Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.
Jimmie Åkesson menar att han aldrig har känt sig så kränkt. Nähä. Ojdå. Det var värst.
Det är inte utan att man undrar hur dessa män (och någon kvinna tror jag bestämt) ska klara av debatterna i riksdagens kammare i fyra år. De lär ju fler än en gång få höra argument som inte passar dem. Hur kan man bli kränkt när någon pratar om människor lika värde? Hur kan man bli upprörd när någon fördömer rasism?
Jag respekterar att de finns i riksdagen - de är valda dit i demokratiska val, på samma sätt som de andra ledamöterna. Men det måste ju vara någon måtta och nivå på hur man uppträder. Grunden i demokratin är ju respekten för varandras åsikterna, eller hur?
Dagens bild får bli en bild på Eva Brunne. Jag bodde faktiskt granne med hennes hustru Gunilla i Västertorp, så jag känner ju nästan självaste biskopen! (Lite "Jag mötte Lassie"-varning på den, eller hur?)
Det var Evangeliet som Sverigedemokraterna inte stod ut med att höra. Det blev för mycket för dem./M. Förresten så känner du (nästan)biskopen; du har ju bott granne med hennes fru.Hon och jag (och Kristin Elf)skrev ju "Kärlekens Mässa" tillsammans som avslutar Pride-veckan varje år sedan 1999.
SvaraRaderaKram/M, glömde jag att skriva.
SvaraRadera