Alla dessa dagar som kom och gick...

Jag har en poet som husgud ibland - utöver Alf Henrikson som jag har lovordat tidigare. Det är Stig Johansson. Han har bland annat skrivit en dikt som heter "Förlusten":

Alla dessa dagar som kom och gick
Inte visste jag att de var livet.

Lite så känns det i dag, efter att jag har jobbat mellan 07.30 och 20.30. Jag är alltså trött som ett urvridet äpple eller något. Jag säger allt som oftast att "Nästa vecka, då lugnar det ner sig" - men den här gången tror jag faktiskt att det stämmer.

Dikten ovan är hämtad ur diktsamlingen "Den kapsejsade himlen" och den har jag läst flera, flera gånger. Han har en förmåga att vara totalt träffsäker i några korta rader. Dessutom brukar titeln väldigt ofta förstärka dte underfundiga. Jag tror baske mig att jag bjuder på en till - en klar favorit som heter "Statisten":

Dagarna gick
det var aldrig något
märkligt med dem.

Gud sitter trött och gäspar
läser rubriken förstrött:
- Dessutom medverkade.

När jag läste första gången, för många, många år sedan, vet jag att jag tänkte att jag vill inte vara någon statist utan att jag vill ha huvudrollen i mitt eget liv. Eller rättare sagt - att jag själv vill skriva mitt livsmanus, så att säga. Den väckte en positiv känsla, även om den kan kännas ödesmättad. Jag gillar den, helt enkelt!

Dagens bild föreställer kor i morgondimma på frostigt gräs, för nu är det kallt på nätterna. I morse fick jag skrapa rutorna på bilen för första gången. Dessutom lyste en varningslampa i bilen. Igen. Sade jag att det är helt ok med en annan dag i morgon?

Brukar du läsa/inspireras/hämta styrka i dikter?