lördag 15 maj 2010

Konsten att beröra

Jag gillar konst. Ja, inte all konst, men det handlar inte om huruvida jag begriper den eller inte. Viss konst tycker jag är läcker trots att jag absolut inte fattar något. Ibland hamnar konsten direkt i hjärtat, och ibland hamnar den i hjärnan och väcker nya eller gamla tankar till liv. I vilket fall som helst är jag av den uppfattningen att konst bör och ska beröra. I dag blev jag därför lite beklämd.

Borås vill vara en konststad, inte minst vad gäller fräcka skulpturer. Där har man lyckats, till viss del. Det finns många läckra - mer eller mindre begripliga - skulpturer i stan. Just nu finns fyra skulpturer av William Sweetlove uppsatta i Stadsparken, varav tre är hundar och en är en galaklänning med små grodor på.

Samtliga är gjorda i starka klara färger, precis som leksaker - och barnen gillar dem. Så till den milda grad att de klättrar och klänger på dem. Snacka om närkontakt med konst.

Så vill jag att det ska vara. Konstverk ska kunna beröra även små barn, som inte kan sätta fina konstrecensionsord på den utan som bara liksom lockar till lek!

Men nu har musiechefen i Borås gått ut och sagt att föräldrarna måste ta ansvar för sina barn. Konst är allvarliga saker, inget man leker med. Han drar till med ett exempel gällande en annan skulptur i staden - den gula Declination, där han säger följande:

– Den kostade 4,5 miljoner, det är lika mycket som tio Mercedes Benz. Men det finns inte en förälder som skulle tillåta sitt barn att klättra på sin Mercedez Benz och då kostar den här tio gånger så mycket.

(Källa: Borås Tidning)

Men konst ska väl inte värderas utifrån pris på det sättet? Konst ska väl värderas utifrån de känslor den väcker, eller?

Jag har bott i Västertorp i Stockholm tidigare. Det är en stadsdel känd för alla sina skulpturer. Jag och några väninnor var ute och "skulpturvandring" en gång, mest för att det var kul.
När vi såg Gubben med geten sade L:

- Åh, den klättrade jag så mycket på när jag var barn!

Så ska konst vara för mig. Minnen. Upplevelser. Leenden. Inte museichefer som räknar konstverk i pengar.

Därför blir dagens bild två alldeles nytagna bilder från Stadsparken i Borås. Förmodligen hade ingen av personerna på bilderna läst Borås Tidning i dag. Eller så kan man nästan hoppas att de hade det.

Titta och njut!



4 kommentarer:

  1. Håller med till 100 % Trevlig kväll från oss i Skogslyckan

    SvaraRadera
  2. Håller med. Offentlig konst i parker tex måste tålas att kännas och tittas på.

    SvaraRadera
  3. Håller med till fullo! Vem skulle dessutom ställa tio MB i Stadsparken? Konst ska vara rolig och få människor att reagera och fundera. Typ klädstrecket, folk stör sig på att det är fult men vägrar fatta att det är själva grejen att de ska beröras fast det är det de gör.

    SvaraRadera
  4. Tackar för medhåll! Jag förstår också att man inte kan pilla på Mona-Lisa och så, men samtidigt måste ju "kontraktet" mellan konsten och människan vara ömsesidigt - ska man förstå samtida konst måste man få vägledning. Typ nån liten skylt eller nåt, i det här fallet.

    SvaraRadera