I min lilla lilla värld av hotellrum

Nu är jag i stora staden. Tåget var bara tio minuter sent, vilket var en mycket positiv överraskning.

Mellan Herrljunga och Stockholm hamnade jag bredvid en (ganska känd) politiskt aktiv kvinna i ett parti som jag inte tillhör. Hon var nog trevlig och så, men jag lyckades, helt ofrivilligt, att läsa både det ena och det andra från hennes bärbara dator. Det var inte så att jag smygtittade "aktivt" - men det är svårt att låta bli att se. Hade jag ansträngt mig så hade jag sett betydligt mycket mer, men jag förstår inte riktigt hur en del tänker. Det där var verkligen inga dokument som var avsedda för allmänheten.

Säger inte mer, men nu vet jag mer om valstrategi - och framför allt eftervalsstrategi - än jag visste före den här resan, om jag säger så. :-)

I övrigt är Stockholm sig likt - om än lite snöigare och halkigare än förra gången jag var här. Jag har så blandade känslor för den här staden. Den är vacker och mysig, och i stort sett alla stockholmare (mer eller mindre infödda) jag känner är trevliga. Mina år här var bra, inte tu tal om saken. Men ändå finns det ibland vissa drag hos några enstaka som jag har så svårt för.

Jag stod t.ex. i kön till tunnelbanebiljettluckan i dag. Framför mig stod en engelskspråkig dam och frågade sig fram, så som man gör när man inte kan en främmande stad, så som jag också har stått i främmande städer. Det tog inte mången minut förrän det grumsades och muttrades i kön bakom:

"Vad gör hon? Kan hon inte låta oss gå förbi? Vad är det som tar sån tid??"

Självklart har jag full förståelse för att människor kan ha bråttom, både i Stockholm och annorstädes. Men samtidigt - det handlar ju om bilden av Stockholm, ja till och med bilden av Sverige. Den här damen förstod inte vad som sades men hon hörde förstås att det gnisslade i kön. Därtill fanns det en lucka till några meter bort, där det inte var någon kö. Det hade inte varit så himlans jobbigt att gå dit, om man hade så bråttom.

Slutgnällt från mig för i dag! :-)

För många år sedan, när jag bodde i Kristinehamn (Ja, där taket rasade på ICA Maxi häromdagen), långt innan jag flyttade till Stockholm eller ens hade tänkt tanken att jag skulle hamna där, samlade jag på vykort på stadshuset i Stockholm. När jag bodde i Stockholm, långt innan jag hade en tanke på att flytta till Tranemo, samlade jag på trätranor (även kallade tv-hägrar).

Jag flyttade sedermera till Tranemo som har tranan som symbol och jag gifte mig i Stockholms stadshus. Sedär, hur saker kan höra ihop i livet.

Dagens bild föreställer istappar. Det lär finnas många sådana här i Stockholm på de höga husen. Just dessa kommer från Länghem, vilket känns lite mer lantligt tryggt, eller hur?