylt jag såg häromdagen i Borås. Den här mottagningen servar med det mesta, eller hur?

Tramp, tramp, tramp...

Vid stugan finns en liten stig ner till sjön och båten. En liten stig med högt gräs vid sidorna. Fästingar, tänker någon. Om det vore så väl, tänker jag. I förrgår när J gick ner till båten ringlade en snok förbi. Den var ungefär 75 cm lång. 75 cm! Nästan en meter alltså!

Eller ja, kanske inte riktigt, men i min ormfobiska värld låter det rent otäckt gigantiskt.

Snokar får man förvisso räkna med vid strandtomter, speciellt när det finns stenpartier här och där. Grannen U har en brygga precis vid vattnet och där kan det tydligen ligga flera stycken och sola ibland. När han och hans hustru går ner och badar händer det att det ligger en snok under deras brygga och när de kommer ner tittar ormen upp mellan spjälorna för att kolla vem som kommer!

Visst låter det som en scen ur en tecknad film eller något?

Hur som helst stampar jag våldsamt numera när jag går ner till vattnet. Jag vet att snokar inte är farliga men som sagt - nästan en meter!!

Vi hade en huggorm uppe vid stugan för några år sedan, men den mötte döden för något år sedan. Hur det gick till tänker jag inte berätta, för huggormar lär vara fridlysta. Låt vara att hans hädangång var lite av en utomparlamentarisk åtgärd från vår sida, men det är inte kul med huggorm på tomten.

Dagens bild blir en liten humla på en av husets blommor. Herre jestanes vad det surrade i buskarna när jag gick förbi! Det jobbas hårt om sommarkvällarna, om man är humla. Är du förresten rädd för ormar?

Uttal är inte alltid så lätt

Häromdagen köpte vi en elmotor till båten och i dag premiäråkte vi runt på Simmesjö. Man bara glider fram tyst, tyst. Det är jättemysigt. Vi fick visserligen ingen fisk men njutningen var total. Bland annat åkte vi förbi en liten ö mitt i sjön som jag alltid velat kika lite närmare på. Den lilla ön är nämligen lite speciell, eftersom den är en fredad begravningsplats.

Men den såg ut som vilken ö som helst, även på nära håll. Så mycket för den spänningen.

Elmotorn kräver några rader i sig. Den är av märket Minn Kota, vilket uttalas (och känsliga läsare får sluta läsa här): Min Kåta. Och självklart blev det jag som fick ringa till Clas Ohlson i Borås och fråga om de hade en.

Ja, alltså:

- Har ni ... *harkel*... Minn Kota-motorn Endura 30?
- Jag ska kolla. Jo, vi har en...*harkel*... Minn Kota här.

Sedan fnissade både jag och lagerbiträdet lite generat. Fånigt? Javisst, men det var lite samma känsla som när jag, syster P och systerdöttrar J och G skulle beställa bitterballe i Amsterdam. Då fick syster P rycka in med beställningen. För att undvika missförstånd - det är en maträtt.

Nu sitter jag på altanen i Simmmesjö och tittar ut över den vackra, spegelblanka, fiskelösa sjön. I morgon ska det bli tokoväder, säger SMHI i alla fall, så det gäller väl att njuta så länge som möjligt. Dagens bild får väl bli dels Minn Kota båtmotor, dels mitt livs fångst J (Snygg liknelse, eller hur? :-))

Vad gör du i helgen?

Flyg fula fluga!

Åh, vad irriterande det är med flugor! Jag har haft en hel svärm (nåja) i kontorsrummet i dag. De klättrar på mina händer. De kryper uppför mina bara shortsben. De är bara så i vägen hela tiden!

Det här är ingen bra jobbdag i övrigt heller, för emellanåt mullrar det från himlen, och då är det bara att stänga av datorn (åh, nu kryper det en flugf-n uppför benet!) och sätta sig och vänta tills det mullrat färdigt. Så har jag och datorn hållit på hela dagenb, så nu stänger jag butiken snart och åker ut och fiskar. Flugfiske, kanske någon kvicktänkt föreslår, men jag satsar nog på mört i dag.

Och flugsmäcken åker med till jobbet i morgon - det är säkert!

Vad är det hon sjunger, Annika Nordin? "Vi kommer att dö samtidigt du och jag". Men jag satsar en flugsmälla på att en del dör tidigare än andra i det här rummet i morgon.

Dagens bilder blir mina (o)vänner. Den första försökte förnya LGs logga, men jag gick inte på den lätta, och den andra satt och knaprade (eller nåt) på ett kuvert. Har du något tips på vad jag ska göra åt eländet?

Grattis då Vickan!

I dag fyller Viktoria år, med stort hallabaloo på Öland. (Oj, nu kom jag på att vi glömt att flagga - för visst är det flaggdag i dag?) Sändningarna därifrån pågår för fullt, och här sitter jag. Förstår inte att jag inte blev inbjuden? Men Viktoria är inte heller vara där, eftersom hon bröllopsreser. Märkligt egentligen, att ha ett stort födelsekalas utan jubilaren.

Fram till nu har jag suttit ute i trädgården med en god bok och bara kopplat av. Det är verklig njutning. Jag jobbar ju fortfarande och lär nog göra så hela sommaren. Nej, det är inte synd om mig, för det är som det är. Det fria livet som företagare, ni vet. ;-)

Får väl längta efter en vintersemester i stället - en vecka eller två någonstans vore gott.

I morse vaknade vi upp utan vatten i kåken. Ingen svettig morgonpromenad för mig alltså, för en sådan utan efterföljade dusch är inte riktigt vad jag drömmer om. Förvisso blir man svettig ändå numera, men jag behöver ju inte framkalla det mer än nödvändigt.

Gudskelov var det inget allvarligt utan bara jordfelsbrytaren som löst ut på något sätt. Grannen P hade varit tvungen att stänga av vattnet för att kunna mjölka. Men följden blev att jag var på jobbet redan 06.50 i morse! Avlopps- och vattenkrångel i samma vecka är dock sådant som får husägare att hålla sig för skratt.

Dagens bilder blir trädgårdsbilder.

Nu är de röda vinbären snart mogna. Vi har ett gäng vinbärsbuskar mitt på gräsmattan. De lär ha stått i många, många år - och varje år fullständigt bågnar de av vinbär. Så även i år. Visst är de vackra, och framför allt många?

Har du förresten något restips för en vintersemester?

Sommaren är äntligen här

Klockan 21.00 i kväll kom sommaren på riktigt. Visst, 30 grader varmt, bad och sol är väl ganska bra sommartecken. Men i kväll började Morden i Midsomer - första avsnittet på säsong 13. Det är sommar det!

Morden i Midsomer är lite som Karl-Bertil Jonsson på julafton. Det blir liksom inte jul utan Karl-Bertil, och det blir inte sommar utan kommissarie Barnaby.

I dag har det varit lite svalare - och det är precis så det heter. Jag har märkt att jag på sistone har börjat säga svaligare i stället. Precis som jag har börjat säga ett hörne i stället för ett hörn. Mmm, små dialektala avtryck av tolv år i Månstad tror jag minsann. :-)

Svalkan är dock skön, och vi slapp det befarade ovädret som SMHI varnade för.

Jag är förresten fortfarande duktig med mina påsar och jag har gått ner tre kilo minsann, förmodligen mest vatten som svettats ut, men ändå! Men i dag när jag och J var inne i stan kunde jag inte motstå. Naturdiets smultron/vanilj i all ära, men ett Suprememål på Max - det är grejjer det!

Har du någon sommarserie som du inte missar?

Efter regn kommer solsken

Här har åskat och dundrat som aldrig förr. Eller nja, det var väl precis som förra sommaren i och för sig. För någon timme sedan small det bokstavligen till jättehögt i köket ur telefonjacket. Jordfelsbrytaren löste ut förstås, men märkligt nog funkade telefonen efteråt. Det var riktigt otäckt.

Åskan var verkligen välbehövlig, för luften behövde verkligen rensas efter den otroliga värmen både i går och i dag. Jag var på jobbet en stund tidigare och skulle skriva på tangentbordet, vilket jag i vanliga fall gör ganska snabbt. Men jag var till och med svettig om fingertopparna, så det gick trögt att skriva. Helt sanslöst!

Vi har varit i vackra stugan i helgen.

I går kväll hade vi granne med barn på besök. Grill, bad, kubb, prat och kortspel. Timmarna bara flög iväg. Kul! Men i morse märkte vi att slamsugningen troligen inte utförts så som det är tänkt, för det var stopp i avloppet. Inte kul, däremot!Födelsedagsfirandet av svärfar fick hastigt och lustigt flyttas till Månstad, men det gick ju bra det med.

I morgon börjar J sin semester, vilket jag är aningen avundsjuk på. Den värsta delen av det är att jag - den morgontrötta - måste gå upp tidigt, medan han - den morgonpigge - kan ligga kvar. Ska det verkligen vara så? Känns lite orättvist på något sätt...

Dagens bilder får bli ett par nytagna stämningsbilder från den ljumma och vackra Månstadskvällen. Ja, vi är några som inte tittar på vm-final. Bilderna känns nästan som ett citat av Roland i Rolandz, tycker jag: "Efter regn kommer solsken."

Har det åskat där du är i dag?

Jag fångade en räv i dag

I morse när jag åkte till jobbet såg jag två ljuvliga små rävungar som festade loss på en fågel i dikeskanten. När jag kom med bilen blev den ena rädd och slank runt hörnet på staketet, men de andra var nog lite mer glupsk av sig, så den stannade kvar och smaskade en stund till.

Rävar är väl alldeles ljuvligt söta djur? Jag tycker dessutom att man ser dem lite oftare nu än förr, men det här var första gången som jag såg två ungar på så nära håll.

För några år sedan hade vi en skabbräv som smög runt huset. Den var däremot inte alls söt. Som jag minns det stängde vi in den i garaget, så kom någon och tog den av daga. Men jag kan minnas fel. Och är det så att man inte alls får ta rävar av daga på det viset - även om de är skabbsjuka - minns jag definitivt fel.

Man vill ju inte ställa till det för något godhjärtad jägare.

I kväll har jag unnat mig en stund i trädgården med ett glas vitt och trevlig granne. Det är så mysigt att bara sitta och tjôta lite, dessa sommarvarma kvällar. Det gäller att ta vara på ljuset och värmen - för vips är det rått, fuktigt och höstkvälligt igen. Men det bryr vi oss inte om nu!

J är på metartävling. Ett gäng grabbar metar, grillar och - ja, de tjôtar väl de med. Gudskelov blir det inte en massa fisk att rensa i kväll, för tydligen används fisken till kräftbete senare på säsongen.

Jag minns när han fick upp en gädda en gång i början av vår tid. Han lagade till den, och jag - min otacksamma rackare - bara spottade, fräste och klagade på att det var mycket ben i fisken. Hmmm, inte värst mycket till social kompetens hos mig där.

Dagens bild blir den mer glupska rävungen, för jag hann få upp kameran. Visst är den söt? Notera dessutom fjädrarna i diket. Lite rester där, kan jag tro. :-)

Nu ska jag sätta mig och nostalgititta på filmen Grease, som de har den goda smaken att visa på TV4+. Vad hittar du på i helgen?

Rosor är röda och besticken är fina!

I dag har jag fyndat. Det må var symtomatiskt för min medelålder, men jag är jätteglad för två lådor med...*trumvirvel*... bestick! Men det är inte vilka bestick som helst utan det är de allra sötaste bestick med små rosor på.

Det hela började med att jag beställde ett litet underlägg i webbshoppen hos Pia på Ateljé Skogslyckan.

Pia är en Månstadkvinna som lever sin dröm på ett härligt sätt. Hon pysslar med något hon både älskar och är jätteduktig på, och nu har hon startat en webbshop. Här i Månstad finns det faktiskt runt 100 företag på cirka 380 invånare. Företag alltså, inte företagare. I ett företag kan det ju finnas flera företagare. Helt sjukt egentligen, men visst är det häftigt?

Hur som helst - detta underlägg har jag inte hämtat, trots att jag beställde det för flera månader. Skämmigt, men sant.

Jag och J tog bilen på en liten utflykt bort till Pia, för att hämta det. Och visst - det är fint och så. Lite svart-vitt och mönstrat, som jag vill ha det. Jag gillar verkligen underlägget.

Men jag ÄLSKAR de bestick som låg där hos Pia. Jag hade redan spanat in dem på hennes webbshop, men när jag såg dem i verkligheten föll jag som en fura. Jag vet att det är djupt opraktiskt med den där sortens bestick. Jag vet att man inte ska diska dem i maskin och så, för att det kommer in vatten i skarven.

Men vem bryr sig? De är ju jättevackra, eller hur?

Jag lyckades få 12 gafflar, 12 knivar och 12 skedar, och om du kommer hit någon gång ska du få äta med dem - för jag ska bara använda dem när jag har fint folk på besök. :-)

En släng av påssjuka några dagar

Mitt nygamla liv började ju häromdagen, med morgonpromenader och så. Det känns jättenyttigt, både för kroppen och själen, att syresätta hjärnan och musklerna. Egentligen borde jag kanske fara in till Tranemo och gymma lite, men det blir inte av. Det ligger åt fel håll för mig på morgonen, eftersom jag jobbar åt andra hållet. Gymma på kvällen är inte heller något alternativ, för har jag inte möten så hamnar jag väldigt lätt i soffan. Det erkänner jag.

Annars gillar jag att gymma. Det är en individuell träningsform, där jag inte behöver flåsa ikapp med andra. Det där med Friskisgympa slutar alltid med att jag springer åt fel håll. Koordination är inte min grej...

Men som sagt, jag satsar på morgonpromenader i stället. Och påsar.

Några dagar nu har jag gått på påse från Naturdiet. Det blir dryck på påse på morgon, lunch och eftermiddag. Mycket vatten därtill. Inget annat - utom några koppar kaffe förstås. Någon måtta får det vara! På kvällen äter jag dock lite mat - avocado, lite keso, något ägg. Bara nyttigheter, som ni hör.

Till helgen blir det förstås mat och så. Men kan jag hålla detta ett par veckor måndag-fredag kan det ge effekt, för det finns några volanger runt midjan som känns lite väl stora. Lite som de där gardinerna man hade på 1980-talet, där man stoppade in papper för att få dem bulliga.

Håll tummarna för att jag håller ut. Lite stolt kände jag mig allt för en stund sedan när J och grannen P tog sig några chokladkex här hemma.

Dagens bild är en gammal etikett från Månstads mejeri, som lades ner någon gång i början av 1950-talet, tror J. Påsar till trots gillar jag formuleringen "Garanteras helfet". Det känns tryggt som ideal här i Månstad. :-)

Inte ett öga torrt...

Nu har jag tittat ikapp på bröllopet. Just det, det kungliga dito. Vi var ju på Mallorca när Vickan och Danne gick åstad och gifte sig. Det kanske är lite okungligt att kalla dem så, men håll med om att det låter lite personligare?

Jag måste säga att jag är djupt imponerad av talen av både far och son Westling, framför allt Daniels. Sån känsla, sån närvaro och sån trygghet! Lite av en retorikintresserads våta dröm. Talet alltså - för att undvika eventuella missförstånd...

Det var ingen innantilläsning där inte - till skillnad från kungen.

Men jag måste erkänna att kungens inledning med rosen till Silvia på deras bröllopsdag var snygg, även om jag noterade att han gratulerade henne till det långa äktenskapet. Hmmm - det kändes kanske inte riktigt ödmjukt. Det kanske är han som ska gratuleras? Eller möjligen de båda?

En petitess dock i allt det vackra.

Varje gång jag ser slottet i Stockholm brukar jag tänka på att det ser ganska stelt ut på något vis. Och det är klart - det är ett stort fyrkantigt hus med 600 rum. Kanske svårt att få det att se sådär hemtrevligt och mysigt ut.

Men jag brukar fantisera om att ett fönster på typ tredje står på glänt och att det hänger ut ett täcke på vädring. Tänk så mycket mer personligt det skulle bli! Bara så att ni ska kunna fullfölja fantasin blir dagens bild en bild på just Kungliga slottet i Stockholm. Tänk er ett täcke från ett av fönstren, visst blir huset mycket mer intressant då?

Vad tyckte du förresten om bröllopet? Charmigt och väl använda skattepengar eller överreklamerat och dyrt? Som den våg jag är tycker jag båda.

Men vackra och lyckliga var de unga tu - det glädjer mig!

Goda vanor blir som nya!

I morse återupptog jag en god vana - min morgonpromenad. Jag har slarvat med den ett tag nu, för det är ju så gott att ligga kvar i sängen. Hur varmt och svettigt det än är på nätterna (och i min ålder är det svettigare än i många andra åldrar) så är sängen som godast på morgon. Men som sagt - i morse staplade jag upp strax före 06 och tog en rask promenad i arla morgonstund.

Och vet ni - det var riktigt skönt!

Dessutom lyssnar jag på Spanarna alterantivt Sommar i min kära ipod. Ja, visst borde jag väl lyssna på fågelkvittret i stället, men det är ju lyssningsvärda program. I Sommarprogrammen får man ju ofta lära känna nya sidor av människor. Människor är spännande, inte tu tal om saken. Och jag hade dessutom lite sällskap på morgonpromenaden minsann!

Hur har du det med de goda vanorna?

Cirkusen har kommit till ön?

Nu har Almedalsveckan börjat på Gotland, och alla medier fylls av den. Det är väl bra att medierna får något att göra i dessa sommartorkans tider. Det går väl inte att jämföra med kronprinsessebröllopet, men det känns som näst intill.

Förra året var jag där och nosade lite på den, genom min kära vän Maria som bor på Gotland. Vi var inne och lyssnade, umgicks och minglade litegrann. Det var jättemysigt på alla vis, men det var mer Marias förtjänst än lobbyisternas - det lovar jag!


Det är jag (i rött) och Maria som vet allt om alla i bakgrunden på den här bilden. Vi var på ett rödgrönt mingelparty, drack rödgröna (alkoholfria förstås) drinkar och umgicks med rödgröna människor.

Tack för det minnet, Maria - jag fnittrar bara jag tänker på det!

Men i år blir det Månstad och Simmesjö i stället för Almedalen. Vi har den stora förmånen att ha en sommarstuga i närheten, vilket gör att vi kan ta en kvällssväng dit även när vi jobbar. Att sitta på altanen och titta på sjön - om så bara för en stund - är i sanning en lisa för själen.

Årets pussel är dessutom igång, ett tusenbitarspussel som läggs spegelvänt. Det verkar jättekul! Än så länge har vi bara lagt ramen, men vi har ju sommaren framför oss.

Här i trädgården blommar alltid något numera. Nu är det dags för paradisbusken (tror jag den heter) och vilken dag som helst slår jasminen (schersminen?) ut. Vad är det förresten för skillnad på en jasmin och en schersmin? Någon som vet? Vi planterade den i alla fall första sommaren jag bodde här, så den känns lite speciell för mig.

Visst är det fint när knoppar brister?

Visst nappar det!

Klockan 06.15 klev jag och J upp för ett morgonfiske på en spegelblank sjö. Förr trodde jag att livskvalitet var att samla på sig så mycket prylar som möjligt på kortast möjliga tid men oj, vad man omvärderar saker och ting. Jag gillar fortfarande prylar, gärna tekniska sådana, men ett morgonfiske är inte fel det heller.

Sittande där ute på sjön, stirrande på ett flöte, funderade jag på varför orden napp, som i visst nappar det, och napp, som i plastpryl för bebisar, är samma ord. Jag fann dock inte något bra svar på det, så jag lät det bero.

Ordfunderande är i sanning en egenskap jag har. :-)

Dagens bilder blir Simmesjöbilder, kan inte låta bli. Ni får en bild från i går kväll, då också sjön var spegelblank, och en bild från morgonens fiskafänge. Om vi fick något fisk? Tja, om kvanitetet räknas mer än kvalitet gick det bra. Men inte visste jag att det fanns så små fiskar utanför akvariernas värld...

Här ska det bli värmerekord idag. Vad gör du en het dag som denna?

Plöjboy?

När jag flyttade till Månstad för tolv år sedan kunde jag inte skilja på hö och halm. Jag visste att det var olika saker och så, men inte så mycket mer. Men allt eftersom lärde jag mig det, och en del annat också - som att man plogar snö men plöjer på åkrarna.

Däremot har jag insett att man både plogar och plöjer med en plog, och där någonstans blir det språkligt rörigt för mig.

Ok att man plogar med en plog. Men varför plöjer man då inte med en plöj? Varför plöjer man bara för att plogen sitter baktill på traktorn och inte därframme? Sitter den där framme så plogar man ju. Så mycket klokare blev jag inte av svensk etymologisk ordbok (etymologi - läran om ords ursprung) för där står det att plog hette plögher och plöja hette plöghia på fornsvenska. Väldigt likt eller hur?

Detta funderar jag på en kväll som denna, en perfekt sommarkvällsfundering tycker jag nog. Vad funderar du på?

Dagens bild måste så klart bli en traktor med en plog på - eller är det en plöj?