Veckans stryktips, eller kanske inte

Jag är så glad! För flera år sedan, säkert 5-6 år, beställde jag en ljuvlig ljuskrona från den tidigare Tranemobon, numera Österlenbon och tillika smeden Bengt Gustafsson. Nu är den på väg!

Ja, jag ska väl kanske inte ropa hej riktigt ännu, för han hade en på gång till oss redan 2007, men han ringde när vi var på Dominikanska republiken, av alla ställen, och hade vägarna förbi. Hemma alltså. Ingen leverans den gången, men nu äntligen.

Det går inte att beskriva hur den ser ut, men jag ska försöka.

Den hänger alltså ner från taket och i många - kanske ett tjugotal - smidda skålar som går nedåt i en stor cirkel sätter man värmeljus. Den är gigantiskt stor och otroligt vacker. Jag lovar att lägga upp en bild så snart den är uppsatt. På hans hemsida kan man se andra saker han har gjort. Det är så snyggt. Ska ni nedåt Skåne och passerar Bollerup, så passa på att besöka hans ateljé, den är verkligen värd ett besök!

Nu ska jag börja stryka och packa inför Stockholmsresan. Undrar om man ska ha stormkök och extra långkalsonger med? Jag ska ju trots allt åka tåg.

Egentligen gillar jag inte att stryka, även om jag vet att många tycker att det är avkopplande. Tacka vet jag snabbstrykning, dvs. en dusch med duschflaskan, låt hänga en stund och vips - slätt som en barnrumpa. Nästan i varje fall. Frågan är om man kan kalla det raggarstrykning? Det kallas ju raggardusch när man blaskar av sig lite lätt, utan att blöta ner hela sig.

Jag minns en gång för många år sedan, när jag skulle raggarstryka en skjorta åt en dåvarande pojkvän.

Upprinnelsen var att jag ville visa mig lite huslig. Detta var i början av vårt umgänge - sådan huslighet bleknar som bekant med åren. Jag hittade en duschflaska i hans hem, och sprayade på lite lagom på en skrynklig skjorta. Tyckte nog att det luktade lite märkligt, men inget hindrar en kärleksfull husmor. Förklaringen kom senare. I duschflaskan fanns både vatten och såpa. Syftet med innehållet var att döda bladlöss, inte att stryka skjortor. Oops...

Sens moralen är att man alltid ska kolla vad det är man har i flaskan, annars kan det gå illa. (Det gäller förresten alla flaskor med okänt innehåll.)

Tidigare i dag hade jag med en bild från Lake Manyara. Här kommer vår variant på densamma, tagen på vår ettåriga bröllopsdag. Åh, vad jag vill till Afrika en gång till i livet!