En möbel? En familjemedlem? Ett dåligt samvete?

Vi har blivit med crosstrainer - ni vet en sådan där maskin där man trampar upp och ner och vevar med armarna samtidigt. Ett tag var jag duktig och gick ut på promenad på morgnarna, men nu är det både kallt och dimmigt - och snart är det mörkt också. Detta gör att min dagliga motion består av promenad till och från bilen, typ. Det räcker inte när man närmar sig den aktningsvärda halvsekelåldern.

Det var ungefär 1 000 delar för att få ihop apparaten, men nu står den där så fint framför tv:n och bara väntar på att vi ska ta ett pass eller två.

Vi funderade på att ställa den i sovrummet först, men då blir den förmodligen mer av en dammsamlare. Jag har dessutom en känsla av att jag och J kommer att peppa varandra rätt bra, vilket är en bonus. Jag menar - inte kommer jag att kunna se honom stå där och flåsa av sig kilona medan jag sitter i soffan och äter chips eller nåt. Om han trampar tio minuter kommer jag att göra detsamma i en kvart. Minst.

Vi har inte köpt den ännu dock. Fenomenalt nog kunde vi hyra den för 300 kronor i månaden i tre månader för att prova oss fram. En eloge till lokala Eks i Hulared för sådan service!

Och på tal om lokalt - i dag ringde tidningen Smålänningen. De hade hört att jag hade haft kurs i Markaryd och ville veta lite mer om kursen och om huruvida Markaryds protokoll var bättre eller sämre än i andra kommuner. Så nu är jag lokalkändis i hela halva Småland, eller nåt! :-)

Dagens bild får bli vår nya "familjemedlem" - visst är den fin? Har du provat crosstrainer? Bra eller dåligt?